Skall jag vara riktigt ärlig är detta dock inget problem. Det är precis så det skall vara. Science fiction-kongressen i Linköping har nu helt uppenbart blivit ett årligen återkommande evenemang. Därmed har man när ConFuse-helgen är slut något att se fram emot till nästa år. Det finns dessutom lite olika sätt att dra ut på ConFuse, även om man inte tillhör dess kommitté. Både före och efter kongressen anordnas diverse möten där även vi vanliga dödliga kan komma med åsikter och förslag.
Det är väldigt trevligt att se hur ConFuse-kommittén varje år lyckas med sitt arbete att göra en bra och seriös kongress. Jag tyckte att ConFuse 91 var väldigt trevligt och att dess efterföljare var ett steg bättre. Man skulle kunna tro att kommittén nöjer sig med detta och bara försöker göra en lika bra kongress nästa år. Så verkar dock inte vara fallet. Ett antal faktorer gjorde ConFuse 93 till en ännu bättre kongress. Det är bara att konstatera att kommittén både tillgodogör sig den kritik de får och dessutom tänker själva för att förbättra det som är bra och förändra sådant som är mindre bra.
Ta bara en sådan sak som receptionen. Att sitta där hör väl inte direkt till en av de roligaste sakerna jag kan tänka mig att göra på en kongress. Jag hade dock lovat att sitta där en stund även i år, och faktum var att denna gång var det nästan ett rent nöje att sitta av den tiden. Detta hade man lyckats åstadkomma med så till synes enkla medel som en pärm med klara instruktioner och en i övrigt välorganiserad uppläggning av receptionen.
En mycket lyckad nyhet var kongressens gröna rum. Detta innebar helt enkelt ett rum med lås där programpunktsdeltagare kunde förbereda sig i lugn och ro. Där kunde man också säkert förvara värdefulla saker såsom kongressens storbildsvideoutrustning.
De två tidigare åren har filmprogrammet utgjort ett problem genom att det har stört andra programpunkter bland annat genom att vara placerat i olämpliga rum. Detta problem kringgicks listigt i år genom att filmvisningen ingick i huvudprogrammet. Till varje film hörde också en efterföljande diskussion, vilket gjorde det hela mer till en intressant programpunkt än att bara se en film. Jag hann inte med Nosferatu och Tidsmaskinen, men den otroligt roliga Project A-ko var jag bara tvungen att se om. Det är fantastiskt vad japaner är skickliga på att tillverka hejdlöst bra tecknade serier och tecknad film!
Ville man se fler eller andra filmer än vad som bjöds i huvudprogrammet kunde man förutom blodiga marsianer också beställa filmer för visning nere i baren. Om jag har förstått saken rätt var detta dock inte helt lyckat då det också satt personer i baren som var där av andra orsaker än att se på film. För min del hade det ingen som helst betydelse eftersom jag inte direkt är någon barmänniska. Det enda jag köpte i baren var en kopp kaffe och en varm dubbelmacka som tog väldigt lång tid att tillverka. Det kändes så i alla fall. Gnälligt tjatade jag på den stackars Tomas Karlsson som gång på gång försäkrade att han inte alls hade glömt bort min macka. Det var detta som gjorde att jag ivrigt påhejad av omkringstående gav baren betyget ett i utvärderingsenkäten i slutet av kongressen. Jag får djupt dåligt samvete över att på detta nesliga sätt ha sänkt barens medelbetyg.
Årets hedersgäst Nancy Kress drog med sig sin vän och kollega Mary Stanton från USA. De båda kändes väldigt typiskt amerikanska på gott och ont. Av det jag hade läst av Kress innan hade inget lyckats fånga mig så värst mycket. Det spelade dock inte så stor roll för kongressen. Det är alltid intressant att höra vad olika författare har för åsikter om saker och ting. Kress påstod bland annat att en romans uppgift var att ge en helhetsbild av det samhälle i vilken den utspelades. Därmed skulle alla romaner för att vara bra nödvändigt innehålla trovärdiga beskrivningar av de barn som absolut måste vara med. Kress verkade tycka att en bok som hade tonvikten på handling snarare än mänskliga relationer inte ens förtjänade att kallas en roman.
Favorit i repris från förra året var antropologen Jim Nyce. Han berättade inlevelsefullt om häxkonster, som enligt honom är något mycket verkligt och konkret men samtidigt mystiskt och obegripbart. Det enda som fattades var att han lärde ut några trollformler, men det kanske var tur. Risken fanns att folk under resten av kongressen skulle ha sprungit omkring och omväxlande knivskurit och helat varandra.
Min personliga favorit bland gästerna var Börje Crona. Jag har läst och uppskattat alla hans fem novellsamlingar utgivna på Delta. Det var väldigt roligt att se att han är minst lika underhållande i verkligheten som i sina fyndiga noveller. Under banketten utnyttjade Crona väntetiden på maten på ett mycket stämningsförhöjande sätt. Fyra av bankettdeltagarna valdes noggrannt ut genom en enkel frågesport. Dessa fyra fick sedan agera i en spännande pjäs med Crona som regissör. Pjäsen utspelades i den venusianska djungeln, och rollerna bestod av en hjälte, en hjältinna och två venusianska djungelväxter. Att bjuda in Börje Crona till ConFuse var utan tvekan ett väldigt lyckat drag.
När det gäller banketten tycker jag att det är viktigt att man får ordentliga portioner så att man blir mätt. Det fick man i år. Dessutom var maten mycket god, vilket inte är någon nackdel. Det hade inte gjort något om serveringen hade varit lite snabbare, men jag klagar inte. Jag fick äta precis så mycket broccoli jag ville. (Nej, jag försöker inte att vara ironisk. Jag tycker faktiskt att broccoli är jättegott. Det verkade vissa av mina bordsgrannar inte tycka eftersom jag fick deras andel också.)
En annan mycket positiv nyhet för i år var att man hade lyckats att låna datorer som kongressdeltagarna kunde använda. Dessa användes bland annat som ordbehandlare av deltagarna i novelltävlingen. Denna tävling gick ut på att man skulle skriva en novell med en teckning av mig som utgångspunkt. Resultatet blev mycket bra. Läs mer om detta vid den vinnande novellen i slutet av detta Månblad.
Konstutställningen fungerade bra med skärmar att sätta upp bilderna på. De skärmar som användes under ConFuse 92 var dock bättre eftersom de var tjockare och stabilare. De ansvariga för konstutställningen hade gjort sitt bästa för att försöka förnya dess tävlingsdel. De nya röstningskategorierna kändes välbefogade. Resultatlistan som presenterades när tävlingen var avgjord gav dock associationer till eurovisionens hemska melodifestival.
Det finns mycket mer man kan säga om ConFuse 93, men det tänker jag inte göra här. ConFuse måste upplevas! Var annars kan man råka ut för saker som att fråga Anders Holmström om varför man blir kallad ''fandoms inkarnation av ondskan'' bara för att till svar få ett glatt hånskratt?