Denna bok kan utspela sig i samma universum som Silent Leigh-böckerna (Five Twelfths of Heaven, Silence in Solitude och The Empress of Earth). Rymdskeppen verkar drivas på samma sätt i alla fall. Huvudpersonen är en pilot som också är scenariokonstruktör i ett spel som lite liknar rollspel. Melissa Scott verkar ha missförstått idén med rollspel och sedan introducerat lite virtual reality och amerikansk kapitalism vilket resulterar i det populära spel och dess spelklubbar.
Ett spelscenario skildrades tre gånger. Visserligen hände lite olika saker men det var i alla fall tråkigt att läsa hur karaktärerna spelade samma scenario lite olika än förra gången. Upplösningen i sista spelomgången var löjlig. Sedan så spelade samma spelare samma scenario och ingen diskussion om hur spelet förändras då man spelat en gång innan förekom. Skildringen av datornäten och dess säkerhet var fånig och dålig. Handlingen har jag glömt det mesta av men det förekom några mystiska koder men det förklarade aldrig vad de var och varför de var viktiga. Kort sagt så tycker jag inte den här boken är alls lika bra eller intressant som Melissa Scotts bättre böcker. /TP
Don Herron har samlat ihop en samling essäer om olika aspekter av Stephen Kings författarskap och kallat det Reign of Fear. Det är en blandad skara folk som skriver, allt ifrån den kille som en gång för numera ganska många år sedan publicerade en förstanovell av en okänd kille vid namn Steve King i sitt fanzine till litterära ''kännare''. Även artiklarna som sådana spänner över ett ganska brett område. En del är inte vad man skulle kalla kritik utan faller nog mer inom ramen för kåserier medan andra tar mer ingående tittar på böckerna, söker efter likheter och teman och på det hela taget skär upp och styckar sina offer. Det mesta tycker jag faktiskt var intressant. Naturligtvis finns det alltid saker i den här typen av böcker som inte borde ha varit där (det gör det väl alltid), men betyget är utan tvekan godkänt. För den som liksom jag tycker att Stephen King är en författare, inte bara ännu en skräplitteraturproducent så är den här boken värt en titt. Speciellt om man då som jag råkar hitta den nedsatt från 89:- till 15:- ... /HP
Det här är en sådan där bok som bokklubbar kastar på en praktiskt taget gratis för att de tror att man ska fortsätta att vara medlem efter det. Jag undrar verkligen hur de bär sig åt för att få de där erbjudandena att gå ihop eller också är det det de inte gör eftersom de har blivit betydligt mindre förmånliga nuförtiden. För några år sedan fick man ett par böcker som starterbjudande för 9:90 eller något sådant. Nu brukar de vilja ha 29:90 per bok eller så. Man kan väl anta att det började bli lite väl många som gick med och gick ur hur många gånger som helst. Konstigt för övrigt att detsamma inte gäller tidningarna Illustrerad vetenskap och Fakta. Dem kommer det ju också gratiserbjudanden om jämt och ständigt (fast då är det verkligen gratis då till och med portot är betalt). Inte nog med att man får erbjudanden om dem via diverse direktreklam, har man väl fått något nummer av dem så händer det att man får erbjudanden som före detta prenumerant. Jag begriper inte hur de har råd. Jag har vart tredje nummer eller så av båda de här tidningarna och jag har inte betalat ett öre för någon av dem. Det enda det kostar är ett telefonsamtal för att avbeställa varje prenumeration (till ett 020-nummer!). Dessutom ... Eh? Bok? OK då. Det är en internationell politik-agent-action-thriller-historia eller något i den stilen. Huvudpersonerna är två föräldralösa pojkar som togs omhand av en man när de var små. Han blev som ett slags far för dem, hälsade på dem på barnhem och skolor, uppfostrade dem och tränade till slut upp dem till agenter. Nu går det hela lite på sned eftersom det inte riktigt var så enkelt, tycks det. Rosens broderskap är i och för sig helt okay som snabb underhållning; man rycks snabbt med av det som händer, men trots det kan jag inte låta bli att fundera på hur det kunde ha blivit med lite mer arbete. Det känns som om det har gått lite för fort när den här boken skrevs. /HP
I den här, sin första roman, berättar Swanwick om en ganska närliggande framtid efter en radioaktiv katastrof. Mitt i USA så finns ett område, the Drift, som innehåller ett havererat kärnkraftverk och dit folk ogärna beger sig. Det finns dock personer som bor där inne mer eller mindre frivilligt. Huvudpersonen tvingas mot sin vilja ge sig in i området och dras in i en oväntad folkrörelse. /HP
Samkörarna är en uppföljare till Datadyrkarna som jag recenserade i nummer 16 av Månbladet. Den är dock lite annorlunda uppbyggt. Medan Datadyrkarna på alla sätt är en roman om databrottslighet så handlar Samkörarna om de förvecklingar bland datateknik och ekonomisk brottslighet som boken Datadyrkarnas författare dras in i efter att den publicerats. Den är skriven som något slags dagbok men känns efter ett tag ganska mycket som en roman trots det. Förutom denna skillnad i vinkling så är de två böckerna egentligen ganska lika varandra. Den här gången handlar det om att man kan försöka ställa till oreda för ett statligt verk genom att trixa med utskriftsrutinerna i deras datorsystem och sedan genom utpressning få dem att betala en stor summa pengar för att man inte låter de modifierade utskriftsrutinerna ta över från de ordinarie. /HP
Den här boken är någonstans mellan en tidsresebok och en alternativ historia. I början får vi reda på att tiden fungerar som en överfrusen å som rinner fram under sitt istäcke. Här och där i isen finns det dock hål, och den som vet hur man bär sig åt kan ta sig ut genom ett av dem och in genom ett annat och på så sätt förflytta sig till en annan tid. Huvudpersonen är en litteraturvetare som anställs för att följa med tillbaka i tiden som sakkunnig guide för en grupp personer som ska se ett föredrag av Samuel Taylor Coleridge. Efter att han sett föredraget så går det dock inte riktigt som det var planerat för hans del. Han tas tillfånga av ett par magiker och ett antal zigenare och hamnar så småningom i Londons undre värld både figurativt och bokstavligen. Eftersom han var i färd med att skriva en bok om en person som levde och verkade i London under just den här perioden så är han väl insatt i London och dess invånare under den här perioden. Trots det blir det fler och fler saker som inte stämmer ... /HP
Det här är en science fiction-berättelse om en planet dit människor kom genom rymden för länge sedan. Sedan dess har de glömt bort mycket av sitt ursprung och sin teknik. Nu är folket uppdelat i två städer vilkas folk är i mer eller mindre konstant strid med varandra. En dag kommer det en annan ras, Ged, till planeten för att studera hur människor beter sig och försöka förstå dem. I ett större perspektiv så slåss Ged mot människorna i rymden och förlorar mer än vad de tycker är förklarligt. Människan är den enda ras de har träffat på hittills som har utvecklats så långt så att hon har utvecklat möjligheten att resa mellan olika planeter. Trots det så slåss hon fortfarande inbördes, någonting som med tiden har blivit rent genetiskt omöjligt för Ged. Trots att man inte får någon förklaring till hur i princip någonting av den teknik som Ged har med sig fungerar (det är mycket handviftning ibland) så tycker jag inte att det skadar boken. Syftet är inte att förevisa tekniken utan att säga någonting om hur människor fungerar. /HP
Detta är inte, som man kanske kan tro först, ytterligare ett album med Arne Anka-serier. Istället är det någonting så ovanligt som en seriefigur som skriver sin självbiografi. Här får vi höra vad som har hänt med Arne, ända från det att han föddes, redan fullvuxen, i ett badkar och fram till nu. Detta blandas med frikostiga doser av hans filosofiska funderingar. Sist i boken finns också hans fotoalbum som illustrationer till hans liv och även den första tryckningen av hans refuserade diktsamling Spyor och mandelblom. /HP
Det här är en ungefär A4-stor bok med en hel del bilder av Giger, uppblandat med hans egen livsberättelse. Han är helt klart ingen Svensson, det framgår ganska snart. Det finns också bilder på en del av de designer han gjorde till filmen Alien och en del av hans skulpturer. /HP
Detta är en samling av Damon Knights recensioner och lite allmän kritik, lite omskrivet från den ursprungliga publiceringen. Det verkar helt klart att han säger vad han tycker, eftersom han ömsom höjer saker till skyarna och ömsom sågar författaren jäms med fotknölarna. Det är ganska intressant att se hur en del saker som nu betraktas som klassiker beskrevs när de var någonlunda nya. På samma sätt hajar man till då och då -- jag har för mig att det var Brian Aldiss som beskrevs som en ny och lovande brittisk författare. /HP