Förutom oss fanns det the usual suspects från Oslo (som innan kongressen hotat med att våldgästa Uppsala även om det inte blev någon kongress, eftersom de numer vant sig vid en årlig semester i Uppsala), ett antal infödingar från Uppsala samt naturligtvis en mängd deltagare från förorterna mellan Linköping och Uppsala.
Naturligtvis låg även Göstas ande över församlingen. Även om jag inte såg till honom personligen så kändes hans närvaro.
Det var å andra sidan ganska luftigt i schemat resten av tiden så det kändes inte allt för stressigt när två punkter för en gångs skulle inte hade mer än kanske en halvtimme mellan sig.
Programmets höjdpunkt var när Karin Kruse (stilfullt iklädd basker) hade poesikväll och läste högt ur Daniil Charms diktsamling (eller vad man nu ska kalla det) Konsten är ett skåp. Absurt är bara förnamnet. I början misstänkte jag att hon smugit in fanzintexter på lösa lappar i en vanlig bok, men den verkade väldigt verklig när jag tittade på den efteråt. Den står på min lista över böcker att köpa numer, naturligtvis.
Förutom det, då? Tja, det gamla vanliga. ''Vart är fandom på väg?'' avhandlades, som så ofta förr. Åka fixade charader med ämnen som man skulle kunna tro att Magnus Eriksson var skyldig till, för de var löjligt svåra. Lars-Olov rundade av kongressen genom att visa diabilder. Om han inte skulle göra det så blir det ju knappt någon kongress. Det var för den delen gott om fotografer på plats, så det bör finnas dokumentation för framtiden. Tyvärr hann Tommy vakna innan jag hann ta kort på honom med hans egen kamera. Det borde vara förbjudet med kamerafodral med kardborrband, de låter för mycket.
Frågesporten var skoj. Ett gäng boktitlar på engelska hade matats in i översättningsmojten Babelfish på nätet och översatts automatiskt till andra språk i några steg och sedan till slut tillbaka till engelska. På slutet så var det meningen att lagen skulle komma fram till vilken titel det var. Av någon anledning hade man krånglat till det hela lite genom att en person i varje lag fick se både original och översättning och skulle sedan tala om om de övriga i hans lag skulle klara av det eller inte. Beroende på om de klarade det och om han gissat rätt eller inte så fick man olika många poäng. Eftersom den potentiella poängutdelningen var störst för att gissa att de skulle klara det så gissade alla på det, så det momentet hade lika gärna kunnat utgå, men det var kul i alla fall.
Auktionen var också intressant. Det fanns en rätt ansenlig mängd böcker, och den särklassigt största av dem bestod i Mikael Jolkkonens vindsröjning där han fått fram de mest underliga saker utan någon som helst genreanknytning. Anders Bellis som var utropare gjorde det bästa av situationen och sålde bibeln som fantasy och en lärabok i fysik som värdefullt källmaterial för blivande science fiction-författare. Mot allas förväntningar lyckades han faktiskt sälja allting som fanns på bordet, även om det tog rätt lång tid. Det som verkligen förvånade var att han dessutom lyckades få ut rent astronomiska summor för en del av böckerna som inte hade varken genreanknytning, aktualitet eller intresse.
Det fanns säkert ett programpunkter till, men de var jag nog inte på. Eller så har jag förträngt dem. Eller så var jag helt enkelt i baren, och så fall är det ju svårt att säga om programpunkterna verkligen fanns eller inte.
Fast det är klart, Göstapriset delades ju ut också. Årets pris delades ut, som den uppmärksamme läsaren redan gissat, till Brita Planck. Ingen var så förvånad som pristagaren själv. Vi andra fick inte heller någon klarhet, för när hon skulle redogöra för motiveringen till varför hon fått priset (pristagarna förväntas stå för den själva) hade hon inte så mycket sammanhängande att säga. Det är uppenbarligen en överväldigande upplevelse att bli nitad av Gösta.
En annan programpunkt som fanns, vid närmare eftertanke, var intervjun av hedersgästen. Anders Bellis intervjuade Lennart Uhlin så att det stod härliga till. Ibland kunde det möjligen vara lite svårt att inse vem det var som var gästen, för Bellis både ställde frågor och svarade på dem.
pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip Kökspersonalen kom utrusande och knappade in sin kod på en liten låda på väggen. När ingenting hände såg de lite förvirrade pip-pip ut och sprang iväg igen i jakt på en telefon för att ringa någon av de pip-pip ansvariga som fanns listade på en lapp ovanför larmet. pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip Fem minuter senare stressade en ansvarig in i lokalen och knappade in sin kod i dosan pip-pip och såg väldigt förvirrad ut när det inte hade någon som helst effekt. Även han försvann raskt i ett moln av pip-pip telefonletande. pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip Ganska snart uppenbarade sig ytterligare någon ansvarig som repeterade samma process. pip-pip Knappa, stirra, ringa. pip-pip Den här gången var det Falck Security vi väntade på. pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip Och väntade. pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip pip-pip Ungefär två timmar efter att larmet gått på kom till slut en ogre från Falck. Han knappade in sin kod på larmdosan och såg förvirrad ut när det inte slutade pipa som det stått i handboken att det skulle göra. ''Det är något tekniskt.'' upplyste han oss och gick iväg pip-pip och micklade i någon annan ände av det tekniska. På vägen passade han även på att hejda någon från att begå våld mot larmet. Efter att ha pillat lite mer planlöst i larmanordningarna pip-pip så konstaterade han att det inte var någonting han kunde göra åt saken utan vi fick helt enkelt leva med att det pep. Det var helt pip-pip klart inte ett vettigt alternativ att fortsätta med ungefär halva kongressen med ett ilsket pipande larm så till slut pip-pip lyckades kongressledningen övertala honom om att man skulle pip-pip få klättra upp och desarmera larmet så att det åtminstone inte lät pip-pip. Om man gick ut på utsidan av kongresslokalen kunde man dock fortfarande höra samma ljud, för på utsidan av lokalen satt en likadan larmanordning, omkring tre meter upp och utom räckhåll. Som tur var satt den bakom ett hörn, så inne i lokalen hördes den inte, och om man stod vid utgången och hämtade luft var den i alla fall nästan ignorerbar.
När det efter ett tag stod klart att det inte var brandlarmet som gått utan inbrottslarmet sade Bellis besviket att han inte trodde på det, för hans image krävde att det var hans fel.
Beväpnad med min egen lista över
antikvariat
Jag strosade vidare mot Carolina Rediviva och slottet, fotograferade Pelle Svanslös-övergångsställe-skylten och fortsatte ner längs Drottninggatan till Redins Antikvariat som visade sig inte ha öppet alls på lördagar, och som dessutom hade en askkopp stående på bordet innanför fönstret. Illa. Lite längre ner längs gatan hittade jag först SerieZonen (som inte hade så mycket antikvariska böcker vad jag kunde se) och Läslusen, en bokhandel med enbart barnböcker. På gatuplanet fanns nya böcker och i källaren antikvariska böcker. Den var till och med öppen, som omväxling (det var ju iofs SerieZonen också, men den var inte lika intressant).
Utanför Läslusen mötte jag Tommy, och vi bestämde oss för att gå bort till Vaksala torg där det fanns en massa stånd som sålde allt möjligt, inklusive böcker. På vägen passade vi på att gå förbi bokinisterna som står längs Fyrisån och säljer böcker. I det första ståndet hittade jag en del i Delta SF-serien och en del i Bernces SF-serie som jag köpte. I nästa stånd (som för övrigt sköttes av Ola Eng, vilket förklarar varför hans antikvariat inte var öppet) hittade jag ''A-anlöpning'' och ''anmana-barhufvad'', det vill säga de två första delarna av Svenska Akademiens Ordbok för 25:- styck som jag naturligtvis köpte. Tyvärr innebar det också att jag var tvungen att bära runt på dem kors och tvärs genom Uppsala i några timmar. Efter detta inköp fortsatte vi bort till Vaksala torg där jag inhandlade ett nummer av Häpna!, en Kalla Kårar-pocket och ytterligare en del i Delta SF-serien som jag hittade insmugna bland allsköns bråte. De här behövde jag inte betala mer än några kronor styck för.
Nu gick vi tillbaka mot centrum igen och jag gick tillbaka upp till Bibliomanen som vid det här laget borde ha öppnat. Mycket riktigt. Där inne fick man en trevlig känsla av att de hade ansträngt sig mycket för att närma sig den teoretiska maxgränsen för hur många bokhyllor man kunde få in i den tillgängliga lokalen och lyckats ganska bra. Jag köpte faktiskt ingenting, utan fortsatte efter ett tag tvärs över korsningen till Thomas Andersson. Precis innanför dörren möts man där av tre fulla bokhyllor med science fiction, en på svenska och två på engelska. Låt oss säga att det är lite bättre än snittet för normalantikvariatet. Jag nöjde mig med att köpa Mathias Sandorf, en Jules Verne-titel som jag inte ens hört talas om och Regression, en SFSF-producerad titel av Dénis Lindbohm. Längre in i butiken hittade jag också STFs årsbok från 1893, den enda årgång som saknas i svärföräldrarnas samling. Nu blir jag tvungen att hitta på en annan julklapp hädanefter.
Nu tyckte jag att jag var klar i den här änden av stan och promenerade ner mot Dragarbrunnsgatan. Först klev jag in på Antikvariat Claes Olofsson där ägaren satt och pratade i telefon framför en dator och uppenbarligen försökte få sin Macintosh att prata med Internet. Jag vet inte om han lyckades till slut. Jag hittade ingenting att köpa, så jag gick tvärs över gatan till Röda Rummet. I lådorna utanför hittade jag Cthlhu 2 [sic!] redigerad av Sam J. Lundwall. Det verkar väldigt kvalitetsmedvetet när man stavar bokens titel fel på både omslaget, ryggen och inlagan. Det är inte enda gången Sam J. gjort det, heller. Inne i affären hittade jag en av de två delar jag saknar i Lars Johanssons femdelade fågelbok. Nu behöver jag bara hitta delen om lappmarkernas fåglar också. Det fick räcka för den halvan av Röda Rummet, så jag gick ut och in i den andra halvan. Där hann jag inte mycket mer än komma in innan han som skötte om affären började tända en pipa, så då gick jag igen. Röka i en bokhandel! Barbari!
Nu tyckte jag att jag hade avverkat tillräckligt många antikvariat för en dag, så jag gick bort till Uthgård och ägnade mig åt sf-kongressande istället. Jag tror att jag hade ytterligare ett par böcker förutom de jag räknat upp ovan, så jag misstänker att jag glömt något ställe.
Det Anglemarkska hemmet visade sig vara bebott av en hel hoper icke-kongressande djur. Jag räknade in åtminstone följande: En gargoyle som vakade över mitt temporära sovrum, en orangutang i plysch som klättrade på den förra, en orangutang av kött och blod och förkylning som lystrade till ''Linnéa'' men inte gjorde speciellt mycket alls och två stycken übergulliga kattungar som sprang omkring och lekte med allting som var löst och en del saker som inte var det. Under natten hade de tydligen visat stort intresse för Urban Gunnarssons tår, men han hade dem i alla fall kvar på morgonen.
Den som satt ihop kongressboken (natten innan kongressen) var Sten Thaning med hjälp av diverse andra mer eller mindre frivilliga skribenter. Under rubriken ''Lennart Uhlin -- mannen, myten, merkantilisten'' presenterar Magnus Eriksson kongressens hedersgäst Lennart Uhlin. Även kongressens importgods Dave Lally får en presentation. För den som ville se lite av staden som påpassligt byggts upp runt kongresslokalen fanns det en sektion där man fick reda på saker om stadens antikvariat (en lista som det visade sig att man helt sonika tagit från mina webbsidor om samma sak, se URL i en fotnot någonstans här i trakten) och restauranger (påpassligt återanvänd från Upsala Nya Tidning som säkert inte skulle ha den mer i vilket fall). Programmet nämns i förbifarten innan man går vidare till att presentera reglerna till några olika spel man kan spela i baren om man behöver lite underhållning där och inte tycker att en öl är god nog som underhållning. Slutligen en trevlig artikel där Åka filosoferar om hur många bokhyllor man bör ha, vad man ska stoppa i dem och i vilken ordning och andra frågor av samma dignitet. Väsentlig läsning för alla bokälskare. Som avrundning på kongressboken finns ett par tomma sidor som Sten listigt kamouflerat genom att kalla dem utrymme för anteckningar för kongressrapport. Jag såg MeTa skriva frenetiskt på dessa sidor under kongressens gång, och han påstod att det var för att skriva en kongressrapport, inte bara för att se till att han själv kom ihåg någonting av kongressen i efterhand så rimligen bör det finnas ytterligare en kongressrapport från Göstacon 2 i det här Månbladet. Bläddra och se!