M�nniskor, maskiner och moral

Bertil M�rtensson
Eftersom man kan s�ga lite mer, och m�jligen ocks� mer klarg�rande (men ocks� i n�gon m�n mer f�rvirrande) om det h�r med med m�nsklighet, maskinm�ssighet och moral, �n vad Nicholas Wennerberg, Thomas Ros�n och Hans Persson gjort i tidigare nummer av M�nblad Alfa, t�nkte jag bidra med n�gra punkter och kanske l�sa upp n�gra ganska meningsl�sa missf�rst�nd.

Wennerberg har r�tt i att ''m�nniska'' till stor utstr�ckning �r ett biologiskt begrepp (MB 29, sidan 12), �ven om det d�rf�r inte �r l�tt att definiera. Var Neanderthalaren en m�nniska? Ja, ''delvis''. Men tanken att definiera ''m�nsklighet'' utifr�n en moralisk tankeg�ng �r �nd� inte helt absurd. Framf�r allt kan man inte s�ga att den �r pseudovetenskaplig (ibidem) -- utom som tomt invektiv. Den kan i och f�r sig vara en �terv�ndsgr�nd, men tanken har en k�rna, som rentav kan bed�mas som sund. Och d� diskussionen om det hela utg�r en av de moralfilosofiska huvuddiskussionerna under de senaste tv� decennierna kan den f�rtj�na att tas p� allvar.

En maskin kan aldrig bli en m�nniska i biologisk mening, f�rr�n vi (eventuellt) kan detaljdesigna organismer p� ett produktionsband. Men denna produkt skulle d� i alla h�nseenden vara en m�nniska (m�nsklig DNA, celler och s� vidare), varf�r den inte l�ngre skulle vara en maskin utan en serietillverkad m�nniska.

En android/robot, typ de i Terminator 1 -- 2 kan kanske en dag g�ras ohyggligt m�nniskolik (p� ytan), men s� l�nge den best�r av en k�rna av mekaniska delar endast omgiven av en m�nsklig dekor av k�tt, blod och hud, s� �r den ingen m�nniska, utan en maskin gjord f�r att lura i oss att den �r en m�nniska.

Men dessa dekoraspekter �r inte de intressanta. F�r i st�llet f�r att h�nga upp sig p� vem som biologiskt sett �r m�nniska, kan man tycka -- och det �r en moralisk-etisk tanke -- att det viktiga vore n�got annat. N�r roboten i Terminator 2 visar sig vara den perfekta pappan (citerat av Hans Persson i MB 29, sidan 19) �r inte filmens filosofiska po�ng att den �r det f�r att den �r m�nsklig, utan f�r att den �r helt om�nsklig men p� ett trevligt s�tt -- den sviker aldrig, f�r hela dess artificiella intelligens �r inriktad p� att g�ra det bra f�r pojken. Om pappa-terminatorn vore sant m�nsklig, skulle den �ven �ga f�rm�gan att vara en d�lig pappa. Po�ngen �r just att den saknar denna viktiga f�rm�ga.

Allts�, po�ngen med att definiera ett m�nsklighetsbegrepp i moraliska termer �r att det skulle kunna t�nkas f�nga en egenskap hos m�nniskan som �r viktigare f�r hennes m�nsklighet �n de rent biologiska egenskaperna. Men detta moraliska m�nsklighetsbegrepp �r ingen konkurrent till det biologiska, eftersom det f�rs�ker inringa n�gonting annat! Att spela ut dem mot varandra tyder allts� p� att man inte f�rst�tt begreppets intention.

Det verkar ocks� missriktat att definiera ''X �r m�nniska'' = ''X besitter vissa best�mda moraliska v�rderingar MV''. F�rslaget �r i st�llet, i den aktuella debatten om personbegreppet (som det snarare kallas) att s�ga: ''X �r en person'' = ''X �r moraliskt kapabel �ver huvud taget''.

I detta att vara moraliskt kapabel ing�r sedan s�dant som:

    a)
    att alls ha tankef�rm�ga och upplevelsef�rm�ga
    b)
    att ha kunskap om sin egen existens som individ
    c)
    att ha en uppfattning om att det finns andra individer
    d)
    att ha en uppfattning om att det finns en framtid
    e)
    att ha preferenser om hur det egna livet ska se ut
    f)
    att kunna k�nna sorg om ens �nskningar frustreras och gl�dje om de sl�r in
    g)
    att ha en uppfattning om s�dant som ansvar och skuld (d�ligt samvete)

Detta �r ingen oantastlig eller klar lista, men den f�rs�ker f�nga den allm�nna tanken, att om en maskin (till exempel en framtida Pentium eller Mac, eller en Terminator) b�rjade uppvisa tydliga tecken p� allt detta, s� helt oavsett om den fortfarande stod p� ett skrivbord i ett elegant designat plastskal eller om den vandrade runt som en serie kretsar och h�vst�nger under ett skal av k�tt och blod eller v�ldigt hudliknande plast, s� skulle allt fler av oss b�rja tala till maskinen som till v�ra medm�nniskor och n�gon skulle starta en f�rening f�r deras r�ttigheter och b�rja skriva debattb�cker om grymhet mot maskiner.

P� samma vis skulle vi uppleva en spindelvarelse fr�n Tau Ceti som i denna mening mer m�nsklig (m�nniskolik), oavsett om den hade dreglande k�ftar och 12 �gonpar eller inte, ju fler av ovanst�ende egenskaper den hade.

H�r sl�r det mig dock, att det jag sade ovan var delvis fel. (Vilket alltid sl�r en n�r man f�rs�ker g�ra filosofi.) F�r om varelsen ifr�ga visade sig dela den v�sterl�ndska m�nniskans demokratiska genomsnittsv�rderingar, s� skulle det utan tvekan f� vederb�rande att verka mer m�nsklig f�r oss �n om den bara vore moraliskt kapabel, men hade en helt annan upps�ttning moraliska �sikter.

Detta bekr�ftas, sl�r det en, av att vi m�nniskor har en tendens (helt oavsett om den �r sund eller osund) att bed�ma dem som mer m�nskliga, som har samma v�rderingar som vi sj�lva. Och detta kan man hitta myriader av antropologiska bel�gg p�. Till exempel upplevde v�sterl�ndska m�nniskor vanligen de f�rgade naturfolken som ett slags om�nniskor, vilket man kan se p� att de ofta betraktade dem som djur snarare �n m�nniskor. Men det �r klart, att vi m�nniskor t�nker p� ett visst s�tt, bevisar inte att vi har r�tt.

Det �r just f�r att slippa f� dessa resonemang hopblandade med biologiska resonemang om m�nsklighet som man inom moralfilosofin (etiken) f�redragit att tala om n�r X �r en person, snarare �n m�nniska. (Tanken var sedan ocks� att ett v�ldefinierat person-begrepp bland annat skulle hj�lpa till att l�sa upp den oerh�rt trassliga abortfr�gan.)

Man kan allts� sammanfatta, f�rs�ksvis, det sagda s� h�r:

V�r upplevelse av att ''X �r m�nsklig'' = ''X �r en (slags) person'' �r avh�ngig inte bara av biologiska egenskaper hos X utan �n mer av om a) X uppvisar f�rm�ga till moraliskt t�nkande (moralisk kapacitet) och b) X anv�nder denna f�rm�ga p� ett s�tt som erinrar om hur vi anv�nder den.

Detta �r en beskrivning av hur vi (m�nga av oss, i alla fall) skulle reagera. Och man kan sedan vilja dra moraliska slutsatser f�r egen del av det hela, och de skulle d� se ut s� h�r:

X skall tillerk�nnas s� kallade m�nskliga r�ttigheter (= moraliskt och kanske �ven juridiskt likst�llas med en m�nniska) om och endast om X �r moraliskt kapabel (det vill s�ga uppfyller punkterna a-g ovan).

Enligt en s�dan definition av ''person'' och ''r�ttighetsinnehavare'' skulle till exempel schimpanser �tnjuta m�nskliga r�ttigheter om och endast om de kunde t�nka, uppleva, ha uppfattningar om sin framtid, k�nna sorg och gl�dje, och �n mer om det kunde bel�ggas att de kan ha d�ligt samvete.

Personbegreppet har s�ledes verkat lovande p� f�rsvarare av djurens r�ttigheter, och de skulle i konsekvensens namn f� bli f�rsvarare �ven av maskiners r�ttigheter den dag (och om) maskiner uppvisade a-g. (Jag kommer h�r att t�nka p� en absurd men tankev�ckande novell av C D Simak, d�r symaskinerna indignerat g�r uppror mot sina f�rtryckare. ''Skirmish'' heter den och ing�r i samlingen Strangers in the Universe.)

Att resonemangen inte �r orimliga kan ocks� visas av ett klassiskt exempel:

Anta att det g�r att hypnotisera en m�nniska till att bli m�rdare. Vi tar detta som en ren science fiction-f�ruts�ttning, det vill s�ga det spelar ingen roll om det �r m�jligt eller inte i realiteten. Hypnotis�ren H total-hypnotiserar nu m�nniskan A att en onsdagskv�ll g� hem till B och m�rda B, stycka B i badkaret och sedan g� till polisen och ange sig sj�lv. N�r A gjort detta vaknar A upp utan minnen av vad som h�nt och av ''vad han gjort''.

Att man vill s�tta ''vad han gjort'' inom citat illustrerar det dilemma man befinner sig i om det kunnat konstateras att A gjort det hela uteslutande som f�ljd av ett hypnotiskt kommando. I denna situation k�nns det inte helt konstigt att s�ga att hypnosen f�r en stund f�rvandlat A till en slags biologisk maskin utan egen vilja. Han �r visserligen ingen maskin, men han har f�r en stund betett sig maskinellt.

D�rf�r �r A h�r -- givet att han verkligen varit hypnotiserad p� det rigor�sa s�tt som h�r f�ruts�tts -- lika litet ansvarig som en symaskin som ''r�kar sy mig i fingret'', eller en motors�g som ''hoppar ur min hand och s�gar mig i benet''. Skyldig �r, om n�gon, maskinens handhavare, det vill s�ga hypnotis�ren H, eller den som syr eller s�gar (i varje fall till oaktsamhet eller klantighet). H �r d�remot skyldig till mord, �ven om han inte utf�rt det sj�lv. Och en domstol skulle ocks� f� ta st�llning till just den ansvarsfr�gan, vilket f�rst�s i bevish�nseende skulle bli oerh�rt kinkigt.

De resonemang det �r fr�ga om n�r man i k�rndefinitionen av m�nniska s�tter in det moraliska �r ocks� oerh�rt gamla. De har sina filosofiska r�tter i en tankeg�ng hos Augustinus (ca 400), d�r han h�vdar att Gud skapade oss m�nniskor fria = Gud gjorde oss moraliskt kapabla = Gud gav oss f�rm�gan att handla s�v�l r�tt som fel. (Detta �r hans l�sning p� teodic�problemet -- enligt Augustinus har Gud inget ansvar f�r det el�nde vi m�nniskor st�ller till.)

Kant tog upp samma tankeg�ng i Kritik der Reinen Vernunft, vars gigantiska analytiska apparat �r designad bland annat f�r att undan naturvetenskapen r�dda moralen. Om vi m�nniskor till 100% �r naturprodukter tycks vi vara ett slags bio-mekanismer som fungerar enligt naturens lagar, vilket i sin tur tycks leda till slutsatsen att vi saknar en fri vilja och d�rmed �r moraliskt inkapabla och d�rmed ocks� saknar moraliskt ansvar. (Hjalmar S�derberg f�ngade denna tanke v�l en g�ng n�r han beskrev Hitler som en ot�ck insekt, som inte kan hj�lpa att han �r en ot�ck insekt.)

Kant ser det som n�dv�ndigt att f�rs�ka bevisa att vi ut�ver v�ra biologiska kroppar ocks� har en fri vilja som inte �r best�md av n�gra krafter i naturen -- detta �r Kants f�rslag till r�ddande av moralen undan den mekanistiskt-naturvetenskapliga v�rldsbilden.

Av detta kan vi dra n�gra slutsatser. Det �r inte helt galet att f�rs�ka sig p� projektet att betrakta m�nsklighetsegenskapen som fundamentalt moralisk. Det verkar snarare viktigt.

� andra sidan inser man, att den som vill definiera begreppet ''person'' mer exakt �n som skisserats ovan, m�ste l�sa i stort sett alla filosofins problem -- problemen kring sj�lslivet, medvetandet, den fria viljan och s� vidare. (En lite tung men inspirerande modern klassiker p� omr�det �r Derek Parfits Reasons and Persons, Oxford: Clarendon Press 1984, i synnerhet ''part III''.)

D�rmed har sjuttiotalets optimism att introducerandet av ett personbegrepp (av antytt slag) skulle l�sa grundl�ggande filosofiska problem kommit av sig. Abortfr�gan visar hur trassligt det �r, eftersom en del hamnar i slutsatsen att ett nybefruktat m�nskligt �gg �r en person, en del menar att en 20 veckors foster �r en person och andra menar att man blir en person vid 2 -- 4 �rs �lder, vilket allts� skulle g�ra barnad�dande av sm� barn lika moraliskt oproblematiskt som s�nderplockande av en symaskin, bara inte f�r�ldrarna blev ledsna. (Se Anderberg och Persson, Abortetik, Doxa - Tooleys beryktade ess� eller papper, s 115 ff.)

Vi kommer att f� liknande problem den dag man b�rjar klona fram eller tillverka artificiella m�nniskor, till exempel genom att ta ''riktiga'' m�nskliga gener och skulptera om dem. �r resultatet en m�nniska? Vilka kriterier p� m�nsklighet ska vi ha nu? Vi kommer f�rmodligen att kunna bli rej�lt oense �ven h�r.

Och som sagt �ven om v�ra hemdatorer b�rjar prata tillbaka och gr�ta n�r vi hotar att dra ut sladden ur v�ggen.

Till sist n�gra reflexioner om Philip Dick, som ju f�r oss science fiction-m�nniskor �r en h�gintressant person i det h�r sammanhanget. Hos Dick tillkommer, tycks det mig, en ytterligare aspekt -- han �r liksom besatt av ett allm�nt autenticitets- och falskhetsproblem, d�r det androida ocks� passar in. �ven om androider vore ''m�nskliga'' i ovan skisserad mening, s� skulle det kunna h�vdas att de saknar �kthet, att de p� n�got vis �r falska. Det Dick verkar r�dd f�r �r att det �kta skall ers�ttas av falskheter, att det riktiga livet skall konkurreras ut av det syntetiska.

Vilket man kan se som en r�tt traditionell civilisationsprotest om man vill, men som �nd� kan verka �tminstone delvis sund. Anta att persondatorn en dag har programvara som g�r den trevligare �n andra m�nniskor, eller att n�gon i framtiden p� Internet kopplar in en stordator som kan f�ra ''m�nskliga'' samtal med miljoner anv�ndare p� en g�ng och �ven simulera multipla personligheter. Ett ansikte kommer upp p� sk�rmen, med mimik och allt, och den tycks dig oerh�rt f�rst�ende och trivsam. Skulle d� inte en hel del av oss frestas att bli Internet-addicts i en farligare mening �n man kan vara det idag, n�r man bara s�ker web-sidor med fr�sig layout? Och vore det bra eller d�ligt?

Men denna maskin beh�vde f�rst�s aldrig vara s� avancerad att vi i moralisk mening m�ste tala om den som en person. Det skulle r�cka med en fiffig simulering av en person, vilket idag ligger inom m�jligheternas bortre gr�ns, medan vi som �r riktiga pappor f�r gl�djas �t, tills vidare, att ingen �nnu konstruerat den perfekta androidpappan med s�dana machokvaliteter som Arnolds Terminator 2.

Personligen skulle jag f�redra att umg�s med den vetenskapligt kultiverade Data i Star Trek: The Next Generation, f�r �vrigt.


LSFF:s hemsida