Om någon stjärna lossnar
och segnar vit genom luften,
då fyller hon, sägs det, var bön, som når
den korta glimrande banan.
Jag väntar och väntar. Det är april,
en ljum och lyhörd natt i april,
då gräset växer och stjärnorna lyssna --
de gå så lugna i natt sin väg,
och ingen enda snavar och faller!
Men om jag stannar, så gör det allsintet:
sliter en stjärna sig lös i natt,
så måste hon känna min bön, var hon sjunker,
fastän jag sover --
ty hela den tysta, tysta natten
är hela den vida, vida rymden
alldeles full av min enda önskan!