Brittisk rulle med Rutger Hauer i huvudrollen. Detta är en rätt roande film med farbror Rutger kringdrällande i ett Blade Runner-inspirerat London. Växthuseffekten och Londons smog har gjort att det alltid är a) nermörkt och b) en halv meter vatten på gatorna samt c) fullt med råttor överallt. Mycket bildmässigt, och mitt i allt detta står Rutger med läderbrallor, lädertrenchcoat och en revolver som av någon outgrundlig anledning är förstärkt under pipan med något som liknar en tegelsten. Han lever på kaffe med tio sockerbitar, choklad och cigaretter, och mitt i allt måste han ta hand om en rookie med Oxfordslips. Vad det allt ni behöver veta om filmen? Jaså, handlingen, fanns det sådant också? Glöm handlingen, den är bara en ursäkt för att låta farbror Rutger posera i motljus med stora bössor (den sexpipiga hagelbössan är en höjdare för alla oss vapenfetischister). Lite ritualmord och ultravåld med en ytterst marginell gnutta sex bara. Se filmen för miljöbeskrivningen och Rutger; det andra är mest dravel. /MO
Jag tänkte citera Börje Lundberg från Expressen. Rubriken var ''Äcklig sörja, uselt hopkok, trist till tusen, smaklöst är det snällaste man kan säga om den här filmen ...'' följt av varningstecken och överkryssad geting. Sedan följer ''En äcklig sörja av blod, inälvor, råttor, vapenfetischism, astrologi och hjärndöda klyschor. Detta usla hopkok av det absolut sämsta ur 'Jack the Ripper', 'Alien', 'Tightrope', 'Blade Runner' och 'Dödligt vapen' är det mest smaklösa jag sett på år och dag. Om det åtminstone vore spännande. Men det är bara segt, trist och talanglöst. Ut och lifta, Hauer. Det är du bättre på.''
Låter som en rolig film. /TP
Kinesisk film av samma regissör som A Chinese Ghost Story (recenserad i förra Månbladet). Kejsaren av Ch'in, Shi Huang'ti, enar hela Kina med järnhand och låter bränna alla böcker, ty han vill att historien skall börja med honom. Kaptenen för kejsarens livvakt förälskar sig i fel flicka (Snö heter hon förresten; hon föddes på vintern), upptäcks och de två döms till döden. Kaptenen väljer att i stället bli en terrakottakrigare och vakta kejsarens mausoleum i evig tid. Här gör filmen ett abrupt hopp till 1930-talets Kina: ett filmsällskap snavar över kejsarens grav, och råkar väcka kaptenen. I filmsällskapet ingår naturligtvis Snö, fast i en senare inkarnation. Vild kalabalik utbryter med osannolika karatefajter, odödlig kärlek och uråldrig kinesisk svartkonst. Jag såg A Chinese Ghost Story och älskade den: det här är ännu hejdlösare! /MO
Ja, den här filmen lär ni väl se oavsett vad jag har att säga, men låt mig åtminstone komma med några åsikter om filmen. Det viktigaste först: rent visuellt så är ju Odjuret mycket ballare än den mesiga prins han förvandlas till i slutscenen. Om vi bortser från det, så har Disneys tecknare gjort ett oerhört gott hantverk, och man kan utan risk att bli besviken investera 40 spänn i den. Ett trevligt galleri komiska bifigurer gör att historien aldrig sliskar ner sig för mycket. /MO
Datadyrkarna handlar om två anställda på ett företags dataavdelning som bestämmer sig för att pilla lite med datasystemet för att förhindra att en försäljning av företaget kommer till stånd. Deras plan glider dem lite ur händerna och leder till att företaget istället går omkull. Trots att deras ursprungliga datafiffel fick en del oförutsedda följder så bestämmer de sig för att försöka igen. Det börjar med att de bygger en kopia av en bankomat. Sedan tar den ena av dem anställning på försäkringskassans dataavdelning ...
Jag tyckte den här boken var kul även om den kanske inte var riktigt trovärdig på alla ställen. /HP
Första gången jag hörde talas om Gerald's Game trodde jag att det var någon som drev med mig eftersom den påstådda historien var ganska långsökt. Efter att ha läst den kan jag bara säga att det var i själva verket värre än det från början lät.
Grundstoryn är att Jessie Burlingame och hennes man Gerald har åkt ut till sin avlägset belägna stuga för ett sexäventyr. Väl där vill Gerald sätta fast Jessie med handbojor i sängen vilket han gjort förut, dock mer och mer mot Jessies vilja även om hon inte sagt något till Gerald. När det hela urartat till att Gerald försöker våldta Jessie när hon ligger fastspänd på sängen så sparkar hon honom i skrevet vilket gör att han får en hjärtattack och dör. Alltså: Jessie ligger nu med armarna fastsatta med polishandbojor vid sängstolparna i en ensligt belägen stuga. Hon är naken (ja, naturligtvis bara nästan för att de amerikanska hemmafruarna som tydligen är Kings största läsargrupp inte ska bli stötta får hon ha trosorna kvar) och ingen kommer att sakna dem på ett par dagar.
Med hjälp av denna onekligen lite udda start hoppas King att spänningen ska infinna sig automagiskt. Det enda som infinner sig är en herrelös hund som gnager lite på Gerald och några av Jessies gamla bekantas röster som dyker upp i Jessies huvud och börjar diskutera en händelse i hennes barndom. Den här interndialogen blandas upp med beskrivningar av Jessies mer och mer desperata försök att ta sig loss från sängen. Slutet som naturligtvis är gott som i alla nyare Kingböcker beskrivs av någon för mig obegriplig anledning genom att vi får läsa det oändliga brev som Jessie skriver till den ena av de personer vars röster tidigare diskuterat i huvudet på henne.
Det känns som om den här boken har tillkommit för att förlaget ville ha den, inte för att King ville skriva den. Jag vill inte gå så långt som till att säga att King verkar utsliten riktigt än (till exempel The Dark Tower är för bra för det) men helt klart är i alla fall att kvalitén på det han gör är betydligt mer varierad nu än i början -- eller så är suget från förlaget så stort att han helt har slutat sålla och revidera det han skriver. /HP