Recensionssidan 1988

En bror för mycket
Recensionerna

ur Östgöta Correspondenten 8:e februari 1988

Första sidan
Godkänt studentspex

   Linköpings åttonde studentspex genom tiderna har haft premiär och det får godkänt betyg av Correspondentens Håkan Wasén. Spexet heter "En bror för mycket" eller "da Gama och havet" och det lever högt på texterna.

 

Linköpings åttonde studentspex:
En samling blandade godbitar i dålig lokal

  Linköpings åttonde studentspex genom tiderna, "En bror för mycket" alias da Gama och havet blev en blandad, hyfsad anrättning. En understundom nästan för bra text fyllde dock ut där det musikaliska inte räckte till.
   Linköpingsstudenterna har lärt sig spexkonsten. Det stod klart redan när man körde det fortfarande bästa spexet hittills. Det romerska rikets nedgång och fall.
   Därför har man blivit aningen bortskämdmed prestationerna. Da Gama-spexet presenterar som vanligt "sanningen" om hur det egentligen gick till när Vasco da Gama upptäckte sjövägen till Indien. På sedvanligt spexmaner befolkas scenen av det mesta från "dubbel Salchows" till morer, haremsdamer och fala kvinnor. 		   Spexorkestern gav hela spexet igenom en trygg bakgrund för spexarna att stå på. Pausnummret med Bellmanmusik och svängiga Panama Rag tackar vi för.
   Sångprestationerna i spexet var ojämna. Särskilt i ensemblesången skar det sig ibland på grund av ojämnheten.
   Som en strålande stjärna hela spexet igenom lyste Vasco da Gama själv. Han var nästan för bra eftersom kontrasten till övriga blev så stor.
   I nummret Estrella, spexets bästa med fyra "omstarter" var han fenomenal. Här hade spexmakarna gnuggat geniknölarna rejält och lyckats.
  Genom att låta Estrella falla in med bara tre roligt framförda toner, och haremsdamen Jalouise, dotter till en indisk 		markis, komma med fem geniala bastonstötar, skapade man ett underbart nummer.
   En ros till skeppsgossen, som trots att han agerade i en så anonym roll gjorde sin lilla vemodiga visa mycket bra. Ordvitsarna flödade roligast i Estrellas och Jalouies sminknummer.
   Men det var nästan för mycket av det goda, för publiken hann inte smälta dem alla. Och när ordvitsarna tog slut, då blev det hack i tempot.
   Spexarnas dekoratörer hade en finurlig och mycket bra dekor, som är värd en eloge. En dekor som utnyttjades flitigt i bl a det fina fäktnummret där moren Davané och Vasco avlivade alla våra fördommar om matinéernas fäktscener.
   Inte ens där lyckades publiken få spexarna att tappa fattningen, trots att man 		begärde hela scenen baklänges!
   För den bästa plastiken stod kungen Emanuel, moren Estrella och da Gama- bröderna.
   Spexet hade gjort sig ännu bättre med en bättre lokal än gamla Forum, med discodunk i bakgrunden från angränsande danslokaler.
   En lokal där man kan genomföra snabbare scenbyten. Spexet tappade bl a fart på grund av det första långa scenbytet. Varför använda man inte den utmärkte publikvärmaren, som inledde spexet, till att fylla ut även den pausen?

HÅKAN WASÉN

 

 

ur Östgöten 8:e februari 1988

Studentspexet
Trevligt men inte mer

Forumteatern
   En bror för mycket eller da Gama och havet Linköpings studentspex, LiSS
   I ROLLERNA: Åsa, Calle, Christer, Lasseman, Martin, Mats, Olof samt Pelle
   REGI: Petronella
   I ORKESTERN: P-O, Bengt, Mikael, Susan, Jonas, Karin, Kjell, Maria, Maria, Abbe, Martin, Per-Arne, Niclas, Brodede, Thomas och Anders
   DIRIGENT: Palle

Välregisserat, väl "timat", bra ljud och sångröster. Inrtycket av går dagens spexpremiär blev ändå: sådär; trevligt men inte mera. Berodde det på avsaknaden av handling?

Intrigen fanns där, men svartsjukedramat och rivaliteten mellan bröderna da Gama utvecklades aldrig till något fartfyllt som publiken levde med i.

   Vi lärde känna dem för lite som personer helt enkelt och debutanten Martin som gjorde Vasco kunde ha spelat ut mer. Men den roll han fått att tolka var odefinierad.
   Olof däremot presenterade en mycket sannolik osannolik kung Emanuel, och behärskade även väl haremsdamen Jalusie, dotter till en markis.
   Åsa var blek som Diaz, men kom fram utklädd till sjöbuse.

För jämnt tempo
   Föreställningen lyfte ett kort tag när sjörövaren svingade sig ombord medelst lina, men sen var man snabbt inne i det alltför jämna tempot igen.
   Replikerna satt och folk rörde sig rätt, men det fanns ett lite mekaniskt mönster över det hela. Få vågade suga på de godbitar i replikskifterna som fanns och publikresponsen blev svag.
   Annars excellerade man i plattheter, men så ska det ju vara på ett spex.   Även om det säkert krävdes ett visst mod

av Mats som fru Estrella da Gama att vara så våpig med så dålig repliker. Han grejade det.

...

Tung dekor
   Men totalintrycket förstördes av någon slags tröghet och oinspiration som vilade över En bror för mycket. Visst var det trevligt, men det var ju inte mer heller. Och det är ju synd när så många människor lagt ner så mycket jobb.
   Dekoren får ta åt sig mycket av skulden. Inte de enskilda tekniska underverken och byggnationerna - de var utsökta. Men de användes fel och för mycket.
   Man får inte tänka så mycket på att det man ska ha kul själv att man glömmer att se det ur publikens synvinkel.
   Vi orkade inte vänta tio minuter mella varje akt medan man baxade båtar hit och dit över scenen.
   Orkestern gjorde sitt bästa att hjälpa upp det hela, arrangerade en picknick och

spelade ett mycket fint tema med variationer på radions paustoner.
   Det räckte inte. Vi hade kommit för att skratta och nu när vi bara artigt fick vänta hade vi inte kul.

Lita på förmågan
   Genom att avstå någon teknisk finess hade det gått utmärkt att speal alla scener med samma dekor.
   Med olika bakgrundsljus hade vi kunnnat befinna oss i Lissabons hamn eller på det böljande havet, nu utnyttjades bara den effekten under en sång.
   Den lilla ön framför ridån var helt rätt!
   Lita på era skådespelartalanger och publikens goda vilja och illusionsförmåga. Något att tänka på inför turnén kanske - om inte förr.

KARIN RYDHOLM

Tillbaka till spex-88