F�rst av allt; det �r bra att f�reningens medlemmar skriver om science fiction-litteratur p� ett seri�st s�tt, s� Hans Perssons bidrag �r v�lkommet, oavsett vad som s�gs nedan.
F�r det andra -- jag �r inte �vertygad! Hans Perssons ''ess�'' har l�ngden av, men inte den vetenskapliga sk�rpan hos, en B-uppsats (till exempel i Litteraturvetenskap). Om jag vore seminarieledare och Hans Persson vore respondent, skulle jag nog underk�nna ''uppsatsen''.
K: �ven om det kanske snarare �r en artikel �n en ess�, (kanske skulle Hans Persson ta till sig termen ''paper'' och anv�nda i st�llet f�r essay), s� �vertygas i varje fall inte jag av argumenten som f�religger.
Redan detta �r suspekt som bed�mningsgrund. Det �r ju allm�nt k�nt att v�rderingar (eller ''moraliska ideal'' om man s� vill) varierar fr�n samh�lle till samh�lle, och till och med fr�n individ till individ. En s� pass godtycklig definition saknar anv�ndbarhet annat �n i pseudovetenskapliga sammanhang.
F�r det andra; ett samh�lles moraliska ideal f�r�ndras med tiden. Om ''m�nniska'' definieras med denna parameter kommer man snart till den underliga situationen att individer som �r ''m�nniskor'' i ett samh�lle under en viss tids�lder inte skulle vara det i en annan tid, eller att ''m�nniska'' blir ett oerh�rt tidsbundet fenomen -- m�nniskorna fanns bara under den tid d�, och i det samh�lle d�r, definitionen gjordes!
K: Den definitionen som f�religger �r ju dessutom H. Perssons egen. Det han kallar ''m�nskligt'' beh�ver naturligtvis inte vara det som de flesta eller i en annan kultur kallar ''m�nskligt''. I �vrigt kan man fr�ga sig om n�gon av f�rfattarna (eller kanske) b�da f�rfattarna har ett ''moraliskt'' syfte med sitt verk. I Mary Shelley kan en ''�verdriven'' sexualism l�sas in (om man har det intresset) och d� b�r man bet�nka den ''moraliska status'' som fanns under den victorianska eran i England. Dessutom �r William Godwins politiska och moraliska st�llningstagande t�mligen s�kerst�llt.
Det framkommer ocks� p� ett par st�llen i ess�n att det f�rh�ller sig p� detta s�tt, att ''m�nniska'' och ''human'' blandats ihop och f�rv�xlats. Exempel p� detta �r sidan 14 (i M�nbladet) d�r Hans Persson skriver ''scenes where various humans behave in non-human(e) ways'', och sidan 23 d�r man kan l�sa att ''human and humane do not necessarily go together''.
Ess�n f�r i dess nuvarande utformning uppgiften att visa att m�nniskor inte alltid �r humana, och att icke-m�nniskor (vilket �ven skulle kunna inkludera djur) kan vara mer humana �n m�nniskorna. Knappast n�gon revolutionerande uppt�ckt�...
D�remot misslyckas Hans Persson kapitalt med sin ambition att presentera n�gon sorts diskussion om vad som utg�r en m�nniska i de unders�kta romanerna. Till r�ga p� det s� fullf�ljer han inte den unders�kning han i ess�ns inledning s�ger att han skall g�ra i ess�n. Det syfte han s�ger sig ha �r att ''try to find out if there is some kind of inherent difference between a real human being and an artificial simulacrum of a man'', samt att ess�n ska vara ''an exploration of the concept of artificially created men''. Delvis beror detta misslyckande p� begreppsf�rvirringen ovan, men �ven vad som verkar vara ett felaktigt formulerat syfte.
K: Kanske lite �verambiti�st syfte?
Om man, vilket Hans Persson verkar g�ra, s�tter likhetstecken mellan ''m�nsklighet'' och ''medm�nsklighet'', eller mellan human och humane, anser jag att han har fel, att man inte kan l�sa romanerna p� det viset. G�r man det tror jag man beg�r ett textuellt �vergrepp. L�ser man d�remot humanity som human nature, och mer specifikt som ''medm�nsklighet'', s� tror jag att analysen blir en aning mer fruktbar, men �ndock t�mligen uddl�s och urvattnad.
L�ser man i st�llet, vilket har gjorts i Shelleys fall, romanerna som moraldiskussioner tycker jag att analysen genast blir mer substantiell och meningsfull. Genom att kontrastera m�nniskornas moral mot de artificiella ''icke-m�nniskornas'' f�r f�rfattarna in denna diskussion i sina verk. Det �r ocks� ett s�tt att s�ga att man inte b�r/ska d�ma andra efter utseendet eller ''rastillh�righet'', utan efter hur de beter sig.
Vad Hans Persson verkar ha �gnat sig �t �r s� kallad ''ekoforskning'' (ett uttryck som l�r ha myntats p� Tema-institutionen vid Link�pings Universitet) -- som man ropar f�r man svar. Det vill s�ga, Hans Persson har haft en �nskan att att finna att romanerna han unders�kt kan l�sas som ett f�rs�k att definiera vad en ''m�nniska'' �r, och d�rf�r har han funnit detta ''l�s-s�tt'' i romanerna, trots att det inte finns d�r. Vad Hans Persson lyckats bevisa med sin ess� �r enbart att han �r bra p� att �vertyga sig sj�lv att han funnit det han vill finna.
K: Jag vill p�peka att det �r bra att ''st�lla fr�gor till texten'' och f�rs�ka finna svar. Men det �r ocks� bra att inse att de f�rhoppningar som finns p� en texttolkning kan visa sig vara fel och sedan erk�nna detta f�r sig sj�lv. I en argumentation b�r man st�lla upp antiteser och sedan f�rs�ka motbevisa dessa f�r att f� en h�llbar argumentation.
human adj. Of, belonging to, man; that is a man or consists of men; of man as opp. to God; having, showing, qualities distinctive of man. n. Human being.
humanity n. 1. Human nature; (pl.) human attributes. 2. Human race. 3. Humaneness, benevolence; (pl.) benevolent acts. 4. (pl.) Learning or literature concerned with human culture
F�r att kunna skriva om n�got som har med ettdera av dessa ord att
g�ra m�ste man, f�r att undvika missf�rst�nd, tala om exakt vilken
betydelse man avser n�r man anv�nder ordet. Denna sv�righet, och
m�jlighet till feltolkning/begreppsf�rvirring, undviker man enkelt
genom att skriva p� sitt f�rstaspr�k (i Hans Perssons fall antar jag
att det �r svenska).
Det �r naturligtvis fullt m�jligt att om Hans Persson hade skrivit p� svenska s� hade han sj�lv uppt�ckt hur oh�llbart hans resonemang �r�...
Ess�n som format st�ller vissa krav p� f�rfattaren, varav det inte minst viktiga �r vetenskaplig exakthet. Dessutom kr�vs att f�rfattaren vet vad han eller hon g�r. Hans Perssons ''ess�'' �r ett f�rs�k till en litteraturvetenskaplig analys, men Hans Persson �r uppenbart okunnig om litteraturvetenskapliga teorier och metoder. Inte nog med det, han �r inte heller bekant med hur man definierar ett syfte och en fr�gest�llning och sedan genomf�r en analys utifr�n dessa. Den oundvikliga slutsatsen blir att Hans Persson inte skulle ha skrivit i ess�form, och inte skulle ha gjort anspr�k p� att f�rs�ka g�ra en ''analys'' av verken. I st�llet borde han ha skrivit en artikel, och varit f�rsiktigare i sin formulering av vad han tycker sig finna i romanerna.
En av de saker jag finner ovetenskapliga �r Hans Perssons ben�genhet att v�lja bort s�dant som talar mot hans l�sning av verken. Han l�ter ett f�tal, korta citat och incidenter ur de behandlade romanerna ''bevisa'' att hans analys h�ller, och han bortser fr�n den vidare kontexten. Lika sj�lvsv�ldigt hanterar han sina vetenskapliga referenser, i alla fall vad g�ller Frankenstein. Chris Baldick citeras till exempel p� sidan 17. Citatet �r h�mtat ur inledningen till In Frankenstein's Shadow, och om man l�ser citatet i dess r�tta sammanhang ser man att det �r menat att vederl�gga uppfattningen att Frankensteins monster skulle vara ''half human, half machine''�[Baldick, sidan 7], utan i st�llet vara rakt igenom ''organiskt''. L�ser man vidare i Baldicks verk uppt�cker man att han tar upp i stort sett alla tolkningar som gjorts av Frankenstein, och romanen s�tts in i dess socio-politiska sammanhang, och dess f�rh�llande till b�de William Godwins och Mary Wollstonecrafts id�er och verk utreds t�mligen ing�ende, och h�r framkommer det med all �nskv�rd tydlighet att konflikten mellan monstrets ''m�nsklighet'' och m�nniskornas ''om�nsklighet'' (bland annat) �r ett s�tt att illustrera och duplicera Godwins filosofiska teorier om individen�[se till exempel Baldick sidan 26ff och 37f].
K: Jag vill upprepa att termen ''paper'' n�rmare kommer till hands, men dessa kr�ver ocks� en viss vetenskaplig stringens. Om f�rfattaren Hans Persson valt att konsekvent kalla detta f�r en artikel hade saker och ting hamnat i ett annat l�ge. Att anv�nda sig av k�llor p� det vis som Nicholas visar p� ovan �r dock alltid en d�dssynd b�de etiskt och moraliskt. Ett s�dant anv�ndade brukar leda till att en uppsats omedelbart underk�nts.
Genrer, eller r�ttare sagt subgenrer, �r sv�ra att definiera, och det �r sv�rt att avg�ra vilka b�cker som passar in p� definitionen av, och d�rf�r b�r ing� i, en subgenre. Jag vill h�vda att man inte helt kan bortse ifr�n f�rfattarens intention och subgenrens ''tillblivelse''. B�cker som av f�rfattaren avses att l�sas som ''science fiction'' �r science fiction (�ven om det litter�ra etablissemanget i vissa fall kan klassa en f�rfattares verk som tillh�rande en annan subgenre �n vad f�rfattaren avs�g). B�cker som �r utgivna innan en subgenre existerar i allm�nhetens (eller i alla fall f�rlagens eller det litter�ra etablissemangets) medvetande kan inte med n�gon st�rre trov�rdighet h�nf�ras till denna subgenre.
Det �r allm�nt k�nt att science fiction som subgenre inte existerade innan 1900-talets b�rjan. Begreppet uppfanns f�r att beteckna de teknikf�rh�rligande framtidsskildringar som f�rekom i de s� kallad ''Pulp Magazines'' som publicerades i USA fr�mst p� 1920- och '30-talen. Att anv�nda beteckningen science fiction p� verk publicerade innan dess �r att g�ra v�ld p� sin egen trov�rdighet, f�r att inte tala om att det urholkar science fiction-genrens anv�ndbarhet som klassifikationsverktyg.
Att Mary Shelleys Frankenstein kan ses som en f�reg�ngare till science fiction �r ingen garanti f�r att man ska kunna s�ga att den tillh�r denna subgenre. Om jag minns r�tt, s�ger inte Aldiss/Wingrove att Frankenstein �r en science fiction-roman, utan att det �r den f�rsta roman som med r�tta skulle kunna klassificeras som science fiction utifr�n kriterier som tillkom p� 1900-talet. Att den d�remot betytt mycket f�r senare verk, inom subgenren science fiction, �r oveders�gligt.
Hans Persson �r dock urs�ktad f�r att ha gjort denna miss. Jag har sj�lv gjort den i ett sammanhang d�r det �r mindre urs�ktligt, n�mligen i min C-uppsats i Litteraturvetenskap! Jag vill dock h�r klarg�ra den syn p� genreproblematiken som jag anser vara mer korrekt.
K: Att notera: Det finns bara tre genrer: lyrik, epik och dramatik. Alla andra genrer �r subgenrer till dessa. Sk�nlitteratur eller fiktion �r med andra ord en subgenre till den episka genren. Science fiction, liksom gotiken/skr�cklitteraturen �r subgenrer till fantasy fiction (fantastik) d�r �ven Kafka, Marquez och andra med ''�vernaturliga'' eller ''onaturliga'' f�reteelser (i vad som kan kallas ett normalt samh�lle) (ofta, n�r det g�ller science fiction f�r man l�gga till kriteriet ''under f�rfattarens tid''). Men sk�nlitteratur �r oftast v�ldigt sv�r att dela in under en eller annan genre. Jag tror att man b�r l�mna den delen �t sitt �de.
I och med att Hans Persson skriver om �tminstone ett verk som analyserats tidigare f�rv�ntas att han redovisar de delar av den tidigare forskningen som behandlar samma eller liknande teman som den egna analysen. Detta har Hans Persson inte gjort, vilket ytterligare understryker ''ess�ns'' ovetenskaplighet.
Som exempel kan n�mnas m�nniskornas r�dsla inf�r monstret i Frankenstein. Enligt Hans Persson skulle denna vara ''om�nsklig''. Sj�lv skulle jag vilja h�vda, utifr�n empirisk erfarenhet, att det �r en i allra h�gsta grad m�nsklig reaktion att bli r�dd f�r stora, fula varelser eller varelser som �r ''annorlunda'' p� n�got s�tt, vilket h�r samman med ''r�dslan f�r det ok�nda''.
� andra sidan anser Hans Persson att det �r ''m�nskligt'' att riskera livet f�r att r�dda ok�nda m�nniskor ur farliga situationer. Det �r snarare tv�rtom. Sj�lvbevarelsedriften �r stark i de flesta m�nniskor, och ingen ''vettig'' m�nniska skulle bete sig p� det viset, vilket �r orsaken till att de som trots allt agerar s� betraktas som ''hj�ltar'' av alla andra.
Ett annat exempel �r att Hans Persson anser det mer ''m�nskligt'' att vara kall och intellektuellt resonerande och kalkylerande �n att vara emotionellt agiterad och okontrollerad. �terigen visar erfarenheten att det snarare �r tv�rtom. M�nniskor har en ben�genhet att l�ta k�nslorna ta �verhanden �ven i intellektuella sammanhang. Det �r allts� snarare ''om�nskligt'' att beh�lla lugnet och kontrollen i en v�ldsam konfrontation som den mellan Victor Frankenstein och hans monster�[se sidan 16 i M�nbladet].
N�r det g�ller att definiera vad som �r ''m�nskligt'' m�ste man utg� fr�n det t�mligen oexakta p�st�endet att det som karakteriserar de flesta m�nniskors beteende �r det som r�tteligen borde kallas ''m�nskligt''.
Vill man definiera vad en m�nniska �r, g�r det att g�ra det utifr�n till exempel biologiska kriterier; en m�nniska �r det fullt utv�xta resultatet av den framg�ngsrika befruktningen mellan en manlig och en kvinnlig k�nscell fr�n sl�ktet Homo Sapiens Sapiens. Det g�r ocks� att g�ra detta utifr�n spr�kliga kriterier; en m�nniska �r en individ av det sl�kte som vi har som konvention att kalla ''m�nniskosl�ktet'', det vill s�ga en m�nniska �r det vi har valt att kalla ''m�nniska''. Det finns fler definitioner, men varje definition som bygger p� beteenden, eller v�rderingar, eller n�got annat som �r f�r�nderligt, �r oanv�ndbara.
K: Tiden ger sederna. Att definiera n�gonting s� komplext som m�nniskan kan bara g�ras utifr�n en mycket vid ram. Annars tenderar vissa m�nniskor att upph�ra vara m�nniskor. (En liten kul sak bara: Terminator �r kall och (p� sitt s�tt) resonerande. �r Terminator en m�nniska?).
Hans Perssons anv�ndning av Jung verkar vara inspirerad av Leonard Wolf�[jfr. citatet p� sidan 26], men framst�r som s� kallad ''name dropping'', det vill s�ga n�mnandet av ett namn f�r omn�mnandets egen skull, kanske i ett f�rs�k att verka mer intellektuell. Om Hans Persson t�nker forts�tta med detta, f�resl�r jag att han l�ser in sig litet p� Jung f�rst. Falska, implanterade minnen kan under inga omst�ndigheter ses som en parallell till Jungs arketyper!!!
K: L�s Jung innan du anv�nder honom. Arketyperna har mycket speciella egenskaper som inte �r kopplade till enskilda individer. Men Jung �r mycket anv�ndbar inom fantasy fiction, och jag h�ller inte med Nicholas p�st�ende ang�ende att psykologin �r ''ute'' inom litteraturvetenskapen. M�jligtvis om man vill s�ka saker om f�rfattaren. D�remot kan texter tolkas psykologiskt, utan att blanda in f�rfattaren. (Eftersom arketyper behandlar alla m�nniskor (i alla fall i samma kultursf�r)).
Baldick, Chris, In Frankenstein's Shadow: Myth, Monstrosity, and Nineteenth-century Writing (Oxford 1987)
Chapple, J. A. V., Science and Literature in the Nineteenth Century (London 1986)
M�nblad Alfa, nr 27, 1995, Medlemstidning f�r LSFF.
=1.3ex
Nicholas Wennerberg
med kommentarer av Thomas Ros�n