Persongalleri | Recensioner | De som gjorde det |
Göta Kanal
1981
![]() |
Linköpings Studentspex allra första spex, tog nästan två år att sätta upp. Spexföreningen bildades 1979, och premiären ägde rum i februari 1981. Det ursprungliga premiärdatumet var satt till den 28 november, men denna premiär omvandlades till en provföreställning för de närmast sörjande. Traditionen med en intern provföreställning i slutet av november har levt kvar sedan dess. Handlingen i spexet utspelades i 1800-talets Sverige under byggandet av Göta Kanal. Personer som Baltsar von Platen, skalden Esaias Tegnér, Magnus Brahe, uppfinnarbröderna John och Nils Ericson och Lotta Swärd duggade tätt. "Fina Snapsvisan" ur detta spex har sedermera gjorts odödlig. Det pressades en skiva med låtar från detta spex och Spex-82. På grund av en mindre felkalkyl finns det fortfarande kvar ett stort antal av dessa skivor. Hur spexet egentligen mottogs av den förvisso månghövdade publiken är svårt att avgöra eftersom det var det allra första. Samtliga medverkande hävdar dock att det var en succé som aldrig sett sin like vare sig senare eller tidigare. Det var alltså bättre förr. |
Recensioner
Ur recensionerna från den här tiden kan man bland annat läsa i Linsen nr 2 (skrivet av
Göran Sarring, dåvarande regissör på Länsteatern i Östergötland) att:
"...visst var det roligt bitvis. Fyndiga vitsar blandade med de dåliga, stundtals riktigt roliga sångtexterna (i traditionens anda byggda på gamla, välkända melodier). Men långt. Långt som Vasaloppet. Mellan kontrollerna de oändliga myrarna, mil efter mil, där vitsarna och anspelningarna på akademiska aktualiteter mässas fram ord för ord."
"Sångerna...Stundvis bra, och roligt sjungna, stundvis textade så man faktiskt kunde höra hela texten."
"Märkligast: spelet mellan ensemblen och publiken vid sångnumren. Efter de första numren applåderar alla rytmiskt och entusiastiskt, alla ropar på dacapo, för så ska det vara på ett studentspex. Ensemblen litet förvirrad, generad, lyckas dock komma överens med den utmärkta orkestern och tar slutet på sången en gång till. Det fortsätter men förändras."
"Det sjungs ganska väl och spelas ganska roligt, men en sak slog mig: hos de bästa rösterna (körsångare?) finns det mest generade skådespeleriet, hos de friskaste skådespelarna finns de svagaste rösterna. Men roligt tycktes alla ha, och det är ju faktiskt huvudsaken."
Tillbaka till Linköpings
Studentspex uppsättningar
Tillbaka till Linköpings Studentspex
huvudsida