En b�n �t ett m�nskligt hj�rta
Under denna natt, liggande p� sin sjukb�dd och omgiven av sina barn,
Ber fru Poe om ert st�d, och ber kanske om det f�r allra sista
g�ngen. Richmond Enquirer, 29 november 1811.
P� detta vis fick teaterbes�karna i Richmond reda p� att en av deras favoritsk�despelerskor var allvarligt sjuk, och utan st�d eller pengar. Hon var endast 24 �r gammal och mor till tre sm� barn.
Eliza var sj�lv fr�n en sk�despelarfamilj och emigrerade fr�n England med sin mor till Amerika, d� 9 �r gammal. Hon gjorde sin scendebut vid samma sp�da �lder. Hennes mor dog d� Eliza var 11 �r gammal. Eliza var en lovande ung aktris, som dessutom gjorde sig k�nd som skicklig s�ngerska och dans�s. Hon gifte sig f�r f�rsta g�ngen vid 15 �rs �lder, men hennes unge make dog bara tre �r senare. Hon var 18 �r d� hon gifte om sig med David Poe, som enligt uppgift s�g bra ut, men inte hade n�gon st�rre talang f�r sitt valda yrke -- han hade n�mligen scenskr�ck. Han hade revolterat mot sin familj och hoppat av sina juridikstudier f�r att bedriva sk�despelaryrket. Han brukade f� d�liga recensioner, var hetlevrad, drack ofta f�r mycket och kunde ibland ge sig ut f�r att kl� upp n�gon kritiker som skrivit n�got of�rdelaktigt om honom. Deras tre barn var Henry, som f�ddes 1807, Edgar 1809 och Rosalie mot slutet av 1810. Edgar Poe f�ddes den 19 januari 1809, son till sk�despelarparet Eliza och David Poe. David var dock ej far till det sista barnet, d� han b�rjat dricka rej�lt, och l�mnat sin familj �ret innan. Vad det blev av honom vet ingen �nnu i dag. Ett �r senare dog Eliza av n�gon infektionssjukdom.
Edgar fostrades av John och Fanny Allan, ett k�pmanspar som var k�nda f�r sin v�lg�renhet. De var ocks� teaterbes�kare, och Fanny �vertalade sin man att ta hand om lille Edgar. Dock adopterade paret aldrig Edgar formellt. John Allan var en h�rt arbetande man med skotskt p�br�, Fanny var nerv�st lagd och var v�nlig, men hade ofta d�lig h�lsa, hennes man sade att ''hon alltid klagade �ver n�got''. Familjen reste till England och stannade d�r under 5 �r, d� John skulle sk�ta sina aff�rer. Edgar var 6 �r d� man avreste. Fanny var ovanligt ofta sjuk under denna period; troligen led hon sv�rt av heml�ngtan. Edgar skickades bort p� internatskola, var ledsen och olycklig. D� Edgar var 11 �r var familjen tillbaka i Richmond. Edgar blev nu duktig i skolan, s�rskilt hade han en talang f�r spr�k och f�r att uttrycka sig i skrift. Han skrev mycket poesi och vers p� den tiden. Edgar beskrivs som liten och smal, men var trots detta �ven duktig i idrott och beskrevs allm�nt som mycket ambiti�s och t�vlingslysten. L�pning, boxning, och framf�r allt simning var hans favoritsporter. Hans f�rsta sv�rmiska k�rlek (d� han var 14 �r) var en skolkamrats 30-�riga mor, som Edgar blev djupt f�st vid. Men hon var nedst�md, blev deprimerad; ett �r senare blev hon sinnessjuk och dog kort d�refter. Detta p�verkade Edgar mycket negativt, och han blev in�tv�nd, bitter och st�ndigt p� d�ligt hum�r. John Allan ans�g att Edgar var bortsk�md och otacksam.
Vid 17 �rs �lder b�rjade Edgar p� universitetet i Virginia, d�r han fortsatte att g�ra bra ifr�n sig b�de i idrott och spr�k. Universitetet var ''fritt'' och det var ofta slagsm�l, fylla och br�k d�r. Han utm�rkte sig �ven som aktiv i skolf�reningar och var en stark debatt�r. Dock skaffade han sig stora spelskulder, vilket blev en st�ndig k�lla till gr�l mellan honom och John Allan. Edgar bad alltid om mer pengar, p� allt mer utstuderade s�tt. ''Jag sv�lter!'' Allan v�grade att betala f�r mer �n ett �rs utbildning och Edgar fick flytta hem igen, d�r han fick utf�ra kontorssysslor �t sin fosterfar.
Till sist blev st�mningen i hemmet oh�llbar och Edgar flyttade hemifr�n f�r att bos�tta sig i Boston. Han gav ut sin f�rsta diktsamling, Tamerlane and other poems under pseudonymen ''A Bostonian''. Han gick ocks� med i arm�n, d�r han var under tv� �r. Han klarade sig bra och steg i graderna. Under denna period dog Edgars fostermor Fanny Allan efter en l�ng tids sjukdom. Edgar fortsatte att skriva brev till John Allan och fann p� nya s�tt att tigga pengar. Ett l�ngre, astronomiskt poem, ''Al Aaraaf'', gavs ut under namnet Edgar A Poe. Edgar fortsatte sin milit�ra karri�r i West Point, som kadett. Han fortsatte skriva poesi. John Allan gifte om sig med en betydligt yngre kvinna -- det var tydligt att han �nskade sig egna arvingar. Gr�let mellan honom och Edgar flammade upp igen. Edgar skaffade sig disciplinproblem p� kadettskolan, var ofta fr�nvarande och fick avsked. Edgar var nu 22 �r gammal.
Edgar flyttade till Baltimore, d�r han s�kte upp sin faster Maria, som var en fattig �nka, men hankade sig fram. Edgar fick flytta in hos henne med tv� av hennes barn. Han umgicks flitigt med sin �ldre bror Henry, som hade varit sj�man och var k�nd som en �ventyrare. Henry skrev ocks� poesi, liksom Edgar. �terf�reningen varade dock bara sex m�nader, d� Henry dog av sin alkoholism vid 24 �rs �lder. Edgar skrev sin f�rsta novell, ''Metzengerstein'', vilken f�ljdes av flera. Han vann ett pris f�r ''MS found in a bottle'', men fortsatte att ha d�lig hand med pengar och skrev �ter till John Allan om mer. Ibland fick han lite, men f�r det mesta ingenting -- Allan hade sin nya familj att t�nka p�. Allan blev sjuklig och dog slutligen 1834, han hade f�tt tre egna sm� barn och Edgar n�mndes inte ens i testamentet. Trots detta hade John Allan varit mycket rik d� han dog. Edgar b�rjade arbeta p� en tidning, Messenger. Han blev k�r i sin egen kusin Virginia, fasterns yngsta dotter, och de gifte sig d� Edgar var 26 och Virginia 13 �r. Det var ungt �ven p� den tiden, Virginia var dessutom liten och barnslig i sitt utseende. Edgar fick ut�kade uppgifter p� tidningen och fungerade som dess redakt�r. Han fortsatte att skriva noveller, d�r dystra st�mningar och unga flickhustrur var ofta f�rekommande. Edgar l�mnade Messenger efter ett par �r, och skrev sin enda roman The Narrative of Arthur Gordon Pym.
Familjen flyttade till New York, d�refter till Philadelphia. Det blev tydligt att Edgar hade haft alkoholproblem en l�ngre tid. De ekonomiska problemen var ocks� m�rkbara. Nu blev han redakt�r f�r en ny tidning, The Gentleman�s Magazine. Han kastade sig in i arbetet och fortsatte med sina noveller; bland annat ''Huset Ushers fall''. Edgar b�rjade sj�lv skriva litteraturkritik, som kunde vara b�de elak och bitande. Han kunde peka ut vart grammatiskt sm�fel i en text, trots att han sj�lv st�ndigt begick liknande fel. Han tyckte om att citera olika spr�k, men det var tydligt att han inte kunde dem s�rskilt bra. Edgars om�tliga behov av ber�m och uppm�rksamhet tog sig uttryck i att han anonymt skrev och l�t publicera lysande recensioner av sina egna noveller. Han skrev �ven f�r andra tidningar: ess�er, artiklar, noveller och chiffer. Edgar blev k�nd som en m�stare p� chiffer.
Trots framg�ngen slutade Edgar sitt arbete efter ett �r, 1840, d� han blev rastl�s och inte trivdes. Edgar ville starta en egen tidning, men klarade inte av det, trots ih�rdigt arbete. Han fick ta jobb p� en ny tidning igen, d�r han fortsatte skriva liksom f�rr. Morden p� Rue Morgue skrevs vid denna tid, kanske v�rldens f�rsta deckarhistoria med detektiven Auguste Dupin. Efter ett �r sade Edgar �ter upp sig. Virginia blev sjuk i tuberkulos i b�rjan av 1842, 19 �r gammal. Edgar var fullst�ndigt f�rkrossad -- tuberkulos p� denna tid var i stort liktydigt med en d�dsdom. Hennes sjukdom pendlade fram och tillbaka under flera �r. Edgar b�rjade nu dricka p� allvar och led sj�lv av och till av d�lig h�lsa. Hans dryckesvanor blev �k�nda i hela Philadelphia.
�r 1843 fick han tillf�lle att skapa sin efterl�ngtade tidning, Stylus, med en finansi�r. Drickandet fortsatte dock, och Edgar s�g ofta ut att vara i d�ligt skick. Detta gjorde att finansi�ren drog sig ur och Edgar fick �ter l�gga ned planerna p� en egen tidning. Edgar hyste stor uppskattning f�r Dickens' verk, de tr�ffades och utbytte �sikter. Flera arbeten p� olika tidningar samt frilansande f�ljde. Edgar b�rjade nu g�ra sig ett namn, men drogs trots detta med st�ndiga penningproblem. Noveller som ''Det skvallrande hj�rtat'' och ''Den svarta katten'' skrevs vid denna tid. Familjen �terv�nde till New York, och Edgar fortsatte att hanka sig fram genom att jobba p� olika tidningar. Januari 1845 skrev han dikten ''Korpen'', och uppn�dde �ntligen den ber�mmelse han l�ngtat efter. Dikten blev mycket popul�r och Edgar fick turnera runt och l�sa den p� olika poesikv�llar. Han var vid denna tid i strid med Longfellow, som han avskydde. Edgar fortsatte att dricka allt mer, och var ofta full p� poesiuppl�sningarna.
�r 1846 l�mnade familjen New York igen, av omsorg om Virginias sviktande h�lsa, och flyttar ut p� landet. Poe f�rekom under denna tid som karikatyr i en historia. Januari 1847 dog s� Virginia i sin tuberkulos, 25 �r gammal. Efter detta b�rjade Edgar allt mer likna figurerna i sina noveller; deprimerad, el�ndig, dyster, f�rd�md, sjuk. Han gjorde n�gra halvhj�rtade f�rs�k att uppvakta andra kvinnor, men utan n�gon st�rre framg�ng. Ett f�rs�k till comeback var dikterna ''Bells'' och ''Annabel Lee''. 1849 gjorde Edgar ett nytt f�rs�k med en egen tidning. Dock var han nu i ett uruselt skick; flera g�nger hade han hallucinationer, troligen orsakade av delirium, och fick ett sammanbrott. Han fortsatte med sina poesiuppl�sningar. Under en s�dan turn� hittades Edgar utanf�r en vallokal i el�ndigt skick med smutsiga, illasittande kl�der som inte tycktes vara hans egna. Han f�rdes till sjukhus, d�r han yrade och hallucinerade i tre dagar. D�refter utropade han ''God help my poor soul'', och dog.