Dessa översättare lever i en fantasivärld där folk går och släpper ut serum i tunnelbanan i Tokyo. De låter desutom åtalade personer leda grupper av folk. ''I am in charge of'' blev ''Jag är åtalad''.
En av de mer förvirrade översättningarna var på en trailer till Johnny Mnemonic där Johnny sa ''I can handle 80 Gigs of data'' som översättaren (förvrängaren är nog en mer korrekt titel) förvrängde till ''Jag kan hantera 80 datorer samtidigt''. På biotrailern var samma fras översatt till ''Jag kan hantera 80 Gigabytes av data'' så dom som översätter filmer kan lite mer. Fast man undrar ibland om FÖF, de som brukar översätta filmerna till svenska, egentligen står för Finska Översättar Förbundet med tanke på missar i textremsor på bioduken. Att de inte kan använda sig av SÖF beror nog på att dom är fullt upptagna med att översätta filmer till islänska.
De som översätter filmerna på FilmNet är bara dåliga medan pausprogrammen som körs mellan filmerna verkligen verkar vara översatta av inkompetenta PRAO-elever. Mina tre exempel kommer alla från dessa pausprogram, de två första dessutom från samma program.
En annan söt miss var i Taran och den magiska kitteln, där den elaka trollkarlen kallade fram en osynlig armé. Det var bara det att armén syntes väldigt bra. Det var snarare så att översättaren uppenbarligen inte kände till skillnaden mellan ''invincible'' och ''invisible''.
Men det är ju inte bara översättare som inte kan spåk utan färgläggarna av serier brukar vara färgblinda. I Larson 10-95 i serien ''Sigges Lagun'' så missade de en väldigt uppenbar sak och om det berodde på att dom var färgblinda eller inte läste texten till rutorna vet jag inte. Sköldpaddan och hajen har fått ben och vandrar omkring på land, där de stjäl en låda munkar från en polisbil. När dom sedan rymmer (och får alla poliser efter sig) så hoppar dom in i en vit Bronco, men färgläggaren har målat bilen röd.
Ett annat vanligt problem som färgläggarna verkar ha är att bakgrunderna har olika färg i olika rutor. Havet är omväxlande gult, ljusgult, grönt, vitt och orangefärgat. Detta kan i och för sig bero på inspiration från färgläggning i Kalle Anka. Tydligen var det någon barnpsykolog som fick för sig att det är harmoniskt och utvecklande för barn med många glada färger.