Jag var ganska missnöjd med halva Stablefords The Empire of Fear och då The Werewolves of London verkade vara en liknande bok med vampyrerna utbytta mot varulvar så struntade jag i att läsa denna bok då den kom. Men jag köpte boken billigt på ett antikvariat nyligen och när nu Stableford var hedersgäst på Norcon i år så gav jag boken en andra chans och blev mycket positivt överaskad. Varulvarna var inte alls centrala i boken utan bara en av de konstigheter som finns i världen. Handlingen utspelar sig 1872 och en av de saker jag gillar är att boken för en intelligent debatt mellan vetenskap och icke-vetenskap. Premissen i boken är att verkligheten inte är så fix som vetenskapen antar och att det existerar entiteter som kan ändra alla empiriska bevis och vad folk anser så att historien ändrar sig. Denna premiss kan sedan användas för att på ett väldigt bra sätt illustrera att vetenskap verkligen gör detta grundantagande och vad det skulle innebära för en person med en rationell världssyn om han blir medveten om detta. Boken har en avslutning så den kan mycket väl läsas ensam men vill man läsa mer om denna värld så finns det två till böcker som heter The Angel of Pain och The Carnival of Destruction.
Interzone skrev om boken enligt baksidestexten: ''By far the best book he has ever written, a scientific romance of very great scope... the most intelligent novel yet published in 1990'' och detta kan jag mycket väl hålla med om. Boken rekommenderas varmt. /TP
Vägvisare för bokvänner består till största delen av en listning över antikvariat i Sverige. För varje antikvariat får man reda på adress, öppettider, specialiteer och så vidare. Förutom det finns det också lite information om bokinformation på internet, lite om bokbinderi och restaurering av böcker, en lista med författarsällskap och ett index till vilka olika antikvariat som sagt sig specialinriktade på olika saker. Om vi bortser från SF-Bokhandeln så finns det ett antikvariat i Malmö som säger sig vara bra på fantasy och ett i Ystad som är bra på science fiction. Förutom dessa finns ytterligare några som specifikt nämner science fiction bland det som ingår i sortimentet.
För den som gillar att vandra runt på antikvariat och leta efter intressanta böcker (och vem gör inte det?) så är det här en utmärkt bok för att underlätta semesterplaneringen. /HP
I A Dozen Black Roses blandar Nancy A. Collins ihop berättelsen om sin vampyr Sonja Blue med spelsvärlden World of Darkness från White Wolf. Jag har inte spelat någonting som har med World of Darkness att göra så jag kan inte uttala mig om den delen av boken är korrekt, men jag tycker att det känns som en riktig Sonja Blue-bok.
Sonja Blue (som inte nämns vid namn mer än en gång i boken) kommer till Deadtown, en stadsdel i en amerikansk stad som tagits över av vampyrer och som vanliga dödliga betraktar som om den inte fanns och dras omedelbart in intrigerna mellan de två olika gäng av vampyrer som finns där.
Precis som i de tre tidigare delarna så är det bitvis våldsamt och ibland väldigt blodigt. Nancy Collins väjer inte när det händer saker utan går rakt på. Oftast är hennes vampyrer någorlunda lika människor med trendiga tatueringar och pierceningar och allt, men när de får smak på blod så ramlar fasaderna bort och den vildsinta besten inuti det mänskliga skalet kommer fram. /HP
Innan jag läste Bellwether var min samlade erfarenhet av Connie Willis att jag läst Doomsday Book och recenserat den till Nebulazinet för några år sedan. Eftersom jag inte var speciellt imponerad av den boken så har det inte blivit av att läsa mer av Connie Willis. Jag har dock inte kunnat undgå att märka att alla pratar om henne och på senare tid har ett flertal personer jag känner och som i de flesta fall har en smak som jag litar på sagt att Bellwether ska vara bra. Till slut gav jag upp och gick och köpte den och satte mig omedelbart och läste den. Eftersom jag befann mig på ett hotellrum i Oslo utan något annat att göra så läste jag ut den samma kväll och har nu bestämt mig för att Doomsday Book måste ha varit ett olycksfall i arbetet -- Bellwether är ju bra! Efter att sålunda ha byggt om min uppfattning om Connie Willis stegade jag tillbaka till Avalon dagen efter och köpte Remake ...
Bellwether handlar om Sandra Foster som forskar om flugor -- Rubiks kub, bobbat hår, rockringar, tamagotchi och så vidare. Hon vill komma underfund med hur de uppkommer och hur de sprids.
Sandra jobbar på ett stort forskningsinstitut där ett av hennes största problem är Flip, en tjej som förväntas vara anställd som postbud men som levererar internposten fel och går runt och klagar på att alla vill att hon ska arbeta. Ett av hennes fellevererade postpaket gör att Sandra får kontakt med Bennett O'Reilly, en kaosforskare som av någon anledning verkar vara fullständigt immun mot allt vad mode och flugor heter.
Sandra samlar in källmaterial om alla olika flugor hon kan hitta i form av tidningsurklipp och liknande och försöker sedan hitta någon form av mönster i alla detta. Ett av de vanligast återkommande mönstren visar sig vara att Flip lyckas slarva bort bitar av hennes material genom att tappa bort det i posten eller råka slänga det eller så. Genom hela texten finns det beskrivningar av olika flugor (förutom att det finns lite fakta om olika flugor som inledning på varje kapitel) så efter att ha läst boken gick jag omkring på gatorna i Oslo och såg spår efter flugor så fort jag vände mig om.
Speciellt personteckningen i boken tycker jag är bra. Alla de olika huvudpersonerna känns som riktiga personer, även om vissa av de bisarra modenycker som Flip ständigt faller offer för verkar väldigt överdrivna. Å andra sidan känns ganska mycket av det som ska föreställa mode ganska överdrivet i mina ögon. /HP
Remake är en väldigt tunn bok med dagens mått mätt. Trots det så tyckte jag att den kändes lite utfylld här och där. Tempot var ibland lägre än vad som hade varit önskvärt.
I framtiden som beskrivs i Remake så har filmindustrin slutat göra spelfilmer så som vi är vana vid. Nu görs allting med datorer och gamla kända skådespelare. Man kan utan vidare göra en ny film med Humphrey Bogart bara man har tillgång till någon av de filmer han gjort. Det enda problemet är att advokaterna vill ha ett finger med i spelet också. Då och då så hamnar rättigheterna till någon skådespelare i domstol och då går det plötsligt inte att komma åt filmer som han medverkar i alls.
I den här framtiden så har de amerikaner som vill utradera vissa företeelser fått nya möjligheter. Genom att bildbehandla gamla filmer så kan man ta bort saker som man inte tycker om. Alltså sitter huvudpersonen i boken och försöker redigera bort alla förekomster av rökning och alkohol i filmer som Casablanca.
Häri ligger också det stora logiska problemet med boken. När man ser på film så gör man det här genom någon form av direktkoppling mot den som äger filmen. Systemet verkar likna de pay-per-view-system som föreslagits. Det konstiga är att det inte verkar finnas några videobandspelare. Det innebär att när rättigheterna till en skådespelare hamnar i domstol och filmägaren inte kan skicka ut dem filmen för visning mer så går det inte att få se den alls. Jag tycker inte att det känns trovärdigt att det inte skulle finnas någon form av inspelningsanordning tillgänglig, speciellt som de flesta av de filmer som det talas om i boken är filmer som är gamla redan idag. Eftersom filmerna ju finns på video nu, så hade jag förväntat mig en förklaring till varför de har försvunnit i framtiden.
Strax efter att jag läst den här boken så hittade jag en intressant
notis på en mailinglista. I den kanadensiska tidningen The Globe
& Mail fanns den 18:e augusti i år artikeln '''Synthespians':
return of the living dead?'' Där berättas om företaget Virtual
Celebrity Productions
Om man ska döma av utsidan på boken så verkar Jhereg vara en vanlig fantasybok, men den är inte riktigt så vanlig när man väl kommer in i den. Huvudpersonen Vlad Taltos är en lönnmördare med en jhereg som familiar. Till den har han ett telepatiskt band vilket gör att han bokstavligen talat kan ha ögon i nacken. Hans lilla jhereg kan flyga runt och varna honom om det händer något.
Det som gör att jag inte tycker att det är en normal fantasybok är dels att Vlad ibland känns som något slags hemlig agent med magikunskaper, men också att världen inte bara innefattar magi utan även kunskaper om genteknologi. Detta till trots så känns det hela tiden som fantasy, det slår aldrig över och blir science fiction med ett lager fantasy ovanpå. /HP
Felicias ö är föregångaren till Felicias resa (1998) som jag recenserade i Månblad Alfa 36. Även om jag tycker att det gick bra att läsa den andra delen före den första så blir det antagligen bättre om man läser dem i rätt ordning, för det fanns en hel del bakgrund i den här boken som jag inte hade klart för mig när jag läste den första.
Boken utspelar sig i en dystopisk nära framtid när samhället är hårt styrt och dessutom börjar få allt större problem med att tillfredsställa invånarnas krav. Missnöjet växer och metoderna för att hantera folket blir allt hårdhäntare. I början av boken så befinner sig Kana i ett gencenter i Urbs och hon vet att barnet som växer i henne inte tillhör henne, det tillhör vetenskapsmännen i Urbs. Trots det vill hon naturligtvis inte lämna barnet ifrån sig utan hon lyckas fly och kommer till en plats där ett antal andra flyktingar lever tillsammans. De tar in henne bland sig. Ganska snart kommer soldater efter henne och barnet, men hon och en del av människorna lyckas fly till en ö.
Vi får sedan följa den lilla kolonin människor medan de försöker klara sig på ön. Ibland måste de ge sig över vattnet och in mot Urbs för att stjäla djur och annat eller helt enkelt hämta mer jord så att de kan odla vad de vill.
Eftersom det bara är en liten handfull människor som bor på ön så blir det en komplicerad väv av relationer mellan dem. Ingen kan göra någonting utan att någon annan vet om det. Detta är Cannie Möller väldigt bra på att skildra. Boken har många korta kapitel och det varierar vems synvinkel kapitlen är skrivna från. /HP