LSFF, 10 år!

Andreas Björklind

Detta är en lätt modifierad version av manuskriptet av det tal som Andreas höll på ConFuse 98.

Tiden går fort, särskilt när man färdas i en tidsmaskin. Av märket LSFF. Här följer en högst subjektiv och personlig berättelse om föreningen LSFF och dess tio första levnadsår. Jag presenterade denna berättelse under ConFuse 98 och jag uppmanade alla i publiken med bättre (eller alternativa minnen) att fylla i. Jag har här sovrat och behållit de bästa kombinerade detaljerna från min egen och andras minnesbilder.

Urföreningen

Det här med science fiction-föreningar är inget nytt för mig. Det började redan med Järna Starport i början av åttiotalet. Jag tror jag försökte få med Ahrvid Engholm som medlem i ett desperat försök att få föreningen att verka seriös. När det inte fungerade fortsatte jag med ett Lovecraftsällskap, som också det rann ut i sanden. Några år senare startade jag, Carina (då Skytt) och Mika Tenhovaara en Södertälje SF Förening. Detta av en outgrundlig anledning som antagligen hade sitt ursprung i en långt driven intellektuell nybyggaranda. Vi hade aldrig några möten i något av de ovan nämnda embryona, men kul hade vi.

Under hösten 1987 flyttade jag och Carina ned till Linköping för att uppfylla våra respektive romantiska drömmar om universitetsstudier (Andreas i skepnaden av systemvetenskap och Carina i kemi). Där träffades tids nog Andreas Björklind, Carina Skytt (nu Björklind), Tommy Persson, Urban Blom, Per Westling, Claes Cassel och några till för att spela rollspel. Efter hand blev det uppenbart att alla i denna grupp även läste mänger av (bra!) science fiction-litteratur. Ja, de var alla egentligen besatta av science fiction i alla tänkbara former (böcker, filmer, serier, tv, rollspel, etc). Flera hade redan börjat fundera över detta med science fiction-förening så när den kritiska massan samlades var det ett enkelt steg att göra slag i saken. Föreningen utlystes med lappar på campus och första mötet avhölls på senvåren 1988.

Carina och Andreas var sedan 1983 uppfödda i den stockholmska fhandomen med föreningar och fanac, kongresser och fanzines. De andra i Linköpingsgruppen var smått tveksamma till denna allt för fhanniska attityd till science fiction-fenomenet. Efter en del diskussioner beslöt sig gruppen att försöka starta en förening i Linköping. Den första april hölls det första mötet som främst var till för att kontrollera intresset i staden. Många personer dök upp!

Vad ville då denna nyfödda förening långt från huvudstadens myller? Från nummer ett (maj 1988) av vår medlemstidning (som då hette Heimdal, men i och med nästa nummer döptes om till Månblad Alfa) citerar jag mig själv:

Vad är egentligen meningen med att starta en Science Fiction-förening och vad ska den göra? Den främsta anledningen till att starta en förening är att samla likasinnande i en organisation för att man känner att ett behov kan fyllas. I detta fall kan man träffa andra individer som läser och är intresserade av SF, Fantasy och skräck. Under mötet den 1:e april diskuterade vi många och olika tänkbara aktiviteter för föreningen. Listan med planerade aktiviteter kan göras lång och bara ett fåtal av alla idéer tas upp här:

Föredrag av olika slag kommer förhoppningsvis att hållas; både om och av författare.
Föreningen kommer att visa gamla goda SF-filmer i någon form.
Gemensamma bokinköp från billiga bokhandlare i USA och England kommer att anordnas.
De som är intresserade kommer att åka gemensamt till kongresser.
Föredrag som hålls av SF-personligheter.

Vad hände?

Fandom i Linköping var uppfriskande fri från alla fantjafsigheter som gjorde att Stockholms och Göteborgs fandomar kändes trånga och oinspirerande vid mitten av åttiotalet. Det som sammanförde fansen i Linköping från första början science fiction som litteraturform och underhållning. Utifrån kan flera av de samtida fandomarna ha verkat vara intresserade av fhanniskhet och inte science fiction. Linköpingsfandom blev från början utpräglat sercon

(serious and constructive). Och vi var och är stolta över det!

LSFF:s epoker

Föreningens historia kan till stor del ramas in i flera epoker. Eller dynastier. Fast dynastier ger en känsla av maktstrukturer som förändras eller muteras. Tvärt om har ''makten'' i föreningen alltid vilat hos en mycket liten del, och samma del, under hela föreningens levnad. Tommy Persson och jag själv har alltid suttit i styrelsen som kassör respektive ordförande. Om detta beror på att vi ger ett skickligt eller psykopatiskt intryck kan jag inte uttala mig om.

Resten av denna exposé är ett försök att identifiera och beskriva Linköpings science fiction-förenings olika epoker.

Begynnelsen

I begynnelsen var föreningen fylld av aktiviteter som riktade sig dels till nybörjare i fhanniska ting men samtidigt till veteraner i science fiction-läsande. Månbladet fylldes av artiklar om vad fanzines är sida vid sida med utläggningar om hur man enklast importerar böcker. Linköpingsfandom var ett neofandom i SveriFandoms ögon. Det tog lång tid för resten av Sverige att förstå att Linköping har en fungerande och välmående fandom. Inte förrän i och med de första ConFuserna tror jag att folk runt om i landet insåg var LSFF hade tagit staden. För en del gamla slitna fans har det fortfarande inte gått upp att Linköping inte längre är en neofandom.

Storhetstiden

De flesta nya någonting blir ofta snart uppfyllda av den härliga människofienden hybris. Så även LSFF. Vi startade snart ett ''samarbete'' med SFSF om medlemsavgifter. På ett intrikat sätt gjordes ett avtal upp om att värva medlemmar till SFSF respektive LSFF genom varandras medlemsavgifter. Man kunde lösa dubbelmedlemskap och på så sätt få en medlemstidning till sitt medlemskap (alltså Månblad Alfa, eftersom den andra inte riktigt kom ut särskilt regelbundet på den tiden).

Eftersom vi i LSFF kände att det var vi som stod för aktiviteten så tror jag att vi innerst inne trodde att vi skulle kunna visa att vi faktiskt var

något att räkna med. The new kid in town is a tough one. Fast egentligen rann det ut i sanden. LSFF fick nog några extra medlemskap genom avtalet. Den viktigaste effekten var nog att flera LSFF:are fick en bredare horisont att skåda SveriFhandom mot.

Altruism

Under våra största stormaktsattacker hade vi fortfarande energi över att känna oss altruistiska. Året var 1989 och vi skänkte böcker till Jules Verne Club i Czechoslovakia. Vi kände att den fhanniska världen vidgades ännu lite grand genom att dela med oss av vårt västliga överflöd av böcker. Endast några år senare fick ju denna medmänskliga gest ett ganska abrubt resultat med hela östeuropas fall. Tänk vad lite science fiction kan göra.

Fundamentalism

Fundamentalism har alltid varit en av de drivande krafterna i LSFF:s historia. Denna naiva och obstinata (och kreativa!) fundamentalism har cirkulerat kring många olika teman: författare (Heinlein, Vance, Stableford med många fler), TV-serier (B7, Prisoner, B5, Red Dwarf och otaliga andra), tidnings- och boklayout och genre (sf kontra fantasy till exempel), Lois McMaster Bujolds vara eller icke-vara. Och fler och mer. Alla dessa diskussioner har lett fram till flera mer eller mindre fasta dogmer.

Till LSFF:s dogmer hör bland annat följande:

Heinlein är required reading för alla LSFF:are. Alla medlemmar skall kunna relatera sf till Heinleins verk.
TV-serierna Blake's 7 och Babylon 5 är required viewing för alla LSFF:are. Alla medlemmar skall kunna relatera all annan science fiction till dessa två TV-serier.
Jack Vance står bortom alla försök till klassificering och jämförelse. Demon Prince-serien är nödvändig läsning för alla i LSFF:s styrelse.

I flera omgångar har även högljudda anti-fantasyattacker uppblossat. Det är dock ingen officiell LSFF-dogma att fantasy är heretiskt. Hittills har dock ingen aktiv och uttalad fantasyläsare varit medlem av styrelsekastetDet är jag visst! /Hans.

Congress

ConFuse, kongressen med stort C, spelade stor roll för föreningens liv från 1991 och framåt. Det började med en enkel aktivitet på LinCon 90, LSFFCon 1. Därifrån växte längtan och ambitionen att driva fram en riktig con för att sedan blomma ut 1991 med ConFuse 91. Kongressen återkom sedan under de två följande åren. Sedan dess har den återkommit med lite olika frekvens men verkar för närvarande vara inne i en varannanårsfrekvens.

ConFuse är betydande i två avseenden. Dels ger den Linköpingsborna en möjlighet att träffa fans från resten av Sverige och Norden, och dels ger den resten av SveriFhandom en möjlighet att smaka på de inhemska fansen.

Biblioteksbyggare

På grund av ett dödsfall 1989 ärvde föreningen Örjan Westlanders sf-bibliotek. Det var Örjans mor som ville donera biblioteket till föreningen istället för att sälja det. Hon hade hittat ett exemplar av Månblad Alfa (som för övrigt också finns att finna bland Kungliga bibliotekets samlingar) och kontaktade mig för att göra upp detaljerna kring gåvan. Biblioteket har sedan dess vuxit med kontinuerliga donationer av vänner och medlemmar.

Bokintresset begränsar sig som jag hoppas att jag har visat ovan inte bara till boksamlande. Föreningens bokmöten har i tio års tid avhållits var tredje vecka. Antalet böcker, teman, bokserier, idéer som har stötts och blötts på dessa möten är otaliga. Denna fruktbara och högst stimulerande bokmötesform har sedermera även spritt sig till huvudstadens salonger.

Internationell konspiration

LSFF:s medlemmar har alltid varit okaraktäristiskt internationellt intresserade. I Lars-Olov Strandbergs med fleras fotspår har medlemmar åkt på både nordiska och internationella kongresser och fanmöten. Nyåret 1990 inleddes exempelvis med ett medlemsmöte i London (som besöktes av Andreas, Carina, Lennart Staflin och Tommy). Dessa besök har förstås också kombinerats med pr-aktiviteter av olika slag som exempelvis värvning av kommande ConFuse-hedersgäster. Det hela är självfallet en del i en större plan där LSFF styr hela världsfhandom, inklusive FAPA.

Fhanniskhet

Men hur har det blivit med fhanniskheten då? Skippade LSFF den från dag ett? Nej, däremot har vi i LSFF alltid haft ett mycket avslappnat förhållande till fhantjafset. Sf i första hand, fhannisk vitterhet i andra.

En udda, men ändå så helt rätt, aktivitet i början av nittiotalet var raketuppskjutningar i Lars Johanssons regi. Jag minns särskilt en 4:e-julifest när jag hade lurat med en gästforskare från England (British Library för att vara exakt) som storögt tittade efter fansen som tågade ut till bilarna. Jag och hon och några till stannade hemma i lägenheten för att dricka öhl och umgås. De andra hade tydligen en lyckad raketuppskjutning vid någon fotbollsplan.

Bland de mer kuriösa händelserna i föreningen kan även KaTeMas nämnas. Detta är alltså den engelska artisten Kate Bushs födelsedag. Carina spenderade inför en sådan KaTeMas fyra timmar med att baka en bejublad tårta.

Karen Birchlime är en saknad figur inom LSFF. Denna kvinna har haft örnkoll på allt som händer inom föreningen. Med giftig tunga och vass penna kåserade hon över de senaste händelserna. Under nittiotalets förra hälft var följande vrålrop mycket vanligt på fester och tillställningar: ''Skriv ner! Skriv ner! Karen måste få veta detta!!! Moooah-ha-ha-ha'', när exempelvis herr M. H. handlöst kastade upp middagen i en hink (röd).

Exempel på Karen-prosa:

Jag vill verkligen rekommendera LSFF:s bok- och medlemsmöten. Du kan få höra de mest fantastiska uttalanden. Vad sägs om: ''Problemet är att folk grundar sig på sanningar som inte bygger på fakta, utan bara på sociala konventioner'' (anonym) och ''Jag funderar på att donera min kropp till nekrofili'' (Magnus Redin) med följdkommentaren ''Då kanske man kan pröva på kannibalism?'' (anonym). Och vem vill inte höra Britt-Louise Viklund med förtjust min berätta om bovarna hon burat in, om Norrköpingspolisens läderkalsonger och andra lustiga anekdoter från en åklagares vardag?

***

På medlemsmötet den 1 december kom fruktansvärda sanningar fram om en åklagares vardag. Judge BLV, det vill säga Britt-Louise Viklund, denna till synes så fridfulla kvinna, avslöjade att hon haft hand om satanistmålet i Finspång, och tagit så stort intryck av deras djävulskhet att hon nu lagt upp följande plan: eftersom BLV hatar Tommy Persson (hon erkände det öppet och helt oprovocerat!) så planerar hon att tillverka en djävulsk helvetesmaskin och stoppa denna under Tommys säng. För att undgå upptäckt, tänker hon anlita Roger Klein (satans redskap på jorden) för att placera den helvetiska djävulsmaskinen under sängen. Hon räknar tvärsäkert med att komma undan och inväntar nu bara rätt tidpunkt, det vill säga när Tommy testamenterat sin boksamling till henne.

Talesättet säger att när Andreas (Björklind) blir gammal blir han religiös. Det gäller förstås i dubbel mening. När det på ConFuse 93 blev dags för paneldebatt om science fiction TV-serier, hördes vår rabiate anti-fantasy ordförande Andreas inställsamt försöka övertala Peter Nordgren att TV-serien Robin of Sherwood, som visades på TV4 för något år sedan, är så bra, trots att den är fantasy, så den måste de propagera för. Han sade ordagrannt: ''För fantasy och science fiction är ju nästan samma sak!'' Han som jagat ut åtskilliga fantasyläsare från bokmötena med en strålpistol i högsta hugg!?!

LSFF:s senaste resa till Stockholm förklarade en del av Tommy Perssons egenheter. CeCi, Calle och Judge BLV såg i en vision Tommy vid Gustaf den III hov, med näsduk, puder och en air av ''jag är adelsman och lever på mitt underhåll''. Han har med andra ord tagit sig hit genom ett tidshål eller en hemlig tidsmaskin, men kan inte riktigt komma på hur han skall ta sig tillbaka. Detta förklarar hans uttalanden ''Jag är blott en maskin'' och hans stora intresse för filosofiska och existentiella frågor. Roger hade dessutom en privat vision att Tommy skulle ha varit en utmärkt fängelsehåleföreståndare, som skulle ha rationaliserat hanteringen av fångtransporter med hissar och prylar. Detta måste ha gått förlorat i den avlägsna historiens töcken.

Slutet av nittiotalet: stagnation eller stabilitet?

Föreningen har nu funnits så länge att det känns som att vi genomlevt alla möjliga fringe-fhandomar, vi har argumenterat oss igenom alla schismfrågor och vi har provat alla möjliga former av alkoholhaltigt omgänge. Vart är LSFF egentligen på väg?

Jag tror att LSFF kommer att fortsätta vara en förening som lockar mellan tio och tjugo medlemmar till sina möten, ger ut två till fem Månblad per år, trivs och har det gemytligt, läser science fiction och ser filmer tillsammans i åtminstone fem hundra år till. Grunden finns och konceptet är beprövat. Tommy och jag har redan skrivit på kontrakten för longevitetsförsöken.

LSFF:s hemsida