"Projekt Rumsdator"
Sammanfattning
En del personer förvånades väldeligen över ett rum jag hade. Mycket i detta
styrdes nämligen av en dator, en Commodore 128. Idag (970816) har jag
avvecklat denna eftersom jag flyttar till Linköping. Denna dagen passar jag
samtidigt på att skriva historien om hur det hela gick till.
Så började det
Året var 1992, och av någon anledning trillade jag över en artikel i den
legendariska tidningen "Datormagazin". Rubriken löd "Styr ditt hem med en
64:a", och jag tyckte från första stund att det var ett häftigt byggprojekt.
Instruktionerna var inte särskilt detaljerade, t.o.m. felaktiga på vissa
ställen (enligt vad jag erfor). Hursomhelst började jag ivrigt bygga. Jag
gjorde kretskortlayout, ritade kopplingsschema, och etsade (för första
gången). Ganska så snart var var kretskortet till Reläboxen klart, och
lite senare fanns också komponenterna på plats.
Reläboxen
Reläboxen är av ganska så simpel konstruktion. Åtta utgånger från 64:ans
User Port inverterades, och styrde reläerna över ett par transistorer.
Dessutom finns lysdioder så att man kan se vilka reläer som är dragna.
Alltsammans byggdes in i en genomskinlig låda.
Första försöket misslyckades totalt. Reläboxen var helt död, hur jag än
"POKEade". Efter en desperat felsökning visade det sig dock bero på att
datorn och reläboxen inte fick matningsspänning på samma sätt, och felet
kunde snabbt avhjälpas. Kort senare var samtliga lampor i mitt rum kopplade
till den gamla C64:an(!). Lyckan blev dock ganska så kortvarig. Efter fyra
dygn (om jag minns rätt) startade datorn om sig själv. Den här burken var
helt enkelt inte tillräckligt pålitlig för att gå dygnet runt. Men som på
beställning kom jag över två stycken trasiga Commodore 128:or, som jag
lyckades plocka ihop till en fungerande (rena turen, om sanningen ska fram).
Och denna burk visade sig fungera bättre, det tuffade på dygn efter dygn
utan problem.
Knappterminalerna
Naturligvis så var det ju opraktiskt att
knappa på datorn så fort man ville tända en lampa eller sätta på stereon.
Därför byggde jag ett par knappterminaler, en vid dörren och en vid sängen.
Via dessa kunde man styra de vanligaste funktionerna. De kopplades in via
tvåtråd, och eftersom varje knapp hade olika resistorer kunde datorn
uppfatta vilken man tryckte på. Dock visade det sig att det blev
mycket störningar. Detta problem löstes på enklaste sätt: Datorn fick
helt enkelt räkna medelvärde på resistansen. Desto längre man höll ned
knappen desto säkrare blev datorn på vilken knapp det egentligen rörde sig
om. Att skriva detta i Basic 7.0 var inte det lättaste dock... Spagettikod,
liksom.
Just det här med att räkna medelvärde är alltså vad den här datorn har
sysslat med de senaste fem åren(!)
Blomsterbevattning
Eftersom jag ändå hade en dator som gick dygnet runt, skulle den då inte
också kunna komma ihåg att vattna min stora blomkruka? Jag glömde ju alltid
bort dem... Sagt och gjort: Ett par elektroder placerades i jorden, och
kopplades via joystickporten till datorn. Sedan kopplade jag in en
spolarmotor, Volvo 240 orginal, till ett av reläerna och drog lite slang.
Vips så hade jag en blombevattnande dator!
Naturligtvis så blev det vissa missöden under projektets gång... Till
exempel ändrade jag en gång litetgrand i källkoden, och glömde förstås en
GOTO-rad. En dag då jag inte var hemma började datorn vattna. Men det
slutade inte(!) Snart tog vattnet slut i flaskan, och mamma hörde det
vinande ljudet. Hon drog naturligtvis slutsatsen att felet berodde på att
vattnet var slut, och fyllde snällt på mera...!
Övriga fakta: Bevattningen skedde alltid 22 minuter och 22 sekunder över
varje hel timme, och aldrig under de timmare då jag brukade sova. I så fall
hade jag vaknat.
Värmereglering?
Eftersom jag hade ett el-element med en synnerligen otillförlitlig
termostat, experimenterade jag också med att låta datorn styra värmen. Jag
hittade ett Tyristor-relä som klarade massor av Ampere och var helt tyst, så
att jag inte skulle behöva vakna av allt tickande. Det visade sig dock att
det var mycket svårt att göra en tillförlitlig givare på ett enkelt sätt,
och jag jobbade inte vidare på idén.
Mera intressanta fakta...
Alla dessa elektriska saker bidrog förstås till att det blev en hel del
kabel i mitt rum. Jag beräknade en gång hur mycket, och kom fram till den
enorma siffran 126 meter! Visserligen räknade jag in t.o.m.
tangentbordssladden till PCn, men ändå...
Jag måste meddela att jag är fullständigt nöjd med kvalitén på Commodore
128. Nu får datorn äntligen vila, efter att ha jobbat utan längre avbrott i
ungefär 2000 dygn, dvs drygt fem år! De enda tillfällen den varit skakig har
varit vid åskväder. Blixtar i närheten gav den en stor portion "nervositet"
som höll i sig 12 timmar efteråt. Många gånger har jag trott att den somnat
in för alltid, men inte. Efter lite vila har den snällt startat igen.
Tillbaka
Denna enormt hastiga sammanställning ändrades senast: September 2000.
