5. Internet

Den sista tiden har användningen av och kunskapen om Internet formligen exploderat. Att "surfa på nätet" har blivit något av en symbol för en modern livsstil. Skolor, företag, institutioner och privatpersoner runt om i världen vill alla "koppla upp sig". Det har t.o.m. börjat dyka upp reklamfilmer för olika produkter där man påstår att just den här produkten gör Internet så mycket enklare. Sådant brukar indikera vad som just nu är på modet. Men som vanligt så undrar man, hur började alltsammans? Internets skriver historia just i detta ögonblick med sin ofantliga expansion, men började faktiskt ta form redan på 60-talet. Det var det amerikanska försvaret som startade alltsammans som ett forskningsprojekt. Syftet var att skapa ett nätverk som skulle fungera även om en eller flera medverkande datorer slogs ut, vid t.ex. ett kärnvapenanfall. Informationen skulle kunna ta olika vägar. Genom att dela upp datan i små paket kan dessa slussas fram till målet. De olika paketen behöver inte ens ta samma väg, utan kan utnyttja de förbindelser som för tillfället är minst belastade. Försöket visade sig vara en stor succé, och flertalet universitet ville ansluta sig. I detta tidiga skede kunde nätet inte användas till särskilt mycket, men snart ökade möjligheterna. En av de första tjänsterna var elektronisk post, vilket visade sig vara en stor succé. Det tillkom också möjligheter att skicka datafiler mellan sig. Detta ter sig ganska så självklart för oss, men på den tiden var det en något av en revolution. År 1976 sände drottning Elisabeth av England sitt första e-mail¹ . Organisationen som hanterade Internet vid den här tidpunkten var NSF, National Science Foundation. Tidigare hade de endast beviljat universitet m.fl. att ansluta sig, men 1991 tillät de också kommersiella intressen av ansluta sig. Detta medförde att tillgänglighet och antal användare ökade mycket kraftigt.

Vem använder nätet? Till vad?

Idag ökar användningen hela tiden. Man beräknar att idag (Maj -96) är uppemot 10 miljoner värddatorer anslutna. Hur många som använder nätet är det få som vågar uttala sig om, men siffror på uppemot 60 miljoner är inte ovanliga. Den typiske "nätsurfaren" idag är runt 30 år gammal, högutbildad, man och ofta datorintresserad. Men en mycket stor del av Sveriges befolkning är intresserade av Internet. Ungefär 80 procent av befolkningen mellan 16 och 79 år känner till Internet i någon mån (April -96). Men trots detta är det bara cirka tre procent som verkligen har använt nätet. Denna siffra kommer dock troligtvis att ändras radikalt. Uppemot hälften av befolkningen är nämligen intresserad, och i takt med att skolor, bibliotek och andra institutioner blir anslutna kommer troligtvis intresset att öka än mer.

Fler användare innebär samtidigt marknad för fler tjänster. Men det innebär också att nätet blir alltmer nedlastat och överfullt. Det är många svårigheter med att administrera ett nät som växer explosionsartat, trots att de tekniska förutsättningarna finns. I Sverige är det SUNET som har haft hand om Internet, och försett högskolor och universitet med anslutningar. Liknande organisationer finns i andra länder. Men idag är en stor del av trafiken kommersiell, och därför måste finansieringen av nätverkets utbyggnad förändras. Det råder delade uppfattningar om hur detta ska gå till. Somliga anser dock att uppbyggnaden av en sådan här ny infrastruktur bör finansieras av staten, på samma sätt som vägar byggs av Vägverket. Idag är all trafik på Internet gratis, men detta kommer kanske att ändras i framtiden. Det görs heller ingen åtskillnad på vilken information som överförs.

Elektronisk post

Just det faktum att två datorer på olika platser i världen kan kommunicera med varandra öppnar möjligheter som vi knappt kan föreställa oss. Den senaste tidens utveckling har också bekräftat att möjligheterna både är många och användbara. En av de första tjänsterna var e-post, dvs möjligheten att skicka meddelanden till varandra. Fördelarna är många. Från det att du skickar ditt brev tar det ofta inte mer än ett par sekunder innan det har anlänt till mottagaren. Om han är där förstås, annars sparas brevet till han har möjlighet att läsa det. Detta är en stor fördel framför telefonen, som ju kräver att båda parter är anträffbara precis samtidigt. Dessutom är skriven information ofta fördelaktig ur andra synpunkter, exempelvis föreligger det mindre risk för missförstånd, meddelandet kan enkelt sparas, skrivas ut osv. Möjlighet finns också till massdistribution av brev via s.k. mailing-listor. Ett brev som skickas till denna lista distribueras automatisk till samtliga som finns upptagna på denna, kanske tiotusentals personer. Att göra samma sak med konventionell papperspost kräver betydligt mer arbete, energi och material. Att införa ett elektroniskt postväsen som dessutom hanterar alla former av nationella tecken har naturligtvis skapat vissa problem. Nuförtiden är detta dock löst, och man kan till och med inkludera bilder och ljud i sina brev. Nära besläktat med e-mail är Internets diskussionsgrupper, Usenet News. I dessa kan man diskutera precis allting. Det finns ämnesområden som passar alla. Annars går det bra att skapa en ny grupp. En intressant sak är att innan en ny grupp får skapas måste "nätets medborgare" (netizens) rösta om saken. För ett tag sedan önskade några att en ny grupp om spridning av racistisk musik skulle skapas. Som tur var kom detta till kännedom, och Internetanvändare världen över ombeddes rösta nej. Följden blev att diskussionsgruppen ej fick skapas. Detta är ett bra exempel på att demokratin på nätet verkligen fungerar.

World Wide Web

För inte så länge sedan var Internet ett nätverk endast för verkligt datorkunniga. Tjänsterna som fanns krävde att man kunde massvis av underliga nyckelord och begrepp. Visserligen fanns det (och finns fortfarande) en viss tjusning med det, men snart blev behovet av att lätt och prydligt kunna presentera information från nätet allt mer påtagligt. Detta ledde till att forskare vid CERN utvecklade något som kallas World Wide Web, dvs ett globalt "nät". Namnet syftar till att all information som presenteras förefaller vara innästlad i varandra. Att hoppa till ett annat dokument på en annan dator i en annan världsdel gör man enkelt genom ett klick med musen. Dessutom finns möjligheter till grafik och ljud. Succén var given. Nu kunde även noviser använda Internet. Snart uppkom också s.k. sökmotorer, jättelika databaser över Internet som tillåter enkel sökning. Idag finns möjlighet till fritextsökning över samtliga WWW-sidor, och resultatet kommer endast ett par sekunder senare. Få trodde, inklusive jag själv, att något sådant här överhuvudtaget skulle vara möjligt. Men fungerar gör det, och är ett otroligt kraftigt verktyg. Vad du än är intresserad av så finns det massvis av information om just ditt ämne. WWW tillsammans med e-post är ofta skäl nog till att skaffa sig anslutning till Internet. För studerande utgör förstås Internet en gigantisk källa till information. I dagsläget godkänns dock inte information funnen på WWW som giltig källhänvisning på universiteten. Idag har nästan alla större institutioner en egen hemsida² . Användningen av WWW står idag för den största delen av trafiken på nätet (gick förbi tjänsten FTP 1995). Möjligheterna till användning av grafik och ljud har starkt bidragit till att nätets överföringskapacitet ofta inte räcker till. Antalet WWW-sidor är redan enormt. Om man tillbringade en minut per sida och ägnade tio timmar om dagen åt detta, skulle det ta en hel livstid att gå igenom dagens alla sidor.

Förutom de tjänster jag har beskrivit finns det många fler. Det finns t.ex. möjlighet att logga in³ på andra datorer, få uppgifter om användare vid en viss dator, diskutera i realtid med andra eller spela spel.

Vem äger Internet?

Internet ägs inte av någon central organisation, och därför är det heller ingen som kan kontrollera det. Somliga liknar det vid en biologisk varelse. Om nu ingen kan kontrollera det, hur kommer det sig då att inte allt brakar samman? Svaret får väl sägas vara att användarna tillsammans ser till att saker och ting fungerar. En användare som inte sköter sig kan räkna med skarp kritik. Det finns också flera exempel på företag som försökt sprida massreklam över Internet, men det har alltid slutat med att de blivit överösta med brev från arga användare. Att tala om ett nät är inte riktigt rättvisande. Egentligen så handlar det nämligen om ett stort antal mindre nät som är hopkopplade, därav kommer att ingen enskild äger det. Internet är på något sätt en symbol för en väl fungerade demokrati utan censur. Massmedia stirrar sig stundtals blinda på det illegala och pornografiska som förekommer. Men fokuseringen på detta är helt överdriven, och inte ett verkligt problem. Däremot så finns det en befogad oro över Internets snabba expansion. Tidigare var alla användare entusiaster eller hade betalat dyrt för att få sin anslutning. Idag finns det möjlighet för nästan alla att använda nätet, utan någon utbildningen eller krav på moralisk mognad. Detta kan leda till att den idag så väl "fungerande anarkin" brakar samman, och Internets möjlighet för envar att säga sin åsikt försvinner.

Fotnot 1: Den engelska beteckningen e-mail står för electronic mail, dvs elektronisk post. På svenska kan med fördel benämningen e-post användas.

Fotnot 2: Ordet är en direkt översättning från engelskan homepage, och kommer från att den som skapat sidan kallar den för sin hemsida. Alla sidor har ju en skapare, och därför kan också alla sidor kallas hemsidor.

Fotnot 3: Innebär att man får en terminalsession via tjänsten Telnet. Används ofta mot stordatorer, databaser mm.