Efter ett nummers uppehåll tänkte jag ta mig en titt på vad som kommit ut på svenska sedan sist igen. Som vanligt är det ont om inhemska titlar, men det finns åtminstone något.
Med En magikers styrka följer Niklas Krog upp En krigares hjärta (1997). Den utspelar sig i samma värld, men ungefär ettusen år efter händelserna i den tidigare boken. Det som hände i den första boken är nu bara legender som man berättar kring lägerelden.
I slutet av den förra delen förvisades de kämpande makterna bort till andra sidan Avgrunden. Trollformeln som håller porten till Avgrunden stängd fångades i en bok -- Domedagsboken -- som förvaras i en magikerskola. Nu, tusen år senare så är magin på frammarsch och lärarna på magikerskolan får det svårare och svårare att hålla jämna steg med de stora krafter som deras elever har. Till slut kan en elev inte hålla fingrarna borta längre och han sätter igång att öppna porten till Avgrunden och släpper ut en massa odjur som avskyr den magi som hållit dem instängda i tusen år. De enorma varelser som kommer fram lämnar kalhuggna spår efter sig när de tar sig fram genom en skog och de förföljer oförtröttligt alla som använder magi.
Under de tusen år som gått sedan krigen i den första boken så har människorna i världen kommit att förlita sig allt mer på magins kraft. Nu plötsligt kan de inte använda den längre. Alla de krigare som var ett stort problem i den första boken finns nu inte kvar längre.
Redan här kan man ana att den här boken till väldigt stor del är en spegling av den tidigare. I En krigares hjärta så var det krigare som stod mot krigare, magikerna hade en väldigt undanskymd roll. I den här boken är det magiker som ställer till problemen och magiker som tvingas lösa dem, för det finns inga krigare mer. Medan den förra boken hade en manlig huvudperson har den här en kvinnlig.
I den första boken fanns det däremot två sidor som stred mot varandra och som läsare fick vi inblick i båda sidornas tankar. Ju längre fram i boken man kom desto mer stod det klart att ingen av sidorna var helt igenom god eller ond. Den tvetydigheten finns det inte ett spår av i En magikers styrka, här är det helt klart att monstren från Avgrunden är onda och de stackars magikerna som råkat brista i bevakningen av dem är goda. Just den här osäkerheten om vad som var rätt och fel tyckte jag var en av de mest intressanta sakerna med den förra boken. Det skiljde ut den gentemot mycket annan fantasy och jag tycker att det är synd att det framgår så klart vem som är god och ont här. Boken är fortfarande läsvärd, men det där lilla extra saknas tyvärr.
Förutom Niklas Krogs bok har jag även läst del två i George Johanssons ungdomsserie Uppbrott från jorden. Den utkom ursprungligen i fem delar på Bonniers mellan 1979 och 1986. Nu har Natur och Kultur börjat ge ut den igen, men då i lätt modifierad form. Böckerna har flyttats ett antal år fram i tiden, samt att bok nummer två i serien, Planetjakten, har utgått. Nyutgåvan har alltså endast fyra delar och bara den första har samma ordningsnummer som i den ursprungliga utgåvan. Anledningen till att Planetjakten inte fick vara med var att George Johansson inte tyckte att den höll samma kvalitet som de andra delarna. Det ska jag inte uttala mig om för jag har inte läst den på tjugo år eller så. Vad som däremot är synd är att det inte har skett mer omskrivning av På okänd planet än det gjort.
Den första delen, Uppbrott från jorden, slutar med att Len och Amalthea sitter i ett rymdskepp på väg mot Andromedagalaxen. På okänd planet börjar med att de befinner sig på en jordliknande planet utan vare sig skeppet eller all den utrustning som de hade med i det. Ingenstans i boken får vi reda på vart skeppet har tagit vägen. Jag tittade lite i den gamla utgåvan av På okänd planet och upptäckte att ett antal sidor i början av den gamla utgåvan försvunnit i den nya. I den gamla utgåvan så börjar det med att en fripassagerare som de plockat upp på en närbelägen planet (i Planetjakten) råkar pilla på någonting i skeppet så att det startar på autopilot och flyger iväg. Detta har tagits bort i nyutgåvan. Det hade varit bättre att låta det vara kvar och lägga till någon kort förklaring om varifrån fripassageraren kom, alternativt låta skeppet drabbas av kortslutning eller så och åka iväg på egen hand. Som det är nu så känns det väldigt konstigt.
Själva handlingen i boken går i princip ut på att Len och Amalthea försöker skapa sig ett så bekvämt liv som möjligt på en främmande planet där de inte vet vad som går att äta och de inte har några verktyg alls förutom en laserkniv. En av de väldigt få saker de lyckats få med sig från skeppet innan det försvann är en gammal postorderkatalog (någonting i stil med Clas Ohlsson-katalogen) som innehåller bilder på massor med praktiska prylar som de visserligen aldrig sett tidigare men ofta kan lista ut vad det är och få goda idéer från. Ganska ofta känns boken som en faktaartikel om överlevnadskonst, lätt förklädd till skönlitteratur.
Så långt alltså de svenskskrivna titlarna. Resten är som vanligt översatt från engelska och till stor del delar i pågående serier.
I Susan Price Alvkungen avslutas historien som började i Alvprinsen (recenserad i Månblad 36). Halvalven Alvdag är kung men hans kristne halvbror Unwin lämnar honom inte ifred. Unwin ser sin brors alviska blod som en styggelse och det blir ju inte bättre av att Alvdag fortfarande håller fast vid de hedniska riterna, så han försöker störta honom från kungatronen.
Precis som i den första delen så är handlingen väldigt rättfram utan komplikationer. Trots det känns det ibland som om det går lite långsamt fram. Mot slutet av boken får handlingen upp farten, även om det inte är så svårt att inse i förväg ungefär vad som kommer att hända.
För mig som inte är speciellt insatt i fornnordisk religion så kändes beskrivningarna av den vettiga. Jag tycker att det ger en bättre närvarokänsla när boken utspelar sig i en miljö som jag på något sätt har en relation till än när den är helt påhittad.
Polgara besvärjerskan är (precis som Belgarath besvärjaren som kom ut strax innan) en prequel till David Eddings' serier Sagan om Belgarion och Sagan om Mallorea. I den här berättar trollkvinnan Polgara vad som hänt under hennes 3000-åriga livstid, främst i syfte att fylla i hålen i den berättelse som Belgarath lämnat i den tidigare boken.
Eftersom det ska föreställa vara Polgara som har skrivit den här boken så är den upplagd ungefär som en dagbok, även om det inte finns exakta datum. Då och då pratar hon direkt till läsaren och framstår då oftast som en ganska irriterande person. På det hela taget verkar Polgara inte som någon speciellt trevlig person i den här boken. Hon berättar gång på gång om hur hon får andra personer att uppföra sig som hon vill, med våld om så behövs. Berättelsen framställer det hela tiden som fullständigt naturligt att hon har rätt (vilket ju i och för sig inte är så konstigt eftersom hon skriver den själv), men det finns aldrig någon motivering till varför det skulle vara så. Med tiden framstår Polgara som både diktatorisk och omogen.
Ett annat problem med boken är att den är skriven ur en enda persons synvinkel, långt efter att händelserna i boken utspelar sig. Det gör att man hela tiden är säker på att huvudpersonen kommer att klara sig, så en viktig spänningsskapande faktor försvinner helt. Att författaren sedan är utrustad med väldigt kraftfulla magiska förmågor gör inte saken bättre. Till allra största delen saknar berättelsen driv. Att sedan Polgara framstår som en så pass otrevlig person som hon gör får läsaren att bry sig ännu mindre om vad hon sysslar med. Bara precis mot slutet av den här boken börjar det bli lite mer spännande, så förhoppningsvis blir det bättre i den andra halvan av boken (den svenska utgåvan är som vanligt uppdelad i två delar).
Vad drömmar månde komma av Richard Matheson är egentligen ingen ny bok, men den ges ut på svenska nu eftersom den just filmatiserats och enligt baksidestexten belönats med någon Oscar. Jag antar att John-Henri ser chansen att kunna sälja boken med draghjälp av filmen, samtidigt som han kan ge ut fantastisk litteratur som det ju tyvärr inte är något jättesug efter (om det inte är heroisk fantasy i långa serier). Naturligtvis är det inget fel med det, bara smart planering.
Det första som händer i boken är att Chris Nielsen dör. Till sin förvåning vaknar han upp igen och finner sig i himmelriket. Ganska snart märker han att han inte kan njuta av det trots dess synbara fulländning, eftersom han saknar sin älskade Ann allt för mycket. Efter ett tags sökande kommer han på att det finns någonting han kan göra för att kunna återförenas med Ann, men det är förenat med stora risker. Men vad gör man inte för kärleken?
Handlingsmässigt så är boken ganska enkel. Chris dör, hamnar i himlen, får en guidad tur där och sätter sedan igång och försöker återförenas med Ann. Språkligt får boken klart godkänt och jag har ingenting att invända mot översättningen heller. Däremot tycker jag att det är onödigt lång. Ganska stora partier för egentligen inte handlingen framåt utan består bara i att Chris får olika delar av livet efter detta förevisat för sig. Det är gott om beskrivningar som inte direkt tillför någonting. På den här punkten tror jag att filmen kan ha möjlighet att bli bättre än boken, för allting sådant kan ju visas utan att ta en massa plats i filmen.
En annan kuriös detalj med boken är att den presenteras som skriven av Chris själv. Från himlen har han kontaktat ett medium som han dikterat boken för. Han har sedan övertalat detta medium att bära manuskriptet till hans bror och överlämna det. Mediumet som inte är speciellt förtjust i detta påhopp är bara glad att bli av med pappren. Chris är författare men mediumet han får tag i inte någon större begåvning, så då och då dikterar han något ord som mediumet inte känner till och stavar fel, så han tvingas bokstavera det. Av någon anledning har detta tagits med i boken, kanske för att den på något sätt ska kännas mer verklig. Jag tycker inte att det tillför någonting alls. Det blir ännu fånigare av att det stavas fel på ord som är enkla på svenska men komplicerade på engelska.
Totalt sett så tycker jag att boken är godkänd med reservationen ovan. Som sagt tror jag dock att den kan bli en riktigt bra film, för de saker jag retade mig på bör rimligen inte ha följt med över till filmmediat.
Johnny och bomben är tredje delen i Terry Pratchetts Johnny-serie (de tidigare är Endast du kan rädda mänskligheten och Johnny och döden), men egentligen har de inte så mycket med varandra att göra. Visserligen är det samma huvudpersoner i alla böckerna, Johnny och några av hans kompisar, men handlingen i böckerna har inget samband så det går utmärkt att läsa dem i vilken ordning som helst.
I Johnny och bomben så upptäcker kompisarna att de har snubblat över en tidsmaskin och de åker tillbaka i tiden. Ganska snart kommer de på att det finns en stor viktig händelse som de skulle vilja ändra på. Frågan är vad som kommer att hända med nutiden de kommer ifrån om de ändrar på historien. Kommer de själva ens att finnas? Inte blir det enklare av att de råkar glömma en kompis i dåtiden samt att de möter sig själva när de kommer tillbaka till en tidpunkt strax innan att de åkte.
Trots alla dessa förvecklingar i tiden så är det här en lättläst historia. Precis som vanligt med Pratchettböcker så är det ganska roligt, även om det inte är en bok som man skrattar högt åt på samma sätt som böckerna om Skivvärlden.
Till sist någonting så ovanligt som en översättning av en modern science fiction-serie. I och med I en annan värld så har vi kommit en fjärdedel genom Tad Williams' serie Otherland. Det ska bli fyra delar på engelska men som vanligt kommer den svenska upplagan ut i mer hanterliga volymer. På engelska har andra delen just kommit ut, och den väntas på svenska till hösten. Synd att det inte översätts mer modern science fiction med den hastigheten.
Precis som i De gyllene skuggornas stad så utspelar sig en stor del av handlingen i cyberspace. I verkligheten så flyttar sig dock Renie och hennes vänner från sina hem där de känner sig allt mer osäkra till en övergiven gammal forskningsbunker som de fått tips om av ett par vänner de bara träffat via cyberspace. Medan den förra delen i serien till stor del bestod av uppbyggnad av spänningen och en hel del stämningsskapande mystik så händer det en hel del i I en annan värld. De flesta av de trådar som var helt frikopplade från varandra i den första delen möts nu, både i verkligheten och i cyberspace.
Renie och hennes vänner har nu hittat fram till staden Otherland i cyberspace som de letat efter och som de tror kan vara åtminstone en del av anledningen till att Renies bror ligger i koma. Problemet är att det inte verkar vara något trevligt ställe och det verkar inte ens som om de kan koppla bort sig från cyberspace längre.
På okänd planet av George Johansson, ©1999 (ursprungligen 1982), 95 sidor, Natur och Kultur.
Alvkungen av Susan Price, ©1996, 235 sidor, Richter, översättning Molle Kanmert.
Polgara Besvärjerskan 1: Belgaraths dotter av David Eddings, ©1997, 427 sidor, Wahlströms Fantasy, översättning Ove Fransson.
Vad drömmar månde komma av Richard Matheson, ©1977, 271 sidor, Replik, översättning Kerstin Fredholm.
Johnny och bomben av Terry Pratchett, ©1996, 240 sidor, Wahlströms Fantasy, översättning Peter Lindforss.
I en annan värld av Tad Williams, ©1996, 332 sidor, Wahlströms, översättning Eva Haskå.