Min store tjocke far 28/3

orignaltitel: Min store tjocke far
regi Kjell-Åke Andersson
originalmanus: Magnus Nilsson
år: 1992
land: Sverige
foto: Per Källberg
musik: Ramirez (Kyrie ur Misa Criola), Beethoven, Brahms, Mozart, Vivaldi
medverkande: Rolf Lassgård, Ann Petrén, Nick Björlind, Gunilla Röör, m fl
speltid: 1 tim 42 min

Det är högsommar 1959. Genom sommargrönskan glider något av det svenskaste vi kan tänka oss - en PV 444. I baksätet sitter en liten elvaårig grabb, Osvald, iklädd IFK Norrköpings tröja. I framsätet sitter föräldrarna med vilka han skall tillbringa sommarlovet. Under sommaren på landet är det meningen att fadern (Rolf Lassgård) skall komma bort från spriten i staden, han skall "skotta" på Osvald och förverkliga sin dröm att få kyrkokören med i en uppsättning av Ramírez folkmusikinspirerade "Misa Criolla". Men kanske är det just alla dessa vitt flygande planer och livet som en enda stor livslögn byggd på alltför stora förväntningar som gör att allt blir lite fel.

Rolf Lassgårds underbara porträtt av fadern som ständigt vill så väl, men som lika ofta sviker, är filmens höjdpunkt. Och där, i den jublande svenska sommaren får Osvald ta del av allt det där, sveken men också faderns magi och otroligt fysiska sätt att förhålla sig till omvärlden.

Filmen är fylld av en absurd och verklighetsnära humor och värme som gör filmen så mänsklig, eller medmänsklig om man så vill, att det är omöjligt att inte tjusas av den. Den kärleksfulla relation som byggs upp mellan far och son kan detta filmcitat få representera:

Modern: Osvald, lyssna på mig... Vi har en pappa som inte riktigt är som andra.
Osvald: Andra är inte som han...

David Kågedal <davidk@lysator.liu.se>