Powered by Roxen Janne -pacifist

Janne
Janne
   Svenska
   English
   Castellano
   Gästbok
   Guestbook
   Libro de honor.
   Fotoalbum
   ZICKE-J

Republiken
   RepublikenSoft
   IT-Stereon
   IT-Termometern

Friends
   Mankan
   Kelvin

LiU
   MAI
   Regler
   Y-linjen
   Lysator
   RydNet

Ecuador
   Diario Hoy
   El Commercio
   Rumbo a Francia 98

Misc
   ESPN: NBA
   Mathematics
   Shareware
   Big Button

Feeadback
Allt detta har hänt, mer eller mindre. När Kristofer Columbus för mer än 500 år styrde sina skepp mot Indien, så gjorde han faktiskt detta, att det sedan låg en bunt med småöar (Väst Indien) och en större jordhög ivägen var inte hans fel. När jag, Jan Mikael Brugård, för 23 år sedan reste till samma jordhög, även om man nu visste att jordhögen inte var Indien, så var inte detta mitt fel. När jag sedan den 6:e augusti 1995 åkte till Jokkmokk var detta än mindre mitt fel, men lika fullt åkte jag dit. Om detta och mycket mer handlar den lilla berättelsen nedan.

Klockan var halv två på natten den 29 december 1971, när ett gällt skrik hördes inne på Allmänna BB. Det var mer chocken av att få det första slaget i mitt liv än att det gjorde ont, som fick mig att skrika. När jag insåg vad slaget innebar -jag var född- ebbade skriket snabbt ut. Nu skulle här njutas av livet.

Fakta-ruta
Namn: Jan Mikael Brugård
Födelsedatum: 711229
Längd: 180 cm
Vikt: 72 kg
Studerar: Teknisk Fysik & Elektroteknik
Fritid: Basketboll
Fjorton dagar senare skrev jag min första tenta, en tenta i Religionshistoria, som jag klarade utan problem (Fast skall jag vara helt sanningsenlig måste jag medge att mamma också hade ett litet finger med i spelet.). Efter att ha hjälpt mamma och pappa med studierna i tio månader till var det äntligen dags:

Jag skulle följa Columbus fotspår!

När väl Columbus visat europeérna att det var fullt möjligt att resa västerut på Atlanten utan att bli uppslukad av någon snarstucken drake, följde fler och fler hans exempel. Jordhögen skulle erövras, guld skulle forslass hem, att kristna världen kallade man det. Jordhögen fick sitt namn: Amerika (efter Amerigo) och delades snart upp i en massa stater. En av dessa var Costa Rica (länken på engelska), det var dit jag åkte, utan att ha en aning om att jag åkte dit. Det var helt och hållet min mammas och pappas beslut att min stora syster och jag skulle följa med dom dit. Det ska dom ha credit för. Vi skulle lära oss spanska. Vi skulle till Ecuador (länken på spanska). Det ska dom också ha credit för.

Väl i Ecuador etablerade vi oss i Montecristi, ett litet samhälle vid Stilla Havs kusten. Jag blev ormbiten, jag höll på att drunkna, jag fyllde foten med kaktusstickor, vi firade juldagen med bad i Stilla Havet, Sara (lillasyrran) föddes, mina leksaksbilar regnade bort, solen sken, kort sagt allt var underbart.

Det var bara ett problem, jag hade aldrig lekt i snö och vilken riktig svensk hade inte gjort det? Så vi åkte hem och jag lekte snöbollskrig i Rimbo tre vintrar i rad (Det var på den tiden då snön föll även söder om Gävle) innan det var dags att åka till Ecuador igen, efter ytterliggare tre år där flyttade vi till Sverige och har bott här sedan dess. Jag bodde tillsammans med mina föräldrar i Uppsala fram till det att jag tog studenten på treårig teknisk linje på Fyrisskolan 1991, sedan var det dags att lämna den trygga föräldraboningen för universitetsstudier i Linköping.

E-post
brugard@lysaor.liu.se
Adress
Jan Brugård
Rydsvägen 262 A26
584 34 LINKÖPING
Telefon
013 170608
Numera bor jag alltså i Linköping och studerar Teknisk Fysik och Elekroteknik, men tyvärr har jag haft en liten ofrivillig ettårspaus för att genomföra min så kallade plikt för landet. Denna paus genomfördes till en början i Jokkmokk och från den 1 december 1995 på Motala kraftstation där jag spenderade tiden fram till den 13 mars 1996, men nu är jag entligen FRI och kan återgå till tentornas förlovade värld! Nog om detta nu är det dags att kasta sig över till fritiden och vad jag gör på den.

Jag börjar med en bekännelse: Ja, jag tittar ganska mycket på TV, vad vore livet utan Ebba och Didrik, Ett underbart liv och NBA Action (Amerikansk proffsbasket), och liknande TV-underhållning; Inte mycket, eller hur?

Det sistnämda programmet ger mig för övrigt en utmärkt möjlighet att på ett snyggt, och självklart helt osökt, sett ta mig över till nästa fritidssysselsättning, basketboll. Delvis för att hålla mig i form, men framförallt för att det är så fruktansvärt kul, så spelar jag basketboll (på motionsnivå) ungefär två gånger i veckan. Dessutom spelar jag även lite innebandy och andra trevliga bollsporter.

Självklart gör jag fler saker, men eftersom dessa i stort sätt är precis sånt som alla andra också gör (träffa kompisar, gå på bio, o.s.v), så tänker jag inte ta upp din dybara tid med att gå in närmare på dem.