Nytt namn, piffigare scen, snyggare affisch, och tyngre tonvikt på ny musik från Linköping. Det är väl ungefär det som hänt sen sist. Med "undergroundmusik" antydd redan i namnet hoppas jag att det skall vara tydligare vad saken gäller.
Programmet för kvällen kunde knappast varit bättre. Det gick från stillsamt och traditionellt till nytt och rivigt, med tonvikt framför allt på nytt.
Piffigare scen, som sagt. Detta är nåt jag velat göra länge, och nu blev det av! Jag och Eva (inte bara Eva!) har strukit, klippt, mätt och sytt, och kunde nu täcka väggen bakom scenen med svart och lila tyg. Jag hoppades att det skulle höja känslan av seriös scen, och ge en lugnare bakgrund, och jag tycker jag fick rätt! Att slippa små rutiga gardiner och fönster med trasiga persienner i bakgrunden, ja, äntligen!
Pastell riggar framför våra nya bakgrundsgardiner
Dessutom blev ljuset den här gången som det skall vara, med släckt överallt utom på scenen medan spelningen pågick. Det är ytterligare en sak som lägger fokus på scenen och får det att kännas rätt.
Först ut var Visgåva, kvällens representater för traditionell viskonst. Rune och Katarina var med redan på den första "trippelkonserten" på Elsas våren -99, och spelade ett mysigt program med inte minst Taube. Möjligen skulle jag önska att Rune spelade mer Demert, för Rune har talang som stenansikte, och då gör sig de låtarna väldigt bra. Katarinas har en härlig sångröst som bär fram de gamla örhängena mycket väl. Publiken var övervägande ung eller mycket ung (som det skall vara!), men tog likafullt emot Visgåvas sång positivt.
Visgåva
Jag stack in med min enda låt för kvällen, som fick bli "Svara på min E-post", som jag körde med Fredriks hjälp som jag gjort ett par gånger förr. Fredriks "eko" i refrängen är kul.
Visgåva noterade med en rysning att de spelat ihop i tjugo år. Då började de spela ihop innan flera andra medverkande ens var födda, bl.a. tjejerna i Onzon, om jag inte gissar helt fel på ålder. Onzon är två unga tjejer som är synnerligen lovande. De påminner lite om Frida och Charlotte, men är lite fräckare. Dem vill vi höra mer av, mycket mer!
Onzon, Lisa Gideonsson och Maja Phalén
Onzon
Efter Onzon kom Fredrik Johansson och Humanisterna. "Igen?" kanske du säger om du kollat mina andra senaste rapporter. Jo, igen. De har spelat mycket på sistone, i Baren, på Kulturnatten, och (Fredrik solo) hos Peter i Motala. Jag börjar såklart kunna deras låtar, även de nya, men det här är bra! Det är välrepat, och låter bara bättre hela tiden. Jag var inte säker på att publik som kommit mest för att höra de lokala förmågorna skulle ta till sig Fredrik och grabbarna, men det kändes som om de gick hem i högsta grad!
Fredrik och Magnus
Joakim bakom Pastells trumset
För övrigt meddelade Magnus att han och Micke Tjäder (känd från "Klas"-videon från Grytgöl!) tränar som visduo, och det hoppas jag att vi kan se på Elsas framöver!
Sist var det popbandet Pastell, fem killar och en tjej från Linköping. Det är gänget som jag hittade på MP3.com, tyckte de verkade lovande och tog kontakt, men där det visade sig att pianisten (eller keyboardist som somliga vill kalla det när man spelar synth), Per-Erik, satt i samma korridor som jag på högskolan!
Från MP3.com får jag "Sång: Linda Evertsson och Håkan Sagvik, Trummor: Jonas Wetterö, Bas: Henrik Brodin, Gitarr: Martin Eneling, Synth: Per-Erik Forssén". Då ger sig resten även om man har svårt att komma ihåg alla namn - tror man, för det är fel. Sångaren heter nämligen Olof Dahlqvist. Kolla nu in stilstudierna nedan.
Linda, Per-Erik, Olof
Martin
Henrik och Jonas
Jag anade att kameran hade lite svårt att ta bra bilder i farten, så jag tog en uppställd bild också:
Pastell poserar
Pastell är ett skönt gäng som spelar glad pop på svenska på ett kul och showigt sätt. Det var bra tryck, och kändes som ett bra slut på kvällen. Efter att starta med Taube landar vi i popsvängen, stilerna möts och det blir aldrig tråkigt.
Corren hade fotograf och reporter på plats, vilket milt talat är jättetrevligt, speciellt när man jobbar ideellt och det är knepigt att få pengar till annonser. (Kanske inte omöjligt, men man måste söka, säga rätt saker, prata med rätt personer, förstå vem det är man skall fråga och en massa sånt. Det tar tid.) Den här gången fick jag chansen att i alla fall grovt försöka säga vad det är jag vill göra, att det skall finnas amatörscener i stan, ett ställe där man kan spela även om man inte är superproffsig, och där det inte är för hårt fokuserat på en viss stil. Nu var alla medverkande så bra att vi kanske missade just det opretentiösa... men det kan man ju inte klaga på! Det skall bli spännande att se om och vad för nåt som hamnar i tidningen i morgon (eller senare).
Skall man våga sig på att fundera på vad som inte var bra? Inte mycket... Det var lite strul med ljudet, lite felrattningar som vi fick rätta till under gång, men jag tror vi fick till det hyfsat. Ljudet blev högt, speciellt på Humanisterna och Pastell, men ändå inte obehagligt eller överstyrt. Jag fick hålla för öronen när jag passerade högtalarna, men det var ungefär det. De nya, stora gardinerna plus att det var gott om folk i lokalen hjälper till att dämpa de svårdämpade trummorna.
Publiken ja! Stort tack till publiken! Utan er blir det ingen spelning! Det var klart välfyllt, inte direkt överfullt, men en hel del folk som tidvis fick nöja sig med ståplats. Ni behövs, och jag tror att ni hade trevligt! Både Fredrik&Humanisterna och Pastell fick dra extranummer, så stämningen kändes klart bra.
Rätt mycket publik ute i dunklet
Fotografera publiken är otacksamt, för min blixt når inte, och jag släckte ju ner lokalen föutom scenen.
Jag fick frågan hur jag får tag på alla bra musiker, och hur jag får dem att ställa upp gratis. Kan ni få bättre beröm, ni som var med? Svaret är att musik är roligt! Då fixar det sig!