![]() | |||||||
|
Rusta dig, du starka, oförfärade ungdom! Nöja dig icke
med att trampa kända stigar, utan drag dit, där fjällen äro
vildast och ödemarken fjärmast, där seger skördas för mödor
och ära är farornas lön. I slutet av 1800-talet började det hända något med svenskarnas inställning till fjällvärlden. Från att ha varit en skräckinjagande vildmark blev den ett alltmer lockande turistmål. De första turistresorna var förvisso storskaliga expeditioner, men ett ihärdigt arbete, inte minst av den nystartade Svenska Turistföreningen, gjorde fjällen allt mer lätttillgängliga. Propagandan från den nationalromantiska rörelsen gjorde sitt till för att underblåsa fjällfebern. Citatet ovan är från 1920, men skulle lika gärna kunna vara från 1890-talet. Numera söker sig tiotusentals människor till fjällen varje år, i jakt på spänning och äventyr eller ensamhet och ro. Så även jag. Det här är Itinera Lapponica, berättelserna om mina vandringar i de svenska fjällen. För att hitta andra sidor om friluftsliv kan jag rekommendera den
utmärkta ReseberättelserDet hände ingenting märkvärdigt på turen. Och vi
gjorde ingenting som är värt att berätta. Men jag skulle
önska, att jag verkligen kunde skildra, hur ljuset under de
dagar vi strövade österut ned genom Sarek spelade på sitt
väldiga instrument av klippkammar och isvidder, branter och
dalstråk. Jag har skrivit om de fjällvandringar jag gjort tillsammans med mina kompisar de senaste åren. De flesta är också illustrerade med egenhändigt tagna fotografier.
Vad vi har med ossEn ren kan klövja 15 kg på vardera sidan. Alla fjällboksförfattare brukar publicera sina utrustningslistor, och jag ska väl inte vara sämre. Jag har lagt upp en (delvis) kommenterad version av den lista vi brukar packa efter. Efter Padjelantaturen 1995 tog jag mig samman och skrev ner hur mycket mat vi hade med oss och hur väl den räckte till, för att göra det lite enklare till nästa gång. Måhända den informationen kan vara till nytta för någon annan? LitteraturJag har skrivit in texten till boken Kebnekaise av Th. S. Gudjohnsen. Boken är en handskrift från 1920 som beskriver Kebnekaisemassivet ingående. Alldeles bortsett från det historiska intresset finns det en hel del information i den som fortfarande är matnyttig.Hela texten finns tillgänglig och en del av illustrationerna. Tyvärr finns det praktiska problem som hindrar mig att scanna in resten av illustrationerna. Leif Nixon, nixon@lysator.liu.se |