Många har diskuterat ''serier och science fiction'' och ''science fiction och filmer'', men ett ämne som har hittils varit obemärkt är musiken inom science fiction. Ett sådant kärt ämne som musik har det skrivits mycket om och jag tänkte i denna artikel studera dess inverkan på science fiction.
Musiken inom science fiction kan delas upp i en rad olika kategorier. Den uppdelning jag har valt att göra är följande:
Det bästa exemplet på den ''redan skrivna'' musiken är nog Strauss och Wagner i 2001; det är fortfarande en upplevelse när Wagners musik ljuder samtidigt som solen stiger över horisonten, eller den världsberömda scenen när rymdfärjan närmar sig rymdstationen och den senare snurrar till en Wienervals av Strauss.
Stämningsmusik är en sak men ibland får musiken en roll i filmen så att säga. Detta skedde i filmen A Clockwork Orange där huvudpersonen Alex favoritstycke var ''Beethovens nia'', ett stycke han ofta spelade när han utövade sitt ultra-våld. I filmen används sedan denna musik under hans ofrivilliga våldsavvänjningsterapi. Så här fyller verkligen musiken en dubbel roll.
Bland de specialskrivna styckena hör temat från Stjärnornas Krig till de mest kända och detta stycke förhöjde pampigheten. Det är den största fördelen en specialskriven komposition har att den kan skräddarsys till bilderna. En film detta lyckades enligt mig var Vangelis musik i Bladerunner men här var kompositören inte nöjd med resultatet.
Filmen kanske är det första man tänker på när det gäller media, men man ska inte glömma TV:n och inte heller radion. I det senare fallet är Hitch hiker's Guide to the Galaxy kanske bekant som i sin orginaluppsättning på BBC bland annat använde Pink Floyd.
Det första är Orson Scott Cards Songmaster, en novell från novellsamligen med samma namn. Denna handlar om ett geni som skapar musik men som kommer på kant med de styrande i en totalitär stat.
Det andra exemplet är från Besters The Demolished Man. I denna introduceras något som kallas ''Peppsis'' utifrån enträgna reklammusiksnuttar från ett fjärran sekel. Dessa peppsis är sådana som man absolut inte kan få ur huvudet. I denna berättelse har polisen tillgång till tankeläsning. Huvudpersonen får idén att dölja sina tankar med en peppsi för att på så sätt kunna göra det perfekta brottet.
Den musikgenre som har den största andelen med science fiction-musik är troligen synt-musiken. Jag tror att många förknippar musik som t.ex. Jean-Michele Jarres och Vangelis med rymd och framtid, och de har också flera låtar med rymdanknytning. Ett exempel är att Jarre skrev ett stycke för en personlig vän Ron, saxofonspelare, som var astronaut. Detta stycket skulle Ron spela (uruppföra) i rymden under en tur med rymdfärjan, och detta skulle bli premiär för att spela musik i rymden. Oturligt nog var rymdfärjan Challenger ...