Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pugatjev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Puget, Rosalie du. Se Du Puget.
Puget sound [pō’dʃet sau’nd], en djup, i flera armar
delad vik af Stilla hafvet, på nordvästra kusten af
nordamerikanska staten Washington, bildar sydöstra
fortsättningen af San Juan de Fuca-sundet, med hvilket
det sammanhänger genom Admiralty inlet. Sundet
har höga, skogbevuxna stränder, är i medeltal 6–8
km. bredt, 90–240 m. djupt och har en areal af 5,200
kvkm. Vid P. ligga flera utmärkta hamnar, af hvilka
de förnämsta äro Seattle, Tacoma, Olympia och Port
Townsend. I alla hamnar vid sundet var importvärdet
tillsammans 1912 39 mill. doll. och exportvärdet 63,7
mill. doll. P. är numera en af unionens förnämsta
marinstationer vid Stilla oceanen och försvaras af
forten Worden, Ward, Casey, Flagter och Whitman. I
P. drifves ett gifvande fiske, i synnerhet på lax.
(J. F. N.) L. W:son M.
Puggaard [-går], Hans Kristofer Vilhelm, dansk geolog,
f. 1823, d. 1864, blef poly-teknisk kandidat 1846 och
vann 1850 universitetets guldmedalj för afhandlingen
Möens geologi, hittills den viktigaste källskriften
i detta ämne.
Pugilätio 1. P u g i lä tus (lat.). Se Knyt-n ä f sk
a m p.
Pugin [piöMjin], engelska arkitekter. 1. A u-guste
P., f. 1762 i Frankrike, öfverflyttade till England
1798, d. i London 1832, ifrade för gotisk stil, äfven
som författare. - 2. Augustus Welby Northmore P.,
den föregåendes son, f. 1812 i London, d. 1852,
kallad "den engelske Viollet-le-Duc", var en
lika grundligt lärd som outtröttligt verksam
odlare af gotiken, byggde i England ett 60-tal
kyrkor i denna stil, dessutom flera i kolonierna,
medverkade vid uppförandet af Londons parlamentshus
(af Barry), framför allt i dess inre, och utgaf flera
arbeten om gotisk arkitektur, bl. a. Glossary of
ecclesiastical ornament and co-stume (1844). - 3. E
d w a r d W el b y P., den föregåendes son, f. 1834,
d. 1875, byggde många gotiska kyrkor, skolhus m. m.
G-g N.
Puglia [pölja], it. Se A p u l i e n.
Pugnani [ponjäni], Gaetano, italiensk violinist,
f. 1727 i Turin, d. där 1798, lärjunge af Somis,
blef 1752 förste violinist vid hoforkestern i Turin,
företog 1754-,70 konsertresor, tillbragte därunder
flera år i London som konsertmästare vid Italienska
operan och anställdes 1770 som kapellmästare
vid hof teatern i Turin. Bland hans lärjungar,
genom hvilka han fortsatte Corellis och Tartinis
violinspelstraditioner, blef Viotti mest berömd. Utom
7 operor skref P. violinsonater, orkester- och
kammarmusik m. m.
Pugni [po^nji], Ges a re, italiensk tonsättare,
f. 1805 i Genua, d. 1870 i Petersburg, utbildades vid
konservatoriet i Milano och var från 1851 anställd
som balettkompositör vid kejserliga teatern i
Petersburg. Han skref musik till omkr. 300 baletter,
utom 10 operor och 40 mässor. P:s baletter voro
länge omtyckta.
Pugno [pynjå’], Raoul, fransk pianist, f. 23 juni
1852 i Montrouge, d. 3 jan. 1914 i Moskva (under en
konsertturné), på fädernet af italiensk härkomst,
studerade vid Niedermeyers kyrkomusikskola i Paris
och från 1866 framgångsrikt vid konservatoriet där,
blef 1871 organist vid kyrkan S:t Eugene i Paris,
1878 kapellmästare där, 1892 har-
moniprofessor vid konservatoriet samt innehade
1896-1901 professuren i piano. Från 1893 framträdde
han som en ypperlig pianovirtuos, särskildt i
tolkningen af klassisk musik. Han gaf i flera
länder kammarmusikaftnar i fullän-dadt samspel med
violinisten E. Ysaye. P:s spel utmärkte sig för
blixtrande teknik, ovanlig rytmisk energi, klar- ’
het och nyanseradt välljud såväl i massiva klangmassor
som i det läckraste pianissimo, samt manlig mogenhet i
uppfattningen. I Stockholm konserterade han först 1881
tills, med P. Yiardot och 1900 med Ysaye. P. uppträdde
jämväl som tonsättare, med oratoriet Résurrection
de Lazare (1879), ett antal operetter, baletter,
feerier, pianostycken och sånger. En elev till P. är
Märta Ohlson (se d. o.). E. F-t.
Puhakka [po7-], Antti, finsk folkskald, f. 1816 i
Kontiolaks socken af norra Karelen, där han af sin
fader ärfde ett nybyggarhemman, d. 1893. Som skald
är P. märklig genom sitt nyktra, ofta skämtsamma
lynne och sina versers strängt metriska byggnad. Han
valdes till led. af Januariutskottet 1862 och till
representant för Libelits’ domsaga vid landtdagarna
1863-64, 1872, 1877-78 och 1882, vid hvilka han
gjorde sig bemärkt genom sina ordrika, ofta skämtsamma
anföranden. O. G.*
Puisaye [puisä], Joseph de, grefve, fransk
partigängare, f. 1755 i Mortagne (dep. Orne),
d. 1827 i England, blef 1791 maréchal de camp i
franska armén. Genom sitt giftermål med en dotter
till markis de Mesnilles erhöll han stora gods i
Normandie och bildade där, då franska revolutionen
tog en för rojalisterna alltmera hotande riktning,
en rojalistisk trupp. Han blef emellertid 1793
slagen af konventets trupper och måste fly till
Bretagne, där han sedermera blef främste ledaren
af de rojalistiska rörelserna. P. lyckades förmå
engelska ministären till den bekanta expeditionen
till Quiberon 1795, hvilken dock misslyckades, och nya
försök af P. att å andra orter fortsätta striden mot
republikanerna hade icke bättre framgång. Sommaren
1797 måste P. lämna Bretagne. Han begaf sig då
till London och erhöll af engelska regeringen en
landsträcka i Canada. Efter freden i Amiens 1802
återvände han till London, där han utgaf Mémoires
du comte de P. (6 bd, 1805-06), hvilka väckte
mycket uppseende. Äfven efter det bourbonerna
återfått Frankrikes tron, kvarstannade P. som
naturaliserad engelsk medborgare i sitt nya hemland.
P- O. Bm.*
Puiseux [puiso]. 1. Victor Alexandre P., fransk
astronom och matematiker, f. 16 april 1820 i
Argenteuil, d. 9 sept. 1883 i Frontenay (Jura). Efter
att ha innehaft lärarplatser i matematik vid olika
högskolor blef han 1855 astronom vid observatoriet i
Paris och 1857 professor i matematik och astronomi
vid Sorbonne. Utom en mängd matematiska arbeten
offentliggjorde han flera arbeten inom den teoretiska
astronomien, särskildt öfver teorien för plane-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
