Jag tycker att det är kul att besöka Oslo och science fiction-kongresser där. Därför var det ingen tvekan om att årets Intercon skulle besökas. Problemet var bara hur man skulle ta sig dit. Tåg till Oslo är väldigt dyrt så det var inget bra alternativ. Då Fantastika blev inställt så kan man tycka att besvikna Linköpingsbor som kompensation skulle passa på att besöka Intercon istället, men det verkar som om science fiction-fans i Linköping inte gillar att besöka kongresser för det blev ändå bara jag från Linköping som åkte till Oslo. Transportproblemet löstes genom att LSFF-medlemmen Michael Pargman i Stockholm nyligen köpte ett körkort och en bil. Michael är en ordentlig science fiction-fan som besöker kongresser som andra science fiction-fans arrangerar. Två andra ordentliga science fiction-fans, Anders Hedenlund och Urban Gunnarsson, åkte också i Michaels bil till Oslo.
Intercon började fredagen 12 augusti. Jag åkte till Stockholm på torsdagen och passade på att gå och köpa lite livsnödvändiga böcker såsom History of Western Philosophy av Bertrand Russell. Det pågick också vattenfestival och det fanns massor med matstånd. Jag drabbades tyvärr av akut beslutsångest och trötthet så jag hade väldiga problem att köpa något ätbart under dagen. Problemet löstes genom att jag åkte hem till Michaels lägenhet i Bandhagen och dumpade mina böcker och köpte en pizza. Pizzerian i Bandhagens centrum har en specialpizza med vitlök och annat gott som jag också åt då jag var i Stockholm senast innan detta besök. Då var jag på en konsert av Loreena McKennit. Loreena McKennit är en suveränt bra artist. Detta är en helt objektiv sanning.
Jag tittade in i SF-Bokhandeln under dagen där jag lyckades med att få dagens längsta kvitto. Pris per entitet på kvittot blev väldigt lågt då de hade rea på gamla nummer av science fiction-tidskrifter såsom Locus, Science Fiction Chronicle och The New York Review of Science Fiction. Givetvis läste jag fel i min lista på böcker, videoband, CD-skivor, serier och magasin som jag äger så LSFF:s bibliotek fick en donation. Jag rekommenderar er alla att lämna era boklistor hemma. Biblioteket behöver mer böcker och så fyller donationsstatistiken ut sidor i Månbladet. Diverse SF-Bokhandelsfolk skulle inte besöka Intercon. Jörgen skyllde på att affärerna gick så bra att han inte kunde lämna bokhandeln. Helt felaktiga prioriteringar.
Jag startade besöket i Stockholm med att anlända med tåg klockan sju minuter i tolv och därefter åkte jag till Michaels arbetsplats för att hämta en nyckel till hans lägenhet. Då Michael uppgett fel hållplatsnamn så blev busschauffören mycket förvirrad. Men beskrivningen ''över bro, högersväng, uppför backe, genom sänka'' verkade fungera. Jag gick av på rätt hållplats i alla fall. Michael arbetar på SPADAB som har något med Sparbanken och datorer att göra. Där fick jag en besöksbricka med mitt foto på. Första gången jag ser ett sådant system. Man fick själv fota sig med en dator och skriva in namn och sådant. Sedan skrev en skrivare ut besöksbrickan. Vad lätt det är att skriva massor med ointressanta saker. Här kommer en konsumentupplysning. Boken Är människan en maskin? av en kristen hjärnforskare med namnet Donald M. MacKay är ganska dålig. Den kan inte rekommenderas. Detta är också en objektiv sanning.
I SPADAB-huset arbetar också Anders Hedenlund. Efter att jag fått nyckel av Michael och dumpat min väska så tipsade Anders mig om ett antikvariat som skulle ha filosofi-böcker. På tillbakavägen gick jag därför av bussen för att gå till detta antikvariatet men jag hittade inget antikvariat i denna stadsdel. Det enda jag såg var övergångställen med vitmålade gubbar i asfalten, en park med massor med barn och halvnakna kvinnor, en polisstation och ett häkte. Ointressant stadsdel.
Vissa gamla science fiction-fans har måndagsmöten första måndagen varje månad på en pub. Denna krets av fans där Anders Hedenlund ingår skulle nu också träffas på torsdagen på puben Tre Backar några timmar innan de som brukar komma på torsdagsmötena brukar komma. Så jag gick till Tre Backar och klockan var så lite att de hade någon slags happy hour. Många Guinness blev det. När de vanliga Stockholmsfansen började komma så gick jag och några till och tittade på det italienska fyrverkeriet. Första gången jag ser ett fyrverkeri på vattenfestivalen i Stockholm. Sedan åkte jag, Anders Hedenlund och hon som jag inte kommer ihåg vad hon heter, men hon rider och gillar Modesty Blaise och är förre detta flickvän till Reutersvärd, tillbaka till Tre Backar. Där försökte jag övertyga en människa som läst Penrose att Penrose har fel ifråga om att man inte kan bygga en maskin som är medveten, vad nu det betyder. Guinness och det faktum att jag inte läst Penrose gjorde att det inte gick så bra. Man tycker att folk inte borde ha så svårt att inse att objektiva sanningar som att det går att bygga en maskin som är medveten är sanna. Påståendet måste ju vara sant i och med att det är en objektiv sanning.
Första programpunkten på Intercon som verkade vara intressant startade klockan 18 på fredagen så vi siktade på att hinna fram till dess. Vi hann fram. Om resan dit kan nämnas att vi stannade och åt på en vägrestaurang. Där åt jag inte falukorv då jag ätit detta varje dag två veckor innan Intercon. Vi åkte inte förbi alla svenska systembolag utan att stanna. I det där samhället innan norska gränsen där man brukar tanka körde jag inte över någons fot då jag inte körde bilen. Efter gränsen blev vi inte stoppade av norska poliser som kunde ha haft spydiga åsiker om vår åsikt att vi från gränsen åkte ned till Oslo. I Oslo höll vi på att köra helt rätt rakt till kongresslokalen. Då detta är något som inträffar lika ofta som grisar flyger så var detta väldigt uppseendeväckande. Men i sista sekunden, 100 meter från kongresslokalen, upptäckte högre makter vad som höll på att ske och helt plötsligt fick man bara svänga åt höger då kongresslokalen låg åt vänster. Vägen ledde raskt ned i en helvetestunnel och rakt ut ur Oslo. Men med en U-sväng efter tunneln överlistade vi Oslos stadsplanerare.
Vi hade inte föranmält oss till kongressen. Enda ansatsen till lösning på bostadproblemet var att vi meddelat Johannes Berg att vi ville sova någonstans. Hans svar var att det löser sig nog. Vi betalade 325 norska kronor per person för att få deltaga hela helgen. Dagsmedlemskap kostade 125 norska kronor. Detta Intercon höll inte till på det Universitetsområde som de två senaste Intercon gjort. Lokalen låg istället väldigt centralt det vill säga bara några minuters promenad till Karl Johansgate.
Detta Intercon hade betydligt färre besökare än tidigare Intercon. Jag gissar på omkring 200 personer. Jag hörde siffran men har glömt den. Vad jag förstod så gick de ihop ekonomiskt i alla fall. Intercon brukar också ha många icke-nordiska besökare. Även detta var det mindre av i år. Det var två eller tre engelsmän där, ett par holländare och en amerikan. Jag tror att det var sju svenskarna där. Att jag bara tror det beror på att vissa påstod att en människa som talade norska egentligen var svensk men jag förstod aldrig hur det låg till egentligen. Övriga svenskar förutom vi fyra som åkte samma bil var Lars-Olov Strandberg, Kjell Borgström och Ahrvid Engholm. Om man pratade med Kjell fick man reda på att han hatade EU och att en nordisk union skulle man ha. Det finns visst någon mystisk förening (heter nog Nordisk Allians) som arbetar mot detta mål och som höll möte under Intercon.
Lokalerna var faktiskt väldigt bra för en science fiction-kongress. Det fanns ett centralt samlingsområde direkt man kom in som bestod av två rum och ett utrymme avsett för kiosk, kaféförsäljning eller liknande. Från detta kongressens hjärta kunde man sedan ta sig till den stora salen och videorummet åt ett håll och gick man åt andra hållet kom man till filmsalen och den lilla salen. Av detta kan man dra slutsatsen att kongressen hade två parallella program, ett filmprogram och ett videoprogram. Tyvärr så hade de problem med storbildteven så filmprogrammet blev inte så lyckat. Videorummet var jag inte ens inne i så det vet jag inget om. Kiosken sålde läsk, våfflor, hembakade kakor, korv med bröd plus kanske lite till. I lokalen rådde förbud att förtära alkohol. Undrar om det var därför det var så få svenskar där. Det var planerat ett spelprogram men Magic-viruset hade spridit sig till Norge också, så det enda som jag såg spelas var just Magic.
Våra bostadsproblem löste sig snabbt då det visade sig att Heidi Lyshol var ensam i den stora lägenheten på Maridalsveien. Den var dubbelt så stor nu jämfört med hur stor den var på förra Intercon. Detta beroende på att den gamla tanten som bodde bredvid dött. Vidare så hade Heidi förvånande nog gift sig och flyttat till England. Bröllopsfesten hade visst varit nyligen då det fanns mycket lax till frukosten.
Intercon brukar ha en engelsk, en amerikansk och en norsk hedersgäst. I år var det Brian W. Aldiss från England, C.J. Cherryh från USA och från Norge var det enligt framstegsrapporterna två hedersgäster, nämligen Jon Bing och Tor Åge Bringsværd.
Första programpunkten jag bevittnade hade titeln ''Non-human intelligent life: Whales may taste great -- but so could you!''. I panelen var bland andra Brian W. Aldiss, C. J. Cherryh och Johannes Berg. Denna panel kunde ha blivit riktigt intressant men deltagarna antog utan motivering vissa saker så det blev inte så kul. Till exempel så antog alla att det skulle vara fel gjort av gourmetutomjordingarna att äta upp människor. Då man inte motiverar denna konstiga åsikt så blir diskussionen så torftig och traditionell.
Sedan gick Anders, Michael, Urban och jag och åt mat. Då missade vi presentation och intervju av Tor Åge Bringsværd. Vi missade också ''The New Wave of the 1960s and 70s'' med Brian W. Aldiss och de två norska hedersgästerna. Maten intogs på ett multirestaurangställe och vi handlade av den kinesiska restaurangen. Det gick väldigt snabbt att få maten men så smakade den bara godkänt också. Michael gillade däremot inte att hans vårrulle var frusen inuti. En del folk är kräsna av sig.
Tillbaka på kongressen deltog vi i ''Intro til fandom: Hvem er alle disse rare mennesken, og hva gjr du egentlig her?'' Formen var ganska intressant. Heidi deltog som erfaren i fandom sedan så var det en ganska nybliven fan som beskrev sina upplevelser och som ställde frågor till Heidi. Övriga i rummet verkade mest bestå av erfarna kongressbesökare men det var kul ändå. Efter detta så fick vi förklaringen till varför Heidi gått och burit på en burk hela kvällen. Det var dags för charader. Urban, Anders och jag betedde oss som tråkiga svenskar och gick därifrån. Michael stannade kvar och lekte charader i en hel evighet. Det kändes så i alla fall då vi var trötta och ville åka och sova.
Auktionen skulle starta klockan 10 på lördagsförmiddagen. Då Michael av någon mystisk anledning inte ville ha sin bil stående utanför kongresslokalen på lördagsnatten (kan ha något att göra med att några utländska kongressbesökare fick en ruta sönderslagen och en kamera stulen på fredagskvällen) fick vi åka buss till kongresslokalen. Bärandes på kakor till kiosken och böcker till auktionen fann vi att auktionen inte alls startat på rätt tidpunkt. Något väldigt bra med auktionen var att alla som ville sälja något var tvungna att lämna in två exemplar av en lista på böckerna. Ett exemplar av dessa listor sattes sedan upp på väggen så att man kunde titta om det fanns något intressant. Det fanns en bok jag väldigt gärna ville ha då jag letat efter den i många år. På lördagen var priserna väldigt låga då det inte var så mycket folk där. Givetvis så hann de inte med att sälja den bok jag ville ha utan den kom på söndagen då det var massor med folk där och en annan person verkade också vilja ha boken. Jag fick betala 45 norska kronor för Lord Darcy Investigates av Randall Garrett. Det var nog den dyraste pocketboken under den tid jag bevittnade auktionen.
Klockan 12 på lördagen var det dags för Brian W. Aldiss hedersgästtal. Han berättade om ett besök i ett konstigt litet land i Asien som hade en poet som hjälte. Landet kan ha varit Turkmenistan men jag är inte säker. De hade visst massor med Volvobilar där och innan han besökte landet skrev han romanen East of Life som har detta land som modell. Han påstod också att 5 procent av människorna i England går i kyrkan. Jag räknade till 40 -- 60 personer som lyssnade på Aldiss. När Aldiss sa om publiken ungefär ''this bright handsome crowd'' så gick Ahrvid.
Efter detta höll Johanna Schwartz ett föredrag om Ursula LeGuins Earthsea. Tyvärr somnade jag efter halva så jag gick därifrån. Sedan var det en panel med namnet ''Fantasy: Blight or Blessing?'' och de vanliga synpunkterna ventilerades. Men som ni vet så är det ju objektivt sant att det är ''blight'' som är rätt svar på frågan. Denna panel hade väldigt många deltagare. I fickprogrammet står det att Brian W. Aldiss, C. J. Cherryh, Olaf Havnes, Kaj Apeland, Heidi Lyshol och yvind Myhre var med och jag har bestämt för mig att det var minst så många personer i panelen. Det som jag kommer ihåg mest är yvind Myhres dunk med något i. Rykten säger att det brukar vara hembränt i hans dunkar och det var en stor dunk. Men det kan ju ha varit något annat.
Sedan höll den norske hedersgästen Jon Bing ett föredrag med titeln ''Menneskelike maskiner og maskinlike mennesker''. Detta var ett riktigt trevligt föredrag som handlade om ordet robot och olika robot- och golem-myter. Nästa programpunkt hade titeln ''Er cyberpunk dd?'' Av kommittémedlemmar fick vi höra att denna programpunkt mest var med för att dra dit journalister. Några antropologer och annat folk pratade. Paneldeltagarna var väl förberedda och de startade med att individuellt prata om frågan i kanske fem till tio minuter. Jag orkade inte sitta kvar hela tiden utan gick och åt våfflor istället. Efter det var det dags för panelen ''SF: States of the Art I -- Is SF the mythology of modern civilization?''. Jag kommer inte ihåg så mycket från detta annat än att jag tyckte det var intressant. Den som var bäst i panelen var nog Cherryh. Hon hade betydligt vettigare saker att säga än Aldiss som verkar vara en sådan där religiös människa och alla vet ju att det är objektivt sant att religiösa människor inte kan tänka klart. Parallellt med detta pågick ''SF -- en politisk ukorrekt litteraturform?'' som var en diskussion mellan Johannes Berg och yvind Myhre. Jag hörde slutet men det gav inget bestående intryck.
Klockan halv sju var det dags för C. J. Cherryhs hedersgästtal och hon var bra på att prata. Från mitten av sextiotalet till 1976 så var hon lärare i bland annat latin och klassisk historia på universitet. Hon pratade mycket om att amerikaner har väldigt dåliga historiekunskaper och att de har svårt att skilja myter i fantasyböcker från riktig historia. Mycket beror detta på att i high school så måste fotbollstränaren även undervisa i ett ämne och detta ämne är oftast historia. Hon nämnde också att nyheter i USA var för snabba och fragmenterade. Får folk höra ''vild skottlossning på stora torget'' så slänger de sig i bilen och åker dit. Nivens ''flash crowds'' är här. Historielöshet och alla fragmenterade fakta gör att amerikaner har väldigt svårt att värdera en faktauppgift och sätta in den i sitt sammanhang. Extremt osannolika händelser lyfts fram i nyheterna och folk tror att det är sannolikt att de själva ska drabbas. I kongressboken finns följande citat av Cherryh:
One of the most difficult things in reading certain writers' work is wading through relentlessly, meticulously grammatical sentence structures that are loaded with small phrases, most of which are superfluous. This kind of writing I don't like to do. So I took my lessons in clearing out the dead wood and, most of all, in getting control of the plot, getting a sure sense of what certain scenes are doing, and why they are doing it.Kongressboken är för övrigt i A4-format utan glansigt eller tjockare omslag och innehåller välkomstord, medlemslista, programmet, beskrivning av priser som delades ut på kongressen, artikel om norsk fandom på 80-talet, presentation av Bing & Bringsværd, en text om science fiction och fantasy av Bing & Bringsværd, presentation av Cherryh, novell av Cherryh översatt till norska, presentation av Aldiss, novell av Aldiss översatt till norska och som avslutning en engelsk text ''Out in Oslo?''.
Efter hedersgästtalet var det dags för kongressmiddagen. Den hölls på restaurangen Romani Tar på Pilestredet 17 och kostade 140 norska kronor och då ingick inte dryck eller kaffe. Middagen var fläskfile ''urnebes leskovac'', som var någon köttgryta med ris och potatis och karamellpudding till efterrätt. Hyfsad god mat och lokalen var inte jättestor så man hörde middagstalen bra. Efter middagen så var dags för programpunkten ''Kongressfest'' så vi gick tillbaka till lokalen och hade kongressfest. Vi roade oss med att dricka upp vad vi köpt på systembolagsutflykten på ditvägen. Tyvärr kunde jag inte dricka upp mina Guinnessburkar med gaspatron i botten då de skulle drickas iskalla och alla vet ju att man måste följa instruktioner på burkar ordentligt. Vädret under lördagskvällen och natten var ösregna med skurar av ännu mer regn. När vi framåt tvåtiden ville ha tag i en taxi så var det helt omöjligt att hitta någon. Jag föreslog att vi skulle gå men det ville inte de andra då de ansåg att vi skulle bli alldeles för blöta. Därför hade jag det trevligt i kongresslokalen medan de andra i olika omgångar gav sig ut på expeditioner i den osloianksa djungeln på jakt efter en taxi. I kongresslokalen såldes inga alkoholhaltiga drycker. Eventuellt visades video och film under natten men jag är inte säker på detta. Någon gång mitt i natten dök det upp två personer och ville bli insläppta. De försökte komma in utan att betala men Johannes argumenterade att det vore osolidariskt att släppa in dem så till slut betalade de lite pengar. Vi som satt vid dörren undrade vad de ville in i lokalen och göra. De var lite berusade så vi gissade att de ville köpa öl och detta var nog riktigt för fem minuter efter de blivit insläppta så gick de därifrån och såg faktiskt lite sura ut. Omkring femtiden var det någon som lyckades hitta en taxi. Taxichauffören körde lite fel men det är väl standard då det är Oslo och så hade han också väldiga problem med vårt uttal av Maridalsveien.
Heidi hade dagen innan sagt att jag skulle lägga nyckeln i brevlådan då det var oklart om vi skulle träffa henne under söndagen. De andra var ganska långsamma på morgonen så jag gav nyckeln till dem och åkte därifrån för att hinna se lite av panelen ''Science fiction i tegneserier'' som började klockan elva. Jag tror jag hörde på den en kvart men tröttnade sedan. Efter det var det ''EU -- Utopi eller mareritt?'' och sådant är jag totalt ointresserad av. Klockan ett så hörde jag en halvtimme på ''Amazoner i myter & virkelighet'' innan jag blev uttråkad. I panelen var bland andra någon man som skrivit om historiska amazoner, någon kvinnlig bilmekaniker och någon idrottskvinna som studerat amazoner i idrotten.
Under panelpunkten ''Norge som supermakt?'' gick vi och åt. Vi hade väldiga problem att hitta något ställe då multirestaurangstället var stängt. Till slut blev det ett hamburgerställe som hette Woodstock Music Cafe på Stortorvet 2 med ingång Karl Johansgate 13b. Där åt jag en Cry Baby för 69 kronor som var ganska välkryddad och såg ut som en riktig hamburgare. Urban tog en Wild Thing som han trodde skulle vara en väldigt stor riktig hamburgare men för sina 75 kronor var den ganska ovild, liten och innehöll bara några små trekantbrödskivor istället för ett riktigt hamburgerbröd. Lång tid tog det också att få maten. Berodde förmodligen på att de lagade till hamburgarna efter att vi beställt dem. Detta gav tyvärr Michael mycket tid att ta massor av gratisvykort som hängde på väggen.
Då vi kom tillbaka till kongresslokalen efter middagen så pågick auktionen och jag hade tur för min bok som jag utsett såldes just då. Det fanns mycket böcker på auktionen så jag tror att den fortsatte efter programpunkten ''SF: State of the Art II: -- Science Fiction as Futurism'' som var klockan fyra. De andra hade misslyckats med att följa instruktionerna att lägga nycklarna i brevlådan och då vi också ville ge Heidi en present så var vi tvungna att stanna till fyra då hon dök upp. Vi passade då på att bevittna programpunkten som startade då men den var nog ointressant för jag satt och somnade hela tiden. Efter att vi åkt så skulle det enligt programmet vara ''1980-årene -- norsk fandoms gullalder?'', ''INTERSECTION og andre gode grunder til å dra på kongress ...'' följt av avslutningscerenomi klockan 19.00.
Om vi hann fram till en viss svensk stad innan en viss tidpunkt så skulle jag ta tåget därifrån. Tyvärr åt Michael upp sin glass väldigt långsamt plus att han postade vykort vilket gjorde att vi trots dum racerkörning kom fram fem minuter för sent. Vi passade istället på att äta i denna stad som hade ett slott och vars namn förmodligen är Örebro. Deras McDonald's (det enda som var öppet så sent) såg ut att vara inrett i en gammal banklokal så miljön var trevlig och jag lyckades att bli serverad vid bordet. Vi kom så småningom fram till Stockholm och jag tog tåget hem på måndag förmiddag. Ett klart trevligt kongressbesök.