Recensionssidan 1984 |
Kung mot sin vilja
Recensionerna
ur Östgöta Correspondenten 6/2-84
"Kung mot sin vilja" bästa Linköpingsspexet
| Det blev fjärde gången gillt för Linköpings studentspexare, ty det senaste spektaklet, "Kung mot sin vilja", baserat på den engelska legenden om Kung Arthur, var ett nära nog förträffligt spex. Den vid premiären på lördagskvällen fullsatta Munkhagsteatern var starkt engagerad och kungligt road genom hela föreställningen. Omtagen var nära tjoget och bifallet efter tredje aktens final var stort, entusiastiskt - och välförtjänt. Än bättre kan spexet bli, när handlingen slipats av en del. Tre akter och nära tre och en halv timmars speltid är för mycket. De tre tidigare spexen, "Göta kanal", "Den flygande cirkusen" och "Darwin" har alltså varit nyttiga lärpengar. Den stora styrkan i "kungen" är att skådespelare, orkester, kostymer, masker, dekor och regi nått upp på | samma, goda plan. Allt är gediget och amatörentusiasmen och spelglädjen är på toppen. Man betonar spexet och inte teatern. Manusförfattarna, ett halvt dussin, har knåpat flitigt och håller storyn på ett mestadels givande plan, fullproppad med vitsar och ordlekar av inte bara studentikos karaktär. Några gånger i första akten var dock fler än ett skämt skämt. Hängslen hade då varit att föredra framför bälten... Bland alla roligheterna fick man t ex lära sig att ett himmelskt vackert skåp är en skänk från ovan. Manusförfattarna, skådespelarna och regissörerna (ja, det har varit flera med direktören Kristian i spetsen) har faktiskt lyckats göra det illustra sällskapet vid Kung Arthurs hov till högst speciella rollfigurer. De artikulerer och sjunger dessutom bra. För att föryngra | persongalleriet något har veckotidningarnas Prins Valiant
släppts in vid hovet och han, kungen och trollkarlen Lancelot har väldans roligt och
improviserar friskt på scenen. Guinevere som inte hör till de klyftigaste precis, har en
Salig Dumboms replik och lyckas genomföra rollen konsekvent. 15-mannaorkestern under
kapellmästare Greger, även kallad maestro Fellini, är mycket bra och bidrar starkt till
att sångnumren är både raffiga och njutbara, Merlins basnummer t ex. Men swing- och
rocknumren slår bäst. Helt givet för dem var det tryck i. Liksom i allt vad ljud- och
ljusmästarna gjorde. Oj, oj, oj var Arthur och hans Morgana fick åskan att gå! Esse Janson |
ur Östgöten 6/2-84
Bästa spexet på fyra år
| Med Artur, kung mot sin vilja, begicks det fjärde Linköpingsspexet genom tiderna. Det bästa spexet hittills, sade f d spexare. visst stämmer det, men var det det roligaste? Dekoratörerna gjorde i år bäst ifrån sig följt av textmakarna och orkestern. Tidigare Linköpingsspex har präglats av en viss ojämnhet. I år är spexet jämnare än någonsin. Det har också fått en mer klassisk spexhandling till historisk sagotid. Men, spexets stora brist märks redan från början. Själva handlingen är så tunn, så tunn, så tunn. För att fylla ut de tomrum där det | borde varit mer "action" har man fyllt igen med en
rad sångnummer. Men tre sångnummer nästan på raken, är för mycket även i ett spex.
Trots att de sångliga prestationerna är mycket bra så är ju inte sångtexterna det man
skrattar mest åt i ett spex. Av detta magra material har dock textförfattarna lyckats
få fram ett mycket bra "ord-vits-material". Dekoren bäst Det stås dock för mycket rakt upp och ned och sjungs. Det är de rörliga nummren som drar hem applådåskorna. |
Dekoratörerna var bäst i år. Draken i början, superb.
Merlins entré helt fenomenal. Klädstreck och svanar i "Lady och
Lufsen-nummret" toppen. Mordreds födsel enastående. I ensemblen lyste somliga
stjärnor klart, men de fick, på grund av bristen på utrymme för "action",
aldrig komma upp i varv. Guiniver, som förutspått, mycket rolig. Prins Valiant gjorde
sin roll mycket övertygande och med en stor släng humor. Hans baklängesramsa på
publikens begäran slog alla med häpnad. Morgana Om någon nu skall lyftas fram |
ur denna kollektiva jätteinsats så var det Morgana...
Sällan har en spexroll gjorts så genomgjutet och bra. Morgana gjorde allt av sin roll,
både med mimik plastik och bra sång... Ävenså maskmakarna skall ha beröm. Årets spex
var även därvidlag mycket bra. Med lite beskärning, lite mindre rakt upp och nedsång
och mer action kan det här bli en fullträff, värdig att göra succé även i spexens
högborgar, Lund, Uppsala, Stockholm och Göteborg. Håkan Wasén |