För ett par år sedan så läste jag långnovellen ''Beggars in Spain'' och tyckte mycket om den. Ett tag senare så läste jag den igen, då som första delen av romanen med samma namn. Då, utdragen ett hundratal år ytterligare så fick man i och för sig lite mer perspektiv på vad som hände, men började också uppstå lite mera luckor i handlingen. Nu har Kress åter igen återvänt till samma tema i och med Beggars & Choosers. Tyvärr är det lite grann samma problem här. Grundidén med en genmanipulerad klass av övermänniskor är fortfarande intressant men jag tycker inte att det håller riktigt ända fram.
Boken är av någon anledning skriven i jag-form hela vägen trots att den cirkulerar mellan tre olika huvudpersoner. En av de tre huvudpersonerna är en av de så kallade ''Livers'', det vill säga en icke genmanipulerad vanlig människa. Hans kapitel är genomgående skrivna med en speciell stil med inskjutna pronomen i varje mening. Praktiskt taget varenda mening innehåller konstruktioner som ''I don't want, me, to ...'' eller ''We'll throw it out, us, and ...''. Personligen tyckte jag att denna egenhet med Livers' språk inte tillförde något till boken utan mest var ett irritationsmoment.
Enligt omslaget så ska Beggars & Choosers vara en fristående fortsättning till Beggars in Spain. Sådant här är i och för sig alltid svårt att bedöma, men jag inbillar mig att den som inte har läst Beggars in Spain tidvis kommer att känna sig ganska vilsen. Man får inte speciellt mycket bakgrund till hur den situation som nu råder har uppkommit utan handlingen brakar rakt på utan allt se sig om.
Precis som sin föregångare så innehåller boken också en hel den referenser till nutida Amerika, någonting som jag tyckte blev lite påfrestande. För en amerikan så är det antagligen ingenting som märks men jag märkte av det. Här talar huvudpersonerna ideligen om hur bra det är att vår konstitution (dvs den amerikanska) har så mycket kontroller och begränsningar så att inga snabba drastiska förändringar kan komma till stånd över en natt och ställa allt på ända.
Tyvärr kan jag inte säga annat än att Beggars & Choosers var en besvikelse. Antagligen är det åtminstone delvis på grund av att jag hade ganska höga förhoppningar om boken när jag började läsa, dels eftersom föregångaren var bra och dels eftersom jag läst positiva recensioner. Egentligen är boken inte så dålig som jag antagligen får den att låta men den uppfyllde inte de ganska högt ställda förhoppningar jag hade på den när jag började läsa. En annan sak som drog ned det allmänna intrycket men som inte heller egentligen har med boken att göra var att den var extremt dåligt korrekturläst. Det vimlar av stavfel och borttappade bokstäver.
Första boken heter The Wizards and The Warriors, och seriens övriga böcker har även de namn av formen The W--- and The W---, och titlarna har faktiskt med historierna att göra.
Serien, som innehåller inte mindre än tio böcker, utspelar sig i en värld som vid första anblicken verkar vara en någotsånär traditionell fantasyvärld, men som efterhand visar sig ha en massa inslag av SF, à la gammalt imperium som gått under i ett krig. Till exempel finns det i bok sju och åtta en mystisk varelse som heter Shabble som är en metallboll som kan stråla ut ljus och värme, kan flyga, och uppför sig som en femåring. Den visar sig vara en överlevande från detta tidigare imperium.
En gemensam företeelse som knyter samman de första fem böckerna är ett stort elddike som skiljer den vanliga delen av världen från en jättelik ökenkontinent i söder, som verkar behärskas av en mystiskt entitet som kallas The Skull of the South, bland annat. Elddiket skapades många århundraden före den tid böckerna berättar om av en massa trollkarlar (från alla de sju av magins huvudinriktningar, enligt boken), som skydd mot invasionsförsök från södern. De första fem böckerna handlar direkt eller indirekt om hur världen förändras när plötsligt havet störtar in i detta elddike, och en invasion söderifrån, bestående av allehanda konstiga varelser, påbörjas. De återstående böckerna täcker in lite andra händelser och tidsperioder.
Böckerna är fristående såtillvida att de inte berättar en sammanhängande historia, utan istället flera olika historier som tidsmässigt överlappar varandra rätt mycket, men huvudpersonerna är olika i alla böckerna, även om det hela tiden inträffar att en boks huvudperson brukar kunna dyka upp som sidoperson i de andra böckerna.
Stilen varierar en aning mellan böckerna, men i grunden är den samma: berättelserna pendlar mellan vanlig berättarton och underhållande satir.
Det är en fördel att kunna lite elementär tyska när man läser
böckerna, för vissa egennamn är (ibland något förvrängda) tyska ord
och sammansättningar. Bland annat finns det i en av böckerna en
jubelparodi/lustmord på fantasy av Conan-modell, vid ett ställe där en
krönikör visar att ''precis sådana här historier som denna är det vi
inte ska ha med i denna krönika'', vari bland annat svärdet
Zaftig förekommer ... Elddiket kallas för en massa saker, och en
av dessa saker är ''Drangsturm'' (tyska: åskstorm
Även engelska ordvitsar förekommer här och var, men de är ofta lite maskerade, så man får vara på sin vakt. Exempel: ett stort sund i norr heter The Pale, och norr om detta sund finns ett folk som i den tid böckerna berättar om får för sig att sända ut invasionstrupper mot den ''vanliga'' delen av världen (dvs den som det mesta av åtminstone de första fem böckerna handlar om). Dessa trupper kommer alltså från ''beyond The Pale''. Den som kan sina engelska idiom vet att ''This is beyond the pale!'' betyder ''Detta är verkligen höjden!'', ''Någon måtta får det väl ändå vara!'', eller så ...
Sammanfattning: jag tror att ni som gillar både Jack Vances och Terry Pratchetts böcker har goda förutsättningar att även gilla Chronicles of an Age of Darkness.
Chronicles of an Age of Darkness av Hugh Cook.