Sam J. Lundwall har nyligen gett ut En bok om science fiction, fantastik, futurism, robotar, monster, vampyrer, utopier, dystopier och annat märkvärdigt och oväntat och osannolikt (©1993, Sam J. Lundwall Fakta & Fantasi, 143 sidor) där han enligt baksidestexten går igenom några av science fiction-genrens vanligaste teman från begynnelsen och fram till nutid. Meningen är sålunda att detta ska vara någon form av faktabok. Man är dock tvungen att läsa den som en sammanhängande historik över de utvalda temana. Som referensverk är den värdelös eftersom den helt saknar register. Vad det gäller faktainnehållet så är jag tyvärr dock också benägen att vara tveksam. Redan i bokens inledning så sorterar Lundwall in Nathaniel Hawthorne bland europeiska författare och anger dessutom en av hans böckers titel felaktigt. När jag ser att Lundwall utan att blinka gör så här grova faktafel på så välkända författare som Nathaniel Hawthorne så undrar jag naturligtvis hur korrekta uppgifterna om mer obskyra ryska författare är. Dessutom befinner sig korrekturläsningen av boken på en nivå någonstans mellan usel och obefintlig (till och med bokens onödigt långa titel är felstavad på omslaget -- uppenbarligen är den så lång att inte ens författaren kan hålla reda på den). Det är till exempel inte ovanligt att kursiveringen av boktitlar bara omfattar halva titeln (eller för den delen försvinner helt).
Ett annat problem är att boken säger sig spänna från antiken till dagens cyberpunk. Detta är en så uppenbar lögn att det nästan är löjligt. Gamla böcker som Platons Staten och liknande ägnas stort utrymme medan cyberpunk nämns en (1) gång. Då till råga på allt endast som en term skapad av William Gibson, ännu ett felaktigt påstående.
Boken innehåller, förutom förordet, kapitel om robotar, monster, vampyrer, utopier och dystopier. De sista två kapitlen är lätt (mycket lätt) redigerade återtryck av Lundwalls bok Utopia -- Dystopia (1977). Detta förklarar naturligtvis hur dystopikapitlet kan lyckas undgå att ta ordet cyberpunk i sin mun. Jag tycker däremot att det är ganska ohederligt att ge ut en bok där ungefär hälften av sidorna är återtryck av en tidigare bok utan att nämna detta någonstans och till råga på allt utan att ens bry sig om att uppdatera materialet.
De tre andra artiklarna är inte mer aktuella de, vilket får mig att undra varifrån de är återtryckta. Har man sedan mage att tro att folk ska betala 180 kronor för den här ganska tunna pocketen så blir åtminstone inte jag förvånad om förlaget får behålla större delen av upplagan (som tur är så har SF-Bokhandeln satt ner den till det mer rimliga priset 90 kronor).
I utopikapitlet berättar Lundwall om en av ''dagens'' (det verkar betyda ungefär ''skriven efter andra världskriget'') utopier: J. R. R. Tolkiens The Lord of the Rings. Han bevisar sedan raskt att han inte läst den så noga genom att kalla den ''berättelsen om Frodos tunga vandring med den magiska ringen, tillsammans med den trogne tjänaren Sam, trollkarlen och fadersfiguren Gandalf samt en grupp hårdföra dvärgar'' (sidan 108, min kursivering). Lundwall kallar The Lord of the Rings ''en gammal mans Utopia, där en gammal vithårig filolog kan få forska som han vill utan att störas''. Någonting liknande skulle man kunna säga om En bok om science fiction, fantastik, futurism, robotar, monster, vampyrer, utopier, dystopier och annat märkvärdigt och oväntat och osannolikt. Den är Sam J. Lundwalls Utopia -- en värld där science fiction är fri från influenser från nordamerikanska pulpmagasin och i stället helt domineras av ryska futurister och franska 'patafysiker. Detta är ju naturligtvis inte sant. Det är bara synd att det presenteras som fakta.