Mat och dryck beh�vs f�r att beh�lla livhanken. Sedan ska man ju fylla livet med n�got. V�rldskongresser �r den andliga kostcirkelns exotiska frukter. De ger sj�lsliga vitaminer som h�ller en pigg. Eller kanske rysk kaviar �r en b�ttre liknelse med tanke p� kostnaden.
Sommaren 1998 deltog jag i min andra v�rldskongress -- Bucconeer i Baltimore, en stad i Maryland p� amerikanska �stkusten inte s� l�ngt fr�n Washington DC. Av olika anledningar skriver jag denna rapport mer �n ett halv�r efter hemkomsten fr�n USA. Det kanske �r en nackdel eftersom jag hunnit gl�mma en massa detaljer, men samtidigt k�nns det som om de m�nader som g�tt p� n�got s�tt mejslat fram det som var minnesv�rt med just den h�r kongressen. Det �r dessa minnen som jag hoppas kunna f�rmedla.
USA ligger lite v�l l�ngt bort f�r att bara sticka �ver f�r fem dagars kongress, s� jag fl�g redan p� torsdagen veckan innan f�r hinna titta mig omkring. Det visade sig vara mycket bra eftersom jag d� hann v�nja mig vid tidsskillnaden och orkade med de sena kv�llarna under kongressen.
Innan jag �kte var jag lite orolig att Baltimore skulle vara en s�dan d�r amerikansk stad utan n�got riktigt centrum, d�r man m�ste ha bil f�r att ta sig runt Den visade sig faktiskt vara riktigt trevlig i de centrala delarna i alla fall med mycket intressant att titta p� och mycket turister, s�vitt jag kunde bed�ma mest amerikaner. (Det �r v�l inte s� m�nga andra som har Baltimore h�gt p� sin lista �ver favoritresm�l kan jag t�nka mig -- Paris, Rom och Baltimore�... inte s� troligt) Bland annat finns staten Marylands st�rsta turistattraktion i Baltimore, ett fantastiskt fint och v�lordnat akvarium. Det ligger i omr�det ''Inner Harbor'' tillsammans med massor av butiker, restauranger, b�tuthyrning, museer och startpunkten f�r flera rundturer i staden b�de p� land och vatten.
Under mina turistdagar i b�rjan p� resan hade jag fullt upp. Jag t�nkte inte beskriva alltihop f�r jag tror inte ni �r intresserade, s� forts�tt att l�sa f�r all del. Om n�gon skulle r�ka hamna i Baltimore vill jag dock rekommendera ett bes�k p� ''The Museum of Visionary Arts'', ett museum f�r sj�lvl�rda konstn�rer och konstn�rer som skapat sina verk under inflytande av psykisk sjukdom, religi�sa visioner eller n�gon annan form av allt uppslukande passion. Kan inte beskrivas. M�ste upplevas!
F�r alla �lskare av TV-serien Uppdrag: mord vill jag ocks� ber�tta att jag st�tt utanf�r byggnaden d�r den spelas in. Den ligger i stadsdelen Fells Point som med sina pittoreska byggnader och sm�stadsatmosf�r �r v�rd ett bes�k i sig. Min skarpa �klagarblick kunde dock inte undg� att registrera en del r�tt konstiga individer, typ �vervintrade hippies, och n�r jag gick l�ngre in omr�det blev m�nniskorna och byggnaderna mer och mer slitna. Jag tyckte d�rf�r snart att det var b�st att v�nda tillbaka mot hamnen. Alla som vill skaffa sig en tatuering, bli sp�dd i tarotkort eller k�pa sextiotalskl�der rekommenderas dock ett bes�k.
En hel dag gick �t till ett bes�k i en domstol i centrala Baltimore, ett fantastiskt gratisn�je. Det b�rjar redan n�r man g�r igenom s�kerhetskontrollen vid ing�ngen, n�got som inte f�rekommer i svenska domstolar annat �n i extrema undantagsfall men tydligen �r rutin i USA. Inne i sj�lva r�ttssalen gick det till precis som i en amerikansk TV-serie. Folk sprang ut och in till synes planl�st medan domaren satt env�ldig p� ett h�gt podium och avbr�t f�rhandlingarna f�r att visa ut alla m�n som v�gade sig in med skjortan h�ngande utanp�. ''Jag till�ter ingen ov�rdad kl�dsel i min r�ttssal, sir!''
P� tisdagsmorgonen dagen f�re kongressen n�r jag skulle �ka fr�n mitt hotell stod redan tv� personer utanf�r och v�ntade p� taxi -- ikl�dda tr�jor fr�n tidigare v�rldskongresser och b�rande p� mjuka, stoppade leksaksdjur. Vi b�rjade prata, delade bil in till centrum och det visade sig att de skulle till kongresscentret f�r att jobba. Jag f�ljde med dem och anm�lde mig ocks� som frivillig. N�r jag ber�ttade att jag p� v�rldskongressen i Glasgow 1995 jobbat i registreringen fick jag samma arbetsuppgift denna g�ng, det vill s�ga att sitta vid ett bord tillsammans med en massa trevliga personer fr�n olika delar av v�rlden och registrera anl�ndande medlemmar i kongressen. Som omv�xling stod jag ibland med ett g�ng och packade de p�sar med informationsmaterial som alla medlemmar skulle f� n�r de registrerade sig. Kongressen hade mer �n 5000 medlemmar s� det blev en hel del p�sar. Eftersom alla st�ller upp frivilligt med sin arbetsinsats, och utan annan ers�ttning �n kanske en tr�ja med kongressens logo, var folk glada och s�g fram mot en lyckad kongress s� arbetet gick �nd� l�tt. Jag kan rekommendera alla att hj�lpa till p� kongresser. Det uppskattas verkligen av arrang�rerna och ger bra kontakter med andra fans.
Om man bara �r n�got s� n�r fram�t och ut�triktad �r det �ver huvud taget l�tt att f� kontakt med andra medlemmar i kongressen, s�rskilt om man kommer fr�n ett land som Sverige. Folk kom fram och pratade med mig n�r de s�g varifr�n jag kom och de verkade tycka att det var fantastiskt att n�gon �ker s� l�ngt bara f�r att g� p� kongress. S�dana m�ten �r dock ganska ytliga, en stunds samtal medan man sitter och �ter eller medan man v�ntar p� n�sta programpunkt. Jag skulle nog inte rekommendera n�gon att �ka helt ensam och utan kontakter p� sin f�rsta v�rldskongress. Det �r trevligt att till exempel ha n�gon att g� ut och �ta med p� kv�llarna, att kunna diskutera vad man upplevt under dagen och ge varandra tips p� programpunkter eller filmer.
Sent p� tisdagseftermiddagen d�k mitt ress�llskap Tommy Persson och Pontus Lidman upp i kongresscentret. De hade deltagit i en datorgrafikkonferens i Florida och sedan �kt norrut mot v�rldskongressen. Efter viss hotellf�rvirring, n�got som kan s�gas vara denna kongress k�nnem�rke eftersom bokningsf�retaget som arrang�rerna anlitat gjort bort sig totalt, gick vi iv�g till Baltimores italienska stadsdel. D�r gick vi p� restaurang och vr�kte ut pengar p� god italiensk mat och flera flaskor fantastiskt italienskt r�dvin.
P� onsdagen b�rjade kongressen.
V�ra sm� svenska kongresser inneh�ller lite av varje. En v�rldskongress kan egentligen inte beskrivas, den m�ste upplevas, och den inneh�ller allt. Programpunkter med fannisk, vetenskaplig eller litter�r inriktning, filks�ng, maskerad, filmprogram, m�ten med f�rfattare och andra mer eller mindre k�nda personer fr�n science fiction-v�rlden, fester, utst�llningar av konst och annat och ett j�ttelikt ''dealers room'' med f�rs�ljning av allt man kan t�nka sig fr�n b�cker, tidskrifter, konstverk, tidningsprenumerationer och spel till smycken, samlarbilder, leksaker och souvenirer. Man kanske inte hinner ta del av allt och �r v�l inte ens intresserad av vissa saker, men det finns d�r om man vill och det �r en del av k�nslan.
Det j�ttelika kongresscentret d�r v�rldskongressen bara utnyttjade en mindre del ligger centralt i Baltimore i n�rheten av ''Inner Harbor'' omr�det. Den stora hallen som anv�ndes f�r registrering, information och som allm�n samlingsplats l�g en trappa upp med rummen f�r olika program i n�rheten p� samma v�ningsplan. Opersonligt p� ett v�lordnat och luftkonditionerat s�tt. Mitt enda klagom�l �r att det bara fanns en mikrofon i programrummen vilket inte precis uppmuntrar till en snabb och spontan debatt n�r den m�ste skickas fram och tillbaka mellan deltagarna i en panel. Dealers room, utst�llningssalar och auditorium f�r evenemang som Hugo-utdelning och maskerad l�g i k�llarplanet tv� trappor ner, men eftersom det fanns rulltrappor gick det ganska fort att f�rflytta sig. I k�llarplanet l�ngst in, l�ngst bort fr�n trapporna s� att man m�ste passera �ver j�tteytor av betonggolv fanns ocks� kongresscentrets enda matst�lle, ut�ver en vagn p� �verv�ningen som s�lde dricka, frukt och kakor. P� typiskt amerikanskt s�tt serverades pizzabitar, hamburgare och sallader utan st�rre charm och placeringen gjorde att det om�jligt att snabbt sl�nga i sig n�got mellan tv� programpunkter.
Film- och kv�llsprogrammen samt en del andra aktiviteter var placerade i olika hotell runt kongresscentret d�r ocks� m�nga deltagare hade sina rum. N�gra hotell l�g s� avl�gset som fyra kvarter bort vilket var en k�lla till missn�je f�r vissa av de amerikanska kongressdeltagarna. Fem minuters promenad sedan man suttit stilla hela dagen och lyssnat p� f�redrag och debatter �r tydligen i det n�rmaste �verm�ktigt.
Som jag n�mnde ovan hade f�retaget som skulle sk�ta bokningarna av de hotellrum kongressen reserverat i n�rheten av kongresslokalen gjort bort sig rej�lt. M�nga deltagare fick rum p� fel hotell, fel dagar eller inte alls. Det har p�st�tts att detta till och med ska ha p�verkat antalet medlemmar i kongressen eftersom folk helt enkelt tr�ttnade p� trasslet och stannade hemma. Jag r�kade sj�lv illa ut eftersom jag bara fick bekr�ftelse p� bokning av fyra n�tter ist�llet f�r de elva som jag �nskat. Till att b�rja med fick jag bo p� ett enklare, men fullt acceptabelt, hotell utanf�r centrum. Det enda som inte var acceptabelt var omr�det d�r hotellet l�g, intill en v�g fr�n flygplatsen omgivet av bensinmackar och f�rfallna magasin. N�r jag fr�gade i receptionen hur man kunde ta sig till centrum -- taxi, buss eller kunde man kanske promenera -- s�g portieren riktigt f�rskr�ckt ut och avr�dde best�mt fr�n det sistn�mnda. Lyckligtvis var det l�tt att f� tag p� taxi och inte dyrt heller.
P� torsdagen fick jag dock �ntligen flytta in till centrum, till ett hotell tv�rs �ver gatan fr�n kongressen. Det blev dyrare men det var v�rt varenda dollar att kunna g� fram och tillbaka precis n�r det passade, g� �ver till hotellet med ink�p, ha kort v�g till hotellet efter kv�llsaktiviteterna och kunna sova l�ngre p� morgonen. �ven om det kostar lite mer kan jag rekommendera alla som �ker till en st�rre kongress att f�rs�ka ordna logi i n�rheten av kongresslokalen. En del av kostnaden sparar man ju ocks� in p� transporterna.
Folk deltar i kongresser av m�nga anledningar men f�r mig �r faktiskt programmet en av de viktigaste. Tr�kigt nog hade Bucconeer ett ganska svagt s�dant. Inte s� att det saknades intressanta programid�er, men i Glasgow tvingades jag ofta v�lja bort b�de tre och fyra programpunkter f�r att g� p� den som verkade mest sp�nnande. I Baltimore fanns det d�remot vid vissa tidpunkter bara en enda debatt eller f�redrag av intresse. Detta �r inte enbart min uppfattning, jag h�rde deltagare i kongressen f�lla liknande kommentarer. Jag har ocks� l�st samma synpunkter i flera kongressrapporter fr�n personer med mer erfarenhet av v�rldskongresser. S�rskild kritik har riktats mot att den mer litter�ra delen av programmet var f�rsummad medan media och fanniska programpunkter fick relativt sett mer utrymme. Jag kan h�lla med i denna kritik och visst k�nns det som ett sl�seri med resurser att inte alla n�rvarande f�rfattare och f�rlagsm�nniskor utnyttjades b�ttre.
Givetvis fanns det �nd� programpunkter som stannat i minnet; en astronom som h�ll f�redrag illustrerat med fantastiska diabilder fr�n med Hubble-teleskopet, Faster Than Light -- en panel med fysiker, science fiction-f�rfattare och folk fr�n NASA som diskuterade teorier och m�jligheter och From Uhura to Ivanova som bland annat konstaterade att det nu finns fler kvinnor i TV-serierna och i mer varierade roller men att de fortfarande oftast �r unga och vackra.
I panelen ''Who's Next'' diskuterade John Clute, Ellen Datlow, Joe Mayhew och David Truesdale intressanta nyare f�rfattare. N�gra namn som n�mndes var David Zindell, Andy Duncan, J R Dunn, Eleanor Arnason och Chris Kenworthy. Fr�n publiken kom f�rslag som Tricia Sullivan, Jonathan Lethem, Sarah Zettel och Kelly Link. N�gon i panelen, jag minns inte vem, menade att de f�rfattare som nu �r verksamma �r av s�dan kvalitet att vi nu lever i science fictions gyllene �lder.
Panelen ''Killing off Characters'' behandlade just detta �mne som tydligen kan vara mycket kontroversiellt. Paneldeltagarna beskrev hatbrev som de mottagit efter att de hade gjort sig av med n�gon s�rskilt uppskattad karakt�r och en ber�ttade att hon blivit attackerad p� en kongress. Panelen diskuterade ocks� varf�r reaktionerna blev s� starka och n�gon menade att l�saren kunde betrakta d�dandet av en karakt�r som att f�rfattaren brutit ett f�rtroende.
En programpunkt jag sett fram emot var ''Legal Systems of the Future'' med C�J�Cherryh, David Cherry, S�M�Stirling och Pat McEwan. Den beskrevs i programmet med orden: Panelists discuss how the justice system will change in the future. How will technology change crime and punishment. Is killing your clone murder or suicide. Tyv�rr hamnade debatten omedelbart i en diskussion om hur man skulle kunna legalisera narkotika och d�r var den fortfarande kvar n�r jag l�mnade rummet efter 15 minuter.
J Michael Straczynski skulle vara en av g�sterna p� kongressen och v�ldigt m�nga hade nog sett fram mot torsdagskv�llens fr�gestund med honom som huvudperson. N�r han sedan inte kunde n�rvara p� kongressen �ver huvud taget p� grund av sjukdom blev besvikelsen stor. Situationen r�ddades i viss m�n av en fr�gestund per telefon som blev riktigt lyckad, trots alla amerikaners irriterande s�tt att inleda sina fr�gor med ett l�ngre tacktal till JMS d�r de prisade honom, hans verk, hans tapperhet att st�lla upp trots att han led av lunginflammation osv, osv, osv. Jag h�rde n�gonstans att drygt 1700 av kongressens cirka 5000 medlemmar var n�rvarande vid fr�gestunden trots huvudpersonens fr�nvaro, vilket visar p� intresset.
En annan h�jdpunkt f�r alla Babylon 5 fantaster var f�rhandsvisningen av de f�rsta 20 minuterna av B5-filmen River of Souls samt de f�rsta offentligt visade bilderna av rymdskeppet Excalibur fr�n den nya Crusade-serien.
Filmsekvensen visade Excalibur komma genom en jumpgate och framkallade en susning genom j�ttepubliken.
Eftersom Maryland tydligen �r k�nt f�r sina krabbor ordnades ocks� en krabbfest som man kunde anm�la sig till mot en kostnad av 30 dollar. I priset ingick b�t till platsen f�r festen, s� mycket krabba, korv, kyckling, majs, potatissallad, �l och l�sk som man orkade med samt intr�de till Baltimores tekniska museum eftersom festen h�lls under en j�ttelik baldakin utanf�r museet. Marylandkrabborna tillagades inte som v�ra svenska skaldjur. Ist�llet var de lagda i en kryddig tomatr�ra och serverade ljumma. Ganska gott som omv�xling. Det roligaste var nog s�ttet som de serverades p�. Borden var dukade med kraftigt brunt papper, tr�klubbor och sm� plasthinkar f�r skal och annat skr�p. Servit�rerna gick omkring med stora fat med krabbor som t�mdes ut p� borden. Sedan var det bara att hugga f�r sig en krabba och en klubba och s�tta ig�ng med att banka.
Ett annat st�rre arrangemang under v�rldskongressen �r Hugoutdelningen som v�l mest liknar en liten Oscarsgala med ''and the winner is'' och efterf�ljande gl�djescener och tacktal. Tyv�rr var ljudet lite d�ligt s� det var ibland sv�rt att f�lja med i vad som sades. Hugoceremonin kan nog vara sp�nnande om man hejar p� n�gon s�rskild favorit. Annars �r den mest v�rd ett bes�k just f�r att den ing�r i en v�rldskongress och bara d�r.
Det andra obligatoriska stora evenemanget under en v�rldskongress �r maskeraden. F�r mig �r den av intresse av samma sk�l som Hugoutdelningen, det vill s�ga egentligen inte alls intressant annat �n som ett jippo. F�r andra �r den uppenbarligen hela orsaken till att de �ver huvud taget deltar i kongressen. Man kan inte annat �n beundra det fantastiska arbete som m�ste ha lagts ner p� id�er och dr�kter och visst �r det ofta b�de roligt och vackert att titta p�. F�r den som inte sett en kongressmaskerad m�ste jag nog f�rklara att det inte bara r�r sig om personer som kl�r ut sig. Maskeraden �r en t�vling med flera olika klasser och m�nga deltar med stora tabl�er d�r ljus, musik och ibland korta dialoger eller uppl�sningar bidrar till det sammanlagda intrycket.
H�jdpunkten, eller l�gvattenm�rket, i den h�r maskeraden intr�ffade redan i inledningen n�r de skulpturer som utgjorde t�vlingens priser skulle f�revisas. Pl�tsligt f�rsvann b�de den till greve Dracula f�rkl�dde presentat�ren och bordet med skulpturerna i en st�rtdykning fr�n scenen. Vi var f�rmodligen m�nga som f�rst trodde att detta var ett sk�mt och en del av showen. S� var det nu inte. Lyckligtvis klarade sig presentat�ren i vart fall s� pass helskinnad att han kunde forts�tta kv�llen ut och till och med ber�tta underm�liga vampyrsk�mt mellan tabl�erna. Priserna var d�remot f�rst�rda och m�ste nytillverkas. Pinsamt.
Festerna p� kv�llarna �r ytterligare en viktig del av en v�rldskongress. M�nga av dessa �r �ppna f�r alla kongressens medlemmar, till exempel de bidpartyn som ordnas av dem som t�vlar om att f� ordna kommande v�rldskongresser. I Baltimore skulle det avg�ras om v�rldskongressen �r 2001 skulle h�llas i Philadelphia eller Florida. B�da organisationerna ordnade flera stora fester d�r det bj�ds p� diverse f�rfriskningar, lottades ut priser, s�ldes st�djande medlemskap, l�mnades information och s� vidare. Florida hade de mest fantastiska festerna med hela rummet dekorerat i rosa med flamingos i olika storlekar d�r de bj�d p� bland annat snittar med r�kt flamingo (det vill s�ga lax). Detta lyckades tydligen inte imponera tillr�ckligt p� kongressdeltagarna f�r Philadelphia vann omr�stningen och f�r d�rf�r ordna v�rldskongress det anrika science fiction-�ret 2001.
Andra trevliga fester var bidpartyt f�r v�rldskongressen Z'ha'dum 2260 och det norska roompartyt som verkligen h�ll till i ett hotellrum med l�sk p� is i badkaret och massor av folk. Tr�ngt men trevligt. Enda problemet med dessa fester var att ta sig dit. Till de olika hotellen var det inte sv�rt att komma men k�n till hissarna kunde ibland vara l�ng och hotellen hade l�sta d�rrar i trapphuset mellan v�ningsplanen som bara kunde �ppnas p� v�g ner. Hotellg�ster som inte tillh�rde kongressen h�rdes ibland uttrycka ett visst missn�je, och man kan f�rst� dem.
Det fanns f�rst�s ocks� ett omfattande filmprogram under kongressen, men jag �r inte en av dem som anser att man �ker utomlands och betalar dyra pengar f�r att g� p� kongress f�r att sedan sitta i m�rkret och se p� filmer som man kan se lika bra n�gon annan g�ng. Sent en kv�ll var jag i alla fall tvungen att g� p� andra visningen av en film som jag h�rt m�nga prata om under kongressen. Dark City var precis lika bra som de sagt. En riktig science fiction-film som inte b�r missas. Den har redan recenserats i M�nblad Alfa (nummer 38 sidan 10) och jag h�ller med om varje lovord!
Ja s� var kongressens fem intensiva dagar �ver. De firades med middag p� en elegant kinesisk restaurang tillsammans med Tommy, Pontus samt Johannes Berg och Herman Ellingsen fr�n Norge. V�rldskongressen analyserades, och jag tror samtliga var r�tt s� n�jda.
P� eftermiddagen n�sta dag skulle jag, Tommy och Pontus b�rja resan fr�n Baltimore via Newark, K�penhamn och hem till Sverige. L�t mig h�r dra en gl�mskans sl�ja �ver d�ligt v�der, inst�llda flygningar, extra �vernattning och s� vidare och ist�llet avsluta med orden: Missa inte en viktig del av kostcirkeln -- unna Dig en v�rldskongress d� och d�!