Till Swecon var jag ute i god tid med att ta reda på vem som ville åka med från LSFF. Ganska snart hade jag en lista med fler personer än det fanns platser i bilen. Tommy, BLV, Stina, Jukka och Wahl ville med förutom jag själv. Tommy bestämde sig att han ville till SF-Bokhandeln så i och med det så fick alla plats. Precis innan det var dags att åka bestämde sig Stina för att få studiepanik, så dagen innan kongressen försökte jag få tag i någon mer som ville åka med till Uppsala men hittade ingen. Samma dag som vi skulle åka skulle jag plocka upp diverse ConFuse-reklam hos Roger och passade på att fråga honom igen om han inte ville med. Han skulle på en anställningsintervju om en timme, men det var fortfarande flera timmar kvar till vi skulle åka, så han bestämde sig för att göra det rätta och följa med. Packandet fick han klara av på ungefär en kvart.
Eftersom ConFuse anmält sig som ett bud på Swecon för år 2000 så var det tänkt att vi skulle göra extra mycket reklam för oss. Vi bestämde oss för att vi skulle hålla ett bidparty under kongressen. Vi ville försöka utmärka oss som en seriös kongress, så vi tyckte det var lämpligt att ordna ett teparty. Från början tänkte vi oss att vi skulle bjuda på scones till teet, men vi bestämde oss ganska snart för att det var mer besvär än det var värt. Istället fick det bli diverse ost och kex till teet.
När vi väl inhandlat vad vi behövde åkte vi till kongresslokalen. Väl där märkte vi att kongresskomittén inte förväntat sig att någon skulle komma vid den tid de skrivit att dörrarna öppnades, för när vi klev in så dags såg de väldigt förvånade ut och hade mycket kvar att göra. Det gjorde å andra sidan ingenting, för vi hade också en hel del reklam att ordna med. Vi kapade ett bord och började lägga fram våra saker. Ganska snart fick vi reda på att vi valt en plats där ingen skulle komma att passera, så vi bar iväg hela bordet och ställde det bredvid det bord där Wolf von Witting dukat upp med reklam för Nasacon 2000, det konkurrerande budet till Swecon för år 2000. Nasacon hade ett lite konstigt sätt att värva medlemmar. Man hade sänkt priset för ett deltagande medlemskap från 250 till 100 kronor, men man gjorde ingen reklam för det låga priset eftersom man redan fått in så mycket pengar i förväg som behövde, så man såg hellre att folk betalade det högre priset i dörren. Efter halva kongressen hade Nasacon sålt ett medlemskap och var nöjda med det, medan vi sålde 24 ConFuse-medlemskap under kongressen och var väldigt nöjda med det.
Under fredagskvällen så tog vi fram alla våra ostar och tillbehör och dukade upp vilket folk verkade uppskatta. Förhoppningsvis tog inte den väldigt trevliga inhyrda personalen i caféet illa upp av vår gratisservering. Å andra sidan serverade vi bara småkex medan de hade riktig (och god) mat. Ungefär mitt på lördagen kom så sanningens minut -- omröstningen om var nästa års Swecon skulle komma att hållas. Först presenterade jag ConFuse för de närvarande, sedan tog Wolf över och presenterade Nasacon tillsammans med någon från Stockholm Trekkers som ska vara med och arrangera Nasacon. Efter genomgången samlades lappar med röster in från alla närvarande (alla medlemmar i innevarande Swecon som närvarar vid omröstningen har rösträtt) i en blomkruka. Karl-Johan Norén läste sedan upp rösterna för räkning. Efter ett tag var ställningen någonting i stil med 14-1 till ConFuse och Wolf började se lite svettig ut. Efter det kom rösterna varannan ett tag men sedan vände valvinden och slutresultatet blev 32-22 till Nasacon (samt två blanka röster). Nasacon satsar ju på att bli åtminstone dubbelt så stor som ConFuse, så jag är varken förvånad eller besviken. ConFuse sade också uttryckligen att det inte skulle bli något filmprogram (vi har helt enkelt ingen lämplig lokal för det) medan Nasacon har ett stort filmprogram samt fördelen att ligga i Stockholm. Mer information om båda kongresserna finns under ''Kommande kongresser''.
Nu gick det inte att skriva mer. Tydligen finns det en maxgräns för hur långa minnesanteckningar man får skriva i en Palm Pilot, så jag blir tvungen att dela upp detta i flera delar. Nåja, det är ju inget större problem.
Som omväxling hade Swecon bjudit in en gäst som jag faktiskt läst böcker av innan kongressen, nämligen Michael Swanwick. Sedan tidigare hade jag läst In the Drift och Stations of the Tide. Den förstnämnda (som är hans debutroman) gillade jag, medan jag inte var så speciellt förtjust i den senare (trots att den vunnit en Nebula). När jag fått reda på att det var han som skulle vara gäst så tyckte jag att det var dags att läsa hans Vacuum Flowers som jag haft stående i hyllan ett bra tag och den visade sig vara bra, även om jag inte för mitt liv hade kunnat beskriva handlingen i den dagen efter att jag läst ut den. Uppmuntrad av detta köpte jag The Iron Dragon's Daughter och började läsa i några dagar innan kongressen. Jag hann inte läsa ut den, men den tredjedel jag hann med var väldigt bra med en väldigt skoj värld som en en av de trevligaste sakerna. Tyvärr visade det sig efter kongressen att resten av boken inte alls var lika bra.
Michael Swanwick visade sig vara en trevlig och lättpratad person. Under banketten pratade jag en hel del med hans fru, och när banketten var slut tog vi diskussionen (och Michael Swanwick, Wahl och några till) med oss till ett bord i närheten av baren och blev kvar där tills baren stängde. Under kvällen hann vi avverka en hel del olika ämnen som till exempel redaktörskap, släktforskning, språk, flygplatsskräckhistorier och det svenska kärnvapenprogrammet.
När jag först såg programmet för Swecon på webben tyckte jag att det såg lite tunt ut. När jag sedan väl kom till kongressen hade jag som vanligt problem att vara på tillräckligt många ställen på en gång, så jag misstänker att programmet jag såg på webben inte var komplett. Jag medverkade i två paneler. Den första försökte analysera vad som krävs för att vinna en Hugo för bästa roman. Det vi kunde konstater var att man ska skriva science fiction och vara amerikan. Det är också en fördel om man skriver böcker i en sammanhängande serie. Att heta Lois McMaster Bujold skadar inte heller. Den andra panelen jag var med i försökte lista ut varför nästan varenda kongress har en programpunkt där man försöker lista ut vad det är för skillnad på science fiction och fantasy, men vi kom egentligen inte fram till så mycket.
För att kunna närvara på så många som möjligt av de intressanta programpunkterna så fuskade jag lite. Jag lät min spion i form av en bandspelare lyssna på några paneler som krockade med annat jag var intresserad av. Tyvärr tog batterierna slut mitt i ett föredrag om språket i fantasy så det fick jag inte höra, men jag kunde i alla fall lyssna på intervjuerna med hedersgästerna Michael Swanwick och Lars-Olov Strandberg medan jag cyklade till och från jobbet dagarna efter kongessen.
Swecon hade nog den minsta auktionen av någon av de kongresser jag varit på. John-Henri fick bara 14 böcker att ropa ut, så han pratade desto mer om varje bok istället. Ibland var det ett under att någon ville köpa böckerna efter hans nedgörande beskrivningar.
Eftersom vi skulle vara i Brasilien i två veckor så var vi tvungna att hitta på något att göra i helgen. São Paulo är visserligen världens tredje största stad, men den har inte speciellt gott om turistattraktioner. För att råda bot på den bristen så beställde vi flyg till Rio de Janeiro. Idag har jag varit vid Corcovado och tittat på den 30 meter höga kristusstatyn som tittar ner över Rio från ett 700 meter högt berg mitt i staden samt strosat omkring på stranden Copacabana.
Swecon följde trenden från de senaste svenska kongresserna att ha en dator och en kopiator tillgänglig så att den som har lust kan sätta sig och göra ett fanzine när som helst. Andreas Gustafsson gav ut flera nummer av ett nyhetsfanzine, Anders Wahlbom ett och åtminstone någon mer, har jag för mig. Jag fick också debutfanzines av Nicklas Andersson och Per Bengtsson.
Swecon 1999 var en trevlig kongress, precis som det brukar vara i Uppsala.