Wennerberg har r�tt i att ''m�nniska'' till stor utstr�ckning �r ett biologiskt begrepp (MB 29, sidan 12), �ven om det d�rf�r inte �r l�tt att definiera. Var Neanderthalaren en m�nniska? Ja, ''delvis''. Men tanken att definiera ''m�nsklighet'' utifr�n en moralisk tankeg�ng �r �nd� inte helt absurd. Framf�r allt kan man inte s�ga att den �r pseudovetenskaplig (ibidem) -- utom som tomt invektiv. Den kan i och f�r sig vara en �terv�ndsgr�nd, men tanken har en k�rna, som rentav kan bed�mas som sund. Och d� diskussionen om det hela utg�r en av de moralfilosofiska huvuddiskussionerna under de senaste tv� decennierna kan den f�rtj�na att tas p� allvar.
En maskin kan aldrig bli en m�nniska i biologisk mening, f�rr�n vi (eventuellt) kan detaljdesigna organismer p� ett produktionsband. Men denna produkt skulle d� i alla h�nseenden vara en m�nniska (m�nsklig DNA, celler och s� vidare), varf�r den inte l�ngre skulle vara en maskin utan en serietillverkad m�nniska.
En android/robot, typ de i Terminator 1 -- 2 kan kanske en dag g�ras ohyggligt m�nniskolik (p� ytan), men s� l�nge den best�r av en k�rna av mekaniska delar endast omgiven av en m�nsklig dekor av k�tt, blod och hud, s� �r den ingen m�nniska, utan en maskin gjord f�r att lura i oss att den �r en m�nniska.
Men dessa dekoraspekter �r inte de intressanta. F�r i st�llet f�r att h�nga upp sig p� vem som biologiskt sett �r m�nniska, kan man tycka -- och det �r en moralisk-etisk tanke -- att det viktiga vore n�got annat. N�r roboten i Terminator 2 visar sig vara den perfekta pappan (citerat av Hans Persson i MB 29, sidan 19) �r inte filmens filosofiska po�ng att den �r det f�r att den �r m�nsklig, utan f�r att den �r helt om�nsklig men p� ett trevligt s�tt -- den sviker aldrig, f�r hela dess artificiella intelligens �r inriktad p� att g�ra det bra f�r pojken. Om pappa-terminatorn vore sant m�nsklig, skulle den �ven �ga f�rm�gan att vara en d�lig pappa. Po�ngen �r just att den saknar denna viktiga f�rm�ga.
Allts�, po�ngen med att definiera ett m�nsklighetsbegrepp i moraliska termer �r att det skulle kunna t�nkas f�nga en egenskap hos m�nniskan som �r viktigare f�r hennes m�nsklighet �n de rent biologiska egenskaperna. Men detta moraliska m�nsklighetsbegrepp �r ingen konkurrent till det biologiska, eftersom det f�rs�ker inringa n�gonting annat! Att spela ut dem mot varandra tyder allts� p� att man inte f�rst�tt begreppets intention.
Det verkar ocks� missriktat att definiera ''X �r m�nniska'' = ''X besitter vissa best�mda moraliska v�rderingar MV''. F�rslaget �r i st�llet, i den aktuella debatten om personbegreppet (som det snarare kallas) att s�ga: ''X �r en person'' = ''X �r moraliskt kapabel �ver huvud taget''.
I detta att vara moraliskt kapabel ing�r sedan s�dant som:
Detta �r ingen oantastlig eller klar lista, men den f�rs�ker f�nga den allm�nna tanken, att om en maskin (till exempel en framtida Pentium eller Mac, eller en Terminator) b�rjade uppvisa tydliga tecken p� allt detta, s� helt oavsett om den fortfarande stod p� ett skrivbord i ett elegant designat plastskal eller om den vandrade runt som en serie kretsar och h�vst�nger under ett skal av k�tt och blod eller v�ldigt hudliknande plast, s� skulle allt fler av oss b�rja tala till maskinen som till v�ra medm�nniskor och n�gon skulle starta en f�rening f�r deras r�ttigheter och b�rja skriva debattb�cker om grymhet mot maskiner.
P� samma vis skulle vi uppleva en spindelvarelse fr�n Tau Ceti som i denna mening mer m�nsklig (m�nniskolik), oavsett om den hade dreglande k�ftar och 12 �gonpar eller inte, ju fler av ovanst�ende egenskaper den hade.
H�r sl�r det mig dock, att det jag sade ovan var delvis fel. (Vilket alltid sl�r en n�r man f�rs�ker g�ra filosofi.) F�r om varelsen ifr�ga visade sig dela den v�sterl�ndska m�nniskans demokratiska genomsnittsv�rderingar, s� skulle det utan tvekan f� vederb�rande att verka mer m�nsklig f�r oss �n om den bara vore moraliskt kapabel, men hade en helt annan upps�ttning moraliska �sikter.
Detta bekr�ftas, sl�r det en, av att vi m�nniskor har en tendens (helt oavsett om den �r sund eller osund) att bed�ma dem som mer m�nskliga, som har samma v�rderingar som vi sj�lva. Och detta kan man hitta myriader av antropologiska bel�gg p�. Till exempel upplevde v�sterl�ndska m�nniskor vanligen de f�rgade naturfolken som ett slags om�nniskor, vilket man kan se p� att de ofta betraktade dem som djur snarare �n m�nniskor. Men det �r klart, att vi m�nniskor t�nker p� ett visst s�tt, bevisar inte att vi har r�tt.
Det �r just f�r att slippa f� dessa resonemang hopblandade med biologiska resonemang om m�nsklighet som man inom moralfilosofin (etiken) f�redragit att tala om n�r X �r en person, snarare �n m�nniska. (Tanken var sedan ocks� att ett v�ldefinierat person-begrepp bland annat skulle hj�lpa till att l�sa upp den oerh�rt trassliga abortfr�gan.)
Man kan allts� sammanfatta, f�rs�ksvis, det sagda s� h�r:
V�r upplevelse av att ''X �r m�nsklig'' = ''X �r en (slags) person'' �r avh�ngig inte bara av biologiska egenskaper hos X utan �n mer av om a) X uppvisar f�rm�ga till moraliskt t�nkande (moralisk kapacitet) och b) X anv�nder denna f�rm�ga p� ett s�tt som erinrar om hur vi anv�nder den.
Detta �r en beskrivning av hur vi (m�nga av oss, i alla fall) skulle reagera. Och man kan sedan vilja dra moraliska slutsatser f�r egen del av det hela, och de skulle d� se ut s� h�r:
X skall tillerk�nnas s� kallade m�nskliga r�ttigheter (= moraliskt och kanske �ven juridiskt likst�llas med en m�nniska) om och endast om X �r moraliskt kapabel (det vill s�ga uppfyller punkterna a-g ovan).
Enligt en s�dan definition av ''person'' och ''r�ttighetsinnehavare'' skulle till exempel schimpanser �tnjuta m�nskliga r�ttigheter om och endast om de kunde t�nka, uppleva, ha uppfattningar om sin framtid, k�nna sorg och gl�dje, och �n mer om det kunde bel�ggas att de kan ha d�ligt samvete.
Personbegreppet har s�ledes verkat lovande p� f�rsvarare av djurens r�ttigheter, och de skulle i konsekvensens namn f� bli f�rsvarare �ven av maskiners r�ttigheter den dag (och om) maskiner uppvisade a-g. (Jag kommer h�r att t�nka p� en absurd men tankev�ckande novell av C D Simak, d�r symaskinerna indignerat g�r uppror mot sina f�rtryckare. ''Skirmish'' heter den och ing�r i samlingen Strangers in the Universe.)
Att resonemangen inte �r orimliga kan ocks� visas av ett klassiskt exempel:
Anta att det g�r att hypnotisera en m�nniska till att bli m�rdare. Vi tar detta som en ren science fiction-f�ruts�ttning, det vill s�ga det spelar ingen roll om det �r m�jligt eller inte i realiteten. Hypnotis�ren H total-hypnotiserar nu m�nniskan A att en onsdagskv�ll g� hem till B och m�rda B, stycka B i badkaret och sedan g� till polisen och ange sig sj�lv. N�r A gjort detta vaknar A upp utan minnen av vad som h�nt och av ''vad han gjort''.
Att man vill s�tta ''vad han gjort'' inom citat illustrerar det dilemma man befinner sig i om det kunnat konstateras att A gjort det hela uteslutande som f�ljd av ett hypnotiskt kommando. I denna situation k�nns det inte helt konstigt att s�ga att hypnosen f�r en stund f�rvandlat A till en slags biologisk maskin utan egen vilja. Han �r visserligen ingen maskin, men han har f�r en stund betett sig maskinellt.
D�rf�r �r A h�r -- givet att han verkligen varit hypnotiserad p� det rigor�sa s�tt som h�r f�ruts�tts -- lika litet ansvarig som en symaskin som ''r�kar sy mig i fingret'', eller en motors�g som ''hoppar ur min hand och s�gar mig i benet''. Skyldig �r, om n�gon, maskinens handhavare, det vill s�ga hypnotis�ren H, eller den som syr eller s�gar (i varje fall till oaktsamhet eller klantighet). H �r d�remot skyldig till mord, �ven om han inte utf�rt det sj�lv. Och en domstol skulle ocks� f� ta st�llning till just den ansvarsfr�gan, vilket f�rst�s i bevish�nseende skulle bli oerh�rt kinkigt.
De resonemang det �r fr�ga om n�r man i k�rndefinitionen av m�nniska s�tter in det moraliska �r ocks� oerh�rt gamla. De har sina filosofiska r�tter i en tankeg�ng hos Augustinus (ca 400), d�r han h�vdar att Gud skapade oss m�nniskor fria = Gud gjorde oss moraliskt kapabla = Gud gav oss f�rm�gan att handla s�v�l r�tt som fel. (Detta �r hans l�sning p� teodic�problemet -- enligt Augustinus har Gud inget ansvar f�r det el�nde vi m�nniskor st�ller till.)
Kant tog upp samma tankeg�ng i Kritik der Reinen Vernunft, vars gigantiska analytiska apparat �r designad bland annat f�r att undan naturvetenskapen r�dda moralen. Om vi m�nniskor till 100% �r naturprodukter tycks vi vara ett slags bio-mekanismer som fungerar enligt naturens lagar, vilket i sin tur tycks leda till slutsatsen att vi saknar en fri vilja och d�rmed �r moraliskt inkapabla och d�rmed ocks� saknar moraliskt ansvar. (Hjalmar S�derberg f�ngade denna tanke v�l en g�ng n�r han beskrev Hitler som en ot�ck insekt, som inte kan hj�lpa att han �r en ot�ck insekt.)
Kant ser det som n�dv�ndigt att f�rs�ka bevisa att vi ut�ver v�ra biologiska kroppar ocks� har en fri vilja som inte �r best�md av n�gra krafter i naturen -- detta �r Kants f�rslag till r�ddande av moralen undan den mekanistiskt-naturvetenskapliga v�rldsbilden.
Av detta kan vi dra n�gra slutsatser. Det �r inte helt galet att f�rs�ka sig p� projektet att betrakta m�nsklighetsegenskapen som fundamentalt moralisk. Det verkar snarare viktigt.
� andra sidan inser man, att den som vill definiera begreppet ''person'' mer exakt �n som skisserats ovan, m�ste l�sa i stort sett alla filosofins problem -- problemen kring sj�lslivet, medvetandet, den fria viljan och s� vidare. (En lite tung men inspirerande modern klassiker p� omr�det �r Derek Parfits Reasons and Persons, Oxford: Clarendon Press 1984, i synnerhet ''part III''.)
D�rmed har sjuttiotalets optimism att introducerandet av ett personbegrepp (av antytt slag) skulle l�sa grundl�ggande filosofiska problem kommit av sig. Abortfr�gan visar hur trassligt det �r, eftersom en del hamnar i slutsatsen att ett nybefruktat m�nskligt �gg �r en person, en del menar att en 20 veckors foster �r en person och andra menar att man blir en person vid 2 -- 4 �rs �lder, vilket allts� skulle g�ra barnad�dande av sm� barn lika moraliskt oproblematiskt som s�nderplockande av en symaskin, bara inte f�r�ldrarna blev ledsna. (Se Anderberg och Persson, Abortetik, Doxa - Tooleys beryktade ess� eller papper, s 115 ff.)
Vi kommer att f� liknande problem den dag man b�rjar klona fram eller tillverka artificiella m�nniskor, till exempel genom att ta ''riktiga'' m�nskliga gener och skulptera om dem. �r resultatet en m�nniska? Vilka kriterier p� m�nsklighet ska vi ha nu? Vi kommer f�rmodligen att kunna bli rej�lt oense �ven h�r.
Och som sagt �ven om v�ra hemdatorer b�rjar prata tillbaka och gr�ta n�r vi hotar att dra ut sladden ur v�ggen.
Till sist n�gra reflexioner om Philip Dick, som ju f�r oss science fiction-m�nniskor �r en h�gintressant person i det h�r sammanhanget. Hos Dick tillkommer, tycks det mig, en ytterligare aspekt -- han �r liksom besatt av ett allm�nt autenticitets- och falskhetsproblem, d�r det androida ocks� passar in. �ven om androider vore ''m�nskliga'' i ovan skisserad mening, s� skulle det kunna h�vdas att de saknar �kthet, att de p� n�got vis �r falska. Det Dick verkar r�dd f�r �r att det �kta skall ers�ttas av falskheter, att det riktiga livet skall konkurreras ut av det syntetiska.
Vilket man kan se som en r�tt traditionell civilisationsprotest om man vill, men som �nd� kan verka �tminstone delvis sund. Anta att persondatorn en dag har programvara som g�r den trevligare �n andra m�nniskor, eller att n�gon i framtiden p� Internet kopplar in en stordator som kan f�ra ''m�nskliga'' samtal med miljoner anv�ndare p� en g�ng och �ven simulera multipla personligheter. Ett ansikte kommer upp p� sk�rmen, med mimik och allt, och den tycks dig oerh�rt f�rst�ende och trivsam. Skulle d� inte en hel del av oss frestas att bli Internet-addicts i en farligare mening �n man kan vara det idag, n�r man bara s�ker web-sidor med fr�sig layout? Och vore det bra eller d�ligt?
Men denna maskin beh�vde f�rst�s aldrig vara s� avancerad att vi i moralisk mening m�ste tala om den som en person. Det skulle r�cka med en fiffig simulering av en person, vilket idag ligger inom m�jligheternas bortre gr�ns, medan vi som �r riktiga pappor f�r gl�djas �t, tills vidare, att ingen �nnu konstruerat den perfekta androidpappan med s�dana machokvaliteter som Arnolds Terminator 2.
Personligen skulle jag f�redra att umg�s med den vetenskapligt kultiverade Data i Star Trek: The Next Generation, f�r �vrigt.