Fantasm and Magics är en novellsamling med två långnoveller och ett antal kortare. Den ena långnovellen heter ''Guyal of Sfere'', och publicerade ursprungligen i Vances första egentliga bok, The Dying Earth. Den handlar om Guyal, som ger sig ut för att söka efter kunskap och sanning, i en avlägsen framtid där solen håller på att slockna och jorden domineras av magi.
Den andra långnovellen heter ''The Miracle Workers'', och har såvitt jag vet inte publicerats i någon annan av Vances böcker. Även denna novell har lite anstrykningar av Dying Earth, såtillvida att den utspelar sig i en miljö där den mesta moderna teknologin har glömts bort, och det istället är magi av olika slag som dominerar. En stor skillnad är dock att teknologin verkar vara på väg tillbaka, om än mycket långsamt. En annan skillnad är att planeten det hela utspelar sig på verkar vara en degenererad koloni, möjligen någonstans i utkanterna av Vances Gaean Reach-universum.
Smånovellerna är av varierande kvalitet, och de flesta av dem bygger bara på en enda, och ganska vag, idé. Jämfört med långnovellerna är de inte så intressanta, men de flesta var trots detta ganska hyfsade.
På det hela taget är Fantasm and Magics en ganska läsvärd bok, även om den inte riktigt når upp i Vances vanliga klass. /ST
Den här boken är lite grann av en myt inom science fiction. Mer än tio år innan boken publicerades gav en akademiker manuskriptet till Dr. Adder till Philip K. Dick. En av hans studenter hade skrivit boken och han tyckte att den var speciell. Dick läste den och gjorde sedan vad han kunde för att hjälpa till att få den publicerad. Trots hans insatser skulle det ta många år innan boken till slut kom i tryck. Redan innan dess hade dock många andra författare läst den och influerats av den.
Man kan å andra sidan förstå att de flesta förlag tänker sig för en extra gång innan de publicerar en bok som Dr. Adder. Dr. Adder är en kirurg i ett framtida nedgånget Los Angeles som lever på att plastikoperera horor. Nu talar vi emellertid inte om vanliga plastikoperationer med ansiktslyftningar och bröstimplantat, utan om totala omkonstruktioner av personerna, allt efter deras egna inre drömmar, ofta okända även av de själva men framlockade av Dr. Adder. I det dekadenta samhälle som boken utspelar sig i finns det en marknad för de groteska varelser som kommer ut från hans operationssal -- varelser med tio bröst, inga ben eller armar, flera vaginor -- allt kan skapas av Dr. Adders skalpell.
Trots detta är det inte Dr. Adder som är bokens huvudperson. Den handlar egentligen om E. Allen Limmit. Han arbetar på en hönsfarm där man föder upp gigantiska hönor för att använda som en mycket vital ingrediens i den bordell som hänger ihop med farmen. Det enda han tar med sig när han åker ifrån farmen hans far en gång grundat är en väska med någonting som han ska lämna till Dr. Adder. Vad tänker jag låta vara osagt, men det är ytterligare en av de saker i boken som gör att den känns som väldigt typisk cyberpunk -- långt innan cyberpunk var uppfunnet. Det förfallna, dekadenta Los Angeles med horgatan Interface rakt igenom känns som taget rakt ur Blade Runner. Det finns till och med någonting som liknar cyberspace. Det framställs på lite annorlunda sätt än vad som är vanligt numera, men med tanke på att boken skrevs 1972 så är det ganska långt före sin tid.
Dr. Adder är en intressant bok, även om den på grund av sitt innehåll nog inte är för alla. Den har haft stort inflytande på science fiction-genren utan att för den skull göra vare sig själv eller K. W. Jeter speciellt kända. Det skulle vara intressant att veta var science fiction skulle ha varit idag om Dr. Adder hade blivit publicerad av ett stort förlag när den var nyskriven. /HP
Det här är en liten novellsamling som ingår i en serie väldigt små böcker som Penguin gav ut till sitt 60-årsjubiléum. Novellerna kommer alla ur Brites novellsamling Swamp Foetus.
Novellerna är makabra, absurda, övernaturliga, på gränsen till erotiska, och vackra. Visserligen känns språket överlastat ibland, men jag tycker att det passar till den tidvis dekadenta känslan i novellerna. /HP
Det här är en av Banks' icke-science-fiction-böcker, och egentligen innehåller den ingenting som placerar den i genren. Trots det tycker jag att den har en viss science fiction-känsla. Oavsett vilket så är det en mycket bra bok, så vare sig du vill ha bra science fiction eller bara en bra bok så rekommenderar jag The Bridge. Eftersom det förtar upplevelsen lite grann av boken om jag förklarar allt för mycket om hur saker och ting hänger ihop så tänker jag vara lite vag nedan.
Handlingen utspelar sig på en gigantisk bro (baserad utseendemässigt på den gamla tågbron över Firth of Forth vid Edinburgh) som sträcker sig över ett ospecificerat vatten. Överallt på den gigantiska bron bor det människor. Ingen vet varifrån bron går eller vart eller hur den har kommit till, bara att det åker tåg på den.
Bokens huvudperson är en man som kallas John Orr. Han har räddats ur havet kring bron och har tappat allt minne av vem han är och vad han har gjort tidigare i sitt liv. När boken börjar går han i terapi för att komma underfund med vem han är och försöka få tillbaka sina minnen. Hans läkare låter honom berätta sina drömmar och försöker sedan analysera fram något vettigt. Till en början har Orr dock inga drömmar, utan han hittar på saker som han sedan berättar för läkaren. Efter ett tags behandling börjar han så att drömma och dras samtidigt in i en kärlekshistoria med Abberlaine Arrol, broöveringenjörens dotter. /HP
Det här är en bok som jag har lite svårt att bestämma mig vad jag tycker om. Vissa delar av den är väldigt fascinerande konspirationshistoria, men andra delar är långtråkigt drog- och sexflum. Om boken (alltså trilogin som helhet) hade varit 200-300 sidor kortare så hade den antagligen varit bättre.
Gradvis upptäcks att att det finns ett antal hemliga organisationer i världen som styr många av de mer synliga organisationerna. Till en början leder spåren till organisationen Bavarian Illuminati, grundad av Adam Weishaupt på 1700-talet, men allt eftersom fakta framkommer så blir det hela mer och mer komplicerat, fler och fler organisationer visar sig ha del i konspirationen, och trådarna sträcker sig längre och längre tillbaka i tiden.
Många av de organisationer som förekommer i boken är verkliga (till exempel Bavarian Illuminati), även om de blir utbroderade ibland. Man vet aldrig riktigt var gränsen går mellan det som är historiska fakta och det som är påhittat. /HP
Detta är, som man kan gissa, en novellsamling där alla novellerna på ett eller annat sätt handlar om tarot. Jag antar att poängen med det är att man vill försöka rida på New Age-vågen och sälja mer böcker den vägen.
Av de noveller jag läst (jag orkade inte mer än halvvägs) så har de flesta försökt att få lite Twilight Zone-anslag. Flera av dem känns som X-Files med en person som tror på tarot och en som inte gör det och försöker övertyga den troende om att det inte kan fungera. Naturligtvis misslyckas skeptikern eftersom taroteländet alltid har rätt i den här boken.
Du har bättre saker att göra med din tid än att läsa den här boken. /HP
I denna, den ena av Besters två klassiker, så är teleportation någonting som alla kan och har kommit att bli det sätt man använder för att ta sig till och från jobbet och praktiskt taget alla förflyttningar.
Gully Foyle befinner sig i rymdnöd i ett havererat rymdskepp när han får syn på ett annat skepp som närmar sig. Trots att han gör så gott han kan för att signalera till dem att han befinner sig i en nödsitiation så åker de förbi honom. När han ser detta sitt sista hopp försvinna så svär han att han ska hämnas på den som gav ordern att åka förbi honom. Till slut lyckas han på ett okonventionellt sätt få sitt skepp att sätta fart mot ett befolkat område innan han till slut tuppar av. Han bryr sig dock inte längre om om hans handlingar försätter honom i fara -- det är bara hans hämnd mot den ansvarige till att låta honom bli förbiåkt som betyder någonting för honom. /HP
Den här boken baserar sig på en radioserie av ''Gubben Noak''. Den fick dessutom en uppföljare året efter vid namn Pelle på ny planetfärd, också den baserad på en radioserie.
Historien är mycket enkel och precis så orealistisk som man kan vänta sig. Redan på sidan två landar ett rymdskepp på familjen Krikonkvists gräsmatta och en man kliver ut, naturligtvis utan någon som helst skyddsutrustning, och erbjuder dem att följa med till hans hemplanet. De kliver in och färdas några dussin ljusår på en halvtimme utan obehag. Herr Uranoides som utomjordingen heter berättar att de just skickat iväg sina kvinnor på sin årliga föryngringskur. När de kommer fram får han reda på att inkräktare kommit och att de vill kidnappa kvinnorna. Civiliserade som utomjordingarna är så har de naturligtvis avskaffat krig och våld för länge sedan, så konflikter av den här typen löses genom att någon från vardera sidan möts och spelar kula om saken. För att göra det hela mer intressant så visar det sig att inkräktarna är människorna på jordens spegelbilder. De ser exakt ut som människor förutom att de är svarta. Som om inte det räckte som tillfällighet så är naturligtvis deras ledare en spegelbild av Pelles pappa. Det hela slutar med att Pelle utmanar sin egen spegelbild att spela kula om alla Herr Uranoides folks kvinnor och naturligvis vinner efter ett rafflande kulspel.
Boken saknar naturligtvis allt vad litterära kvaliteter heter, men i sin enkelhet tycker jag att den har en viss charm. /HP
Det här är egentligen en ungdomsbok, men som vanligt med bra ungdomsböcker så passar de lika bra för vuxna läsare. Den gick för övrigt som följetong på radio för ett antal år sedan.
Några syskon är ute och leker i en gammal kyrka när de plötsligt hamnar i en magisk sagovärld, Elidor, där de blir anförtrodda några föremål som är viktiga för Elidors överlevnad. Mörka makter vill ta makten, men så länge sakerna är i säkerhet kan de inte det. Större delen av boken utspelar sig i våran vanliga värld där syskonen försöker gömma föremålen de lovat att vakta på ett säkert ställe samtidigt som deras föräldrar inte ska börja undra vad det är för skräp de har släpat hem och slänga bort sakerna. /HP
Detta är en novellsamling som känns ganska homogen. Många av novellerna är vackra (på sitt sätt), men väldigt många är också dystra. Om det finns något tema så går genom boken så är det förfall. /HP
När jag köpte den här boken trodde jag att den skulle handla primärt om Jules Vernes romaner. Det visade sig istället vara en biografi med lite information om hans mer kända böcker. I första hand handlar det dock om hur Jules som ung skickas iväg av sin far för att studera till advokat. Jules har inget större intresse av det utan börjar istället att skriva teaterpjäser och försöka få dem spelade utan större framgång. Fadern kommer på honom efter ett tag. Efter diverse turer så blir Jules dock gift och försedd av fadern med ett välbetalt arbete som fondmäklare, ett arbete han finner både tråkigt och meningslöst.
Efter ett tag kommer han i kontakt med en ballongflygare och hjälper honom ett tag. I samband med det skriver han en historia om en mycket lång ballongfärd över Afrika som han lyckas få publicerad och som blir populär. Efter det lyckas han hitta en förläggare som är intresserad av att publicera fler av hans fantastiska reseberättelser och blir kontrakterad att skriva två om året. Det blir succé redan från början.
Boken är lättsamt skriven och lättläst. Även om boken primärt handlar om Jules Verne själv och inte hans böcker så tycker jag att det är lite synd att det inte finns någon lista över åtminstone hans romaner. /HP
Den här boken kom ursprungligen ut som originalpocket 1980. Den innehåller mycket av det som sedermera skulle komma att kallas cyberpunk. Den har nu kommit ut i en ny, reviderad upplaga och William Gibson konstaterar i sitt förord att han inser när han läser om den att han var mycket mer influerad av City Come A-Walkin' när han skrev Neuromancer än han visste då.
Grunden i boken är just det som titeln antyder, staden San Francisco visar sig för en av bokens huvudpersoner, inkarnerad som en människa. /HP
Det här är en alternativvärldshistoria som utspelar sig i Italien år 1518. Såvitt jag kan minnas så får man aldrig reda på varför historien blivit annorlunda. I bokens värld har utvecklingen gått snabbare än i vår. Gatorna trafikeras av ångdrivna bilar och Leonardo da Vincis uppfinningar är vida kända. Fotografier spelar en viktig roll i boken. Egentligen vore det bättre om man inte fick reda på att fotografier finns med i boken förrän man kommer fram till rätt del av handlingen, men eftersom det nämns på baksidan så tar jag upp det här.
Boken handlar om Pasquale, en målarlärling som dras in i en härva av mord och komplotter. Han anlitas som tecknare av den alkoholiserade journalisten Machiavelli som håller på att försöka trassla ut det underliga mord han kommit i kontakt med. Ju mer han letar desto säkrare blir han på att allting inte är som det ska, och ganska snart så inser han och Pasquale att även de står på listan över personer som någon försöker eliminera. /HP
Pratchetts senaste Discworld-roman (jag har tappat räkningen) handlar om golems och mystiska mord. Vi träffar återigen på stadsvakten i Ankh-Morpork och patrician.
Den här boken avviker egentligen inte så mycket från de andra någorlunda nya Discworldböckerna. Den är, precis som vanligt, lättläst och rolig och fylld med ordvitsar. En detalj är att det på första sidan av boken finns några heraldiska vapen för personer i boken. Om man studerar dem noga och kan dechiffrera Pratchetts gräsliga visuella ordvitsar så kan man hitta lösningen på det mystiska mordet redan på sidan ett. Jag tror dock att risken att någon skulle hitta lösningen utan att någon förklarade är ganska obefintlig. /HP