Filmen börjar som sagt mycket bra. Man får se soldater stå och välja ut spädbarn på ett sjukhus år 1996. Barnen skickas på utbildning där varje barn får lära sig sådant som att ''The Forces are his family'', ''He is most happy when following orders'' and ''A soldier lives to kill'', ''War is his friend''. Fast Ett stort plus är att soldaternas flagga inte är amerikansk utan en truppflagga.
Efter sjutton års utbildning så sätts de på olika uppdrag och sånt där allmänt krigande lite varstans och vi börjar också röra oss utanför solsystemet. Det finns en hel scener från deras utbildning och deras krig som är riktigt bra och mycket tänkvärda (sedvanliga Hollywoodmissar med att de skjuter automatvapen på någon måne utan syre får man nog stå ut med).
När farbröderna börjar bli 40 så kommer en ny och förbättrad version av soldaterna ut på marknaden. Nu kan man lika gärna stänga av för nu är allt bra slut. Nåja den kvinnliga huvudperson är rätt så söt så det är OK att fortsätta att titta.
Att det tog så lång tid att göra en ny modell och att den första och enda batchen haft visst frånfälle under de tjugo år den varit i aktiv tjänst ska man ignorera.
De nya soldaterna är inte handplockade på BB utan framavlade och genmanipulerade så de blivit mycket uthålligare och bättre. Det nya befälet demonstrerar en av de nya modellerna i en enkel strid utan vapen; tre gamla mot en ny, och den nya spöar skiten ur de gamla.
De tre liken dumpas på en avlägsen sop-planet så att de inte ska upptäckas och så att inga frågor ställs (man ska nog ifrågasätta manusförfattarens eventuella intelligens). För att nu filmen ska ha någon handling så är givetvis ett av liken inte ett lik. Han vaknar till liv strax innan de dumpar honom på planeten.
Under dumpningen så flyger de in stora rymdskepp som vräker ut en massa skrot och man kan se hela hangarfartyg som ligger där på planeten och skräpar.
Snälla, snälla, kan någon förklara för manusförfattarn att det skulle gå åt ofantligt mycket mer energi att frakta ett helt hangarfartyg till en annan planet är att ta hand om det och smälta ner det.
Vår hjälte träffar en massa folk som bor i den enda staden som finns på denna planet och överlever genom att leta igenom soporna efter användbara saker. Han försöker leva i deras samhälle men det fungerar inte så bra.
De nya bättre soldaterna ska nu ut på ett träningsuppdrag och gissa till vilken sop-planet de åker. Deras, givetvis onda, befäl ger order om att alla de stöter på ska betraktas som fiender och skjutas. Alla som tror att vår gamla soldat kommer att döda alla tjugo nya soldater alldeles själv nu räcker upp en hand.
Ha! Ni hade fel!
Först ger det onda befälet order om att skicka in tre man för att rensa i staden. Då dyker vår hjälte, som föresten lystrar till det hjälteklingande namnet Todd, upp och dödar enkelt de tre soldaterna. Hmmm, har man bättre odds om man slåss en mot tre?
Todd fortsätter med att döda fler av den nya modellen. Han dödar ungefär 22 stycken (kan ha varit fler, han kör över de sista med en trupptransportbilliknande sak). Nåja, de nya har ju aldrig varit i strid och Todd känner ju miljön så han har ett visst övertag, men kanske inte så mycket.
En tänkbar anledning till att ingen hade koloniserat planeten istället för att använda den som soptipp är att det blåser väldigt mycket. Blåsten kommer i plötsliga stormbyar, men alla kan andas så den borde egentligen ha varit lämplig för kolonisering istället för avfallsdumpning. Nåja, det var inte det jag skulle klaga på utan på den osannolika tillfällighet att en stormby sliter loss några av korsen på kyrkogården så att de råkar spetsa några soldater just då vår hjälte behöver hjälp.
Till sist så är det bara en av de nya soldaterna kvar och det är han som besegrat Todd tidigare. I denna strid slåss man givetvis utan vapen (Todd hade skjutit/sprängt/knivat/kört över de övriga).
Så han dödade minst 23 av de 20 soldaterna.
Sedan försöker det onda befälet fega ur genom att med hjälp av de äldre soldaterna placera ut en planetförstörande bomb. Befälet försöker lämna kvar soldaterna med då kommer vår hjälte och slänger av honom från skytteln och åker därifrån med de överlevande från sop-planeten. Den planetförstörande bomben såg ut som en fotboll så därmed anser jag min tes om att sp*rt är skadligt är bevisad.
Till vår stora förvåning har Todd nu lärt sig medmänsklighet och en massa andra dumma saker så han kan nog inte få tillbaka sitt gamla jobb som soldat.
Kurt Russell som spelar Todd gjorde ett fantastiskt jobb med rollen. Han tränade i 18 månaders tid á tre timmar om dagen på ett gym för att komma i form. Han hade extremt få repliker och hade hela tiden ett nollställt ansiktsuttryck men lyckades istället förmedla alla sinnestämningarna endast med hjälp av ögonen.
Det fanns en del kul referenser till Blade Runner och regissörernas tidigare filmer. Till exempel är en av striderna som Todd utkämpar nämnd i Blade Runner och i skräphögarna ligger det prylar som varit med i Event Horizon. Det finns även många referenser till Kurt Russels andra filmer.
Efter att ha sett filmen en gång till med regissörens kommentarer så blev jag lite mer imponerad (och regissören var faktiskt medveten om att han dödade ungefär 30 av de 20 soldaterna) så filmen är nog faktiskt sevärd om inte annat så för Kurt Russells rollpresentation.
Filmen har ett lättgissat Hollywood-slut men är man medveten om det så slipper man bli uppretad på det medan man ser filmen. Se den gärna, men en biobiljett skulle jag avrekommendera.
Boxen innehåller även en dokumentär om Terry Gilliams kamp med filmbolaget för att hindra dem att klippa om filmen till en TV-version. Filmbolaget ville ha ner tiden och göra filmen mer till en kärlekshistoria. Han lyckades stoppa dem i några år men till slut fick filmbolaget sin vilja igenom.
Har ni inte sett Brazil (i någon riktig version) så sluta läs här och se istället denna underbara film för jag kommer att avslöja lite väl mycket i mina jämförelser av specialversionen och TV-versionen.
I TV-versionen finns det bara en drömsekvens men i specialversionen finns det cirka sju stycken. När Sam i filmen går in i arkiven för att ändra Jills status till död så gör han detsamma med Tuttle (rörmokaren).
Väldigt många scener med Sams mamma är bortklippta i TV-versionen.
Till exempel den underbara restaurangscenen där de beställer mat via
bilder och får en odefinierbar sörja är ytterst kort och med i
förtexterna och då bara terroristbombningsdelen. Barnvagnen sprängs
inte heller i början. Också hela historien om hur mammans väninna
försöker få Sam att gifta sig med sin dotter är helt borta och man får
knappt se något av hennes felbehandlingar heller.
TV-versionen innehåller en del scener som Terry klippt bort. Till exempel när Jill söker upp Sam utanför hans lägenhet så är det en längre scen där hon försöker förklara varför hon dyker upp hos honom på ett utstuderat fånigt sätt. Jag förstår att dessa scener var bortklippta då de inte tillför något till filmen.
I TV-versionen så är Scenen med ''barnvagnen'' som åker nerför trappan bortklippt. Scenen när rörmokarna beslagtar Sams lägenhet med hjälp av rätt formulär är borta och man får bara se när Sam korskopplar luften och avloppet till deras dräkter.
Slutet är det absolut hemskaste med TV-versionen. Sam blir arresterad och direkt förd till tortyrkammaren, utan att man får se varför han blev arresterad och varför han bör bekänna sina brott. Sam blir räddad av Tuttle och hans kollegor. Denna gång är det på riktigt och inte en dröm. Han och Jill flyr (man får inte höra hennes protester och skottet under arresteringen) ut på landet och slår upp huset. Där är det en lång scen där man får se Jill komma in i huset och titta kärleksfullt på Sam där han ligger och sover i sängen. Men de har kvar scenen när Tuttle försvinner i pappren som fastnar på honom, som mer hör hemma i en dröm än i den verkliga världen, men det torde vara uppenbart att större delen av amerikaner har problem med verklighetsuppfattningen. Det riktigt konstiga med slutet på TV-versionen är att de har med slutet från den amerikanska bioversionen där man får se Sam sitta i förhörsstolen och där väggarna är ersatta med blå himmel. Det är bara förhörsstolen och gången ut till den som ser ut att sväva i himlen bland molnen. Detta blir extremt konstigt då han ju lyckas fly.
Specialversionen och TV-versionen är två helt olika filmer. I den riktiga (Terrys version) filmen så framstår det mer som att det inte finns några riktiga terrorister utan att alla terrorister är -- utan att staten vet om det -- infiltratörer, motagenter eller motmotagenter som alla arbetar för olika avdelningar inom staten. I TV-versionen finns terroristerna och det skildras mycket tydligt att Tuttle och Jill verkligen är terrorister. Fast en underlighet i TV-versionen är att man inte får se rörmokarna beslagta Sams lägenhet så då finns det ingen anledning för Sam att ge sig på rörmokarna och bli terrorist.
Hela Sams drömvärld med hans förälskelse i en kvinna från hans drömmar som han börjar jaga saknas i TV-versionen och har blivit ersatt av en vanlig standardiserad Hollywood-kärlekshistoria. Även all de intressanta relationerna saknas. Till exempel Sams mors och dennes väninnas skönhetsdoktorers kamp får man bara se glimtar av och likaså väninnans fåniga försök att gifta bort sin dotter mot hennes vilja. De relationer som finns kvar har blivit slätstrukna Hollywood-romanser utan intresse.
Scenen med förhörsledarens dotter (som förresten var Terry Gilliams dotter) är bortklippt så han framstår mer som en sadistisk torterare än en snäll familjefar vilket rättfärdigar för tittarna mer varför terroristerna slåss mot systemet.
Som kuriosa kan nämnas att Terry Gilliam hade tänkt sig en annan inledning än den fluga man såg fastna i pappren. Det skulle fortfarande vara en fluga som flög omkring, denna gång i en regnskog där man såg ett träd bli fällt. Sen flyttades man ut och såg flera stora maskiner såga ner många träd. Man får följa flugan då den flyger med timmerbilen till en fabrik där man gör papper av träden. Sen följer flugan med papprena till ett tryckeri där något trycks på pappret. Sen följer flugan det tryckta pappret in till en stad där pappersbunten slängs ner och på det tryckta pappret står det ''Stoppa skövlingen av regnskogen''. Det fanns tyvärr för lite pengar för denna läckra öppningscen.
Undvik att se den amerikanska TV-versionen av Brazil annat än i studiesyfte och då efter man sett den riktiga Brazil ett antal gånger. Den amerikanska bio-versionen har det rätta slutet, det är bara scenerna mellan arresteringen och förhörsrummet som är bortklippta, samt lite av drömscenerna jämfört med specialversionen. Den amerikanska bio-versionen har jag inte sett och har väl inga större planer på att göra det heller.
MacLeod och Ramirez är inte längre utomjordingar utan ''människor'' från långt tillbaka i tiden. Deras straff sänder dem inte längre till en tid för 500 år sedan, utan de skickas istället till olika tidsepoker så de har fixat en av de många saker där tvåan inte alls stämde överense med vad som hände i ettan.
Den nya versionen är 16 minuter längre än filmen som inte finns men det är svårt att säga vad som är nytt då jag förnekar alla anklagelser om att jag skulle ha sett Highlander 2. Man fick se lite mer med hans fru Brenda (nåja, hon var död) och de påminde varandra om att man inte fick slåss på helig mark. Men dessa scener var inte 16 minuter så det måste ha funnits mer nytt material.
Jag har spelat in filmen och kommer att donera den till LSFF, så om någon vill riskera sin psykiska hälsa så kan de titta på båda versionerna (man får själv tillhandahålla ''orginalet'') och jämföra.
En skillnad är att MacLeod inte åkte hem i slutet utan levde kvar i framtiden med sin nyvunna kärlek. Man fick också dras med en massa tidsresebuggar. När skurken tittade in i framtiden och såg att MacLeod kanske skulle åka tillbaka och döda honom så åkte skurken in i framtiden istället för att trycka på FastForward för att se vad som skulle hända.
Liksom i originalet är den nya filmen full med fel. Kör man ett tunnelbanetåg fort (500 km/h eller miles/h) så slängs alla bakåt i vagnen då man accelererar upp den i allt högre farter. Konstigt att detta fenomen bara uppträder i tunnelbanevagnar och inte i flygplan. Kör man sedan tåget genom en betongvägg så blir det bara lättare skador på vagnen och alla liken ligger kvar i bakre ändan av vagnen.