Till att b�rja med ska jag v�l s�ga att jag inte har l�st n�got annat av Jordan �n de sju f�rsta Wheel of Time-b�ckerna. Eftersom det �r dem han har blivit k�nd f�r och eftersom han inte har kommit ut med n�got annat p� bra m�nga �r, s� har namnet Robert Jordan kommit att f�rknippas v�ldigt h�rt med dem, men han har ju ocks� skrivit en del annat. Dessutom �r det ett par �r sedan jag senast l�ste en Jordan-bok, men inget av vad jag har h�rt om den bok som kommit ut sedan dess tyder p� att n�gon del av min kritik har blivit obefogad.
Jag gillar episka b�cker. Det �r fascinerande att se en v�rld byggas upp och att kunna gr�va ned sig i detaljer, och efter ett antal hundra sidor och X antal �r i handlingen kan man med b�ckernas personer nostalgiskt se tillbaka p� b�rjan av b�ckerna, n�r de fortfarande levde i fred i Fylke, �nnu inte hade landat p� Mars eller vad det nu handlar om. Dessutom finns det n�got slags primalinstinkt som tycker att ''stort �r h�ftigt'' -- n�r hela v�rldens �de st�r p� spel blir det ofta mer sp�nnande �n om det g�ller n�got mindre. Det var f�rmodligen dessa saker som fick mig att fastna f�r The Wheel of Time. Dessutom finns det en del originella och r�tt v�l genomf�rda inslag i b�ckerna, till exempel de kvinnliga magikerna som �r oerh�rt kraftfulla, och sj�lva magisystemet som kanske inte �r helt nytt men �nd� v�l utt�nkt. Dr�mv�rlden �r intressant och likas� vissa av de icke-m�nskliga raserna som Jordan har skapat.
Min kritik kan delas upp p� flera punkter: a) de pinsamma klich�erna, b) den �verlastade handlingen, c) de eviga upprepningarna och d) de klumpiga och enkelsp�riga personerna.
N�r jag l�ste Diana Wynne Jones' lysande och satiriska The Tough Guide to Fantasyland var det n�stan s� att jag undrade om Jordan hade tagit den som mall f�r sitt verk. Boken tar upp massvis av de klich�er som (tyv�rr) frodas i fantasyb�cker, och Jordan har t�ckt in f�rv�nansv�rt m�nga av dem i The Wheel of Time. Den unge mannen fr�n ett fattigt hem som visar sig vara nyckeln till v�rldens framtid; den argsinta r�dh�riga prinsessan; de visa �rtkvinnorna; den storvuxne tyste soldaten; den stora ondskan som m�ste bek�mpas; den sv�rtolkade profetian som m�ste g� i uppfyllelse; det uth�lliga och mystiska nomadfolket i �knen; de zigenaraktiga vandrarna; det magiska sv�rdet�... listan kunde g�ras mycket l�ngre. Det �r klart att det �r sv�rt att helt undvika att falla i klich�f�llan. Att huvudpersonen �r ung och omedveten om sin framtid g�r det ju mer intressant eftersom han/hon kan utvecklas under bokens g�ng, och om det alls ska finnas magi s� �r det klart att det m�ste finnas magiska vapen. Som helhet �r det �nd� lite bekl�mmande. M�ste han g�ra det p� ett s� blatant s�tt? Dessutom har Jordan ''l�nat'' namn p� personer och f�reteelser p� ett skriande uppenbart s�tt, till exempel den mytiske hj�ltekonungen Artur Paendrag och v�rfesten Beltane, och det sp�r p� intrycket av att man nog har sett allt det h�r tidigare. De olika folkslagen �r uppenbara karikatyrer p� jordiska folkslag: kelter, japaner, italienare och s� vidare. Till och med spanska inkvisitionen finns med, och det hade v�l ingen v�ntat sig. Att jag irriterar mig s� mycket p� just detta har v�l med att g�ra att just klich�erna �r en av de huvudpunkter som fantasymotst�ndare brukar skjuta in sig p�, och det �r ju alltid trist att se deras kritik bli ber�ttigad�...
Historien �r v�ldigt sp�nnande. Jag tror att det �r det som g�r att
folk blir s� entusiastiska och h�ller fast vid serien, man vill helt
enkelt se hur det g�r. Tyv�rr h�ller sig Jordan inte till huvudf�ran i
tillr�ckligt h�g grad. Missf�rst� mig r�tt, jag har inget emot
bihandlingar och sidosp�r eftersom de �r viktiga n�r det g�ller att
g�ra en v�rld trov�rdig och levande, men det g�r att f� f�r mycket av
det goda. Det finns �tminstone fyra olika huvudsp�r, som
samtliga g�ller V�rldens Framtid, plus ett g�ng sidosp�r som
''bara'' har med Stora Omv�lvande Ting (fientliga invasioner av hela
v�rlden, v�rldsomsp�nnande torka, etc. etc.) att g�ra. Sedan
tillkommer huvudpersonernas personliga problem och k�rleksbestyr varom
mer nedan, och de tar upp huvuddelen av b�ckerna. Allt som allt blir
det en soppa med alldeles f�r m�nga ingredienser. Epik i all �ra, men
om historien inte r�r sig fram�t d�rf�r att den flyter ut �t sidorna
alltf�r mycket s� tappar man till slut intresset f�r den. Jag skulle
fortfarande vilja veta hur det g�r till slut, men med mindre �n att
n�gon s�tter sig ned och g�r en femtiosidig synopsis av varje bok
fram�ver s� verkar det inte s� troligt att jag kommer att f� veta det.
H�r kommer ytterligare en svaghet hos b�ckerna in. Jordan anser sig,
enligt vad han sj�lv sade n�r han g�stade Sverige 1995, ha en t�t
prosa som det inte g�r att skala bort n�got fr�n vid redigeringen. Att
karln sj�lv �r blind inf�r sina texter �r v�l inget unikt i och f�r
sig, men tyv�rr verkar hans redakt�r h�lla med honom, och dessv�rre
har de b�da fel. B�ckerna �r ju inte avsedda att l�sas frist�ende, och
d�rmed borde vissa fakta (som varifr�n huvudpersonerna kommer och vart
de �r p� v�g) inte beh�va upprepas p� nytt, i st�rsta detalj, i varje
bok. �ven i �vrigt lider Jordan av sv�rartad orddiarr� och vill g�rna
beskriva exakt vad varje tj�nare har p� sig och vad varje person
t�nker, oavsett om det �r relevant eller inte. Detta har blivit v�rre
i de senare b�ckerna; jag f�r en k�nsla av att redakt�rerna i stort
sett ger Jordan fria h�nder att skriva hur han vill eftersom allt han
skriver �nd� s�ljer�...
Personskildringen �r s� totalt underm�lig att man h�pnar. Det finns ingen riktigt intressant, tredimensionell person, utan alla medverkande verkar vara ovanligt omogna amerikanska ton�ringar med allt det inneb�r av �verdimensionerade egon och underutvecklade k�nsloliv. I sanningens namn ska det erk�nnas att det tog ett par tusen sidor f�r mig att b�rja t�nka p� det, men d� slog det mig desto h�rdare. Nakenhet till exempel �r ett enormt tabu, och blotta omn�mnandet av det f�r m�nnen att rodna och kvinnorna att fnittra som tretton�ringar. Och alla �r enormt k�nsliga och snarstuckna p� ett s�tt som f�r en att undra hur de �ver huvud taget st�r ut med varandra. �n en g�ng irriteras man �ver upprepningarna. M�ste han l�ta den kvinnliga magikern med det hetsiga temperamentet rycka sig i fl�tan av ilska femton g�nger per kapitel, vilket f�r �vrigt �r lika m�nga g�nger som den r�dh�riga prinsessan korsar armarna under br�sten och den storvuxne smeden rodnar?
Det g�r de f�rresten inte s�rskilt ofta. I synnerhet kan m�n och kvinnor om�jligt kommunicera med varandra, d�remot tycks i synnerhet kvinnorna ha en n�rmast telepatisk kontakt som g�r att de m�rkligt nog f�rst�r varandra oavsett skillnader i �lder, nationalitet och samh�llsklass. Detta leder oftast till att de blir osams eftersom de, som sagt, st�r p� en tio�rings mognadsniv�.
Den totala bristen p� kommunikationsf�rm�ga m�n och kvinnor emellan �r f�rmodligen den allvarligaste bristen hos b�ckerna eftersom det p�verkar b�de personskildringen, plotten och dialogen. I de senare b�ckerna upptas en stor del av dialogen av att kvinnor och m�n talar f�rbi varandra i b�sta s�poperastil, och det tycker �tminstone jag �r enbart jobbigt. Att erk�nna att man sj�lv kan ha fel g�r inte i Jordans v�rld. N�r sedan alla blir f�r�lskade i varandra med ett slags fnissig ton�rsk�rlek som f�r l�saren att vrida sig som en mask blir det �nnu fler missf�rst�nd som resulterar i �nnu fler s�rade stoltheter. Visserligen l�ser jag inte fantasy f�r att f� realism, men man vill ju g�rna kunna relatera till personerna p� n�got s�tt, och det blir mer och mer om�jligt f�r varje bok n�r inte folk beter sig som�... tja, som folk. �terigen verkar det som att redigeringen har blivit slarvigare genomf�rd; i de f�rsta tre-fyra b�ckerna var personerna mycket mindre irriterande.
P� det hela taget har Robert Jordan hittat en bra id� och en bra fantasyv�rld och i stort sett f�rst�rt den genom sin of�rm�ga att skriva en bra bok utan h�rd redigering, i kombination med redakt�rernas underl�tenhet att redigera tillr�ckligt h�rt. Det �r synd, men jag t�nker inte gr�ta mig till s�mns �ver det. Det finns tillr�ckligt mycket riktigt bra fantasy f�r att man ska beh�va spilla tid p� The Wheel of Time. Till exempel ska Steven Brusts The Viscount of Adrilankha tydligen komma ut i �r�...
Som vanligt t�nkte jag ta mig en titt p� lite av det som kommit ut p� svenska p� sistone. En del av det �r nyskrivet, men det finns �ven ett par saker fr�n 1970-talet som av olika anledningar trycks nu.
F�rst ut �r Mantor (f�rsta delen i serien ''Till Esperani'') av debutanten Karolina Bj�llerstedt Mickos och den fick mig att fundera lite. I en pressrelease som jag fick med boken (jag fick den som recensionsexemplar) presenteras den som en fantasyroman. Om man l�ser p� sj�lva boken st�r det dock ingenting om fantasy. Omslaget har inga direkta fantasyelement heller. Det �r faktiskt s� att det inte finns n�gonting i boken som egentligen g�r den till fantasy enligt ett konventionellt syns�tt -- det finns inga drakar, magiker eller n�got annat �vernaturligt. Boken utspelar sig i en medeltida milj� som i och f�r sig inte st�mmer uppenbart med n�gon jag k�nner till, men som inte heller har n�gra uppenbara olikheter.
Huvudpersonen Mantor �r en ung fl�jtist som inser att han riskerar att han dras in i ett krig och som f�r att undslippa detta flyr och hamnar p� en teater ist�llet. Han flyr till en stad d�r religionen �r en mycket stark kraft med regelbundna offer till de olika gudarna. P� teatern d�r han f�r jobb spenderar han en stor del av sin tid med att ta reda p� vilka de andra personerna d�r egentligen �r. Som bakgrund i ber�ttelsen ligger en mordg�ta och Mantor f�r hela tiden nya, ofta mots�gelsefulla ledtr�dar om vad som h�nt, s� man f�r hela tiden revidera sin uppfattning om vad som h�nt. I staden finns ocks� en semiunderjordisk r�relse, ''frit�nkarna'' som h�vdar att gudarna inte har n�gon betydelse. Ingenstans i boken f�r man n�gra indikationer p� att gudarna faktiskt �r verkliga.
Det �r just detta som gjorde mig lite fundersam. Ingenstans finns det n�gra tecken p� att gudarna finns, att magi existerar, att n�gra sagovarelser lever i avl�gsna delar av v�rlden eller n�gonting i den stilen. Trots detta tycker jag att boken k�nns som en fantasybok. Fr�gan �r varf�r jag uppfattar det s�.
Man kan naturligtvis h�vda att alla b�cker som utspelar sig p� en plats som inte finns i verkligheten �r fantasy, oavsett om det f�rekommer magi eller inte. Med den definitionen �r det inget st�rre problem att s�ga att Mantor �r fantasy, f�r milj�n i den �terfinns inte n�gonstans i v�r v�rld, varken nu eller i n�gon tidigare historisk period s�vitt jag vet. � andra sidan skulle en s�dan definition f� orimliga f�ljder. Den skulle inneb�ra att m�nga vanliga mainstreamromaner skulle f� kallas f�r fantasy bara f�r att de utspelar sig i en fiktiv milj�. Bara f�r att det inte existerar n�gon stad som heter Wadk�ping �r det ju ingen som kommer p� id�n att kalla Hjalmar Bergmans verk f�r fantasy.
J. R. R. Tolkien har skrivit om n�gonting han kallar f�r ''sub-creation''. I Humphrey Carpenters J. R. R. Tolkien -- En biografi citeras f�ljande:
Vad som egentligen h�nder �r att sagober�ttaren visar sig vara en framg�ngsrik subkreator. Han skapar en sekund�rv�rld som man kan stiga in i i sin fantasi. D�rinne �r allt det han ber�ttar ''sant'', det f�ljer lagarna i denna v�rld. D�rf�r tror man p� den s� l�nge man befinner sig inne i den.
N�stan alla som skriver en roman skapar i n�gon mening en sekund�rv�rld eftersom det n�stan kr�vs att man hittar p� saker f�r att man ska kunna skapa en fungerande ber�ttelse. Om man inte hittar p� saker s� f�rfaller skrivandet i princip till biografi. D�remot tycker jag att det �r v�rt att g�ra skillnad p� om v�rlden de skapar �r avsedd att vara den vi lever i eller inte. Om f�rfattaren hittar p� saker bara f�r att skapa f�ruts�ttningar f�r sin handling eller f�r att f� till ett intressant persongalleri s� �r det egentligen inte intressant om han skriver om verkliga personer och platser eller inte. Det intressanta �r om han �r intresserad av v�rlden han skapar eller inte. Om han bara hittar p� saker f�r att det beh�vs f�r att kunna ber�tta historien, f�r att i v�r verklighet skapa f�ruts�ttningar f�r att kunna ber�tta sin historia, s� kan hans verk klassas som mainstream �ven om det vimlar av uppdiktade platser och personer i det. Om f�rfattaren d�remot l�gger sig vinn om att skapa en v�rld som p� n�got v�sentligt s�tt skiljer sig fr�n v�r (men som fortfarande naturligtvis m�ste vara internt konsistent) s� kan det vara intressant att tala om att det skulle vara fantasy.
Nu b�rjar jag n�rma mig den definition av fantasy som finns i The Encyclopedia of Fantasy, �ven om den g�r l�ngre:
A fantasy text is a self-coherent narrative. When set in this world, it tells a story which is impossible in the world as we perceive it; when set in an otherworld, that otherworld will be impossible, though stories set there may be possible in its terms.
Det r�cker allts� inte med att man skapar en v�rld som skiljer sig fr�n v�r, den m�ste vara om�jlig. Fantasyencyklopedin �gnar sedan st�rre delen av ett uppslag till att f�rklara definitionen mer i detalj, men det t�nker jag inte f�rs�ka g� in p�. Jag n�jer mig med att h�lla med om att det nog kan vara vettigt att skriva sin definition av fantasy s� att Mantor hamnar utanf�r, men samtidigt s� h�ller jag med encyklopedin i att det �r sv�rt, f�r att inte s�ga om�jligt, att dra gr�nser mellan vad som �r fantasy och vad som inte �r fantasy. Till slut st�r man d�r med ett gr�nsfall och vet inte vad man ska g�ra i vilket fall. Egentligen r�cker det nog med Damon Knights definition av science fiction, modifierad f�r fantasy: ''fantasy �r vad jag pekar p� n�r jag s�ger 'fantasy'''. Nu har jag l�st Mantor, och nu t�nker jag peka p� den och s�ga ''fantasy''.
Efter ett genregr�nsfall som Mantor �verg�r vi till en bok som det inte r�der n�gra tvivel om vilken genre den h�r hemma i, �ven om den �r relativt �terh�llsam med fantasyattributen.
Dr�paren �r en frist�ende forts�ttning p� Drakv�ktare (recenserad i M�nblad Alfa 36). Det har g�tt ett par �r sedan h�ndelserna i den f�rsta boken, och de flesta f�rklaringar jag hittade av vad som h�nde i den f�rsta boken handlar �ven om saker fr�n de mellanliggande �ren. P� s� s�tt k�nns de naturliga och inte bara som ett p�h�ng f�r l�sare som missat den f�rsta delen i serien. P� de sista sidorna i boken g�rs det reklam f�r en frist�ende forts�ttning �ven till den h�r boken som ska komma ut under 1999. S� l�ngt som jag har hunnit nu tycker jag absolut att man ska se till att l�sa delarna i r�tt ordning �ven om de kallas f�r frist�ende.
Drakv�ktaren Ran som vi l�rde k�nna i Drakv�ktare f�rs�ker �vertala alla andra drakv�ktare som �r i livet att de ska sl� sig samman och g�ra upp med dr�parna en g�ng f�r alla. Efter att ha sett allt f�r m�nga drakv�ktare som f�rs�kt g�mma sig bli uppletade och ihj�lslagna �r han nu �vertygad om att detta �r deras enda m�jlighet att �verleva.
Med tanke p� att boken utspelar sig i en rollspelsv�rld s� tycker jag att den �r p�fallande fri fr�n andra raser �n m�nniskor. Det n�mns i f�rbifarten att det finns alver och dv�rgar, men de syns aldrig till. N�gon g�ng n�mns ocks� att det finns n�gonting som heter tiraker, men man f�r aldrig reda p� hur de ser ut. F�rutom m�nniskorna �r det bara drakar som egentligen syns till och de �r s� ovanliga och ovilliga att visa sig att inte ens m�nniskorna i boken tror p� att de finns l�ngre.
Marion Zimmer Bradleys serie om v�rlden Darkover �r en l�ng serie av frist�ende delar varav Stormens drottning �r den f�rsta som �versatts till svenska. Vid f�rsta p�seendet verkar �ven detta vara fantasy, men n�r man tittar n�rmare m�rker man att s� inte �r fallet. Milj�n �r fantasyaktig med slott, sv�rd, magiliknande PSI-krafter och s�. Bakom allt detta g�mmer sig en science fiction-f�rklaring. Mycket av det som vid f�rsta anblicken verkar som ren magi visar sig ha en strikt vetenskaplig bakgrund. F�r l�nge sedan kom m�nniskorna till Darkover och bosatte sig. De har sedan gl�mt mycket av vad de kunde, men en del kunskaper lever fortfarande kvar. Till exempel visar det sig att m�nniskorna utf�r ett gigantiskt genetiskt experiment p� sig sj�lva.
Boken f�ljer flickan Dorilys under hela hennes liv, men inriktar sig lika mycket p� n�gra av de personer hon har i sin n�rhet (hennes halvbror Donal, fadern, PSI-l�raren Renata).
De framavlade PSI-egenskaperna som vissa m�nniskor har �r inte endast av godo. De kan ofta vara till mer problem �n nytta som f�r Allart som ofta inte bara ser verkligheten utan �ven flera olika m�jliga framtider. �nnu sv�rare blir det av att han inte ser hur saker utvecklar sig fram till en viss punkt, utan bara �gonblicksbilder. Han vet inte vilka h�ndelser som ledde fram till detta.
Det h�r �r den typen av bok som man sitter uppe och l�ser l�ngt in p� natten. H�ndelserna f�ljer n�gra olika personer. Man f�r ovanligt mycket inblick i tankarna f�r den person som just f�r stunden �r i fokus, och tack vara det tycker jag att personskildringen fungerar mycket bra.
Hittills har Tad Williams mest varit k�nd bland fantasyl�sare i Sverige i och med hans enorma fantasytrilogi Minne, sorg, t�rne. Hans nya serie Otherland gr�nsar dock till cyberpunk, �ven om jag inte riktigt skulle s�ga att det h�r till genren (�tminstone inte efter bara f�rsta delen). Serien �r fyra delar p� engelska, s� jag antar att det blir dubbelt s� m�nga delar p� svenska. Den f�rsta engelska delen �r i alla fall uppdelad p� tv� delar p� svenska.
Boken utspelar sig gissningsvis i mitten av n�sta �rhundrade (jag tror inte jag sett n�gra �rtal). Handlingen har hittills h�llit sig i Sydafrika och i cyberspace. Huvudpersonen Renies lillebror drabbas av n�gon underlig sjukdom och hamnar i koma. Ganska snart fattar Renie misstankar om att orsaken kan vara n�gonting som han kommit i kontakt med p� n�tet.
K�nslan i det cyberspace som Williams m�lar upp tycker jag �r ganska lik den i Neal Stephensons Snow Crash (1992). N�r man kopplar upp sig hamnar man i ett virtuellt k�pcentra d�r kutym �r att man r�r sig n�gorlunda normalt.
Handlingen i De gyllene skuggornas stad alternerar mellan ett antal olika personer. Renie �r en av dem. En annan �r en man som sk�ter mystiska transaktioner i ett privat cyberspace d�r milj�n �r det forna Egypten. En tredje handling b�rjar i f�rsta v�rldskrigets skyttegravar och forts�tter upp l�ngs ett Jack och b�nstj�lken-liknande tr�d. Det finns ytterligare n�gra parallella handlingar, �ven de i v�ldigt varierade milj�er, men de har �tminstone det gemensamt att de utspelar sig i cyberspace eller �tminstone har v�ldigt n�ra anknytning till cyberspace. Efter den f�rsta delen �r det dock inte uppenbart vilket sambandet �r mellan de olika tr�darna i handlingen. � andra sidan �r ju den f�rsta svenska delen bara f�rsta halvan av det engelska originalet, s� jag misst�nker att sammankopplingen av tr�darna inte kommer f�rr�n i slutet av n�sta svenska del.
Oavsett hur tr�darna h�nger ihop s� tycker jag att f�rvecklingarna
verkar tillr�ckligt intressanta f�r att jag ska l�sa vidare i serien.
Det �r l�ttl�st och kompetent �versatt.
Uppbrott fr�n jorden �r en av de f�rsta science fiction-romaner jag kom i kontakt med, och antagligen den f�rsta som var skriven p� svenska. Den gavs ursprungligen ut av Bonnier 1979 och n�gon g�ng d� fick jag den. Den gick sedan som f�ljetong i Kamratposten (nummer 1-9 1980) och har sedan kommit ut i lite olika samlingsutg�vor genom �ren. Johansson skrev med tiden fem delar i samma serie. Nu har allts� Natur och Kultur �tertryckt boken i ''reviderad utg�va'', men jag �r os�ker p� om revideringen inneb�r mer �n att handlingen har flyttats ett antal �r l�ngre in i framtiden.
Boken utspelar sig drygt hundra �r fr�n nu. Jorden �r vid det h�r laget praktiskt taget totalt milj�f�rst�rd och m�nniskorna har anlagt baser �ver hela solsystemet. Levnadsf�rh�llandena f�r m�nniskorna �r mycket s�mre �n nu p� grund av f�roreningar och �verbefolkning. Det �r inget onormalt att man d�r vid femtio �rs �lder.
Huvudpersonen Len Renberg ber�ttar sitt livs historia i boken, allt fr�n att han f�r en resa runt jorden av sin far rymdpiloten och d�rmed best�mmer sig f�r att bli rymdpilot sj�lv och fram till att han slutligen f�r m�jlighet att k�pa ett eget rymdskepp. Ganska snart efter att han k�pt Morning Star s� f�r han reda p� saker som f�r�ndrar hela hans liv och han tar ett o�terkalleligt beslut. Hur det g�r f�r man egentligen inte reda p� f�rr�n i n�sta del (som �ven den ska ges ut igen snart).
Dr�paren av Andreas Roman, �1998, 265 sidor, neoGames.
Stormens drottning av Marion Zimmer Bradley, �1978, 419 sidor, Replik, �vers�ttning Anders Bellis.
Otherland I: De gyllene skuggornas stad av Tad Williams, �1996, 462 sidor, Wahlstr�m, �vers�ttning Eva Hask�.
Uppbrott fr�n jorden av George Johansson, �1979, 1998, 117 sidor, Natur och Kultur.