Det formellt matematiskt-naturvetenskapliga synsättet utmärks av att man försöker
sätta siffror på allting. I den mån siffror saknas, kan man använda variabler och
algoritmer och sätta in siffror sedan. Skulle även sådant inte vara för handen kan man
ta till litet logik och sätta in variabler och algoritmer sedan. Skulle även logiken
vara för svårfångad kan man blanda upp med naturligt språk och hoppas att läsarens
intelligens leder denne på rätta banor och åtminstone gör troligt att man kan stoppa
in logik sedan. Skulle nu läsaren sakna intelligens får man använda black-boxteori, men
det anses ligga så nära uppenbart fusk att vi försöker ta de enklare sambanden utan
denna.
Definition: Ett spex, S, kan beskrivas som en 14-tupel
<x1, x2, x3....., x14>
där
x1 = ett synopsis deriverat ur en spexide (y1)
x2 = ett manus skrivet av en manusgrupp
x3 = ett partitur framtaget av en musikgrupp
x4 = en orkester
x5 = en grupp scenmedverkande personal
x6 = en grupp för kläder, smink och peruker
x7 = en grupp för scenarbete, ljud, ljus och dekorsnickeri
x8 = en grupp som säljer biljetter och skumdelfiner
x9 = en grupp som arrangerar fester för övriga grupper
x10 = en grupp som ordnar resor över hela Sverige
x11 = en grupp som leder hela joxet
x12 = en hoper konsulter, även kallade spexperter eller parasiter allt beroende på
huruvida erhållen ära motsvarar åtaget arbete
x13 = en lokal
x14 = en publik
Samband som skall råda:
(p1) x1 skall vara roligt
(p2) x2 skall vara ännu roligare
(p3) x3 skall vara en njutning för öga och öra
(p4) x4 skall vara sjuk nog att spela x3
(p5) x5 skall kunna spela x2 under viss regi, kunna sjunga och i någon mån kunna
dansa efter x3
(p6) x6 skall försköna x5
(p7) x7 skall tillandahålla en intressant omgivning för x5 samt få x14 att tro att
de inte befinner sig i x13
(p8) x8 skall få x14 att betala för att komma till x13
(p9) x9 skall få alla andra att supa skallen av sig efter väl förrättat värv, x9
bjuder dessutom på punsch i pausen mellan akterna i x2
(p10) x10 byter ibland värde på x13
(p11) x11 återkommer vi till
(p12) x12 fyller i där det fattas, varför denna definition blir garanterat komplett
(p13) x13 är belägen
(p14) x14 är benägen (att komma tillbaka nästa år förstås)
(slut def)
Med hjälp av denna definition kan nu läsaren själv pröva huruvida olika saker är
spex eller inte. Rättegångar i Stockholms Tingsrätt uppfyller exempelvis:
p1 eftersom idén är rolig,
p2 eftersom det protokoll som skrivs är ännu roligare, ges snart ut som deckare
p3 eftersom de ofta förekommande pipen är en ren njutning för örat,
p4 eftersom alla journalister gärna återger vad som framkommit i samlad kör
p5 eftersom aktörerna i rätten utför rollerna väl under blygsam kontroll av en
hysteriskt sansad domare (= regissör). Solisten sjunger då och då ut i pressen, turerna
i rättsdansen utförs av alla efter vittnets pipa,
p6 eftersom det säkert finns en sminkgrupp som smetar en stor svart blaffa i ansiktet
på den anklagade,
p7 eftersom scenbilden är väl planerad med den anklagade och försvaret på var sin
sida av scenen, dessutom har man teknik, om än bara en-kanals d:o,
p8 eftersom en massa lättlurade stollar betalar lösnummerpriser och TV-licenser för
att mediafolket skall gå dit,
p9 är högst troliggjort med tanke på hur alla skiner upp när det blir paus
p10 eftersom de nu byter spelplats till HD,
p11 just det,
p12 är alla advokater, jurister och byråkrater,
p13 stämmer och slutligen
p14 eftersom det är kul med repriser.
Vi har alltså utan att driva analysen för långt visat att Stockholms Tingsrätt är
ett spex.
Man kan nu fråga sig vad ett spex egentligen producerar? För att få veta detta
stoppar vi in ett spex, S, i en värderingsfunktion, V. Om vi integrerar V(S) över ett
spexår får vi följande:
- en massa skratt
- en massa svett
- en viss förlust
- en viss förlustelse
- två neutroner (neutronerna från 1984 är i skrivande stund ännu försvunna,
hittelön utlovas)
På ren bondsvenska (dvs uttryckt enligt vedertagen agrarvokabulär):
SPEX ÄR BÅDE JOBBIGT OCH ROLIGT.
|