Recensionssidan 1983 |
Darwin
Recensionerna
ur Östgöta Correspondenten 7/2-83
Utdragen gaggig Darwin fick nytt liv i Bangkok
| Tag med er kudde! Det är det bästa rådet jag kan ge alla de drygt 2000, som köpt biljetter till Linköpings studentspex Darwin, som hade premiär på lördagskvällen. Föreställningen varade nämligen i drygt tre och en halv timma och Munkhagsteaterns stolar är så sparsamt stoppade att man får träsmak långt upp i axlarna. I den utdragna finalen med tack och hyllningar i alla riktningar har ensemblen dessutom mage att sjunga Povel Ramels Underbart är kort... Darwin och hans fantastiska äventyr i tre världsdelar är dessvärre inget bra spex - trots att det är tredje gången Linköpingsstudenterna spexer till sig. Fyra akter med tillsammans 21 scener har man kostat på sig och det är naturligtvis på tok för långt. Tar spexmakarna med bara fragment från de första akterna och hela de två sista, kan det bli ett bra spex, kul och underhållande med en spetsig rimdialog, bra sångnummer med medryckande och just här välspelad musik. Hade orkestern tidigare gått mera på "rep", hade den under drygt halva spexet sluppit gå på lina. Ensemblemedlemmarna är inga dåliga amatörer men mycket | orutinerade. De talar från publiken och har inte is nog i
magen för att hålla inne med och suga på poängerna till publiken slutat skratta och
applådera. De spelar också ofta för långt bak på scenen, vilket gör att rösterna
inte räcker till. De två sista akterna är som sagt bra. De har tempo, påhittig regi
med finesser och strålande gags - gaggige Darwin inte minst, som i verkligheten lever
livet i Bangkok - var det väl? Det verkade som om musiken ur några amerikanska musikaler
och en del jazzlåtar passade ensemblen perfekt, ty den kom charmant med Hallo Dolly i
Letandets vedermödor, en av de scener som krävde två omstarter. Flera träffsäkra
rollfigurer presenterades, munken t ex som konsekvent genomförde hela föreställningen,
von Linné jr som levde högt på en fin, träffsäker skånska och general Booth, som det
skulle vara intressant att veta hur bra hon egentligen sjunger och som gjorde ett
strålande förväxlingsnummer med jungfru Maria. Esse Janson |
ur Östgöten 7/2-83
| Sorry, Darwin nådde inte riktigt samma höjder som
Linköpingsspex nummer två, den Flygande cirkusen. Linköpings Studentspex orkade inte
riktigt när den tredje versionen av Spex i Linköping kördes. Men, den fulltaliga
publiken hade skoj ändå. För i spexet fanns det toppar av oanad höjd. Totalt finns ett
100-tal medlemmar i Linköpings studentspex. 61 av dem har varit invecklade i spexet
Darwin. I år tyckte man inte att något av de insända synopsisförslagen dög, utan
fastnade för en intern idé. Men tyvärr, så är det själva handlingen som bär
största skulden till att det blivit tamare i år. Felande länken Spexet handlar om hur Darwin skall leta efter den felande länk som skall bevisa att hans teori om arternas uppkomst är den rätta. I sällskap med bl a drottning Victoria, hennes kammarjungfru Mary, munken Edward, Carl Magnus von Linné, djungelflickan Jane, negern "Konto" Kinte och andra drar man ut på jakt. Det blir mycket sång och för första gången dans av balett. Spexet fick en fin start genom en sanslöst rolig serie smör |
och ostvitsar. Och en publik som nog var den bästa som varit
på spex i Linköping. Lyhörd, skrattande och snar att beordra "omstart". Ohörbart Men sedan blev det lite segare. Veteranerna som varit med förr, de visste att man måste tala ut mot publiken och suga på vitskaramellerna. Andra vissta det inte. Så för publiken långt bak blev spexet på gränsen till ohörbart. Man måste tala ut, eller vända sig mot en mikrofon och vänta ut publikens skratt... Nu fick publiken ibland "beordra" skådespelarna att bryta spexet och ta från den punkt publiken ville ha. En brist i spexet är rekvisitan. Den är oerhört viktig och det räcker inte bara med maskeringsnät. Spexarna måste själva ha insett det, när de såg vilken enorm succé Repris R:et var. En stjärna Orkestern tycks vara i lite av en generationsväxling för pianisten lyste som en klar stjärna ovan alla andra. Ett av spexets absoluta plus. Victoria sjöng bra, men det hördes dåligt... Spexarna borde |
låtit den duktiga tjejen i Frälsningsgeneralen Boots
skepnad, sjunga oerhört mycket mer... Likaså kammartjänarinnan Mary. Båda två hade
just den utstrålning som passar spex. Två klara spexbegåvningar alltså. Att
spexgänget kunde sjunga visade man i ett barbershopnummer. Guldkorn Härligast: Mary och
generalen Boots "under kjolen"-nummer. Så skall ett spex vara som i den scenen.
Publiken tände våldsamt. Nästan lika skoj: Darwins "rumlarsång" med dans.
Han fick göra dansnumret tre gånger och var precis slut innan publiken fått nog.
Kinesens l-nummer, jättebra likaså negern Konto Kinte... Summan av kardemumman, bättre
ljud, bättre dekor och en snärtigare handling, hade lyft spexet högre... Men godkänd
var det, tack vare de guldkorn som ändå fanns i det tama... Håkan Wasén |
ur Linsen nr 2/83
Slump - urval - utveckling!
| Jämnheten i en produktion, oberoende om det är teater,
film, litteratur eller ett studentspex, är en av de viktigaste komponenterna som publiken
bedömer produkten utifrån. Studentspexet Darwin har alla förutsättningar att bli ett
bra studentspex när alla ojämnheter har slipats av. När amatörer framför något onför en större publik, är det viktigt att dessa amatörer får ett så stort stöd som möjligt av det som kan förberedas ordentligt, med det menar jag tekniken runt om själva framförandet. Skådespelare, ställ krav på att ljudet fungerar ordentligt! Med så nycket mikrofoner, mixrar, sladdar och tekniker som fanns borde ljudet ha nått fram ordentligt till publiken, så var nu inte fallet. Ställ också kravet att ljuset skall fungera ordentligt, ljusskötarna ska vara lika välrepeterade på föreställningen som ni skådisar är. Som det nu var användes den påkostade tekniken på ett sätt som delvis förvirrade istället för att hjälpa skådespelarna att bära fram det som normalt brister i en amatörföreställning. |
Det är egentligen inte rättvist av en kritiker att besöka
sitt arbetsobjekt på premiärkvällen, spexiellt inte när det rör sig om studentspex.
Jag är helt övertygad om att publiktrycket tillsammans med ensemblens känslighet kommer
att förkorta föreställningen me dminst en och en halv timmetill turnén. Då kommer
Darwin att bli ett bra spex, dessutom kommer publikens sittdel inte heller att fara så
illa som nu efter tre och en halv timme. Det är i händerna skavsåren ska finnas efter
en föreställning, inte - som nu var fallet - i baken. En victoria var det för drottning Victoria, mask, kläder, skådespeleri och improvisationsförmåga, allt måste berömmas. Det var till och med så att drottningen ibland stal hela föreställningen, vilket naturligtvis är farligt för helheten i spexet. Helt frälst blev jag också när frälsningsarmégeneralen Booth sjöng sin duett tillsammans med hovdamen Maria. Det har alltid förbehållits de manliga |
studenterna att delta i studentspex. Genom att generalen var
kvinnlig dito så underströks den ljuvligt kvinnliga Marias manliga, djupa basröst
ytterligare. "En gång till, en gång till, en gå'..." ropade publiken,
kärleksduetten skulle upprepas ytterligare en gång, in kommer en ensam Maria mimande den
kvinnliga delen av duetten, sjöng gjorde den manlige general Booth, med sin ljuva
kvinnliga röst gömd under Marias kjolar. "En gång till, en gång ...", en ny
omvänd variant på duetten sjöngs och för min del nådde spexet sin höjdpunkt. En liten parentes, ett studentspex är en spegling av studentkulturen. Är det så att ni studenter av idag lider av ett veteskapsförakt på samma sätt som man talar om till exempel politikerförakt? Darwin var en av de verkligt stora. Er historia bygger på att Darwin slår vad med etablissemanget i form av stat (drottningen) och kyrka (munken och general Booth) om att han, Darwin, |
ska hitta den felande länken på 80 dagar. Att ni låter
honom vara löjlig, uppleva diverse suspekta äventyr och supa ner sig ordentligt, det
spelar ingen roll, att det är viktigt för föreställningen förstår jag, men att ni
väljer det slut ni gör kan jag inte förstå, det skulle lika gärna kunna sluta på
annat sätt utan att det hade spelat någon roll för föreställningen. Kanske har jag
övertolkat, men trots allt har ni valt mellan två för föreställningen likvärdiga
slut och ni har valt att låta vetenskapen förlora. Till sist. Bravo Linköpings studenter ni börjar bli duktiga! Fortsätt och bli ännu bättre, satsa på era duktiga musiker och på era duktiga sångare/sångerskor men stryk mellan repetition och premiär inte efter premiären. Låt slumpen skriva era föreställningar men låt urvalet råda före premiären så sköter utvecklingen resten. Lars Dahlquist |
ur Sulan 10/2-83
Darwin vann på poäng
| Vår bästa premiär någonsin! Så sammanfattar kapellmästaren Ted årets upplaga av Linköpings Studetnspex. Man har lyckats att skapa en naturalistisk allegori, en syntes mellan William Hogarth och Emil Zola. Spexet har sökt sig tillbaka till det gamla bibelordet "Sök och du skola finna" för att på ett frapperande sätt symbolisera att brott inte lönar sig. Vare sig det nu gäller förfalskning eller annat benbrott. Klart är dock att vår herre inte hade ett finger med i spelet. Handlingen är enkel, utan att för den skull bli banal. C. Darwin ger ut en bok som förorsakar viss uppståndelse, den strider nämligen mot en annan bok som handlar om | uppståndelse. Kyrkan, i form av Edvard Munk och William Booth, samt det Viktorianska England med Viktoria själv i spetsen kräver bevis. Darwin, hans föleslagare och hans belackare ger sig ut i vildmarken för att söka efter "den felande länken". Den gamle mannen hemfaller dock åt gambling, sprit och lösaktiga kvinnor. Hans ständiga skugga C. M. von Linné, ägnar sig också åt det sexuella. Detta dock på ett helt annat plan. Han försöker nämligen reda ut vilket kön som stenarna har. Stenarnas sexualsystem hindrar honom emellertid inte från att själv pröva på både det ena och det andra. Mest det andra. Erotiken klär sig stundtals i rent djuriska skepnader. | Hur det sen går för Darwin och Linné tänker SULAN inte avslöja. Det är bara att konstatera att Linköpings studentspex har fått en en fullträff. Darwin är flera klasser bättre än det tidigare Linköpingsspexen Göta Kanal och Den flygande Cirkusen. Skådespelarna är för första gången en homogen grupp, med herrar Bosse, Bengt och Gunnar i spetsen. Alla aktörer, utan något undantag, spelar och sjunger med en auktoritet som kan krävas av drivna spexare. Drottning Viktoria har ett avsnitt där han låtsas att han har glömt sina repliker, detta spelas med en otrolig realism. Att föreställningen är lång kändes inte besvärande. | Man får bara mer spex för pengarna. Hela tiden hände nya oväntade saker på scenen och det gjorde att man som åskådare helt enkelt glömde att titta på klockan. Möjligen skulle man försöka att få lite bättre ljudstyrka, det krävs nästan att man har ett program för att kunna följa med i sångtexterna. Även orkestern, med den suveräne pianisten Kenth Andersson som portalfigur, skulle behöva en förstärkning. Ett gott råd är att man till nästa gång tar med några musiker som kan spela stråkinstrument. Dessa små korrigeringar skulle kunna göra Darwin till det fulländade spexet. |
ur Örebro Kuriren
Roligt trots brister
| Hjalmar Bergman Teatern: Darwin, Linköpings Studentspex Uppsala och Lunds universitet har haft flera hundra år på sig, Stockholms universitet omkring 100 år och Göteborgs har också åtskilliga årtionden haft tillfälle att utveckla sin studentspextradition. Linköpings universitet är yngst och detta måste nog anföras som förmildrande omständighet när de nu framför sitt studentspex "Darwin". Det är väl menat, men inte till alla delar riktigt lyckat. Det är inget f e l på texten. Den är bitvis mycket fyndig och versen har precis de kvaliteter, som man förväntar sig av ett studentspex. |
De har också några riktigt dåliga vitsar av Göteborgstyp invävda som sig bör. De har goda röstresurser och några sångnummer är mycket roliga. Jag vill främst nämna vadslagarvisan, en underbar Carola Häggkvist-parodi "Frälsta i varann" ur Glucks Orpheus och Eurydice och "Letandets vedermödor" till "Hallo Dolly". Musikvalet är överhuvudtaget tilltalande och det är inget fel på spelhumöret. Men ändå vill det sig inte riktigt. Det brister i rutin och framför allt i regi. Man får intrycket att regin har ersatts av icke avslutade MBL-förhandlingar. Orkestern låter också för tunn. Dirigenten fick kämpa hårt för att hålla ihop de olika | stämmorna och för det mesta lyckades han förmå musikerna
att sluta samtidigt. Pianisten är en fantasifull herre. Ljussättningen var i originell
särklass. Men ändå hade vi roligt och publiken begärde också som sig bör vid
studentspex en rad omstarter och sparade inte heller på uppskattande buanden. Det är
kanske just en viss begåvad töntighet som utgör föreställningens charm och som gjorde
att man lämnade teatern inte utan att man kände sig road. Michael Wächter |
ur Smålandsposten 25/4-83
Bitvis roande Linköpingsspex
Linköpingsstudenternas tredje studentspex, Darwin, som i lördags visades i Växjö för en trekvartsbesatt Katedralskoleaula, kommer nog tyvärr aldrig att rankas bland de "stora" spexen. Ändå hade det en lovande upptakt med en rad halsbrytande matfettsvitsar, förträfflig scenografi (ack, vilken djungel!) hyfsade sångbegåvningar och lagom dissonant orkester. Uppsalget, hur Darwin för att bevisa riktigheten i sina revolutionerande evolutionsteorier får 80 dagar på sig för att jorden runt leta rade på den felande länken (vilken i slutscenen är ingen mindre än Tarzan, apornas son) är också fyndig. Ändå lyfter inte föreställningen förrän i andra avdelningen. Detta trots ett ordvitsande av sällan hört format, men tyvärr ofta dränkt i musik i avdelning I. Linköpingsstudenterna har ju en så pass ung spextradition att man kanske får ursäkta de länkar som felar i röda trådar och annat.Många enskilda inslag var ytterligt roande - som den kolorerade bastkjolsbaletten, kammarjungfru Marias och frälsningsgeneralen Booths förförelsearia och Darwin som skapelsens krona - allt flerfaldigt repriserat efter på publikens omstarts-begäran...
A C Bloom
ur Kronobergaren
Spex i Växjö
Darwin mötte Tarzan
| Linköpingsspexarna tog sin publik i Växjö med storm i lördags. Repriserna på väldigt många inslag i deras spex "Darwin" blev så talrika (på publikens alltid lika enträgna begäran) att man undrade om studentspexarna från östgötametropolen någonsin skulle få lämna scenen och njuta sin välförtjänta vila. Särskilt tredje och fjärde akterna bjöd på höjdpunkter i spexets spexiella konstart. Framför allt "Letandets vedermödor" till melodin "Hello Dolly!" och "Frälsta i varann" till Glucks "Orpheus och Eurydice". Som det ska vara fanns det välberäknade anakronismer, historiska händelser respektlöst blandade, och historiska | personer lika respektlöst utnyttjade. Inte bara utvecklingslärans fader utan också Frälsningsarméns grundare, general Booth, och drottning Victoria. Serievärldena och filmmatineernas kändisar, Tarzan och hans Jane (mest Jane) var också skickligt introducerade i "handlingen". För att få den riktigt svenska anknytningen lät man en sonson till Linné tillhöra Darwins krets. Charles Darwin spelades av Bengt Schmeling med smittande glatt humör och tempo. Ibland med livsfara föreföll det (i "uppburna" partier) Vad gjorde det att hans mask mer liknade Dickens än Darwin? En verklig paradroll hade Jerker Solér | som Carl Michael von Linné, talande ädelskånska, utarbetad
som förste älskare i djungeln, dit man beger sig för att finna den felande länken.
Gunnar Hörnsten som munken Edward hade fått med alla protestantiska vulgäruppfattningar
om jesuiter. Han gick i par i sann ekumenisk anda med frälsningsgeneralen då det gällde
att bekämpa den obibliska utvecklingsläran. Tjejerna kommer Pia Jansson som Booth var ett exempel på hur tjejerna integreras i studentspexets tidigare exklusivt manliga värld. En utmärkt spexroll och med den könsförvandling den innebar en utveckling av |
gammal spextradition. Sedan glänste nämligen tre herrar i
bärande "kvinnliga" roller: Frank Helmer som drottningen, Calle Sandelin som
hovdamen Maria och Yngve Larsson som djungelflickan Jane. I flera dråpliga biroller
agerade Björn Walther. Skön orkester Och till det lyckade resultatet bidrog förstås den skönt spelande orkestern, baletten och alla de som mycket effektivt jobbade bakom scenen. Kanske högskolan i Växjö snart får fram ett eget spexgäng, så det kan bli "spexutbyte"? Uppslutningen från den till största delen ungdomliga publiken tyder i varje fall på intresse. Inge Ekbrant |