En av mina vänner som var bra på att rita började göra skisser på hur den färdiga farkosten skulle se ut. Så vitt jag kan minnas så såg hans skisser ut precis som en klassisk raket ska se ut, det vill säga som i Tintinalbumet Månen tur och retur. Det enda som saknades för att göra ett pulpomslag av det var ett glosögt monster eller en galen vetenskapsman. Han fortsatte med ritandet och började efter ett tag att rita hela armador av olika sorters rymdskepp, från små rymdskyttlar till gigantiska intergalaktiska krigsskepp. Det var dock lite senare. Till en början gjorde han bara skisser av skeppet vi skulle bygga.
Efter att vi hade planerat och diskuterat småsaker på hans skisser ett tag så började vi faktiskt att bygga vårt rymdskepp. Min pappa hade en massa verktyg som vi kunde använda och det fanns också lite överblivna plankor och prylar. Detta skulle bilda skeppets stomme. Vi glömde inte heller bort att det måste finnas mer intrikata detaljer i ett rymdskepp. För att hantera styrningen och andra sådana komplicerade saker skulle vi använda oss av delar från en gammal skrivmaskin som jag hade haft att leka med tidigare. Det var en sådan där riktigt gammal historia: svart, jättetung och med helt runda tangenter som hade en liten upphöjd kromad kant. Vi började att konstruera maskineriet till vår rymdraket genom att metodiskt plocka isär skrivmaskinen, del för del. En gammal skrivmaskin är helt klart för att användas, inte för att tas isär. Vi lärde oss snart att den hålls ihop av tusentals skruvar av massor av olika typer och storlekar. Ganska många av dem har dessutom egenheten att de flyger iväg när man lossar dem och det visade sig vara omöjligt att skruva tillbaka dem. I vissa fall lyckades vi inte ens hitta dem igen. Detta har till denna dag hindrat mig från att plocka isär min endast marginellt nyare reseskrivmaskin för att laga marginalklockan. Jag antar att jag får leva med att den säger ''ping'' precis när nästa bokstav hamnar utanför inte bara marginalen utan även pappret. Numer kan jag inte säga att jag lider av att min skrivmaskin är trasig.
Som du förstår se reste vi aldrig till månen (mer än i fantasin). Vi byggde inte ens färdigt någonting som hade den minsta likhet med våra skisser, men vi tillbringade en stor del av sommaren med att skruva fast små delar av en skrivmaskin på en planka. Jag önskar bara att jag hade skisserna kvar så att jag kunde prova om det skulle gå bättre idag ...