Redinbok! Bra! Sträckläste den. /TP
Den här boken börjar med att huvudpersonen åker fast för att ha myglat med recept för att kunna ta ut mer droger än han har rätt till. Det visar sig att han tar droger för att försöka slippa drömma. Anledningen är att saker han drömmer ibland blir sanna. Eftersom han inte har någon kontroll över sina drömmer så är han rädd för vad han ska kunna ställa till med i världen. Det är dock bara han som vet om att saker i världen ibland ser annorlunda ut efter hans drömmar. Han har minnen både av den gamla världen innan drömmen och den nya efter drömmen, alla andra minns bara den nya varianten och tror att det alltid har varit så.
När han till slut åker fast för att ha myglat med sina droger så tvingas han att gå till en psykiatriker för att komma till rätta med sina problem. Psykiatrikern ser dock snabbt möjligheten att kunna använda hans effektiva drömmar för sina egna syften. /HP
Det här är en historia där en pojke ur vår värld transporteras till en fantasyvärld där han dras in i intriger som pågår där. Det är också en bok som mot slutet fullkomligt knäar under sina kristna allusioner. Det förvånade mig att den var så pass blodig och grym eftersom den var märkt ''ungdomsbok''.
Jag råkade köpa den här boken eftersom jag hittade ett par intressanta böcker i en låda märkt ''fyra böcker för tjugo kronor''. Eftersom jag redan hittat ett par böcker jag skulle ha så var jag ju tvungen att se om det fanns något annat av intresse, och den här såg ut som om det skulle kunna vara fantasy. Dessutom stod det på baksidan att det är en historia i samma genre som Narnia-böckerna. /HP
Precis som de flesta andra av William Gibsons böcker utspelar sig Virtual Light i en ospecificerad nära framtid (2005 enligt en recension, men det framgår inte av boken). Huvudpersonen Chevette är ett cykelbud som hamnar på en fest i samband med en leverans. Där knycker hon ett par solglasögon av en otrevlig typ bara för att hon inte gillar att han stöter på henne. Efter ett tag kommer hon underfund med att det inte är några vanliga glasögon hon har lagt vantarna på utan ett par värdefulla VR-glasögon. Ganska snart så är Chevette jagad av flera olika grupper personer som är ute efter glasögonen. I själva verket visar sig glasögonen vara en klassisk McGuffin -- deras enda funktion i boken är att dra igång handlingen, de fyller ingen funktion i sig själva.
I Virtual Light bor det en massa folk uppe i Golden Gate-brons linor. Den idén gillade de som gjorde filmen Johnny Mnemonic och tog med den i filmen trots att det inte förekommer i Gibsonnovellen den baserar sig på.
Framtiden i Virtual Light känns genomtänkt. Det har väl inte hänt några enorma framsteg, men de som visas upp känns rimliga. Det är bra fart på handlingen hela tiden. Större delen av boken så är Chevette jagad så det är naturligt att tempot är högt. /HP
Trots att den här boken är på 188 sidor så är det knappast mer än en lång novell. Uppemot hälften av sidorna upptas av svartvita illustrationer, texten är stor och marginalerna är breda.
Boken utspelar sig på en framtida Jorden som helt förvandlats till ett bibliotek. Hela planeten har grävts ut och gjorts om till mänsklighetens arkiv av all tidigare kunskap. Problemet är att det kommer en invasionsflotta och vill förstöra biblioteket. Genom historien har biblioteket överlevt genom sina regler som säger att de alltid ska lyda under den sittande regeringen. När regeringen nu vill att biblioteket ska förstöras måste list tillgripas. /HP
Det första som slog mig efter att ha läst några sidor i Glastornet var hur usel framför allt översättningen men även korrekturläsningen var. Det vimlar av anglicismer, klumpiga formuleringar och stavfel. Om jag inte befunnit mig på ett tråkigt hotellrum så hade jag nog försökt få tag i en engelsk utgåva men eftersom själva boken trots allt verkade bra så läste jag den ändå.
Ett par sekel in i framtiden har en man vid namn Krug lyckats framställa androider som ser ut precis som människor med behandlas som egendom och saknar egna rättigheter. Androiderna övertar alla tunga och tråkiga arbeten och människorna blir till en liten överklass. Boken skildrar hur Krug envetet lägger ned all sin energi på sitt senaste projekt -- ett mer än kilometerhögt glastorn för att försöka kommunicera med utomjordingar -- utan en tanke på de androider som lider och i många fall mister livet i det farliga byggnadsarbetet.
De androider han odlat fram visar sig ha skapat en egen religion baserad på Krug som skaparen och med förkunnelsen att han bara prövar dem nu men att han till slut ska förkunna att androider och människor är jämlikar.
Krugs son illustrerar hur liten skillnad det egentligen är på människor och androider. Trots att han har en fästmö så är han inte lycklig med henne utan den han verkligen älskar är en androidkvinna.
Glastornet är utan tvekan en läsvärd bok, men se till att undvika den svenska översättningen. /HP
Den här boken har en lite udda historia. Det är en barnbok som Terry Pratchett skrev när han var tonåring. När hans discworldböcker började publicerade många år senare så stod The Carpet People med i listan över tidigare publicerade böcker. Efter ett tag blev förlaget överhopat av frågor om var man kunde få tag i den och undrade om man inte kunde trycka om den. Pratchett började revidera den istället. Den nuvarande utgåvan är ett slags kollaboration mellan en tonårig och en vuxen Terry Pratchett.
Boken handlar om ett folk som bor i en matta. De är så små att varje hårstrå är som ett jättelikt träd för dem. Ett tappat mynt förvandlas till en gigantisk högplatå lik den i Arthur Conan Doyles En försvunnen värld. Man känner igen sig rätt mycket i den om man har läst andra böcker av Pratchett. Det är gott om ordvitsar och en del saker har tydliga paralleller i Nomes-trilogin som också handlar om ett småfolk som bor bland människor utan att människorna vet om det, även om nomerna inte är fullt så små. Tyvärr tycker jag inte att den här boken riktigt lyfter. Visst finns det en del roliga detaljer, men handlingen fick jag inget som helst grepp på, så det räckte inte ända fram. /HP
Det här är Cannie Möllers romandebut och det är en ganska tunn ungdomsbok. Den handlar om två små byar som lever på var sin sida om en källa. En dag upptäcker folket i den ena byn att vattnet i källan som de är beroende av håller på att sina. Någon förklarar att det måste vara den andra byn som tar för mycket vatten och övertalar de andra att ställa ut vaktposter och ransonera vattnet för befolkningen i bergsbyn.
Ganska snart blir de som bor i bergsbyn sura och slår tillbaka. Utan att någon egentligen vill någon annan illa så eskalerar situationen ganska snart till fullt krig mellan byarna. Nu får vi också reda på varför folken inte helt enkelt ger sig iväg för att leta efter en annan källa. Marken runt omkring dem är förorenad av giftiga saker nedgrävda i en tidigare period, innan en stor omvälvning. I själva verket är det en efter-katastrofen-bok, även om det inte framgår förrän efter ganska länge. Det vore kul att veta om Cannie Möller är släkt med Olof Möller som faktiskt är en av Sveriges mest produktiva sf-författare. /HP
Det här är Rickard Beghorns andra novellsamling, precis som den förra utgiven under pseudonym, även om den är intill förväxling lik namnet den här gången. Precis som den första har den ett snyggt omslag av Nicolas Krizan, men den här gången finns det tyvärr inga interiörillustrationer. Å andra sidan köper man ju inte en novellsamling för illustrationerna.
Skymningscirkus innehåller nio noveller, gissningsvis hälften av dem tidigare publicerade i Rickards fanzine Minotauren. Precis som i Rickards förra novellsamling Nattvaka så är temat i de allra flesta av novellerna oförstådda barn (ibland uppvuxna sådana), ensamhet och ångest. En del av novellerna har fantastiska element, en del inte. På det hela taget spelar det inte så stor roll om de har det eller inte, för den drömska känslan som jag tycker karaktäriserar Rickards noveller infinner sig i vilket fall. I en del fall är handlingen i novellen inte så väsentlig utan det är stämningarna som frammanas som gör dem värda att läsa instället. För läsa dem ska man! /HP
Det här är Stephen Kings senaste novellsamling. Tyvärr är den inte lika bra som de tidigare två, Night Shift och Skeleton Crew. Den innehåller ett antal ganska bra noveller och några dåliga, precis som de tidigare. Tyvärr innehåller den inte några riktiga höjdarnoveller vilket de andra gör. /HP