På ConFuse 92 hölls en programpunkt med titeln ''Stiftelsen Alvar Appeltoffts Minnesfond''. Panelen inleddes med att Lars-Olov Strandberg och John-Henri Holmberg berättade om Alvar Appeltoffts fankarriär och hur Alvarfonden kom till. Efter det följde en beskrivning av vad fonden ägnat sig åt under senare år och diverse tryckfrihetsrelaterade frågor om vad fondens styrelsemedlemmar bör och inte bör uttala sig om. Jag har transkriberat den historiska inledningen och redigerat ihop de olika replikerna till en sammanhängande artikel samt stuckit in en del faktauppgifter, främst mot slutet. Det mesta berättades av John-Henri med instuckna fakta från Lars-Olov. I panelen fanns även Holger Eliasson, men han yttrade sig inte under den delen jag transkriberat. -- Hans Persson
Alvar Appeltofft var en science fiction-fan som avled 1976. Han var enda barnet till Hugo och Ellen Appeltofft i Halmstad där han växte upp och han blev tidigt fan. Han var född 1942 och svensk fandom startade på allvar 1954 när Häpna! började och han kom med tidigt och började ge ut fanzines och var alltså redan känd inom den ganska lilla svenska fandomen då vid den första svenska kongressen 1956. Han var då 14 år, gav ut fanzinet Komet och var fylld av energi. Den svenska fandomen då såg sig ju som något sorts missionssällskap, delvis, och Appeltofft var den primära missionären. Han åtog sig snällt att ge ut vad som då kallade för ett unionsfanzine. Det var han som drev den så kallade Union SF under åren fram till hösten 1959 och utgav en hel del delvis ganska hyggliga fanzine för den tiden.
Han hade under en kort tid rekordet för sveriges tjockaste fanzine, det var alltså fram till hösten 1956 när Lundwall slog honom, men han ansågs vara en otrolig superfan. Med dagens mått mätt skulle han inte framstå som en sådan. Det här var mycket relativt. Appeltofft utgav från 1955 fram till och med 1958 det här fanzinet Komet med kanske sex nummer, därefter gjorde han Union SF från någon gång sent hösten 1958. Han var inte med i unionen första året men han blev ny ordförande för det andra verksamhetsåret och gav ut fanzinet och då gjorde han Union SF och han gjorde sex eller sju nummer av det och så utgav han två eller tre oneshots så att hans totala fanzineproduktion handlar alltså om femton fanzinenummer men det fick honom då på 1950-talet att framstå som Sveriges tveklöst mest aktive fanatiske science fiction-fan.
Han skrev också brev som var något originella, men vittnade om hans energi. Man kunde alltså få brev varje dag i månader från Appeltofft, alltid flera sidor långa så i och för sig så var han oerhört produktiv och han var alltså tokig, så tillvida att han hela tiden planerade märkliga kampanjer för att missionera om science fiction och fandom. Han hade en vision om att göra en reklamtrycksak för science fiction-fandom som skulle delas ut till alla skolbarn i Sverige. Han planerade i ett hemligt fanzine som hette Top Secret en grotesk insändarkampanj för science fiction i den svenska dagspressen där alltså på förhand namngivna svenska fans under skiftande pseudonymer skulle skriva insändare för och emot science fiction och fandom i Expressen och DN och så där. Denna gick inte i lås, möjligen för att man inte hade talat om vad man skulle göra för insändarredaktionerna på tidningarna som helt enkelt inte tog in de här breven. Han hade mycket sådana här vilda idéer om hur man skulle få hela folket att läsa science fiction och bli fans och så.
Appeltofft var brådmogen och tog realexamen vid 12 års ålder. Sen när han skulle gå vidare på gymnasiet så var han inne i sin hysteriska fanperiod och klarade sig mycket dåligt i skolan. Hans mamma var lärare och framåt slutet av 1959 så ansåg föräldrarna att det hade gått för långt och de förbjöd honom att syssla vidare med fanverksamhet. Appeltofft tog då så småningom studenten, han blev inte student förrän han var 20, 1962 alltså, och detta bör väl ha skett under ohygglig psykisk press för han var ju en genuin fanatiker. Några dagar efter sin studentexamen så besökte Appeltofft den gamla skolan i Halmstad där han full om natten krossade nästan alla fönsterrutor som någon slags protestaktion. Därefter så körde han omkring ett tag med ett drogbrukande MC-gäng, varefter föräldrarna 1964, tror jag, fick honom insatt på S:t Lars i Lund, på psykklinik och där fanns han fram till 1967 eller 1968, alltså i en 3-4 år.
När han kom ut igen så flyttade han till Lund och bodde i studentrum. Han var då sjukpensionerad och upptog vissa studier vid universitetet och blev med i Lunds science fiction-förening LF3 och umgicks en smula med fans men var inte särskilt aktiv. Han umgicks mest med Anders Palm och journalisten Bertil Falk i Malmö som sen startade Jules Verne-Magasinet som sedan Sam Lundwall tog över och där var Appletofft med i redaktionen de första två-tre åren när den kom ut amatörmässigt i litet A5-format. Han var klart paranoid under de här åren och var alltid beväpnad. Han hade en tysk Luger som han gärna visade och det berodde på att Sverige norr om smålandsgränsen -- normala svenskar ovetandes -- var ockuperat av utomjordiska varelser och att han var en av de få som kände till det här och han svävade alltså i livsfara från de här utomjordiska invadörerna. Han söp väldigt mycket och var väl aldrig nykter när man såg honom.
När han dog finns det oklarheter kring skälen till hans död. Om det var via sprit eller någonting annat så kan man ju ändå konstatera att han tog livet av sig. Hans föräldrar var ganska gamla, de var gamla när han föddes, och de drabbades av mycket dåligt samvete, framför allt hans mamma ansåg att hon på något sätt var skuld till vad som hade hänt och de kontaktade Dénis Lindbohm som de haft viss kontakt med sedan 1950-talet och talat med om sina bekymmer för Alvar och hade idén om att inrätta någon form av minnesfond för att stödja den här verksamheten som då ändå hade varit det enda som Alvar hade varit lycklig med under sitt liv. Det är alltså så som fonden uppstod. Dénis gav så småningom förslaget att de skulle vända sig till SFSF.
SFSF där John-Henri Holmberg och Lars-Olov Strandberg då satt i styrelsen sa att vi gärna skulle stå för att inrätta en sådan här minnesfond. Det här var 1977, och vi fick då en grundplåtsdonation från Appeltoffts föräldrar som sedermera också skänkte lite pengar varje år och andra släktingar gjorde det och en del fans har skänkt pengar så att under de första åren så kom den här fonden upp i kanske 50.000 kronor. Vad fonden inte visste riktigt från början men så småningom fick klart för sig var att den var insatt som bröstarvinge i föräldrarnas testamente, det fick vi veta när Appeltoffts mor dog, det gjorde hon 1983 eller 1984. Fonden fick då kopia på testamentena och fann då att den var huvudarvinge till båda föräldrarnas egendom. När sedan Appeltoffts far Hugo dog kring 1988 befanns det att Hugo efter sin frus död inte velat stå fast vid det här. Han hade vänner som han tyckte hellre borde få pengar och uppgörelsen blev då att eftersom hustruns testamente aldrig ändrats så skänkte hon allt till fonden och han skänkte inget till fonden, så fick vi halva värdet av boet vilket uppgick då till brutto 400000 kronor.
Inför det här gjordes vissa ändringar i stiftelsens stadgar så att den är fristående från SFSF och syftet anges vara att främja svensk fanverksamhet och science fiction. Det stipuleras inte i detalj hur utom att det här årliga priset finns inskrivet, i övrigt så har fonden stor frihet att på olika sätt stödja science fiction och fanverksamhet.
Fondens tillgångar hade vid utgången av 1998 ett marknadsvärde på över 850000 kronor. Fonden utdelar årligen Alvar Appeltoffts Minnespris (vanligen kallat Alvarpriset) till en person som utfört ''omfattande och betydelsefullt ideellt arbete av bestående värde inom svensk science fiction-fandom''. Priset består av ett diplom och 1000 kronor i 1985 års penningvärde (just nu 1700 kronor). Sedan 1982 föregås utdelningen av en rådgivande omröstning i fandom. Förutom Alvarpriset kan fonden även dela ut stipendier till fans, antingen på eget initiativ eller efter ansökan.
Alvarpriset har genom åren delats ut till följande personer:
SAAM har även ett fanzinebibliotek med kanske 10000 fanzines. Dessa befinner sig för närvarande under sortering och registrering.
Mer information om Alvarfonden kan fås genom dess webbsidor med adress http://www.alvarfonden.org/, via epost från fondens ordförande Martin Andreasson (ordf@alvarfonden.org) eller via vanlig post till SAAM, Box 3273, 103 65 Stockholm.