Mindstar Rising är första delen i Peter F. Hamiltons debuttrilogi (de två efterföljande delarna är A Quantum Murder och The Nano Flower). Vid ett första påseende kan man tycka att det här en en helt vanlig cyberhistoria, men det finns ett par saker som jag tycker skiljer ut den lite grann.
Den mest uppenbara skillnaden är kanske att den utspelar sig i ett framtida England, inte USA som är brukligt. Eftersom Hamilton är britt kan ju detta tyckas vara ganska naturligt. Överhuvudtaget så får man inte veta mycket om vad så händer någon annan stans än i England och på en rymdstation. När jag pratade med Peter Hamilton under hans ''kaffeklatsch'' på Intersection så sade han att det var en invändning som hans amerikanska redaktör också hade gjort och han hade skrivit till några meningar här och där i boken om vad som hänt i resten av världen inför dess amerikanska utgåva.
Just detta att boken utspelar sig i Hamiltons hemmamiljö gör också att han kan ägna sig lite åt politisk satir. Det England boken utspelar sig i styrs av New Conservatives som nyligen tagit över efter PSP, People's Socialism Party. Man känner inte riktigt igen sig i det England som beskrivs, främst för att det är mycket varmare. Detta har lett till att polarisarna har smält och översvämmat stora delar av England och det är nu möjligt att odla växter som apelsiner utan problem. Detta med de politiska partierna var något som givit honom en del kritik, sade han också, men bara från ett håll. När han lät PSP gå under så gnälldes det, när han sedermera låter även New Conservatives falla så var det ingen som brydde sig.
Som jag tidigare nämnt så utspelar sig en del av boken på en rymdkoloni, och det tycker jag också är någonting som skiljer den lite grann från de flesta andra cyberhistorier. De brukar i allmänhet endast utspela sig nere på jorden som i allmänhet är ganska förfallen. Undantag finns naturligtvis -- William Gibson är väl det mest uppenbara exemplet -- men där som i andra jag inte kommer ihåg namnet på just nu så känns rymdstationerna bara som en förlängning av jorden. I Hamiltons värld så är rymdstationerna ett första fotfäste på vägen att kolonisera resten av solsystemet. Trots allt som drabbat mänskligheten så finns det hopp här.
Huvudpersonen är Greg Mandel, en Mindstarveteran som numera försörjer sig som något slags privatdetektiv. Mindstar var ett militärt projekt som använde sig av personer med psi-förmågor. Genom att få en körtel in opererad i sig så har Greg fått egenskapen att han kan avgöra om personer talar sanning eller inte genom att känna av deras hjärnaktivitet. Det är inte frågan om regelrätt tankeläsning, så bra kontroll har han inte, men han kan i alla fall avgöra vad för slags känslor som förekommer och vilken styrka de har. En annan liten finess han fått inopererad är en slags säkerhetsventil som ser till att endast en viss grad av smärta tillåts nå hans medvetande. Om han får mer ont än så kopplas de impulserna helt enkelt bort för att han ska kunna fortsätta att fungera någorlunda trots skadan.
Det absolut första vi ser i boken är hur Greg tar livet av en person som han på något sätt tycks veta allt om. Anledningen till detta mord och Gregs goda kunskaper om offret får vi dock inte se förrän ungefär tvåhundra sidor senare.
Efter detta blir han kontaktad av jätteföretaget Event Horizon som vill att han ska utreda en plötslig ökning av kassationsfrekvenserna i en av företagets rymdfabriker. Nu tror man att man vet vad boken ska handla om -- den hårdkokte deckartypen har fått sitt uppdrag. Dock dröjer det inte mer än drygt hundra av de mera än fyrahundra sidorna i boken innan han har löst även detta mysterium. Det är nu de verkliga mysterierna börjar uppenbaras.
Det här är en mycket lättläst bok, jag praktiskt taget sträckläste den -- något som jag sällan gör. Det jag skulle kunna invända är att det finns ett flertal infodumpar i den, speciellt i början. Ibland var de ganska integrerade i handlingen men ibland kändes det omotiverat. /HP
Detta är en uppföljare till Hamiltons första bok, Mindstar Rising. Nu har jag i och för sig läst dem precis efter varandra, men jag tror att det skulle gå ganska bra att läsa den här boken utan att ha läst den första. Det känns som om man fick åtminstone de väsentliga delarna av bakgrunden uppfräschade.
Den här boken utspelar sig fem år eller så efter händelserna i Mindstar Rising. Greg och hans fru har slagit sig till ro som citrusfarmare när de plötsligt övertalas av Julia Evans att hjälpa henne med ytterligare ett fall, trots att Greg betraktar sig som pensionerad från deckaryrket. Eftersom det är Julia som ber honom och att fallet dessutom verkar intressant så bestämmer han sig dock för att ta sig an jobbet.
Till en början ser det hela ut som ett ganska enkelt (om än väldigt brutalt) mord. Den tvåfaldige nobelprisvinnaren i fysik, Edward Kitchener, har hittats mördad och uppsprättad. Eftersom fyndet gjordes på det ensligt belägna ''universitet'' han driver för sex studenter, ingen fanns i lokalerna förutom just dessa sex studenter och det var ett sådant oväder under den tid mordet begicks att man inte kunde ta sig fram någonstans så bestämmer sig utredarna ganska snart för att det måste ha varit någon av studenterna som begått dådet. Efter att Greg intervjuat samtliga sex så ser fallet genast mer besvärligt ut.
Precis som i den föregående boken så visar det sig att saker och ting inte alls är så enkelt som det till en börjar verkar. Även denna bok är mycket lättläst med ett bra ''thrillersug'' i, samtidigt som de saker i boken som så att säga gör den till science fiction verkligen är väsentliga. Det är inte bara en thriller som utspelar sig i framtiden. Jag rekommenderar varmt A Quantum Murder och ska så snart som möjligt ge mig in på The Nano Flower, den tredje delen i serien. /HP
Varning -- läs ej denna bok. Själv klarade jag en tredjedel innan jag gav upp i akut leda.
Egentligen är det inte en roman för boken består av ett antal långa noveller i samma anda som Asimovs robotnoveller -- alltså en huvudperson som löser olika problem sammanhållna av ett tema, i detta fall handlar det om hotade djur.
Iden är faktiskt inte så dum. Jorden är förstörd och projektet Noah's Ark försöker skydda jordiska djurarter som placerats ut för att få en chans att överleva på andra planeter. Bokens huvudperson Rahel Tovin är anställd av Noah's Ark för att lösa de problem som kan uppstå och hennes främsta uppgift, man kan nog säga kall, är att skydda djuren utan någon hänsyn till andra intressen.
Det här hade nog kunnat bli bra men det blir bara tjatigt och trist och Rahel är en synnerligen ointressant huvudperson och då fungerar inte den här typen av bok. /BLV
En rätt så intressant bok som är Sullivans första roman, men som kanske just därför har en del problem.
Något man i alla fall inte kan beskylla författaren för är bristande fantasi.
Delar av boken tilldrar sig på jorden, som är härjad av the Gene Wars. Normala oförändrade människor tvingas leva i reservat skyddade från alla de förändringsvirus som fortfarande finns kvar efter kriget. Förändrade raser som One Eyes och altermoders lever utanför reservaten. Vissa arbetar tillsammans med delfiner för the League of New Alchemists under ledning av the Heads, mänskliga hjärnor skiljda från sina kroppar och sammankopplade med maskiner. De uppgivna målen för detta arbete är bland annat att skydda och bevara normala människor och att återställa den förstörda planeten rensad från gifter och virus.
Dessa delar av boken följer den unga flickan Jenae Kim, en altermoder som kan leva under vatten och kommunicera med delfinerna. Hon arbetar först för the League men kommer i konflikt med the Heads och finner allt fler tecken på att deras bakgrund och motiv inte är de som uppgivits.
Ledningen för Ingenix, ett av de företag som var ansvariga för kriget, flydde vid krigsslutet för att undgå avrättning och hamnade på Underkohling, en naturlig eller tillverkad himlakropp i solsystemets utkant. Där kraschade deras rymdskepp och drogs in i en av de fyra portarna som leder till andra platser i universum. Underkohling är alltså ett föremål liknande Clarkes jupitermonolit i 2001.
Precis i bokens början dras forskaren och äventyraren Daire Morales in i samma port och läsaren får också följa hans upplevelser på andra sidan porten där han finner det kraschade rymdskeppet, en värld täckt av skog och ett samhälle befolkat bara av barn. Både barnen och skogen visar sig givetvis vara mer än så under ytan.
Lika givet är att dessa båda handlingslinjer till slut löper samman. Stora upptäckter görs och intriger avslöjas.
Det var inte tråkigt att läsa den här boken för som framgår av beskrivningen ovan händer det mycket, intrigen är omväxlande och fantasifull och världarna och människorna (eller man kanske ska säga varelserna) är väl beskrivna. Särskilt beskrivningen av den skogklädda världen Dilarang är stämningsfull.
Problemet är att det till slut bara blir för mycket. Det verkar som om Sullivan i boken pressat in lite av varenda läcker idé som dök upp i hennes skalle.
Under handlingens gång presenteras en massa problem och frågor men till slut känns det inte som om Sullivan tagit tag i alla dessa trådar, bundit ihop dem och avrundat sin berättelse. Vissa saker tycks finnas med i boken just bara för att de är bra ideer eller för att de är nödvändiga för handlingen men de utvecklas aldrig. Ett exempel är just Dilarangs skog. Det verkar ganska klart att den har någon form av eget medvetande och den ingriper också i händelseförloppet men vad den egentligen är, dess syfte och metoder blir aldrig klara.
Kanske planerar Sullivan en fortsättning i samma miljö. Det skulle faktiskt behövas för Lethe är en intressant debut, men med en avslutning som faller platt och gör att man som läsare känner sig lite lurad och otillfredsställd. /BLV
Det här är en samling av artiklar som Brian Aldiss skrivit. De flesta av dem har publicerats tidigare, företrädelsevis i två andra samlingar som om jag förstått det hela rätt inte längre går att få tag i. Det sägs också att de flesta av artiklarna modifierats och uppdaterats efter sin första publicering. Tyvärr måste jag säga att det känns lite si och så med den saken. Ibland märker man att saker har stoppats in för att det ska kännas ''up to date'', men ibland känns det just som en uppdatering, inte som något väsentligt. Ibland hittar man också ställen där saker borde ha uppdaterats men inget har gjorts. På det hela taget så tycker jag att den här boken känns lite slarvigt hopkommen. Därmed inte sagt att den är ointressant, tvärt om. Det är bara det att man får känslan av att Aldiss lite trött har kastat ihop några av sina senaste artiklar som han tycker bra om och skickat iväg till förlaget som tackar och bockar för att en sådan välkänd kritiker och författare gett dem ett manuskript. Det känns som om Aldiss kan bättre än så här. Framför allt finns det en bunt kapitel som bara är två-tre sidor och som inte känns speciellt genomarbetade. De kan vara nog så intressanta, men man får känslan av att det fattas saker när man läser dem. Personligen tycker jag också att tyngdpunkten ligger för tidigt, det sägs inte speciellt mycket om nyare science fiction. Detta är å andra sidan inget som egentligen kan läggas boken till last utan bara en reflektion. /HP
I denna, den sjuttonde delen av Discworldserien så träffar vi på en gammal bekant som vi inte sett på länge. Det hela börjar med att Patrician får ett mystiskt brev där man omber honom att skicka sin störste wizzard. Efter ett tags grubblande kommer Ankh-Morporks trollkarlar underfund med vem det är som avses, listar ut var han befinner sig någonstans och skickar iväg honom till avsedd destination.
Rincewind å sin sida (som inte tillfrågats först) är inte speciellt road av detta, speciellt som han plötsligt finner sig mitt i en mängd av intriger iscensatta av de olika klanerna som regerar över rikena på Counterweight Continent. Denna landmassa nämns ofta i tidigare böcker i serien, men detta är såvitt jag kan minnas första gången som vi faktiskt får se hur det ser ut där. Det visar sig att det är någon form av blandning av Japan och Kina för ett antal hundra år sedan. Här träffar vi bland annat på världens artigaste revolutionärer med slagord som ''lite mer makt åt folket utan att någon får lida för det, tack''. Efter tusentals år av att leva under stenhårt feodalt styre där minsta avvikelse betyder att få huvudet avhugget så har folket mycket svårt att göra någonting som de inte blir beordrade till. /HP
Det här boken är egentligen en deckare men det finns inslag av övernaturliga krafter såsom att spå in i framtiden eller att med hjälp av ett föremål se vad som hänt en person. Detta skildras på samma sätt som psi-krafter brukar skildras i science fiction-böcker så man kan betrakta boken som en science fiction-bok och läsa den som man läser science fiction-böcker med psi. Boken skildrar episoder där en klärvoajant grevinna hjälper en polis att lösa en del fall. Mycket trevligt och lättsamt skrivet. Jag kan rekommendera Dorothy Gilman om man gillar lättsamma deckare. Jag har läst The Amazing Mrs. Pollifax och A Nun in the Closet och de böckerna var mycket roliga och bra. /TP
En utomjording är deporterad till en slumpmässigt utvald planet. Denna planet råkar vara jorden. Utomjordingen har den egenskapen att den kan ta över djur och människor. För att komma ur kroppen och tillbaka till sin egen kropp måste värdkroppen dö. En mängd märkliga självmord bland människor och djur inträffar i det lilla samhället i USA där utomjordingen har hamnat. En trevlig science fiction-roman med lite inslag av skräck. En läsvärd bok av en klassisk science fiction-författare. /TP
Den här boken är den avslutande fjärde delen till den redan helt avslutade trilogin som LeGuin skrev om Övärlden 1968 -- 1973. Den här delen känns, tycker jag, inte egentligen speciellt nödvändig. Den utspelar sig ganska många år efter händelserna i de tidigare tre böckerna så personerna som var unga då är gamla nu. Jag har läst någonstans att den här boken skulle ha tillkommit eftersom LeGuin hade irriterat sig på hur patriarkaliskt det samhälle hon skapat i Övärlden var. Irriterande ofta så får man påpekanden som att Ged faktiskt diskar sin egen disk trots att han är en man och liknande saker. Antagligen så reagerade jag mer på det eftersom jag läst om det i förväg, men jag tror också att det sticker mer i ögonen eftersom det skiljer sig ganska markant mellan de första tre delarna och den här. /HP
Detta är den tredje delen i Nancy Collins' serie om vampyren Sonja Blue (de första två är Sunglasses After Dark och In the Blood). Detta är, precis som de föregående delarna, en bra bok. Dock tycker jag att det märks lite att en del av den har publicerats som en fristående novell. Det känns som om det först kommer en inledning, sedan en ganska fristående klump, och till sist resten av boken. Jag ska i och för sig inte påstå att jag är säker på att det är just den biten som varit fristående men det var i alla fall det intryck jag fick när jag läste boken.
Ett lite annorlunda grepp är att boken är skriven omväxlande med tre olika typsnitt. Ett av dem används för Sonjas dagbokstexter. Ett annat för episoder som berättas av en extern berättarröst och det tredje för de delar som kommer ur Morgans dagböcker. Precis som tidigare så är Sonja ute efter att hämnas på Morgan för att han gjort henne till den eller det hon numera är.
En annan viktig sak i boken är Lethe, det barn som Sonja tagit hand om tillsammans med Palmer i slutet av In the Blood. Det visar sig nu att Lethe växer upp extremt fort, så fort att de tvingas hålla henne undan från andra människor för att de inte ska reagera och anklaga dem för häxkonster eller liknande.
I de tidigare böckerna så har det förekommit en del ganska grafiska våldsskildringar. I den här delen är dessutom en del av handlingen förlagd till extremt hemliga sexklubbar, drivna av vampyrer och andra nattvarelser. Personer med svag mage läser med fördel något annat. /HP
Det här är både en kollektion av cyberpunk/postmodern litteratur och en referensbok om detta. Ungefär halva boken består av noveller och utdrag ur romaner, resten av litteraturkritik.
Som man kan vänta sig så sträcker sig bidragen från det mycket intressanta till det väldigt konstiga (både inom skönlitteraturen och inom kritiken). Vad jag tyckte var extra intressant var att de kritiska artiklarna sträcker sig utanför den egentliga litteraturen och ut i kulturen litteraturen skapas i för att leta efter influenser. Det finns till exempel artiklar om MTV, punkrock och Survival Research Laboratories (en amerikansk performance art-grupp som skapar ett slags robotdjur och rörliga skulpturer och sedan släpper löst alltihop mot vartannat). /HP
Den här boken är egentligen en av Ian McDonalds första (den kom ut samtidigt med Desolation Road) men det är inte förrän nu som jag har lyckats få tag i den. Då Ian hade blivit nominerad till John W. Campbell-priset för bästa nya författare så tyckte Bantam att de kunde våga sig på att publicera två böcker av honom samtidigt. Eftersom Empire Dreams aldrig har kommit ut i någon annan engelskspråkig utgåva än denna (amerikanska) så får man väl anta att den inte sålde så bra. Dock finns den översatt, åtminstone till franska.
Precis som i Speaking in Tongues, McDonalds andra novellsamling, så finns det både några mycket bra noveller och några som man inte förstår någonting av här. I ''Empire Dreams (Ground Control to Major Tom)'' så ser vi en ung pojke som ligger i koma. I novellen ser vi dels vad som pågår runt omkring honom och dels hans tankevärld där det utspelar sig mäktiga rymdstrider. Den ena sidan i rymdstriderna leds av en person som kallas Major Tom. Han är ett slags mental projektion av pojkens far som omkom av en bilbomb. Pojkens fantasiversion av Major Tom cirklar i all evighet runt i rymden på jakt efter fiender att skjuta ner och precis som den Major Tom som David Bowie sjunger om (och som också refereras till i texten) så verkar han inte vilja komma ner till Jorden igen. Läkarna som försöker väcka upp pojken ur sin koma bestämmer sig för att de ska införa ytterligare en ny person i hans tankevärld -- Luke Skywalker.
''King of Morning, Queen of Day'' är en variant av den första tredjedelen av McDonalds senare roman med samma titel. I novellen finns endast de delar som utspelar sig 1909 med.
''The Catharine Wheel (Our Lady of Tharsis)'' handlar om en gammal man och hans sonson som kör ett lok genom Mars' öknar för sista gången. Från och med nu så kommer andra transportmetoder att överta rutten. Den här novellen utspelar sig i samma universum som McDonalds första roman, Desolation Road.
I ''Vivaldi'' så ser vi en man vars hela liv mer eller mindre styrs av rymdsonden Vivaldi som han konstruerat. Parallellt med händelserna kring rymdsonden så ser vi hur mannens dotter växer upp och till sist dör i en bilolycka. Plötsligt har han bara en sak kvar att leva för, rymdsonden, och till råga på allt så har den nu kommit fram till den plats den varit på väg mot i många år. Det verkar som om hans liv i ett slag förlorat all mening. Hans fru beställer en kopia av dottern i form av ett hologram som, matat med all tillgänglig information om henne, återskapar en personlighet liknande dotterns. Genom att förstöra hologrammet, hans frus försök att av alla minnen av dottern skapa något slags andra inkarnation av henne, så inser han att man måste lägga det som redan hänt bakom sig. För att kunna leva livet fullt ut så måste man se framåt, inte snärja in sig i gamla minnen. /HP
Jag måste inleda med att säga att jag var ganska tveksam till den här boken när jag fick den. Det kändes som om den mest var gjord för att mjölka så mycket pengar som möjligt ur TV-serien The Twilight Zone. När jag tittade igenom innehållsförteckningen för att se vilka som medverkade så visade det sig att jag inte kände igen mer än kanske femton-tjugo procent av författarnamnen. Endast en av författarna kan jag säga med säkerhet att jag läst någonting av tidigare. Nu ska jag i och för inte komma här och påstå att jag har läst det mesta av det bästa, men jag brukar åtminstone känna igen namn och veta ungefär vad det handlar om. Nåväl, bara för att man är okänd så betyder det ju inte nödvändigtvis att man inte kan skriva.
Efter att ha kommit endast några noveller in i boken så kunde jag konstatera att detta stämde ganska bra. Det totala intrycket av novellerna var att de var mycket bättre än vad jag hade väntat mig. I en del fall så kanske det var lite väl uppenbart efter ett tag vad som skulle komma att hända, men det är mer ett problem med Twilight Zone-formen än en svaghet hos författarna. Eftersom man vet att det ska vara en twist på slutet så blir det ännu svårare att göra det bra, tror jag. /HP
Keltisk lättviktsfantasy. /ST
Många författare verkar använda modellen ''skriv en bok, och om den säljer, gör den till en trilogi'' (Där ''trilogi'' betyder ''bokserie med minst tre delar''), och här är ännu ett exempel på sådant: The Sleeping Dragon, följd av The Sword and the Chain, The Silver Crown, The Heir Apparent och The Warrior Lives. och allt paketerat under namnet Guardians of the Flame. (Det verkar ha kommit minst en del till, men eftersom jag inte läst den utelämnar jag den här.)
Berättelsens utgångspunkt är följande: ett gäng universitetsstudenter har samlats för att spela rollspel, med en sextioårig filosofilärare(!) som spelledare. De har tydligen spelat förut, men ikväll ska de börja en ny omgång. De sätter igång, och hamnar plötsligt i en riktig fantasyvärld, där de är sina rollkaraktärer. Filosofiläraren visar sig nämligen vara en mäktig trollkarl från en annan värld, och har ett uppdrag åt dem ...
Första boken handlar mest om hur de vänjer sig vid den nya världen, och försöker ta sig hem. I de följande böckerna blir de mer och mer bofasta i fantasyvärlden, och skapar sig nya liv där.
Serien är ganska lättsam och lättläst; inga tunga frågeställningar eller komplicerade situationer. Vid enstaka tillfällen luktar det lite moralkaka, men inte så ofta att det hinner bli riktigt irriterande, och det finns tillräckligt mycket humor i boken för att väga upp diverse andra brister. Allt som allt: duger som underhållning, men så mycket mer är det inte. /ST
Agentberättelse med mycket kristen och muslimsk mysticism inblandad. Handlar om jakten på en mystisk figur vid namn al-Qurtubi som förefaller anstränga sig för att stämma in på den bibliska beskrivningen av antikrist, och använda detta för att ena muslimska fundamentaliser och fanatiker till att ta över makten i de muslimska länderna, och -- sedan världen?
Parallellerna med nazismen och Tredje Riket är uppenbar, och här och var i boken framhävs det, men används trevligt nog inte som en förevändning för långa moraliserande utvikningar.
En annan trevlig sak med boken är att den luktar H. P. Lovecraft i flera av de mysticistiska partierna; mycket får hänga i luften och återkommer som antydda teman. På det hela taget en fullt godkänd bok i sin genre, om än kanske en aning pretentiös. /ST
Här har vi en bok baserad på ett datorspel. Redan det säger en hel del, men inte riktigt allt; det finns minst en sådan bok som kan vara värd att läsa. Men det här är inte den.
... he is Practer Fime, an apprentice blacksmith eager for adventure. But young Practer soon learns he must do more than carry a big sword and shout orders. To free his land, he must find the key to an ancient enchantment and conquer the castle from which no man has ever returned ...Betyg: en huvudvärkstablett och 451 grader Fahrenheit. /ST
Båda dessa böcker handlar om tidsresor, men av lite olika slag. I den första boken, Letters from Atlantis, sänds en persons ''sinne'' tillbaka i tiden, till Atlantis, för att ''bo'' i det undermedvetna på Atlantis' kronprins. Syftet är att studera den hittills helt okänd atlantiska civilisationen. Överraskningen visar sig bli större än väntat, inte minst när prinsen plötsligt märker att det finns en inkräktare i hans undermedvetna.
I den andra boken, Thebes of the Hundred Gates, skickas en person tillbaka till tiden för den artonde dynastin i det gamla Egypten för att leta efter två andra tidsresenärer som försvunnit. Även här väntar en överraskning.
Böckerna är trevliga och läsvärda, och på ungefär 100 sidor vardera. /ST
2001 Nights är en manga (japansk tecknad serie) av Yukinobu Hoshino som publicerades i USA av Viz Comics som en serietidning i tio nummer. Viz har börjat ge ut serien i albumform och det kommer troligen att bli tre album.
2001 Nights är en berättelse som i korta eller längre historier beskriver människans strävan att utforska universum och en del livsformer mänskligheten träffar på. Den börjar med att en skyttel med mystisk last dockar med en rysk rymdstation och det visar sig att det är de två presidenterna som möts och bestämmer sig för att det är dumt att slåss om en så vacker planet. Man får här ha i åtanke att 2001 Night ursprungligen publicerades i Japan 1984 -- 86.
Nästa berättelse skildrar hur man söker efter värdefulla mineraler på månen och en systers sökande efter sin bror som dog då han letade efter uran. Hon hittar hans geigermätare som indikerar radioaktivitet och även då meteoriten som förorsakade det stora hålet för två miljoner år sedan. Meteoriten innehåller fossiler av fiskar. Detta fynd sätter sedan fart på rymdprogrammet och man börjar söka sig längre från Jorden.
Den tredje berättelsen, av nitton, handlar om två personer som är ute i asteroidbältet och letar efter värdefulla metallfyndigheter. När en liten asteroid förstör det lilla rymdskeppet och dödar den ena astronauten så blir den överlevande tvungen att fundera ut ett sätt att ta sig tillbaka till moderskeppet eller tillräckligt nära så att dom kan plocka upp honom innan syret tar slut. Han klättrar ut på ett av solvindsseglen och då farkosten roterar för att hålla seglen utsträckta så räknar han med att få upp tillräckligt med fart i rätt riktning för att kunna bli räddad om han släpper i rätt ögonblick.
Avsnitt fyra handlar om människans första försök att kolonisera en annan planet. Resan kommer att ta flera hundra år och är utan säker framgång. De tänker lifta med en komet och kanibalisera den på allt användbart och för att slutligen få upp farten så sprängs kometen. Denna acceleration kan bara frusna ägg, spermier och maskiner överleva. Så ett par donerar ägg och sperma inför resan och låter sig själva byggas om till androider så att dom kan vaka över sina barn under resan.
Det femte avsnittet handlar om experiment med nedfrysning av människan inför långa resor, resorna inom solsystem tar fortfarande lång tid att genomföra. Alla historierna ligger i tidskronologisk ordning så man får följa mänsklighetens utveckling genom tiden och hur man förbättrar motorerna och uppfinner nya saker.
Episod nummer sex handlar om hur mänskligheten skickar ut ett rymdskepp med en AI-dator för att rapportera tillbaka till jorden. Skeppets dator heter K.A.R.C. och skeppet har lånat mycket från Arthur C. Clarkes 2001 och HAL. Skeppet ligger i omloppsbana runt Jupiter. Där man de senaste 6 åren samlat in gas för att driva den nyutvecklade ''Nuclear-fission pulse drive''-motorn. När motorn gått för fullt i fyra år så har den gjort av med allt bränsle och uppnått tolv procent av ljushastigheten. Resan till Bernards stjärna (5,9 ljusår bort) kommer att ta 50 år, så några mänskliga passagerare är inte att tänka på.
I avsnitt sju, ett av de längre, så upptäcker man en tioende planet som visar sig bestå av antimateria. Man får även följa påvens och andra religiösa gruppers kamp om att mänskligheten ska lämna planeten som döpts till Lucifer.
I avsnitt åtta, eller ''night 8'' som det heter i serien, får vi följa hur man lyckas ta lite antimateria från Lucifer och skapa ett mikro-svart hål och sedan genom att utnyttja detta håll skapa en hyperdrive så att mänskligheten kan resa i rymden och besöka andra planetsystem.
Hela serien är underbart tecknad av Yukinobu Hoshino själv. Yukinobu anses som Japans bäste ''hard core'' science fiction-författare/tecknare inom serievärden. Hans idéer och varelser mänskligheten träffar på är helt underbara. Man får bland annat i ett senare avsnitt följa barnen till de föräldrar som donerade ägg och spermier för kometresan (i avsnitt fyra) i deras resa till planeten som skeppet var på väg till för att göra den bebolig för mänskligt liv så att deras bröder och systrar kan leva där när dom kommer fram om några hundra år.
Man får även följa de underliga flyttfåglarna på en planet som kretsar runt en dubbelsol. Människorna har koloniserat planeten men har inte insett att det uppstår en gravitationslins när solarna ligger i linje med varandra, som förvandlar planeten till ett brinnande helvete och förstör allt liv. Men fåglarna klarar sig genom att flytta i tiden och komma tillbaka när växtligheten har kommit tillbaka så de har föda.
Alla nitton ''nätterna'' ligger i tidskronologisk ordning så man får följa människans strävan ut i universum och de konflikter som kan uppstå. Yukinobu Hoshino är mycket bra som science fiction-författare och serien rekommenderas varmt. /MH