Linköpings Studentspex presenterar

DRAMER mot DRAMER

Recensionssidan

ur Östgöta Correspondenten den 9 februari 1998, första sidan.

Spexet gjorde succé

   Linköpingsspexet "Dramer mot Dramer" blev en fullträff.
   Med en blandning av vitsar, dekor, musik och sångtexter lade spexet publiken för sina fötter.
   En bra orkester som inte mördade, utan istället lyfte fram mycket bra sångtexter, ett dekorgäng med massor av scenliga överraskningar och bra aktörer fick publiken att tjuta av skratt.
    Den som kan sin Shakespeare kommer att skratta mer och oftare än de andra, tack vare en teaterapa av guds nåde. "Dramer mot Dramer" är ett spex att minnas med välbehag.


ur Östgöta Correspondenten den 9 februari 1998.

Fullträff för spexiga teaterapor

   Linköpings studentspexare har fått en fullträff. "Dramer mot Dramer" kommer att bli ett av de spex man minns med välbehag.
   Ett spex så välbalanserat och så homogent att det bara inte kunde bli dåligt.

     Spexet hade denna gång flyttat sig till England och den elisabethanska eran. Här fanns kändisar som Elisabeth I, hennes hovdam Helena Snakenborg (nej inget spexnamn, hon är en historisk person) sir Francis Drake, William Shakespeare, Ben Jonsson och den ettrigt argsinte spanske ambassadören Don José.
    Långa killar är roliga på scenen. Helena Snakenborg var rolig. Killar med rejäl röst är roliga som tjejer. Drottning Elisabeth var rolig.
    Tjejer som skall föreställa killar i spex har det svårt.

Främst på grund av rösten som lätt blir pipig och klen när man skall ta i och låta kille. Don José, liten men naggade god, vågade ta i så att hon fick en röst som gjorde henne lika rolig en kille.
   Genialt att låta gitarren klinga och låta Don José vråla "Olé" vid varje entré.
   Detta spex hade en större andel icke studenter i publiken. Skulle de haka på på omstarter och våga bua åt de alla sämsta vitsarna?
Men publiken mer eller mindre ramlade handlöst in i spexet. Jag vet inte om repliken om teaterpubliken som alltid skrattade på fel ställe var planerad. Men publiken skrattade omedelbart på fel ställe och då blev spex och publik ett.
   "Rock around the clock" i mycket långsamt tempo kan inte beskrivas utan måste ses och höras.
    Ett skuggspel med skuggor som inte gör som de skall!
Publiken vred sig av skratt.
   När publiken varvat och skrattar åt allt på scenen,
kommer apan, teaterapan.
   Jag skall inte förstöra nöjet, men vi Shakespeareläsare vrålade av skratt med jämna mellanrum. Bra vitsar, trädvitsarna ekar fortfarande i mitt minne.
   Likaså bokstavsvitsandet. Andra spex har fullt sjå med att låta en person prata ord som börjar på samma bokstav. Här gör fyra det på scenen på en gång.
   Dekorgänget firar triumfer med grej efter grej ända in i slutsekunderna. Bara det att dela all scendekor i två delar.
Hur rollar man streck på marken? Jo med en roller med dasspapper! Fyndigt.
   Och det djärva hoppet på en sekund, från 1500-tal till Lady och Lufsen 1950-tal,		 fick publiken att tjuta av nöje.
   Vi skall inte prata om "teatertävlingens två pjäser". Jag blir så full i skratt.
   Sångtexterna är de roligaste jag hört på länge. Ja, hört. Dirigenten tonade medvetet ned blås och tut som mördade texterna. I stället fick musikerna lyfta fram texterna. Bra musiker. "Lovin spoonful"-numret "What a day for a daydream" var i proffsklass.
   Alltför många spexare stressar igenom sina spex med hög musik, ett babblande av vitsar, och glömmer spexets grundidé. Att ta tid på sig för att låta det oväntade, absolut oväntade hända när som helst.
   Dramer mot Dramer lyckades eftersom spexarna tog tid på sig så att alla spexets delar - dekor, musik, sång och vitshumor - fick tillfälle att blomma upp

HÅKAN WASÉN

 

ur Linsen, februari 1998

Sevärt studentspex

  Årets "Spex"utspelar sig i 1500-talets England, närmare bestämt år 1588. Landet blomstrar och den engelska teatern, med sitt centrum i London, upplever sin storhetstid.
   Människor av alla de slag söker sig till staden så även den unge William Shakespeare, "Will", spelad av Henric S.

   Will söker ära och berömmelse som skådespelare i huvudstaden. Yrket är som klippt och skuret för den emotionelle Will, även om han får svårt att uttrycka sina känslor när han möter den undersköna Helena Snakenborg, drottning Elizabeths svenska hovdam, på "Globeteatern". Tycke uppstår omedelbart men Helena har också en annan beundrare, nämligen Ben Jonson som gestaltas av Kristina.
      Teatertävling
   Den notoriska förföraren, tillika pjäsförfattaren Ben, vill inget hellre än att förföra		 Helena som själv har teaterambitioner och Ben ser givetvis sin chans att "hjälpa" henne - sängvägen. Men Helena, spelad av Simon, är förtjust i Will och låter sig inte fångas. Här uppstår en rivalitet mellan Will och Ben som ytterligare förstärks när drottning Elizabeth, framställd av Svante, låter utlysa en teatertävling för att bevisa Englands kulturella överlägsenhet, inte minst gentemot ärkefienden Spanien.
       "Riktiga kvinnor"
   I England företräds Spanien av den temperamentsfulle ambassadören Don José, spelad av Sofia. Don José är övertygad om Spaniens dominans, de tillåter ju till och med "riktiga kvinnor" på scen vilket är otänkbart i det konservativa England. Snart står det klart att Will ska författa Englands bidrag till Helenas stora förtjusning. Ben blir inte lika glad, utan författar i hemlighet Spaniens pjäs efter en överenskommelse med Don José.

    Det visar sig så småningom att Will har problem med att komma på något bra men genom ett spontanköp kommer han över en bananlikörsdrickande schimpans som får börja plita, givetvis utan hovets vetskap.
   Snart upptäcker Sir Francis Drake apans exstens. Drottningens gunstling Drake, som spelas av PeO, tar till elaka trix för att till varje pris vinna tävlingen för sin älskade Elizabeth.
         Starkt manus
   Det är minst sagt gott om intriger även om det till slut blir en upplösning. Manuset håller mycket god klass och är "Spexets" största tillgång, det är helt enkelt välarbetat och ställer plikttroget de krav på publiken som genren påkallar. Följdaktligen skriker publiken "omstart" när det är roligt och man vill se något igen, och det händer. Skämten duggar tätt och flera är riktigt roliga. Bäst är ändå de otaliga sångerna även om de bitvis skär duktigt i öronen.

     Koreografin är på flera håll direkt dålig och för Svante, som gör drottning Elizabeth, är det tur att det är många föreställningar kvar.
   Skådespelet känns i alla fall mycket bra. Henric S, eller Will utmärker sig med en lysande scennärvaro och plikttrogen uppoffring, allt i publikens smak. Också Sofias spel visar prov på träffsäker dialog i kombination med lyhörd känslas för hur bruten svenska talas på rätt sätt.
   Om nu drottning Elizabeth har problem med de dansanta inslagen så fungerar den självklara arrogansen och patriarkaliska myndigheten desto bättre. Precis en så torr uppsyn som det anstår en engelsk ironlady!
   Den 19 man starka orkestern gör en mycket spektakulär insats i positiv bemärkelse. En mängd svåra passager flyter galant och musiken är både sinnrik och välkomponerad.

RIKARD SAMUELSSON

 

ur Lite Nytt Nr 3 1998 18 februari, första sidan

Dramatiskt på spexet

  För en dryg vecka sedan hade Linköpings studentspex premiär på årets uppsättning, kallad Dramer mot dramer, Svamlet eller Mycket väsen för inget te.
  Handlingen utspelas i 1500- talets England och är en hejdlös drift med själva teaterformen. Shakespeare- citat blandas friskt med obligatoriska allitterationer, ordvitsar och paralleller till		 TV-reklamens värld.
  Skådespelarna gjorde starka insatser allihop, tycker Lite Nytts speciellt utsända recensent.
  Artikulationen och musiken var utmärkt i år, liksom dekor och scenbyten.
  Premiärpubliken var på topp redan från starten och ropade friskt på "omstart" och "baklänges", som sig bör.

 

ur Lite Nytt Nr 3 1998 18 februari

Årets spex en riktig höjdare
Dramer mot dramer i spexet

Som den tvåhundra- sextioandra föreställningen i ordningen sedan starten 1981, hade spexet premiär för en dryg vecka sedan. Årets uppsättning är kallad Dramer mot dramer, Svamlet eller Mycket väsen för inget te.

  Handlingen utspelas i 1500-talets England, där Shakespeare tävlar mot spanjoren Don José när det gäller att skriva den bästa teaterpjäsen. Drottning Elisabeth I och hennes hovdam Helena Snakenborg är högst inblandade, liksom Ben Johnson och Sir Francis Drake som ständigt kämpar mot klockan och till slut inför Greewich Mean Time. Det hela blir en hejdlös drift med teaterformen. Shakespeare- citat blandas friskt med obligatoriska allitterationer, ordvitsar och paralleller till TV-reklamens värld.

   Bara ett par minuter in i föreställningen kommer den första serien med ordvitsar. Det är fascinerande vad mycket man kan åstadkomma på ämnet hundar - smink och pudel, irländska terrierister, boxer-shorts och spetsar, drever ni med mig? vem är schäfer här egentligen.
  Skådespelarna gjorde starka insatser allihop. Bland dem man särskilt minns är teaterapan, som utan att yttra en enda replik tar publiken med storm. Don José, som träder in på scen med ett ljudligt Olé, är ett stycke krut som smäller av. Även Shakespeare gör en stark insats med långa sångsolon och bra utspel.

 

 Musikaliskt bra
  Trots långa, snabba och ordrika sångtexter var det inte svårt att höra och följa med i år. Skådespelarna, även tjejerna, artikulerade väl och musiken fick hålla sig mer i bakgrunden. Orkestern spelade förresten bättre än någonsin. Den nye dirigenten Anders (av tradition nämns inga efternamn i spexsammanhang) gjorde ett bra jobb. Musiken innehöll som vanligt en rik blandning av gamla ouvertyrer och slagdängor - allt från menuetter av Mozart till När vi gräver guld i USA, En jävel på kärlek (eller smälek i det här fallet) och Rock around the clock i långsam fyrtakt. Även Bamse och glassbilen kom visst med på ett hörn.
   I år kändes det tydligt att det var själva teaterformen som stod i centrum, inte handlingen. Det tog tid innan man förstod vad föreställningen "handlade om". Bytet av scendekor blev till ett eget nummer, kanske onödigt långt. desto roligare var det att se skådespelarna själva dela en lägenhet i två genom att bryta isär all dekor i två delar. Finurligt!
  Publiken - som i högsta grad medverkar och formar hur en spexföreställning blir - var på topp redan från starten. Ibland togs skådespelarna med överraskning när skämten kom från salongen istället för scenen. Synd bara att slutet kom så hastigt på, strax efter höjdpunkten i handlingen. Fast det är klart, man ska alltid sluta när det är som bäst.

MALIN ALGOTSON

 

ur Lite Nytt Nr 3 1998 18 februari

StudentSpex stages writing showdown

What do you get when you put England's beloved William Shakespeare up against Spaniard Don José in a competition to write the best play? The latest performance by the Linköping University student comical theater, Linköpings StudentSpex - the 262nd performance since the first stage entrance in 1981. This year's production is called Dramer mot dramer, Svamlet eller Mycket väsen för inget te. The story takes place in 16th century England. The lineup includes Queen Elisabeth I and her lady-in-waiting, Helena Snakenborg, as well as Ben Johnson and Sir Francis Drake. Shakespeare quotes are constantly blended with obligatory alliterations, puns, and parallels from the world of TV commercials. As usual, the music encompasses a rich blend of old overtures and popular songs. Even Bamse and the ice cream truck get a pice of the action. And so can you... while it's still playing!

By Derrick Picha

 

ur Norrköpings Tidningar 13:e maj 1998

Elever spexar på Arbis

  I kväll drar shakespeare och drottning Elizabeth in i stan. Det är dags för Norrköpingspremiär av Linköpings studentspex Dramer mot dramer som utspelar sig i 1600-talets England.
  - Vi förklarar ett historiskt skede som det egentligen var, säger skådespelaren Simon.
  - Eller presenterar möjliga lösningar som skulle kunna vara tänkbara, konstaterar hans kollega Svante.
Det här med spex är inget att skämta om. Traditionen går tillbaka till 1600-talet. Och även om föreningen Linköpings studentspex bara funnits sedan 1979 har den hunnit med att sätta upp 22 spex inklusive årets. Trots sin ungdom håller Linköpings studenter ganska hårt på traditionerna. Alla kvinnoroller spelas av män (kvinnor får vara med men bara om de spelar män), och deltagarna presenteras bara med förnamn eller artistnamn.
  - Det var ett sätt att skydda sig förr när den här formen inte var särskilt rumsren och man kunde bli relegerad om man var med, berättar directeuren för Spex 98, Jan Blom.>
Det ligger en enorm organisation bakom varje spex. Arbetet inleds med en synopsistävling som vem som helst kan vara med i, student eller ej. Det vinnande förslaget går sedan till manusgruppen som bearbetar det. En musikgrupp gör musik och arrangemang, skådespelaraspiranter får gå på audition och slutligen tas cirka sex personer ut. En grupp arbetar med PR och marknadsföring, en annan med scenografi och dekor. 		  I årets spex är cirka 70 personer involverade varav sex står på scenen och 18 ingår i orkestern. Viktigast är nog ändå klubbmästeriet som ser till att de andra får mat och ordnar fester då och då.
  - Vi måste vara indelade i olika grupper för att få det att fungera, berättar Jan Blom.
Föreningen har 140-150 aktiva medlemmar. Alla är eller har varit studenter i Linköping, ja man får vara med även sedan man har slutat.
  - Det är faktiskt några vrak från 80-talet kvar, skojar Simon.
  - Det är bra, tycker Svante, att folk hänger kvar. De har alltid idéer.
Det är andra året som Linköpings studentspex spelar också i Norrköping. Tre föreställningar bjuder de på i år, ett lagom antal för att också hinna med studierna som blir lidande när man är med i spexarbetet. Så småningom hoppas föreningen att Norrköping ska kunna skapa sina egna spex och traditioner.
  - Det vore naturligt med ett spex i stan, tycker Jan Blom.
  - Vi hoppas verkligen att det kan bli något eget här, håller Helena med om. Hon var med i spexet som skådespelare förra året, i år är hon med i marknadsföringsgruppen. Eftersom hon lämnat Linköpings universitet för Norrköping månar hon lite extra om att stan ska skapa sina egna traditioner.
  - Det finns ett väldigt sug efter det, konstaterar hon.

ANNA BENNICH

 

ur Norrköpings Tidningar 15:e maj 1998

Ovan publik med på noterna

  Det är en hejdlös drift med både Gunde och Hollywood. Och alltihop på rimmad vers.
  Linköpings Studentspex gästar återigen Norrköping.
  I väntan på Norrköpings eget studentspex får vi nöja oss med Linköpings. Vilket absolut inte är något att rynka på näsan åt.
  Linköpings studentspex har spelat för fulla hus i Linköping hela februari. Och efter att ha varit på premiären på Arbisteatern här i Norrköping förstår man varför.
  Även om en och annan tom plats skymtade var i alla fall den närvarande publiken med på noterna. Mycket av studentspexet beror nämligen på åskådarna. Och även om Norrköpingspubliken kanske inte är så van vid den typen av skådespel, följde de konferencierens (eller vad man ska kalla en herre i leopardboxer och bananskor) uppmaning. Var gång publiken tycker att skådespelarna gör något extra roligt, klappar de taktfast i händerna och skriker "omstart". Då gör skådespelarna en annan version av det nyss inträffade. Eller om skådespelarna gör något som inte går att göra ogjort, så ropar publiken "baklänges". Så har de en version för det. Och var inte oroliga för att de inte ska ha något på lager. De har ofta tränat in både fyra och fem versioner av sånger och scener. 		  Intrigen är en parodi på Eurovisionsschlagerfestivalen, fast med skådespel istället för musik. Striden är förlagd till 1500-talets England och står mellan England och Spanien, då drottning Elisabeth och ambassadör Don José ingått ett vad om vem som har högst stående kultur.
  Don José är fullt övertygad om att Spanien kommer att vinna med sina lättklädda damer på scenen. Och skulle de mot all förmodan förlora så väntar den spanska armadan i engelska kanalen.
Har vi nu ett krig så måste vi också ha kärlek. Och där hjälpte Amor med sina kärlekspilar mer än gärna till. Han lyckades i alla fall pricka vår alldeles egen, mycket känslosamme William Shakespeare och drottningens glamourtörstande svenska hovdam, Helena Snakenborg. Även mellan den torra drottning Elisabeth och five o' clock tea-fixerade Drake vibrerar spänningarna i luften. Ska det bli en romans?

  På William Shakespeares tid fick inte kvinnor framträda som skådespelare. Den traditionen har man hållit fast vid i Linköpings studentspex. Som kompensation, och förmodligen för att skådespelarensemblen inte ska bli kallad mansgrisar, får tjejerna spela mansrollerna.
  Dialogen och sångerna, alltihop på vers, är fullkomligt lysande och mycket träffsäkra. Hollywoodkonceptet, det vill säga sex och våld, svensk spritkultur, och att lögner oftast lönar sig i längden är ämnen som behandlas under de två och en halv timme som skådespelarna får tårarna att rinna på publiken. Av skratt, alltså.
  Det är dock de små detaljerna som gör det. Som att den 19 personer starka orkestern involveras i spexet, eller det underbara kulissbytet i pausen. Det var bara det ett skådespel i sig. Och det faktum att Helena Snakenborg är cirkus två och tio och William en halvmeter kortare, gör paret sååå bedårande.
Men apan var ändå bäst. Jag misstänker att skådespelaren ifråga kommer att få bära ett visst öknamn ett par år framöver...
  Som förstagångsbesökare av ett studentspex är det lätt att bli alltför översvallande i sitt beröm, men i det här fallet är det befogat. Linköpings studentspex har lyckats.

JEANETTE AGNRUD

 

Tillbaka

Senast ändrad: 1998-05-17
ÖrjanD