Den h�r intervjun utf�rdes via email under januari 1999. Under 1998 har Andreas Roman gett ut tv� fantasyromaner, Drakv�ktare och Dr�paren, som utspelar sig i rollspelsv�rlden Mundana fr�n Neogames. En tredje och avslutande del, Demonen, ska utges under 1999.
Hans Persson: Till att b�rja med t�nkte jag ta reda p� lite vem du egentligen �r. I Drakv�ktare fanns det ingen information alls, i Dr�paren stod det ju �tminstone ett par rader om dig. Du f�r g�rna fylla i med lite mer standarddetaljer som �lder, utbildning och s�nt d�r trist. Du har jobbat som skribent och f�rfattare �t diverse f�retag tidigare, tydligen. Inom vad? Har du publicerat n�gon litteratur innan Drakv�ktare, eller �r det ditt debutverk?
Andreas Roman: Jag �r 23 �r gammal nu, men var 21 n�r jag b�rjade skriva p� Drakv�ktare. Tidigare har jag, efter 3-�rig ekonomisk linje p� gymnasiet, arbetat ett �r p� en skola som l�rarassistent och vikarie, och sedan i ett och ett halvt �r p� Tradition i G�teborg. D�r fick jag kontakt med tidningen Centurion och skrev ett par artiklar i n�gra nummer, men fick sedan napp hos Target Games och skrev den of�rtj�nt �k�nda �ventyrsserien som sl�pptes till Chronopia (Blodsband och De F�rd�mdas Arm� �r mina verk, Cirkus Kad hade jag inget med att g�ra). Jag skrev lite andra sm�grejer, artiklar och s�nt f�r mindre tidningar och spelrelaterade produkter, gjorde n�n �vers�ttning och s� d�r, men arbetade p� en egen fantasyroman. N�nstans runt februari -97 skickade jag runt den till olika f�rlag, och fick uppmuntrande ord att skriva en ny roman. Som en av redakt�rerna uttryckte det: ''Jag tror din n�sta roman blir utgiven. Skicka den till oss.'' D� kom jag i kontakt med Neogames, som visade ett intresse att ge ut fantasyromaner som var kopplade till deras spel Eon. Det skedde n�n g�ng runt april -97, och under juni -97 skrev vi kontrakt och jag b�rjade arbeta p� Drakv�ktare. Parallellt med det studerade jag till l�rare, men har precis hoppat av det nu f�r att syssla med skrivandet p� heltid.
Hans Persson: G�r det verkligen att �verleva som fantasyf�rfattare i Sverige idag? Jag har i och f�r sig ingen egentlig koll, men jag antar att det inte kan r�ra sig om n�gra j�tteupplagor.
Andreas Roman: Neogames har inte gjort n�gon marknadsf�ring eller n�gon st�rre anstr�ngning att distribuera den ut till st�rre bokkedjor. De vill v�nta tills hela trilogin �r klar, s� det blir enklare att s�lja in den till bokhandeln. Men jag tror att man kan f�rs�rja sig p� fantasy, om man ligger p� ett stort f�rlag och romanerna s�ljer. Svensk fantasy g�r nog lite skralt f�r att Sverige inte har n�gra bra fantasyf�rfattare. Vi har helt enkelt inte fattat vad det handlar om �n och �r fast i klyschor och konservativ stilistik.
Hans Persson: Vad l�ser du sj�lv (b�de inom fantasygenren och utanf�r den)? Lista g�rna n�gra b�cker/f�rfattare som du tycker bra om och n�gra som du tycker �r viktiga (det �r inte n�dv�ndigtvis samma sak).
Andreas Roman: Jag �r lustigt nog inte s�rskilt f�rtjust i fantasy, men verk som jag anser att man ska ha l�st f�r att anse sig kunna n�got �r Robin Hobbs trilogi om Fj�rrsk�darna, Michael Moorcocks romaner om Elric, Tolkiens ringtrilogi (naturligtvis), Eddings Belgariad (den �r usel men �nd� viktig f�r genren) och Donaldsons kr�nikor om Thomas Covenant. Mitt personliga val bland dessa blir Robin Hobb. Jo, och s� Ursula LeGuin f�rst�s�... henne ska man ha l�st, om inte annat s� f�r att se hur en riktig f�rfattare arbetar.
Hans Persson: Jag kan h�lla med dig om att Belgariaden inte �r speciellt bra om man vill ha n�got tankev�ckande eller originellt. D�remot tycker jag att den var r�tt OK som enkel underh�llning och jag vet att jag reagerade p� att den var p�fallande l�ttl�st. Vad �r det du tycker �r speciellt viktigt med den, egentligen?
Andreas Roman: Den v�ckte intresset i Sverige. David Eddings ensam var ansvarig f�r att fler ungdomar b�rjade l�sa b�cker. Den har allts� en viss historisk betydelse, och det �r intressant att se vilka grepp Eddings anv�nder f�r att f�nga en ung publik som tidigare inte tyckte om att l�sa. Man m�ste se till romanens syfte -- det �r or�ttvist att klanka p� Eddings f�r att han inte preseterar n�gra djupare tankar eller fr�gest�llningar, f�r det �r inte hans mening. Han vill nog bara underh�lla, som en sagofarbror, och som s�dan h�ller romanerna. Det betyder inte att man beh�ver tycka om dem, men man m�ste erk�nna dem f�r vad de �r. Jag var nog on�digt h�rd f�rut. Eddings �r bra p� det han g�r.
Hans Persson: Vad tycker du �r felet med fantasy? Har du n�gra inv�ndningar mot genren som s�dan eller �r du bara tr�tt p� de o�ndliga leden av alver och trollkarlar i pseudomedeltida slott?
Andreas Roman: Genren som s�dan �r helt ok, men den �r s� dr�nkt av klyschor att det �r sv�rt att hitta vad som �r bra. Klyschorna blir s� mer p�tagliga i fantasy, eftersom de �r s� fruktansv�rt �verdrivna och ofta patetiska. En s�pa, till exempel, lider inte av ''f�niga namn''-sjukan eller ''jag kan trolla som ingen annan''-smittan, och h�ller sig �tminstone borta fr�n fjanteri p� den niv�n. P� s� s�tt kan man s�ga att d�lig fantasy n�stan �r den v�rsta sortens litteratur som finns. En del f�rfattare saknar helt sj�lvinsikt (hoppas inte jag �r en av dom)!
Hans Persson: Jag antar att detta ocks� �r f�rklaringen till att det inte finns speciellt mycket magi, alver, dv�rgar och s� i b�ckerna. (Eller �r koncentrationen s�dant l�g �ven i Eon? -- det har jag som sagt ingen koll p�.)
Andreas Roman: Nu ska jag f�rs�ka vara diplomatisk h�r�... l�t mig s�ga s� h�r: Eon �r fullt av fantasyelement. Jag f�rs�ker undvika s� mycket jag kan, utan att helt tappa fantasyk�nslan. Din iakttagelse �r helt korrekt. En annan intressant po�ng �r att ju mindre man anv�nder sig av effekter, ju mer spektaul�ra blir de n�r de v�l dyker upp. I Sagan om Ringen tror jag magi anv�nds sju eller �tta g�nger -- men gissa om det sm�ller n�r den v�l dyker upp!
Hans Persson: Kommer ditt material att inkorporeras i senare versioner av Eons bakgrundsmaterial eller kommer dina romaner att forts�tta att st� fritt bredvid?
Andreas Roman: Materialet har redan anv�nts i n�gra av Eons moduler, men dom aktar sig f�r att plocka in f�r mycket. Romanerna kommer nog dock �ven i framtiden att vara v�ldigt frist�ende.
Hans Persson: Hur mycket av bakgrundsmaterialet i b�ckerna har du f�tt koka ihop sj�lv och hur mycket har Neogames styrt inneh�llet i bakgrunden? (Jag har inte sett n�gonting av deras spel, s� jag vet inte vad som fanns d�r innan dina b�cker.)
Andreas Roman: Jag har full frihet, s� l�nge det inte strider mot tidigare publicerat material. Drakv�ktarna, dr�parna och konflikten mellan dem �r helt min, och en stor del av Colonan �r ocks� min. Neogames har aldrig anv�nt sitt veto mot mig, �ven om de p�pekat att jag kanske borda �ndra p� en del detaljer. Det finns ett ''Author's ending'' p� Drakv�ktare, som inte slutar samma som det som nu �r tryckt�... faktum �r att det �r r�tt stor skillnad. Den g�ngen satt jag i telefon i �ver en timme med Marco fr�n Neogames, innan han lyckades �vertyga mig att �ndra slutet. Nu efter�t �r jag glad att jag gjorde det, men det var aldrig fr�ga om n�got tv�ng utan att han fick mig att inse att jag hade gjort fel och borde �ndra mig.
Hans Persson: Var Drakv�ktare ursprungligen t�nkt att utspela sig i Mundana, eller har det kommit till efter�t, n�r du f�tt den s�ld?
Andreas Roman: Drakv�ktare existerade inte innan jag skrev p� Neogames kontrakt. Id�n kom till under sommaren -97, under en intensiv brevv�xling mellan mig, Carl Johan och Marco (fr�n Neogames). Dr�parna hette fr�n b�rjan drakdr�parna, drakarna var d�ende av en smitta som spred sig och Tom skulle vara en karakt�r som h�ngde med i alla tre b�ckerna. Mycket f�r�ndrades p� v�gen, men grundvisionen h�ll jag fast vid. Toms �de beseglades tv�-tre sidor innan jag kom till hans sista stund. Ibland g�r det fort.
Hans Persson: En sak som fick mig att misst�nka att Drakv�ktare var skriven eller �tminstone p�b�rjad innan Neogames kom in i bilden har med namn att g�ra. Praktiskt taget alla namn i b�ckerna �r av den typen som fantasylitteraturen �r full av, n�mligen -- med v�ra spr�kliga referensramar -- icke-representativa namn som Ran, Tibara, Jargien och s� vidare. Sedan slog det mig att det fanns ett undantag -- Madeleines hemort Daggbacken. Det k�nns som om det �r en liten h�la som du stoppat in p� Mundanas karta, och d� anv�nt dig av ett egenkonstruerat namn, inte de f�rutbest�mda exotiska namnen fr�n Mundanas karta.
Andreas Roman: Drakv�ktare kom till efter jag haft dialog med Neogames. Jag fick l�sa in mig p� deras produkter innan jag b�rjade skissa p� en id�. Humm�... jag h�ller inte med dig n�r det g�ller namnen. Tom? Helene? Paul? Madelein? Selina? Ben? Karl? Ran? Alla dessa namn finns i v�r v�rld. Daggbacken fanns redan fr�n b�rjan, kikar du noga p� Mundanas karta hittar du flera namn av den sorten. Jag h�ller dock med dig om att fantasylitteraturen har ett stort namnproblem, som bidrar till dess delvis patetiska natur. Varf�r kan inte folk heta Hans och Andreas i fantasyromaner ocks�?
Hans Persson: En annan sak som gjorde att jag misst�nkte att Drakv�ktaren ursprungligen inte var skriven i v�rlden Mundana var att man ser v�ldigt lite av v�rlden. Det finns enstaka referenser till omv�rlden, men det mesta av handlingen utspelar sig l�ngt in i en skog som skulle kunna finnas var som helst. I Dr�paren finns det mycket mer visning av omgivningarna.
Andreas Roman: Den d�mpade st�mningen i Drakv�ktare var ett utslag f�r min ovilja mot genren. Jag var tr�tt p� att f�rfattare g�mde sig bakom konflikter och effekter f�r att skriva fantasy -- jag ville f� karakt�rerna att driva fram historien, och att deras �den var det som f�ngslade, inte v�rldens �de. Man bryr sig nog inte s� mycket om Colonan och allt det d�r n�r man l�ser mina b�cker, men man bryr sig om ifall Ran �verlever striden mot Salohme och hur Madelein kommer klara sig utan sin bror sedan. Samtidigt �r det inte fel att bygga delvis p� en storskalig intrig - jag g�r ju det sj�lv - men det �r alltf�r vanligt att f�rfattare anv�nder den f�r att komma undan enkelt. Jag kunde inte skriva samma roman en g�ng till, s� Dr�paren �r medvetet mera av en ''glada g�nget som r�ddar v�rlden''-roman�... men i vanlig Andreas-anda s� g�r det �t helvete f�r dom �nd�. Den b�sta komplimangen jag f�tt till Dr�paren, var n�r n�gon kallade den f�r psykologisk thriller. Demonen kommer spinna vidare p� temat psykologisk mis�r.
Hans Persson: Ibland k�nns den stora konflikten mellan drakv�ktare och dr�pare som en detalj i bakgrunden, trots att huvudpersonerna i handlingen �r direkt inblandade i konflikten.
Andreas Roman: Precis. Du har f�rst�tt det hela. F�rfattaren James Ellroy demonstrerar detta p� ett lysande s�tt i sin roman Den Svarta Dahlian. Den handlar om ett mord p� en ung kvinna, men fokuset i romanen �r mer p� m�nniskans m�rka psyke och p� hur fallet bryter ner en man och hans omgivning. Mordet �r urs�kten f�r resan in i sj�lsligt m�rker.
Hans Persson: Jag tycker att du har lyckats med att f� en lite annorlunda smak p� dina b�cker �n ganska mycket annan fantasy. Det �r inte lika gl�ttigt som det ofta �r annars.
Andreas Roman: M�nga har sagt som du. En del tycker att b�ckerna �r f�r dystra och undrar hur jag n�gonsin ska kunna knyta ihop det i tredje romanen. V�nta och se, s�ger jag bara. Men det �r inte Danielle Steele som skriver b�ckerna, s� f�rv�nta er inte heller n�got slut i den andan. N�r man v�l tappat balansen och b�rjar falla, kan man inte resa sig upp igen. Fr�gan �r bara hur h�rt man faller, och om man kan d�mpa det p� n�got s�tt.
Hans Persson: St�mningen �r ofta ganska m�rk och dyster, vilket tilltalar mig. Jag gillar speciellt slutet p� f�rsta boken.
Andreas Roman: M�nga g�r det, men inte alla. Alla har dock en �sikt om slutet i Drakv�ktare, �n s� l�nge har ingen l�mnats ober�rd. En del blir arga, andra ledsna, n�gra uppr�rda, m�nga chockade, �verraskade -- men alla har n�got att s�ga om det.
Hans Persson: En annan trevlig detalj �r pro- och epilogernas s�tt, speciellt i Dr�paren, att ge vinkar om vad som kommer att h�nda i boken man just b�rjar att l�sa respektive n�sta, men utan att man egentligen blir speciellt mycket klokare f�rr�n man kommer fram till r�tt st�lle i handlingen.
Andreas Roman: Ett klassiskt knep. Epilogen i Dr�paren har dubbel inneb�rd, som kommer framg� i Demonens tv� inledande kapitel. Det �r dock inte m�nga som har fattat po�ngen med prologen i Dr�paren -- inte ens grabbarna p� Neogames begrep den f�rr�n jag f�rklarade den. Men det �r ok, den �r st�mningsh�jande och det �r viktigast.
Hans Persson: Var det t�nkt fr�n b�rjan att det skulle vara en trilogi b�cker, eller var Drakv�ktare ursprungligen en frist�ende text? Den skulle mycket v�l kunna vara frist�ende s� som den �r publicerad (bortsett fr�n att det finns reklam f�r Dr�paren i den p� slutet :-).
Andreas Roman: Min mening var att Drakv�ktare skulle k�nnas som en frist�ende roman, men det tycks inte ha g�tt s� bra f�r responsen var n�stan genast: ''N�r kommer uppf�ljaren?'' N�r Dr�paren blev klar, stod det klart att jag bara ville skriva en roman till om drakv�ktarna. Jag har id�er till en fj�rde, men om den blir skriven s� l�r det nog dr�ja.
Hans Persson: N�r �r det t�nkt att Demonen ska utges? Det st�r bara ''under 1999'' p� Neogames websidor.
Andreas Roman: He he�... Neogames vet inte, f�r dom vet inte n�r jag blir klar med den. Dom suckar och skakar p� huvudet n�r folk fr�gar dom n�r Demonen kommer. Faktum �r att romanen �r lite av ett mysterium�... jag skriver vanligtvis en synopsis till varje roman, som sedan finns att granska internt f�r alla inblandade. Men den h�r g�ngen h�ller jag allt f�r mig sj�lv, s� ingen p� Neogames eller utanf�r vet hur Demonen kommer sluta eller ens vilken riktning den kommer ta. Jag �r den ende som vet, �n s� l�nge.
Hans Persson: Vad t�nker du g�ra sedan? Blir det fler fantasyromaner (och blir de i s� fall fortfarande inom Mundana) eller kommer du att prova p� n�gon annan genre?
Andreas Roman: Det beror lite p� vad som h�nder, men blir det fantasy igen s� blir det n�got annorlunda fr�n b�ckerna om drakv�ktarna. Jag har f�tt nog av �ngest, el�nde och mis�r f�r ett tag. Och jag tror �rligt talat att jag tar en paus fr�n fantasyn sedan.
Hans Persson: Betyder det att du t�nker skriva en ''vanlig'' roman eller att du l�mnar sk�nlitteraturen helt ett tag?
Andreas Roman: Snarare det f�rsta. Jag har ett manus klart p� en helt annan roman, fj�rran fr�n fantasy men med drag av filosofin bakom b�ckerna om drakv�ktarna (v�l dold men definitivt n�rvarande). Men det kan h�nda att jag slutar skriva efter Demonen, om jag skulle f� f�r mig att jag inte har mer att ge. Man ska inte skriva f�r sakens skull, utan f�r att man har n�got man vill s�ga eller ber�tta f�r andra.
Hans Persson: Du s�ger ovan att du har Demonen f�rdigplottad men till st�rsta delen oskriven. � andra sidan har du ocks� sagt ''Tom skulle vara en karakt�r som h�ngde med i alla tre b�ckerna''. Hur skriver du normalt? Plottar du f�rst och f�ljer sedan detta n�r du skriver texten eller l�ter du plotten reda ut sig allt efter som skrivandet g�r fram�t?
Andreas Roman: Jag plottar f�rst, ganska noga i detalj, och b�rjar sedan skriva, men slutet blir aldrig som t�nkt. Historien utvecklar sig efter hand. B�de Drakv�ktare och Dr�paren hade annorlunda slut i b�rjan -- i synnerhet Dr�paren, som var en helt annan roman tills jag b�rjade klippa och klistra i den.
Hans Persson: Hur l�ng tid tar det dig att skriva en roman (om vi antar att du skriver p� heltid, vilket du v�l inte gjorde n�r du skrev de f�rsta b�ckerna)?
Andreas Roman: Mellan tre till fem m�nader, beroende p� omf�nget och handlingen. Blir det p� heltid, skulle jag nog s�ga 3-4 m�nader. Mycket av tiden g�r �t till att mentalt bearbeta materialet, och det g�r man �ven n�r man inte ''jobbar''.
Hans Persson: Fungerar det f�r dig att sl� om till att skriva p� heltid och f� boken producerad snabbare?
Andreas Roman: Nej, inte direkt, men man blir mer effektiv och slutresultatet blir b�ttre. Det g�r kanske inte s� mycket fortare, men man k�nner sig mer n�jd med resultatet och kan f�rdjupa sig mer i arbetet.
Hans Persson: Andra f�rfattare jag har pratat med har beh�vt en viss mognadstid f�r en bok och jobbat p� flera b�cker parallellt. Andra g�r helt upp i det de h�ller p� med och kan inte t�nka sig att arbeta parallellt med flera romaner.
Andreas Roman: Att arbeta p� tv� romaner samtidigt skulle jag inte kunna t�nka mig, och det �r v�ldigt sant att det kr�vs en mognadstid f�r texten. D�rf�r spelar det inte s� stor roll om man g�r det p� heltid eller inte, om romanen �r av det kortare slaget (som det �r i mitt fall �n s� l�nge).
Hans Persson: Nu t�nkte jag l�ta kritisk ett tag, men det �r inte s� allvarligt som det kanske l�ter. Jag misst�nker att du (som m�nga andra l�sare av fantasy och science fiction) l�ser till stor del p� engelska.
Andreas Roman: Jag undviker att l�sa p� engelska s� l�ngt jag kan. Svenska �r ett utm�rkt spr�k, varf�r inte h�lla sig till det?
Hans Persson: Jag hajade till n�gra g�nger n�r du skrivit saker som: ''Han kommer inte lyssna p� oss.'' �r det ett medvetet f�rs�k att skriva dialog p� talspr�k eller �r det bara en miss att ''att'' fallit bort (det f�rekommer p� n�gra st�llen)?
Andreas Roman: Det d�r �r h�gst medvetet. Jag misshandlar medvetet spr�ket, och n�gra har kritiserat mig f�r det. Men jag bryr mig s�llan om grammatik -- jag vet reglerna, har studerat dom p� universitetsniv� och kan alla undantag, men struntar i dom. Det �r rytmen och sk�nheten som orden bildar tillsammans, som intresserar mig. F�r grammatiska stilister kan mina b�cker vara en stor vagel i �gat -- men jag struntar v�l i dom. D� kan dom l�sa n�got annat, om dom vill det. F�r �vrigt kan till�ggas att jag �r musiker, och rytmen har stor betydelse f�r mig. Jag v�gar sl� vad om att alla som kritiserar mitt spr�k, inte �r s�rskilt musikaliska.
Hans Persson: � andra sidan fanns det flera tecken p� att du visste vad du sysslade med; dels dialekten som f�r verbformerna fel och framf�r allt g�tan som syssels�tter huvudpersonerna p� ett bibliotek ett bra tag. D�r drar du ju sj�lv fram saker som de f�r�ndringsprocesser som ett spr�k genomg�r �ver tiden, och det �r ju precis det som p�g�r i slang ocks�, fast i accelererad form. Det tar ett tag f�r slang att bli s� upptagen i spr�ket att folk inte l�ngre �r medvetna om att det en g�ng i tiden var slang.
Andreas Roman: *skratt* Jag l�ste spr�khistoria n�r jag skrev sista delen av Dr�paren. Det m�rks, va?
Hans Persson: Det som egentligen st�rde mig mest i spr�ket -- relativt sett, p� det hela taget tycker jag att det �r v�lskrivet -- �r att du ganska ofta s�ger saker som (konstruerat exempel, jag hade inte noterat n�got): ''Ran v�nde sig mot Madeleine. Kvinnan verkade�...''. Du anv�nder ibland ''kvinnan'' och ''mannen'' p� st�llen d�r jag tycker att det skulle vara mer naturligt med ''hon'' eller ''han''. Det k�nns som om din formulering skapar en on�dig distans genom att l�ta on�digt formell och opersonlig.
Andreas Roman: Ja�... det �r fler som har sagt det. Jag har gjort s� f�r att f� in mer variation i spr�ket, men det verkar som om jag f�rlorar mer �n jag vinner. Jag undviker det nu, n�r jag skriver Demonen, och om jag ska redigera om mina tre romaner s� ska jag ers�tta ''kvinnan'' och ''mannen'' s� ofta det bara g�r, med mer l�mpliga ord.
Hans Persson: En annan detalj som retade mig med boken (som absolut inte �r ditt fel) �r att du ganska ofta refererar till l�nder som inte finns med p� den lilla kartan i b�rjan. Om man f�rs�ker h�nga med p� den s� �r det irriterande n�r det talas om l�nder som inte finns med. Att sm�orter inte finns med �r ju en sak, men l�nder borde g� att f� med. Det kanske vore en id� med en �versiktskarta och en detaljkarta �ver det omr�de d�r boken utspelar sig?
Andreas Roman: Kartan �r det Neogames som insisterat p� att ha med. Jag har inte lagt mig i arbetet kring den utan utg�tt fr�n att dom gjort ett bra jobb. Verkar som om jag hade fel. Jag f�rst�r din po�ng och ska se till att det inte blir s� i Demonen.