De namn som brukar stå med som kongressarrangörer lyste med sin frånvaro i listan över arrangörerna för Wasacon (om man bortser från Lars-Olov Strandberg), men jag tyckte att det mesta flöt utan anmärkning trots det.
Som hedersgäst hade man bjudit in den nya svenska författarinnan Annika Lidne som kom ut med cyberpunkromanen CoMa 1995. Hon hade naturligtvis inte den tyngd i programmet som en etablerad hedersgäst med många böcker bakom sig ger, men å andra sidan kan det till och med vara en fördel på en så här liten kongress. En mycket mera etablerad författare ställer mera krav på intervjuare, programläggning och publik för att man ska få mesta möjliga utbyte. Förutom den obligatoriska intervjun, här utförd av Anders Bellis, medverkade Annika Lidne även i paneldebatterna ''Framtiden i SF'' och ''SF -- en modern mytologi?''.
Under intervjun fick man bland annat reda på att Annika Lidne kom från Lidingö (som hon kallade Sing Sing) men att hon inte kände sig hemma där och att hon driver ett eget företag som sysslar med reklam, IT, promotion och diverse annat. Förutom att hon skrivit CoMa har hon också jobbat på en del manus för TV och film, dock ingenting som har blivit filmat än. Hon arbetar också på en ny roman som inte är science fiction och som hon skriver på engelska, delvis som ett experiment för att se hur det påverkar hennes språk. Det faktum att den engelskspråkiga marknaden är mycket större än den svenska är naturligtvis inte heller oviktigt.
Hennes normala skrivmetod är att vrida på stereon högt med Nine Inch Nails eller liknande, ladda upp med cigaretter och gärna en flaska vin och sedan se vad som händer. Hon beskrev effekten som att gå in i en videobutik och välja en film med förbundna ögon.
CoMa har vuxit ur tre noveller som klippts isär och sammanfogats till ett manuskript som sedan utökats ytterligare. Till slut organiserades alltihopa om för att komma fram till bokens nuvarande struktur.
Egentligen är CoMa inte tänkt primärt som en science fiction-bok. Meningen var att utforska olika trender i samhället och därigenom kom boken naturligt att utspela sig i framtiden. Annika Lidne sade sig inte ha någon bakgrund inom science fiction mer än att ha läst några böcker inom genren (Gibson och Stiftelse-trilogin nämndes).
Nästa programpunkt hette ''Framtiden i SF'' och befolkades av Britt-Louise Viklund, Tomas Cronholm, Carina Björklind och Annika Lidne. Avsikten var att man skulle debattera hur framtiden uppfattats och presenterats i science fiction genom tiderna. I princip kom man fram till att science fiction alltid presenterar en framtid som är en avbild av den nutid som författaren rör sig i. På samma sätt som det är svårt att skapa en alien som är totalt väsensskild från oss själv och alla andra varelser som vi kommit i kontakt med hittills, är det svårt att skapa en bild av en tid där ingenting fungerar som det gör nu. Just det faktum att ingenting ska vara så som det är nu gör att varken författaren eller läsaren får några hållpunkter där han känner sig hemma vilket gör att det hela inte fungerar.
Efter detta fanns det något kallat ''Presentationer'' i programmet. Meningen var att det skulle presenteras två saker, dels den tidskrift som Stiftelsen Alvar Appeltoffts Minnesfond (SAAM) tänker starta, och dels boken En slags parallell av Kjell Borgström utgiven av Skandinavisk Förening för Science Fiction (SFSF).
Tidskriften skulle presenteras av Mats Dannewitz Linder som i och för sig var på plats, men på grund av tidsbrist hade tidningsprojektet inte hunnit så långt som det var tänkt. Den ursprungliga tanken var att det skulle hinna komma ut ett par nummer under 1996, så en viss försening har inträtt.
Jag hoppas att tidningen trots det kommer i luften snart och får spridning. Någon mera ''matig'' tidskrift skulle vara trevlig att ha i sverifandom. Som det är nu består tidskriftsfloran av föreningstidskrifterna Månblad Alfa (LSFF) och Spektra SF (SFSF) samt SF Forum som endast kommit ut med tre nummer under 90-talet. Spektra SF har blivit betänkligt tunn på sistone och innehåller dessutom mest recensioner. Detta evenemang är såvitt jag vet första gången som SAAM:s tidskriftsplaner nämnts ''offentligt'' och likaså första gången jag hört något namn nämnas (Visioner).
Kjell Borgströms bok skulle ha givits ut i den bokserie som SFSF gav ut under 70-talet, men av någon anledning blev det aldrig av. Jag är inte insatt i turerna i det hela. Det har i alla fall talats om ett tag att Kjells dikter skulle ges ut ett tag, och nu till slut har det alltså blivit gjort, nästan trettio år efter att de skrevs 1969-70. Eftersom det är SFSF som står för utgivningen så får alla som är medlemmar i föreningen 1997 ett exemplar och vi som var på plats kunde dessutom få det signerat. SFSF bjöd på bubbel och gav dessutom en specialutgåva av boken till Kjell. Eftersom han börjar se lite dåligt hade de gjort ett exemplar i A3-format.
Sedan följde ett par punkter som jag inte var med på: först Anders Palm som berättade om ''Gamla tiders Stockholmsfandom'' och sedan en paneldebatt med titeln ''Lingvistisk SF'' som tydligen handlade om de fiktiva språk som finns i science fiction här och där. Under tiden som dessa punkter pågick ägnade jag mig dels åt att, tillsammans med Britt-Louise, förbereda kvällens frågesport genom att inhandla två kilo godis, dels åt att delta i den couronne-turnering som fanns i sidoprogrammet. Turneringen hade sexton deltagare och jag lyckades ta mig till final där jag efter oavgjort och förlängning fick erkänna mig besegrad av någon som hette Sten (efternamnet har jag glömt).
Framåt kvällen drog det sedan ihop sig till bankett, uppdukad i samma rum som programmet hållits i. Att möblera om och duka gick förvånansvärt snabbt och smidigt, och alla bänkade sig i väntan på maten. En lång väntan, skulle det visa sig. Nu tog jag visserligen inte tid, men jag påstår att maten var åtminstone en timme försenad. Visserligen kom förrätten in ''i halvtid'', men den blir man ju bara mera hungrig av. Under tiden vi väntade så delades det ut priser. Först gick Anders Bellis, Lennart Uhlin och Maths Claesson fram för att dela ut det nyinstiftade SFF-priset för 1996 års bästa fanzine, bästa skribent och bästa illustratör (av de som distribuerats med SFF under året). Tyvärr var det ett ganska tunt år för SFF, så urvalet när man skulle rösta var lite glest. Vinnare visade sig vara Anders Bellis och Lennart Uhlin för SFF-Bulletin 100, Maths Claesson som bäste skribent och Lars Olsson som bäste illustratör. Vinnarna fick varsin flaska öl som Bellis och Uhlin dock avstod till övriga vinnare att dela på. Lars-Olov Strandberg passade också på i den oväntat långa pausen att dela ut årets Alvarpris till Tommy Persson. Övriga nominerade var Rickard Beghorn och Johan Anglemark. Dessutom hade Lennart Svensson bedrivit en write-in-kampanj för sig själv. Till slut kom i alla fall maten, och det visade sig att väntan trots allt inte varit förgäves. Jag kommer nu inte ihåg vad anrättningen hette, men gott var det.
När banketten städats undan blev det högläsning av Carl-Johan de Geer som jag inte närvarade på, sedan dagens sista paneldebatt vid namn ''Kongresstimme''. Här satt representanter för de kongresser som finns inplanerade och gjorde reklam för sig. I panelen fanns jag för ConFuse 98 (Linköping, juni 1998), Johannes Berg för Quartercon (Bergen, 15--17 augusti 1997), InterContact (Oslo, 1998), en Tolkienfestival (Oslo), ArCon (Oslo, spelkongress med diverse science fiction-aktiviteter), ShadowCon 2, och antagligen ytterligare någonting som jag glömt bort -- det verkar hända mycket i Norge, Anders Reuterswärd som moderator, Wolf von Witting för SaltsjöCon XIV (1-3 augusti, Saltsjöbaden) och Johan Anglemark för Konfekt 97 (Uppsala, 17-19 oktober). Säkert halva tiden upptogs av att Wolf von Witting berättade om hur Sigma TC upptäckt att internet innehöll en massa information om science fiction som de under kongressen skulle berätta för resten av fandom om. Att fandom i Sverige har en mailinglista sedan ett par år tillbaka, att Ahrvid med flera producerat dussintals med fanzines elektroniskt och att en presentation av science fiction på internet hölls på ConFuse 92 verkade han helt ovetande om. Som hedersgäst kommer de att erbjuda Eckhard D. Marwitz, en gammal tysk fan som just för stunden är inblandad i ett bid för världskongressen till Berlin 2003. Efter honom presenterade Johannes någon av de norska kongresserna. För att slippa bli tjatig framöver så kan jag redan nu säga att Johannes presenterade något norskt arrangemang efter varje svenskt arrangemang. Näste man på plan var Johan Anglemark som presenterade efterföljaren till En bättre kongress 1996, Konfekt 1997. Kongressen kommer att hållas i en annan lokal, men annars verkar det som om ambitionerna är likartade. Förhoppningsvis blir det lika trevligt som förra året också. Det verkar också som om Johan & co har fått med sig ett par nya namn i arrangörsleden. En kul sak från reklamlappen är att man kommer att ha en retrospektiv utställning över gamla Alvarpristagare med anledning av att priset fyller 20 år i och med 1997. För att fira detta erbjuder man gamla Alvarpristagare halva priset på inträdet till kongressen och i baren. Slutligen presenterade jag den information som finns om ConFuse för stunden, vilket i princip inskränkte sig till att meddela att vi håller på med arrangemanget.
För att avrunda dagen höll LSFF en frågesport. Efter en idé stulen från en amerikansk kongress Tommy varit på så bestod frågesporten i att jag läste upp frågor och Britt-Louise kastade godis på den som svarade rätt först. De två kilo vi köpt in gick åt förvånansvärt fort, men fick lite dålig spridning. Johannes Berg och Calle Dybedahl roffade åt sig stora högar genom att svara rätt ofta och fort. I Johannes fall hade vi varit förutseende och fixat en namnad godispåse i förväg. Den tilltänkta ägaren till våran andra namnade påse, Magnus Olsson, dök inte upp så han fick inget godis.
När folk började dra sig hemåt slog jag och Stina följe med Calle för att åka till hans lägenhet i Jakobsberg och begagna oss av golvet. Precis som väntat vaknade jag vid sjutiden på morgonen utan att någon väckt mig. Man får underliga vanor av att ha småbarn. Som tur var lyckades jag somna om igen till en något vettigare tidpunkt.
Efter frukost och tillbakatransport kom vi precis lagom till kongressen för att missa Lars-Olovs diabildsvisning. Jag hann se två bilder innan det var slut vilket var lite synd. Diabildsvisningen är ju tradition, så den hade jag egentligen velat se, men eftersom jag inte tittat i programmet i förväg så får jag väl skylla mig själv.
När Lars-Olov var färdig med att visa diabilder övergick han till att sköta auktionen, med Anders Reuterswärd som utropare. Fyra eller fem personer hade lämnat in böcker till försäljning, totalt ett femtiotal böcker eller kanske lite mer. Priserna var påfallande vettiga i bemärkelsen att böckerna faktiskt drog in en vettig summa pengar. Det var väldigt få böcker som gick för två kronor och liknande löjliga summor som man brukar få höra på auktioner. Själv köpte jag några böcker ur Deltas sciene fiction-serie.
Nästa punkt var ett föredrag av Göran Bengtsson om Jack Vance som tydligen var intressant enligt de som var där. Eftersom jag bara läst en enda bok av Vance och inte tyckt speciellt bra om den så hoppade jag över det.
Nästa punkt hette ''Fandomtimme'' och handlade om hur det stod till med fandom och vad som behövde göras för att få fandom livfullare. För en gångs skull så konstaterade panelen (bestående av Ahrvid Engholm, Carina Björklind, Carolina Gómez Lagerlöf och någon mer) att det inte fanns någon kris i fandom i stort. Visserligen är det dåligt med fanzineutgivningen, men förutom det så verkar fandom må ganska bra. Förutom Wasacon finns det två kongresser annonserade för 1997 och ytterligare en för 1998.
Programmets sista debatt hette ''SF -- en modern mytologi'' och behandlade en artikel i Svenska Dagbladet av Lars Gustafsson. Panelen bestod av Annika Lidne, Maths Claesson, Mats Dannewitz Linder och två personer jag inte kände igen. Göran Bengtsson var dock en av de flitigaste debattörerna från sin plats i publiken.
Efter att programmet avslutats påannonserades meteorboll i en närliggande park. Hur det var med uppslutningen dit vet jag inte eftersom vi som bor i Linköping tyckte det var ett bra tillfälle att åka hemåt.
Något jag tyckte var kul var att det på bordet med fanzines och reklam låg små reklamlappar för två olika små förlag som vill försöka publicera svenskskriven science fiction, fantasy och skräck. Det ena (Bokförlaget Paradishuset) är baserat i Lund, det andra (Tredje Gradens Förlag) i Stockholm. Tredje Gradens Förlag har gjort lite reklam för sig i den svenska science fiction-diskussionsgruppen på internet och säger sig vilja ge ut en novellsamling med enbart svenska föfattare. För att minimera den ekonomiska risken tänker man använda sig av print-on-demand-tekniken och på så sätt slippa ha någon lagerhållning att tala om.
Som alla kongresser med självaktning hade Wasacon naturligtvis en programbok. Tyvärr var den lite tunn, bara 20 sidor. Här finns presentationer av Annika Lidne och Carina Björklind, ett kort utdrag ur CoMa, kongressens program samt en artikel om svenskskrivna noveller i de svenska science fiction-magasinen, skriven av Martin Andreasson.
Jag tycker att Wasacon var en mycket trevlig tillställning. I och för sig är det trevligt med stora kongresser och Stockholm är det naturliga stället att arrangera en stort satsande kongress, men det behövs även mindre arrangemang som inte försöker dra den stora publiken. Under den tid jag har besöka kongresser (sedan 1991) så är det här den första som inte försökt bli en stor kongress. Känslan är mer avslappnad som på ConFuse i Linköping eller i höstas i Uppsala.