Fartfyllt och vitsspäckat spex

Linköpings studentspex
Brödrafolkens gräl - eller från Norden till månen
Nationernas hus, Linköping
Betyg: ****

Linköpings Studentspex har varje år en synopsistävling till spexet. Den som lämnar in det roligaste uppslaget får se sin idé spelas upp. När det var dags att utse årets vinnare blev det svårt. Därför utsågs två vinnare - och resultatet blev en fullkomligt makalös historia. Spexets dialog är rimmad. När rimmen är riktigt usla hör det till att publiken ska bua. Särskilt mycket buande blev det dock inte på premiärföreställningen av Brödrafolkens gräl - eller från Norden till månen. Manusgruppen, som i förra årets sommarhetta skrev dialogen, har lyckats fantastiskt bra. Temavitsar och allitteratoner är också traditionella spexinslag, med repliker som "en fralla, fralla för en", "lussekatten heller". Ordvitsarna följer på varann i ett snabbt tempo och får publiken att häpna. Hur skådespelarna minns alla repliker är och förblir en gåta.

Väl genomarbetat

Spexgruppen har arbetat med föreställningen i ett år. Inte bara manus, utan även dekor, kostymer, sång, musik, regi och skådespeleri är väl genomarbetade. Kanske kan någon av rollinnehavarna spela över lite väl mycket eller upprepa samma gester för många gånger. Men samma skådespelare kompenserar detta med att imponera stort i sångnumren. Som namnet antyder handlar spexet om Sverige, Norge och unionsupplösningen. Men här berättas en annan historia än i historieböckerna. Nyckelroller i spexet är Oscar II, Ellen Key, Marie Curie, Gustav Dahlén, August Strindberg och Björnstierne Björnson. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att det handlar om en tävling i att bygga månraketer. Den svenske kungen vill att månen ska bli svensk. Spex är ett trevligt sätt att blåsa liv i historien och driva med storheter ur det förflutna. Till spextraditionerna hör också att publiken ropar "omstart", man får se en kort repris. Hur flitigt detta utnyttjas varierar förstås. Men på lördagen kunde det bli ända upp till sex omstarter. Detta gjorde att föreställningen blev tre och en halv timmar lång. Men långtråkigt hann det ändå aldrig bli.

Sara Schüldt