Pan, 867 sidor.
Perdido Street Station �r den h�ftigaste fantasyromanen jag l�st p� ett bra tag. Den skiljer sig fr�n den mesta annan fantasy p� flera s�tt. Ett �r att handlingen utspelar sig helt i en stad, New Crobuzon, och det �r en rej�lt stor stad. Som sig b�r i en fantasyroman f�r man en karta i b�rjan, och intrycket �r att det �r en stad i London-klass (vilket kanske inte �r s� underligt, f�r China Mi�ville bor i London).
Det vimlar av saker som man inte �r van vid i fantasyromaner. Det finns ett antal olika varelser som bor i staden som inte �r m�nniskor. Det �r i sig inte s� konstigt, men de �r l�ngt ifr�n de vanliga tolkieninspirerade krittren. H�r finns khepri, en skum art som inte ens ser likadana ut mellan k�nen. Hannarna �r ganska sm� och ser ut som skalbaggar medan honorna �r stora som m�nniskor och ser ut som en blandning mellan m�nniskor (nertill) och skalbaggar (upptill). De kan inte tala utan kommunicerar med dofter och teckenspr�k. Det finns garudor som �r ett slags f�gelm�n. Det finns vandrande kaktusar. Det finns vodyanoi som bor i vatten och kan forma det till skulpturer.
Isaac Grimnebulin �r vetenskapsman. Han f�r bes�k av Yagharek, en garuda som f�tt sina vingar borttagna och vill att han ska hj�lpa honom att flyga igen. Isaac tar sig an uppgiften p� ett mycket grundligt s�tt och s�tter ig�ng att ta reda p� allt han kan hitta om flygning.
H�r m�rks ytterligare en skillnad. I de flesta fantasyv�rldar verkar magi vara den enda vetenskap som finns. I New Crobuzon �r det inte alls s�. Visserligen finns det magi, men den �r inte det enda konstiga som finns. Det finns �ven (ett slags) fotografier, tryckerier f�r undergroundtidningar, intelligenta st�drobotar, luftskepp och mekaniska datorer, allt i en salig r�ra. Det �r inte bara all denna teknik som leder tankarna lite till science fiction, framemot slutet finns ocks� ett bra exempel p� hur teknobabbel som i Star Trek kan se ut n�r det hamnar i en fantasybok.
Trots sin avsev�rda tjocklek s� g�r Perdido Street Station r�tt fort att l�sa, f�r den �r v�ldigt l�ttl�st. Handlingen �r inte allt f�r komplicerad, men den fungerar bra f�r att driva boken fram�t. Det som verkligen st�r ut tycker jag dock �r beskrivningarna. China Mi�ville �r v�ldigt bra p� att framkalla st�mningar och f� l�saren att f�rst� hur saker ser ut, trots att det �r helt nya milj�er.
Perdido Street Station �r lite av cyberpunk i fantasymilj�. De
flesta k�nnetecken finns: en lite nedg�ngen storstadsmilj�,
teknikutveckling p� gerillaniv�, droger, datorer, modifiering av
kroppar (h�r genom kirurgi och magi snarare �n genteknik, visserligen)
och en hel del attityd. Det ska bli sp�nnande att se om den l�mnar
lika djupa sp�r efter sig i fantasygenren som Neuromancer gjorde
i science fiction-genren.