Léolo är i verkligheten avlad av sin kanadensiske fransktalande far, men eftersom han är glen kan han ju inte vara Léolos riktige pappa. Dett sätt att tackla en mycket absurd och sjuk familjesituation är bara ett exempel på hur Léolos fantasi kan hjälpa honom att överleva. Léolo är först och främst en film om överlevnadens svåta konst i ett mänskligt klimat som till vissa delar är myket fruset, men framförallt styrt av den galenskap som vuxna kan frammana i avsikt att fostra det växande släktet. Filmen är ett spel där överraskningens snabba skratt genast övergår i insiktsfulla tankar om att så här ser världen ut i barnets omtumlande fantasier.
Léolo är den fransk-kanadensiske regissören J C Lauzons andra långfilm och han har själv skrivit manus till filmen. Filmen är till stor del självbiografisk, så har t ex den mycket speciella dagbok som Léolo skriver sitt ursprung i Lauzons egna anteckningar från barnaåren.
Denna otroligt roliga och magiskt vackra underfundiga komedi är en personlig favorit och ett av vårens absoluta måsten.
Maria Ermanno