Utan någon litterär bakgrund eller utbildning och utan erfarenhet av litterär verksamhet började han 1987 skriva och året därefter sålde han sin första novell till magasinet FEAR.
Den försäljningen visade sig leda till ytterligare verksamhet inom det litterära området. Tidskriften ville nämligen ha med en kort biografi och när Hamilton där nämnde att han arbetade på en roman tog en redaktör på förlaget Pan kontakt och efter tre månader hade Hamilton sålt sin första roman, den bok som 1993 publicerades under titeln Mindstar Rising.
Innan romanen kom ut hade Hamilton dock hunnit fått sju eller åtta noveller publicerade i mindre tidskrifter. Han anser själv denna period
som mycket viktig eftersom redaktörerna gick igenom hans manuskript och kom med goda råd, något som stora bokförlag inte tar sig tid med och som var extra värdefullt med tanke på hans bristande erfarenhet.
Uppgifterna om Hamiltons ringa erfarenhet som författare förvånade mig faktiskt för brist på erfarenhet är definitivt inte något som lyser läsaren i ögonen ens i den första boken. Många första-romaner kan kännas valhänta i språket eller kanske lite ogenomtänkta vad gäller idé och genomförande. Mindstar Rising ger inte alls ett sådant intryck -- miljö och ideér är väl uttänkta och presenterade och berättelsen flyter så lätt att boken blir svår att lägga ifrån sig.
Boken recenseras också med ord som ''surefooted first novel'', ''Hamilton appears as a full-fledged sf technician'' och ''accomplished [...] first novel''.
Noveller av Hamilton har bland annat publicerats i flera antologier och i tidskriften Interzone, se bibliografi. En av dessa, ''Eat Reecebread'' skriven i sammarbete med Graham Joyce, nominerades till Tiptree-priset.
I tidskriften Foundation, nummer 64, recenseras två av Hamiltons bidrag till två New Worlds antalogier i positiva ordalag. Recensenten kallar en berättelse ''post-cyberpunk'', nämner miljöskildringen och avslutar med orden ''... on the strength of the two stories under review, he is something of a find.''
För tillfället koncentrerar sig Hamilton på romanskrivandet, delvis på grund av att det finns så få brittiska tidskrifter som publicerar noveller, delvis på grund av tidsbrist och delvis för att han just nu har svårt att komma med bra idéer till noveller. I inledningen av författarkarriären gick det bra men under de senaste tre åren menar han att han inte lyckats skriva en ordentlig novell. Berättelserna blir längre till formatet och han upplever att det blivit längre mellan idéerna.
Hamiltons tre första romaner Mindstar Rising, A Quantum Murder och The Nano Flower ingår i samma serie. Böckerna har flera centrala karaktärer och skiljer sig ganska mycket åt vad gäller tema och idéer men handlingen i samtliga kan sammanfattningsvis sägas kretsa kring de utredningar som bedrivs av Greg Mandel, en utredare eller detektiv som av militären försetts med artificiell empatisk förmåga som han utnyttjar för att kunna fullgöra sina uppdrag.
Mandel lever i ett framtida England påverkat av global uppvärmning med därav följande miljömässiga, politiska och sociala förändringar. Just skildringen av miljöer och levnadsförhållanden är en av Hamiltons starkaste sidor och han har verkligen lyckats med att skapa en värld som känns realistisk och som kommer läsaren nära.
Detta har också uppmärksammats i recensioner där miljön i böckerna kommenteras med uttryck som ''compelling and convincingly detailed world'', ''well-filled-out future, gradually unfolded and explained as needed, with grace-notes of extrapolation or technology dropped in
ad lib'' och ''this series is taking on one of SF's primal jobs: the creation of a world with the scale and complexity of the real one'' (det sista om Hamiltons senaste bok -- inledningen på en ny serie i annan miljö).
Det är intressant att recensenten ovan använder just ordet ''extrapolation'' för det ordet använder Hamilton själv i en intervju i tidskriften Critical Wave när han berättar om hur han skapar detaljerna i sin värld. Han förklarar att han tar en företeelse som existerar i dagens samhälle och funderar kring hur den skulle kunna se ut i framtiden när det finns bättre datorer och bättre teknologi. Han tror själv att denna metod kan vara orsaken till den känsla av realism han fått beröm för.
I samma intervju förklarar Hamilton att han inför sina böcker har studerat en del biologi för att kunna beskriva en värld påverkad av stora miljöförändringar medan den teknologiska bakgrunden kommer från 15 års läsande av New Scientist. Han beskriver sig själv som ''computer illiterate'' och förklarar att han är mer intresserad av elektronik och mekanik än av de stora teorierna inom fysiken.
Hamiltons senaste bok The Reality Dysfunction som publicerats under våren har jag tyvärr inte hunnit läsa när detta skrivs. Den är en mastodont på nästan 1000 sidor, som dessutom bara utgör första delen av en ny trilogi, The Night's Dawn Trilogy.
I Critical Wave-intervjun berättar Hamilton också om detta nya verk som utspelar sig i en annan miljö än de tidigare. Han förklarar att hans förlag gärna sett en fortsättning på Greg Mandel-böckerna men att han som författare kände att han ville göra något annat.
Den nya boken är mer åt space-opera hållet. Hamilton förklarar att han i viss mån har inspirerats av E. E. ''Doc'' Smiths Lensman-serie som i 13-års åldern blev hans första erfarenhet av science fiction. Han har aldrig vågat läsa om serien för han inser att han idag skulle tycka den var rent skräp men han har ändå härliga minnen av böckerna. Dessutom tillåter space-opera påhittighet och fantasifullhet och Hamilton menar att det är en del av science fiction-genren som inte har utforskats så mycket på senare tid när inriktningen varit mer mot cyberpunken.
Hamilton beskriver den nya trilogin som ''a big story'' och förklarar att han har en otäck känsla av att de följande böckerna kommer att bli lika tjocka som den första, men han konstaterar också att man inte kan skriva en berättelse om ett hot mot en konfederation av 800 koloniserade planeter på 250 sidor.
Av en recension av boken i Locus har jag fått fram att den tilldrar sig år 2610, handlingen innefattar utomjordingar, nanotech, genetiska modifikationer och en mänsklighet uppdelad i två fraktioner med olika filosofi och levnadssätt. En hel del att bita i verkar det som.
Recensenten kommenterar bokens format och menar att den skulle ha behövt en strängare redigering eftersom den ingående och detaljerade beskrivningen av varje karaktär och varje delhandling saktar ner berättelsen. Å andra sidan avslutas recensionen positivt med orden ''There is something powerfully appealing about a roomy and richly-furnished imaginary world, and I found Hamilton's imagination vivid and busy enough and his writing strong enough to pull me through the excesses of subplot, back-story, and adolecent sexual and political fantasy. And I really do want to find out what happens [...]''.
I Critical Wave får den nya boken lysande lovord. Recensenten påstår att boken är ''the most enjoyable and exciting story I have read in several years'' och jämför Hamiltons universum med Iain Banks ''Culture'', ''but even more readable''.
Nästa del i den nya serien, The Neutronium Alchemist, kommer under 1997.
Shorts in magazines:
''Deathday'' in Fear, feb 1991
''Sonnie's Edge'' in New Moon, sep 1991
''Double Year Lost'' in Far Point, mar 1992
''Adam's Gene'' in Interzone, sep 1993
''Eat Reecebread'' in Interzone, aug 1994 (with Graham Joyce)
Shorts in anthologies:
''Candy Buds'' in New Worlds 2
''Spare Capacity'' in New Worlds 3
''Starlight Dreamer'' in New Worlds 4
''Falling Stones'' in In Dreams
Novels:
(Greg Mandel)
Mindstar Rising, Pan 1993
A Quantum Murder, Pan 1994
The Nano Flower, Pan 1995
(The Night's Dawn Trilogy)
The Reality Dysfunction, Macmillan 1996
The Neutronium Alchemist, Macmillan due 1997