Annas och Eriks dagbok
Vi tänkte skriva en liten dagbok som våra nära och kära kan följa, om de känner för det. Vi befinner oss ju på varsin sida om jordklotet, så det kan ju vara ett sätt att ändå underrätta lite om vad som händer i våra liv =)
Söndag 29 augusti
Lämnade Auckland, lastade av saker hos Fredrik. Käkade hamburgare i Warkworth. Efteråt körde Anna bil i vänstertrafik för första gången, satt på helspänn. Sov på Ebb & Flow backpackers, stället verkade först övergivet när vi anlände och gjorde oss hemmastadda. Fick fart på brasan i alla fall. Till sist kom föreståndarinnan, Margret, och pratade med oss.
Måndag 30 augusti
Rodde i havsvik i lånad roddbåt. Grunt vatten, tungt att bära ner till stranden. Tungt att ro mot strömmen som uppkom på grund av tidvatten. Såg variable oystercatcher (strandpipare), ganska orädda, och den sällsynta New Zealand Dotterel, desto skyggare, på stranden. De markhäckar på stranden och bona skadas lätt av fordon, hundar och folk samt fåglarna fångas av katter, måsar och illrar.
Åkte vidare och kikade in i Waipu Caves (med jättestalaktit/stalagmit). Tyvärr inga batterier till ficklampan, så vi vågade inte gå in så långt i den 172m långa grottan. Förrädiskt underlag.
Innan vi hamnade vid grottorna tog vi en annan väg upp på ett berg där det gick skygga får. Det luktade får, men det var fin utsikt. Efteråt åkte vi och handlade mat i Whangarei, försökte hitta att handla filt på men allt var stängt. Åkte tillbaka till Ebb & Flow backpackers och sov där, samt drack vin som vi hade köpt från Longview Estate (5km innan Whangarei). Par från UK på hostelet. Spelade alfapet.
Tisdag 31 augusti
Fick låna massor av filtar och kuddar av Margret så vi skulle kunna sova i bilen. Åkte till Piroa Waterfalls, nära Waipu. Mycket fotogenetiskt. Fortsatte till Bushmens memorial mellan Paparohe & Matakohe. Var tillägnad de som jobbade i skogen innan 1914. Fina kaoriträd. Tror vi såg någon form av gröna papegojor.
Åkte till Kaori museum i Matakohe. Fick se ett gammalt sågverk, olika alster av kaoriträ & olika föremål formade av dess kåda (gum). Åkte ut vid Baylys Beach, men vågade inte åka ut på stranden för att se gamla skeppsvrak. Vår bil var inte fyrhjulsdriven och tidvattnet var på väg in. Parkerade oss vid Lake Waikere, en av Kailwi Lakes, för att sova. En ranger kom och krävde oss på pengar för att vi sov där (en muta för att han inte skulle köra iväg oss).
Onsdag 1 september
Vaknade vid Lake Waikere. Anna ville gå på någon form av vettig toalett, så vi åkte in vid närmsta camping, den öde Pine Beach vid Lake Taharoa. På vägen till campingen såg vi massor med pukekos (svarta fåglar med röda näbbar). Fotade katter å natur vid campingen och på vägen tillbaka var vi redo med teleobjektivet så vi kunde fota pukekosarna. (Fotade kalkoner på annat ställe). Vi åkte vidare till Manganui Beach. Vi tänkte klättra upp på Manganui Bluff, som Margret rekommenderat, men vi gav upp pga den leriga stigen och därför att stigen aldrig verkade leda upp. Den gick upp och ned. Åkte igenom Waipoua Kauri Forest (mkt lummig skog på båda sidor om vägen) på slingriga vägar. Såg de två största träden: Te Matua Ngahere; 5m i diam, 25 högt, 208 kubik i stammen, 2000 år gammalt. Tane Mahuta; 51m högt, 241 kubik, 4000 år gammalt.
Åt Fish n Chips i Omapere, där den pratglada ägaren (som även var lärarinna) serverade oss. Åkte vidare till Rawene, där vi tog färjan till andra sidan fjorden för att kunna ta in på Kohukohu Tree House. Eftersom det regnade så hiskeligt ville vi inte bo i bilen. Det kändes riktigt lyxigt att bo på ett ställe där det var varmt, torrt och ganska fräsht. Varm vatten i dushen. Vi sände en tacksam tanke till Margret, som lånat oss filtar och täcken eftersom endast en filt tillhandahölls av hostellet. (Kunde ha sovit i en buss, men såg aldrig skymten av den, bara av folket som bodde i den).
Torsdag 2 september
Vår stora resedag, Vi åkte över vackra landskap till Ahipara, där vi tog en titt på början av Ninety mile beach innan vi fortsatte mot Kaitaia. Stannade till vid Okahu Estate Winery strax innan Kaitaia, där vi försåg oss med en flaska vin. Verkade vara viss klass på stället, de hade många viner att välja mellan. De hade tom Tawny. Handlade lite i Kaitaia. Följde vägen längs med kusten, stannade till och åt vid några grottor men gick inte in eftersom avgiften skrämde bort oss. Stannade till vid Ruapekapeka Pa, som Margret rekommenderat oss att göra. Pa = Nest of battle. Det regnade, så vi var lite tveksamma om vi skulle orka gå dit, men upp gick vi och solen behagade visa sig, så utsikten och ljuset blev fantastisk! Fanns tecken på gamla gångar under marken som maorierna byggt. Fortsatte till Tutukaka för att kolla upp dykmöjligheter och sova. Allt var stängt, så vi ringde och bokade plats. Innan vi kom fram till Tutukaka hade vi sett en strand där många entusiastiska ungdomar surfade. Vi vände tillbaka dit för att se om vi skulle våga ge oss ut. Ångrade oss dock eftersom det började bli mörkt och vågorna blev sämre, plus att det skulle vara jobbigt med blöt våtdräkt i bilen, Sedan började det stora sovplatssökandet! Riktigt svårt att hitta nånstans där vi fick vara, så till slut hamnade vi vid surfstranden där det var campingförbud.
Fredag 3 september
Åkte ut till Poor Knights Islands med Dive! Tutukaka. Gick upp tidigt, packade ihop oss och torkade insidan av bilen så gott vi kunde (riktigt fuktigt). Erik trivdes som fisken i vattnet! Våra dykledare, Nick och Craig verkade pålitliga och seriösa.
Anna hade besvär med vänstra örat och med att ta sig ner i första dyket. (Vågor och djupt). Kände sig lite missnöjd med sin oförmåga. Andra dyket, som gjordes igenom tunnel, var på grundare vatten och det gick bättre. Tyvärr frös Anna och var tvungen att kliva upp tidigt pga det. Häftigt med orädda fiskstim och att titta på nyfikna fiskar som följde Erik. Anna fotade sälar.
Åkte till Ebb & Flow backpackers för natten. Tvättade kläder & våtdräkt, dushade varmt. God middag citronstekt kumara, kött och sås av steksky, grädde och portvin, Drack portvin tillsammans med Andy från Glasgow, Scotland.
Lördag 4 september
Åkte till Raglan (nära Hamilton). Tog in på Raglan Backpackers & Waterfron Lodge. Passerade Auckland, skickade lite mail. Somnade tidigt, med kläderna på, fast vi egentligen hade tänkt åka iväg till ett ställe där det fanns lysmaskar.
Söndag 5 september
Anna hyrde våtdräkt och provade att surfa för första gången i sitt liv. Tyckte att det var besvärligt att ta sig ut, blev snabbt trött, men lyckades i alla fall få lite fart innåt land. Lyckades aldrig ställa mig upp, kom bara upp på knä. Erik fick stå i vattnet och titta på tills Anna blev för trött. Sen var det hans tur, medan Anna gick upp till bilen och bytte om. Efteråt dushade vi varmt (värmde framför allt våra frusna tår) och sov middag, en skön lyx som vi inte unnat oss på länge. Därefter åt vi pizza och Anna investerade i en mjuk o go surftröja.
Vi kände båda en stor lust att njuta av livets goda den här dagen. Åkte visserligen tillbaka till stranden men kände inte för att dra på oss blöta kalla våtdräkter i regnet så vi åkte tillbaka till vårt hostel för att planera vår fortsatta resa genom att kika i Lonely Planet och dricka vin, samt äta morötter. För sent kom vi på att vi ville åka och titta på lysmaskar en mil bort, så Anna, som inte hunnit få i sig så mycket, fick avsluta superiet genast och vila en stund innan hon vågade ta bilen. (För övrigt mycket gott vin: Ninety Mile Reserve Shiraz Cabarnet 2001 Northland, från Okahu Estate).
Måndag 6 september
På leriga vägar bar det av mot Puia Hot Springs i närheten av Kawhia tidigt på morgonen. Vi stannade till vid Bridal Veil Falls och knäppte några bilder. På vägen mot Kawhia stötte vi på 3 tackor (den första dräcktig, de andra med lamm) och en get (med killingar) som stod i vägen för oss när vi skulle förbi. Den första tackan var riktigt svår att komma förbi. Det var staket på båda sidor och hon vågade inte ställa sig på vägkanten för att släppa förbi oss, så hon travade framför så fort vi kom för nära. Jag försökte tom kliva ur bilen för att komma förbi henne och driva henne mot/förbi bilen, men hon ville inte släppa förbi mig heller. Till sist hittade hon ett ställe hon kunde springa in vid (en grind). Inför de nästa hade vi lärt oss att köra efter tills de blev trötta och ställde sig vid vägkanten, gick kanske snabbare pga att lammen blev trötta. Geten visade sig vara betydligt smartare, hon klev direkt av vägen och fick killingarna med sig. I Kawhia lyckades vi finna vägen mot en strand, Ocean Beach, som visade sig vara den vi letade efter. Där kunde vi gräva oss ett hål och bada i det varma vattnet som bubblade upp ur marken. Svart/Mörk sand. Tyvärr luktade det svavel, men var rätt trevligt ändå. Fler (lokalinnevånare) sökte sig ner till stranden efterhand, men inte för många. Efteråt åkte vi till Otorohanga, där vi tittade på fåglar i The kiwi house. Mycket ankor, lyckades fota Red-crowned parakeets. Kiwi-fåglarna var större än vad vi väntat oss. Intressant fågel; kan inte flyga och lägger ägg som är nästan lika stora som strutsens. (33% av fågelns vikt)
Beslutade oss för att åka tillbaka till Tutukaka för att dyka och surfa mera. Åkte på små vägar mot Putaruru, sov i bilen i närheten av Arapuni, vid Lake Arapuni, där vi kunde höra en ko råma under natten. Kändes riktigt lungt o bra, ingen no camping-skylt.
Tisdag 7 september
Åkte till stranden vid Lake Arapuni (där det fanns en no camping-skylt) för att äta frukost. Tvättade vår leriga bil genom att köra ner den på en båtramp, en sida i taget mot sjön. Anna kände sig nöjd efteråt och folk som ville köra ner med sina båtar där verkade tycka att det var rätt roligt. Det andra paret verkade vara riktigt trevliga.
Väl färdiga med biltvätten, for vi med vår numera VITA bil mot Putaruru. Stannade till vid en hängbro i Arapuni. Åkte förbi Matamata och kollade upp vad det skulle kosta att se Hobbiton $50!!!
Åt vid ett träsk -> Piako River. God medtagen lunch, bytte några ord med några som plockade upp sin lilla båt ur träsket. De hade varit ute en sväng. Åkte längs med kusten mot Auckland, så vi kunde se The Coromandel på håll. Fotade Shag och Pied Oystercatcher. Passerade Auckland så fort vi kunde, sov på Whangarei YHA. Trevlig stämning, några syd-afrikaner firade födelsedag och vi blev bjudna på mat.
Onsdag 8 september
Inte mycket att säga. Beställde flygbiljetter till Christchurch, försökte finna hyrbil för South Island vilket visade sig vara ung dubbelt så dyrt som i Auckland. Kollade upp boendemöjligheter för att komma fram till att vi ville bo i bilen vid en strand som vi fann nära Tutukaka (No camping, förstås). Beställde tur med Dive! Tutukaka till Poor Knights Islands.
Torsdag 9 september
Åkte ut till Poor Knights Islands med Dive! Tutukaka igen. (Craig, Natasha + okänt namn). Mer folk den här gången, två andra snorklare och tre svenskar utöver oss. Anna hade tagit Rinexin innan för att slippa problem med tryckutjämningen. Det fungerade! Det kändes riktigt bra och det var inte en gång hon tog sig ned till ca 6-8 meters djup. Inte för att det behövdes riktigt, om man låg riktigt stilla på ytan vågade sig de mindre fiskarna upp mot ytan och man såg dem klart och tydligt på ca 1-2 dm håll. Längre ner i djupet skymtade man stora snappers och vi hade några revirhävdande varelser som följde efter oss under dyket. Såg putsfiskar som besvärade de stora fiskarna. Erik såg två yellow murrays som han ville visa Anna. Hon kom visserligen ned på rätt djup för att se dem, men det var för djupt för att hon skulle känna sig bekväm nog att titta efter dem ordentligt, så det gick inte. Han lyckades dock visa henne en grön skorpionfisk. Vi fick även syn på en stackars döende igelkottfisk som flöt på ytan. Den hade fått sig ett rejält bett på ryggen av någon större fisk. Totalt sett var Anna väldigt nöjd med hur det fungerade att dyka denna dag, medan Erik inte kände sig lika nöjd som förra gången vi åkte till Poor Knights Islands.
Åkte till Whangarei YHA efteråt, tog oss en varm dusch och lagade god mat (köttbit med kumara stekt i citrussaft).
Fredag 10 september
Hyrde våtdräkt av Dive! Tutukaka (som vi i slutänden inte behövde betala för) och snorklade vid en strand, som damen i kassan på dykbutiken rekommenderade. Hon tog hand om våra kameror under tiden. Det var vågigt och därmed lite besvärligt, trots att det skulle vara en lugn vik, och vi såg inte mycket mer än en liten tvättsvamp och små fiskar på med en prick på var sida. På väg in mot stranden fick Anna syn på det som verkligen fick henne att sprudla av glädje resten av dagen en kortsvansad stingrocka! Tidigare dyk hade hon trott sig se sådana två gånger, men de försvann kvickt och hon kunde inte vara säker på vad hon såg. Den här låg stilla en stund rakt under henne på ganska grunt vatten. När den sakta började röra sig framåt, kunde hon följa efter ett par meter över den på ytan, innan den lade in en högre växel och försvann som ett skott. Jättekul!
Efteråt åkte vi till Ebb & Flow backpackers för att läsa i vår Lonely Planet. Såg kitesurfers. Tre tyskar och en korean hittade också dit denna kväll. Anna var supertrött och vi lade oss tidigt.
Lördag 11 september
Lat dag. Fick låna internet av Margret, kollade upp biluthyrningsfirmor. Läste i Lonely Planet och såg massor av kitesurfers åka på vattnet när det blivit högvatten.
Pratade en hel del med Margret (hon har kallat oss sina VIP-gäster). En tuff, lite busig madam; tvättäkta feminist med åsikter om det mesta, men med ett stort hjärta. Tycker inte om prime minister Helen Clark (el. Bush). Erik kände viss halsont. Antagligen effekt av den vätskebrist vi drog på oss den dag vi tillbringade på Poor Knights Islands. Livet lekte, kändes underbart!!!
Söndag 12 september
Åkte till Auckland och kände oss allt mindre väl tillmods. Hämtade och lämnade grejor hos Fredrik (som huserar våra saker) och hämtade upp brev hos Sarah och Richard. Hade bl.a. fått present av mamma & pappa och p-böter. Anna blev uppretad eftersom vi aldrig fått någon lapp på bilen, innan vi såg att p-boten var en månad för gammal och därmed inte vår. Hyrfirman måste ha lämnat ut Annas namn och adress istället för den rättmätige ägarens namn och adress. Vi bodde på ett sunkigt, dyrt hostel där Anna upplevde mottagande receptionist som väldigt otrevlig.
Gick till universitetet och fixade med så mycket internetrelaterat som möjligt, t.ex. reseförsäkring till Anna.
Åt gott (enormt gott), Taranaki, i en food court som ligger lite avsides i Auckland. Sedan åt vi en enorm efterrätt på Cin Cin och drack dessertvin till. Phille hade köpt oss ett presentkort med medföljande instruktioner, fast personalen verkade inte förstå vad de skulle göra med dem så vi fick läsa instruktionerna själva för att se vad Phille tänkt sig. Kände oss som lumphögar i omgivningen, trots att vi tagit på oss våra finaste kläder, men det var kul.
Måndag 13 september
Anna gick till Auckland City Council och fick fylla i formulär angående den felaktiga p-boten. En man där yttrade något om att det var ett komplicerat fall. Av nästa hyrbilsfirma fick vi veta att hyrfirman måste bevisa att de inte hade bilen vid tiden för utfärdandet av p-boten, vilket gör att det hela låter väldigt underligt.
Kollade även upp hur Anna skulle säga upp och betala sitt mobilabbonemang när hon lämnade landet samt bokade om våra flygbiljetter hos Quantas. Flög till Christchurch och tog in på ett riktigt dyrt hostel ($27 pp). Christchurch verkar lugnare och trevligare än Auckland, finns t.o.m. gågator!
Tisdag 14 september
Blev upphämtade av hyrbilskille, som skjutsade oss till deras firma där vi kunde hyra en Toyota Corolla. Åkte och handlade samt inhämtade vandringskartor från DOC (Dept. of Conservation) innan vi for längs med den vindlande Summit Rd som tillkommit enkom som turistväg. Kunde se ner över staden. Åt superb lunch på Felix Cafe i Lincoln, en liten håla som vi passerade i närheten av Christchurch. Priset motsvarade inte den service och goda mat vi fick där, det var betydligt lägre. Trevlig stämning.
Fortsatte till Mt Somers, där vi bodde i en cabin på en camping. Dyrt pris för det vi fick, även om det verkade vara den bästa camping vi sett hittils.
Onsdag 15 september
Gick en tur på Trig R, ett berg i närheten av Mt Somers. Bestämde oss för att ta en ganska lätt väg upp men vid ett stigskäl tyckte vi det verkade mer spännande att följa forsen så vi kunde passera Bedrock Falls. Det blev en tur det! Först efter en stund insåg vi att den rekommenderas endast för experienced trampers. Vi korsade forsen åtta gånger. Skor och byxor åkte av och på. Vattnet var kallt. Kunde passera med skorna på ett par gånger. Anna var triumferande glad varje gång hon tog sig över torrskodd, eftersom varje crossing tycktes inkludera ett långt språng. Vi fick in vanan på att Erik hoppade över först för att sedan ta emot kameror och ryggsäck som Anna lassade över. En gång skedde utbytet t.o.m medelst pinne, men sen svek modet Anna och hon vadade över med vatten nästan upp till troskanten. Brant var det också på sina ställen! Ofta fick vi klättra på alla fyra, greppa de träd, grenar, stenar och grästovor som stod till buds. Intressant tur! Bra utsikt när vi väl kom upp på toppen (938m) och skogen ersattes av gräs och buskar. Åt en god lunch innan vi följde en enklare väg ner förbi en gammal kolgruva.
Vi insåg att vi skulle få träningsvärk dagen efter så vi bestämde oss för att åka till Timaru där det finns fabriksförsäljning av yllekläder. Tog in på Anchor Motel & Timaru backpackers, där en virrig gubbe tog emot oss och skrev in oss. Ganska slitet ställe med torftigt kök, men det var billigast hittils i alla fall. Fick i praktiken eget dubbelrum (en dubbelsäng och tre enkla sängar).
Torsdag 16 september
Handlade på Alliance Swanndri Factory Shop (Anna ett par byxor, Erik en tröja). Åkte därefter till Lake Tekapu. Fotade Church of the Good Shepherd, där busslaster med turister rastades. Fint väder vid sjön. Tydligen har ett laboratorium satts upp på Mt John bredvid sjön därför att det oftast är klart väder där.
Tog in på det fräsha och prisvärda Tekapu YHA. Blev ingen tvätt utförd, så som vi planerat. Maskinerna var upptagna. Åkte på en liten tur förbi Lake McGregor till en camping vid Lake Alexandria. Anna jagade svarta svanar med sitt teleobjektiv, kom riktigt nära vid campingen där de gick och betade i gräset. Solnedgång på vägen tillbaka. Läste och skrev dagbok på kvällen.
Fredag 17 september
Gick upp till toppen av Mt John (1031m) vid Lake Tekapu. Enkel tur egentligen men vi kände oss underligt trötta och slitna. Hade sovit dåligt på natten, vilket kanske skulle kunna förklara tröttheten. Tvättade kläder. Åt god mat.
Försökte fånga solnedgången vid Lake Pukeno, fast bilderna blev nog inte så bra. Hade inte tålamod att vänta tills solen gick ner, vyn verkade inte vara så lätt att fånga ändå. Latade oss på kvällen och läste på i guiden (Lonely Planet) för att planera vår fortsatta färd.
Lördag 18 september
Åkte till Wanaka. Fortsatte en bit och kollade upp ett ställe som höll på med turridning. De hade inte heldagsturer nu, som vi ville ge oss ut på, och omgivningen såg tråkig ut så vi skippade.
Fick för oss att vi ville se film på en säregen biograf, så vi fördrev tiden i Wanaka genom att äta lunch, sitta i bilen och prata, gå en sväng och fika och spela spel på biografen. Kyligt väder. Såg en afghansk film som hette Osama. Tänkvärd! satt i bekväma second-hand fåtöljer och i intermissionen gick vi ut och åt förbeställd pizza med cranberries på.
Efter bion åkte vi till en plats mellan Queenstown och Glenorch där vi parkerade för att sova i framsätena. Blev en lite kylig natt. Erik, som hade sovsäck, klarade sig rätt bra men Anna, som hade klätt sig i ett tjockt lager kläder, fick förstärka genom att lägga fler kläder på sig.
Söndag 19 september
På morgonen när vi skulle äta var det kallt och vi klädde oss ordentligt. Red på turridning med Dart Stables i Glenorch, där scenerna från Isengaard i Lord of the Rings spelades in. Otroligt vackert deltaområde! Vi fick korsa ett par vattendrag under turen. Anna tyckte väl att hennes häst, Cains, var lite tråkig och purken, men Erik kände sig nöjd med sin Bradley. Med på turen var även två amerikanskor. I början var det bara Anna som fick gallopera, men vår guide (Kelly) tyckte att Erik red tillräckligt bra för att få hänga med på de två sista galloperna (utav fem). Övriga travade då.
Några av stallets hästar var tydligen med i Sagan om ringen, men inga av de vi red var några filmstjärnor. Efter ridturen tog vi ytterligare en sväng i området och fotade. Vi hamnade på ett område som var sankt och plurrade i träsket ett antal gånger. Kände oss bra nöjda med dagen, samt rejält trötta. Tog in på Bumbles Backpackers i Queenstown, ett riktigt skidåkartillhåll.
Måndag 20 september
Vi åkte den långa vägen från Queenstown till Milford Sound. Fågelvägen är det inte så långt däremellan, ställena ligger ungefär i jämnhöjd med varandra, men vägen är ca 30 mil lång. Vi fick en fortkörningsbot på vägen för att ha kört 14 km/h för snabbt ($80).
Mellan Te Anau och Milford stannade vi bl.a. till vid Mirror Lakes, som tyvärr inte speglade så väl den här dagen. Lite för mycket vågor. Vi gick även en 45-minuterssväng vid Lake Gunn i Cascade Creek. Skogen fick oss att tänka på John Bauer-teckningar, så mossbeväxt var den. Stannade till vid en utsiktspunkt, där vägarbetarna uppenbarligen brukade fika och mata keorna. Inget dumt lunchställe skulle man kunna påstå. Finfin utsikt. Vi tog en liten avstickare in på en grusväg förbi Hollyford Camp. I slutet av vägen mötte vi två tyskar som hade fått punktering på sin Campervan och hade problem med att byta däck pga bl.a. för svag domkraft. De ville låna vår mobil, fast vi hade ingen täckning så det var inte mycket vi kunde hjälpa till med. Vi gick uppför en stig därifrån för att titta på Humbolt Falls, ett 120m högt vattenfall. När vi kom ner till parkeringen igen såg vi att tyskarna fått assistans av händiga killar.
Efter att ha åkt på vägar genom Cleddau Canyon där det var förbjudet att stanna pga lavinfara (det fanns några angivna säkra stopp där både turister och keor tycktes trivas) gick vi på the Chasm Walk och tittade på ett riktigt häftigt vattenfall som tyvärr inte var så lätt att fotografera, varken uppifrån eller nerifrån. Vattenflödet tycktes ha gjort flera roliga hål och gångar i berggrunden.
Vi valde att åka hela vägen till Milford och kunde dock konstatera att stället var en stor färjeterminal, i princip. Såg ganska trist ut. Kan dock tänka oss att det är fint längre utåt fjorden.
Vi kände inte för att ta in på hostel någonstans, så vi körde bil i skift medan den andra sov. Erik körde först och längst. Under Annas körpass bestämdes att vi skulle stanna i Jackson Bay, en liten fiskestad, för att titta på pingviner. De skulle finnas där enligt Lonely Planet, så vi sov sista delen av natten där stillastående.
Tisdag 21 september
Vi gav oss ut på pingvinjakt på morgonen, men gav upp till sist. En person från DOC dök upp som sa att det nog inte var så lätt att se dem eftersom de häckade i skogen under den här tiden på året. Lite halvbesvikna tog vi en annan avstickare på vägen tillbaka mot den stora vägen. Vi följde Jackson River en bit och körde upp på ett berg från vilket vi kunde se The Red Hills. De röda bergen i sig visade sig vara ganska ointressanta, men växterna måste ha tagit upp järn ur marken, för det såg ut som om någon spraymålat dem med röd färg.
Färden gick vidare upp längs västkusten. Vi stannade till och gick och tittade på Fox Glacier. Inte så speciellt, smutsig is ungefär. Anade blå is i några sprickor i isen. Upplevelsen blev nog inte bättre av att regnet strilade ner konstant under dagen. Vi plockade upp en liftare (tysk, Ramona tror jag hon hette) som hade gått från samhället Fox Glacier men som kände att hon inte ville gå tillbaka. Genom regnigt landskap for vi till Greymouth, där vi tog in på Noah's Ark, där vi bodde i The Giraffe Room. Kul ställe, alla rum även toaletter och dushrum var dekorerade enligt djuriska teman.
Onsdag 22 september
Vi bestämde oss för att åka till Kaikoura på östkusten. Stället är känt för valsafaris, delfinsafaris, fågelsafaris etc. Först tog vi en sväng till Pancake Rocks i närheten av Punakaiki. Klipporna ser väldigt speciella ut och vid högvatten kan det blåsa upp vatten genom vissa håligheter, precis som en gejser.
Ramona, som hade liftat med oss tidigare, dök upp samtidigt som vi. Vi gick ut tillsammans och beskådade en av naturens små finesser. Vinden var riktigt stark och skum från havet sprutade upp till oss uppe på klipporna. (Havet såg imponerande ut, rasande...) Vi skjutsade Ramona till Westport innan vi åkte vidare till spökstaden Waiuta. Vi trodde att vi skulle få se en hel stad som övergivits, men det var bara ett fåtal hus kvar av den gamla gruvstaden. Den övergavs på mitten av 50-talet pga ras och konkurs. När vi skulle köra därifrån såg vi tunga maskiner passera Waiuta. Tyvärr kunde vi inte köra upp där de kom ifrån, vägen var för dåligt för vår bil, men det fick oss att fundera på om man letade guld därborta.
Vi behövde tanka i Reefton, närmsta samhälle, innan vi åkte över Lewis Pass mot västkusten. Bensinmacken var dock stängd och automaten ville inte ta våra kort, så vi valde att stanna under natten. Vi tog in på The Old Bread Shop, riktigt trevligt och hyfsat billigt ställe. Mannen som drev stället berättade om när han jobbade i kolgruvan lät inte helt ofarligt direkt. Två schweiziska tjejer bodde där också. Deras engelska var väldigt svag, så Anna pratade en del med de på tyska. De verkade ha undvikit turistställen.
Torsdag 23 september
Åkte över Lewis Pass. Det var väldigt fint längs med Boyle River och Waiau River, lite murriga färger av alla de slag. Någonstans i närheten av där de båda flyter ihop, fick Eri för sig att han skulle åka ner i dalen och ta kort därifrån. Vägen var inte avsedd för en bil som vår, så det var på håret att underredet tog i marken. Vi såg några ickeflygande fåglar på vägen upp igen. Framförallt en av dem visade sig i all sin prakt, men så fort vi tog fram kameran försvann hela gänget in i buskarna. Riktigt retligt, han var så vacker!
När vi kom fram till Kaikoura konstaterade vi snabbt att visst vore det roligt att se valarna, men det var inte värt pengarna. Riktigt fint ställe, trots allt. Fortsatte till Blenheim, där vi tog in på Koanui Backpackers.
Fredag 24 september
Gav oss ut på vinprovning i Renwick. Anna körde och fick spotta ut sitt vin. Provade främst Sauvignon och Gewurztraminer. Området är känt för sina vita viner, fr.a. Sauvignon.
Åkte till Havelock efteråt, tog in på Rutherford YHA.
Lördag 25 september
Vi skulle ut och paddla kajak i Marlborough Sounds med ett företag som hette Sounds Natural, men pga hård vind i det sundet såg de till att vi fick åka med ett annat bolag som paddlade i Queen Charlotte Sound (också en del av Marlborough Sounds). Kanske lika bra det, vi hade inte insett att vi hade beställt en tur med ett kläder valfritt företag. Rachel, en britt som bodde på samma hostel som vi och som också skulle åkt med demm, hade kommit på samma sak lite sent. Fast like kul hade det kunnat bli!
Totalt var vi fem stycken plus Dave, guiden, som paddlade. Eftersom ett par skulle av och cykla vidare från ett visst ställe, fick vi paddla på en specialtur. Det innebar att vi slapp paddla tillbaka samma väg.
Kändes bra. Först tyckte Anna det var besvärligt, hon fick värk i vänsterarmen nästan direkt, men tekniken förbättrades förmodligen efterhand. Efter ett tag flöt det riktigt bra, vi lyckades synkronisera väl med varandra i vår dubbelkajak. Tidvis var det svårt att hålla takten pga vågor och vind. Vi tog pauser på några stränder, varav en lunchpaus. Efteråt tog vi två långa pauser i kajakerna, en för att titta på spotted shag (gråare än de vi sett tidigare) och en för att titta på sälar.
Sista biten satte vi upp segel och höll ihop våra kajaker så vi kunde segla i medvinden. Åkte buss tillbaka till startpunkten. Tog en timme. Vacker utsikt. Efter turen tog vi oss en välförtjänt dusch innan vi gick ut och åt tillsammans med Rachel.
Söndag 26 september
Köpte vin till Fredrik hos Te Whare Ra. Åkte till Kaikoura, såg två sälar på turistställe. På vägen mot Christchurch fikade vi på ett ställe där vågorna slog mot stranden på ett effektfullt vis (våra egna blowholes). I farten såg Erik en säl leka i vattnet och när vi stannade för att se vad det var så såg vi massor av sälar ligga på vår egna strand, dvs inte en turiststrand.
I Christchurch såg vi en Swanndri-butik (som Erik letat efter bra länge eftersom hans far hade önskemål om att få kläder inköpta) på väg från biluthyrningsfirman till hostelet. Många butiker var öppna, trots att det var ganska sent på Söndag em, men inte den. Precis när vi skulle gå vår väg fick Anna syn på en lapp som sade att de i butiken bredvid kunde hjälpa till om Swanndri-butiken var stängd. Perfekt! Så kunde Erik köpa en tröja åt sin far!
Måndag 27 september
Flög till Auckland. Fixade och dolade med att packa saker mm.
Tisdag 28 september
Skickade saker med båtfrakt. Hittade ytterligare en butik med Swanndri-kläder för det sista plagget av beställningen från Sverige.
Onsdag 29 september
Avfärd.
Måndag 16 augusti
Nu har jag beslagtagit Eriks dator medan han sitter och pratar i telefon med Ronny.
Sedan jag skrev sist har det inte hänt så mycket. Höjdpunkten var när vi besökte Phille, som hade tagit in på ett glassigt hotell (Heritage) för att kunna jobba ostört ett tag. Sista dagen, i fredags, badade vi allesammans i saltpoolen på hotellets tak och badade bastu efteråt.
Ni anar inte vilken lycka det var att simma omkring i poolen, framför allt för mig som inte brukar må så bra av att simma i klorvatten. Jag till och med tittade i vattnet, något jag aldrig brukar göra, kunde inte sluta när jag väl börjat trots att jag efter ett tag kände att det började svida i ögonen. Innan jag hoppade i, hade jag noggrannt gnott in mig i någon slags såpa-substitut som en doktor föreskrivit mig. Substitutet går bra att använda som vanlig salva, den återfuktar huden och inte minst blir man hal som en ål när man blandar den med vatten =) Jättekul! De andra badade även i varm bubbelpool, men den fick jag hålla mig undan från eftersom den innehöll ganska mycket klor.
I övrigt så har jag försökt att vara en duktig student som ser till att jobba undan så mycket som möjligt så att jag och Erik hinner resa söderut i mitterminslovet (26/8-12/9). Läget på jobbmarknaden ser dystert ut för Erik och vi håller väl båda på att förbereda oss på att han måste åka hem. Vi tror att han var mycket nära att få blåbärsjobbet i Hamilton, men att de valde att anställa någon annan för att det kunde vara svårt att fixa visum åt honom. De verkar ha kollat upp vad som skulle krävas.
Jag har bestämt mig för att göra mitt bästa vad gäller studierna under den här terminen. Sedan får man se om jag känner för att ge mig på nästa termin, som alla säger är omänskligt tuff. Visst vore det bra att få ett Postgraduate Diploma, men frågan är om jag har lust att leva bara för studierna. Jag åkte hit för att jag förväntade mig att kunna ha ett intressant liv utöver studierna, men den planen går ju i baklås om det inte finns någon tid att ägna sig åt alla roliga saker man skulle kunna hitta på. Nåja, det märks vad som händer. Nu tänker jag lämna min kalla plats vid datorn (det är blåsigt här och det drar rätt mycket inne i huset också) och krypa ner i den varma sängen. =)
Måndag 9 augusti
Dags för Erik att skriva lite igen. Det har hänt lite sen sist; I tisdags var jag på interview hos ett företag som heter VeCommerce, de tillverkar system för taligenkänning. Jag fick intrycket av att de var måttligt intresserade av mig men jag kanske har fel eftersom de vill att jag ska komma dit imorgon igen. VeCommerce har kontor ganska nära universitetet vilket ju skulle passa ganska bra för Anna och mig. Ska bli intressant att se vad de har att säga imorgon.
I torsdags var jag på interview på ett annat företag, BBC Technologies. BBC står för BlueBerry Country, dvs blåbärslandet... De började som blåbärsodlare som tillverkade sina egna maskiner för att sortera bären efter färg och kvalitet. Numera lever de på att sälja sina maskiner men har kvar blåbärsodlingen som biverksamhet. De ligger ca 12 mil söder om Auckland, ute på landet söder om en stad som heter Hamilton. Ganska fint ställe, men idag så ringde de och medelande att jag inte fick jobbet.
Hursomhaver, i torsdags när jag var där så hyrde Anna och jag en bil och åkte ifrån Auckland. På vägen stannade vi på ett ställe som är känt för vin och ost där vi köpte en god kumminkryddad ost på fabriksförsäljning. Ett ganska trevligt ställe som även profilerat sig lite genom att sälja europeiska konstigheter såsom surkål och saltlakrits. Efter intervjun var klar så åkte vi mot Raglan, känt som ett bra surfställe. På vägen dit så såg vi en skylt där det stog "Bridal Veil Falls", så där svängde vi in och kom till ett sagolikt vackert ställe. Ett vattenfall på 55m med ganska högt vattenflöde ner i en liten pool där man även kan bada. Vattnet faller helt fritt eftersom det rinner ut över kanten på en slags hylla, vilket gör att det är ett ganska stort avstånd mellan klippan och vattnet. Vi kom omsider även fram till Raglan men då hade det börjat skymma. Man kunde dock se att det var ett bra surfställe.
Dagen därpå (i Fredags) så tog Carl-Philippe och jag en hyrbil tillbaka till Raglan. Vi hade då med oss hans surfbrädor. Tyvärr så var det lite blåsigt så att vågorna inte var så bra som de kan vara. Vi hade lite äventyr i de starka strömmarna som uppstått innan vi kom till rätt plats så vi kunde öva på vårt surfande. Vi övernattade på ett billigt boende som låg en bit in i skogen från stranden. Väldigt djungellikt med stora ormbunkar och droppande fuktighet. Det var fullt av lysmaskar på marken så det såg ut som om man gick i en stjärnhimmel.
Nog för denna gång.
--> Erik
Måndag 2 augusti
Nu är det Anna som skriver igen. I torsdags/fredags ställde jag mig frågan om plugga vidare verkligen är grejen för mig. Det kändes lockande att, istället för att tvinga sig igenom mängder av artiklar och skriva uppsatser hela tiden, resa och leva loppan på de pengar jag har! =) I vilket fall som helst bestämde jag mig för att det nog trots allt är bättre att läsa ytterligare ett år. Min juristutbildning är inte direkt mycket värd om jag i framtiden hamnar i en annan hörna av världen än i Sverige. Jag vill gärna kunna hänga på Erik om han hamnar någon annanstans och hans utbildning är inte mycket värd i Sverige för tillfället...
Jag har fortfarande inte lyckats hitta någon vettig rytm i mitt liv och därför känns det som om jag alltid pluggar. Jag tänkte försöka skärpa mig, så att jag kan vara ledig på helgerna, fast det är lättare sagt än gjort. Idag har jag inte läst tre av de artiklar jag tänkt läsa...
Erik ska gå på arbetsintervju imorgon och på torsdag ska han på intervju i Hamilton. Jag tänkte hänga med dit, så kan vi kolla läget tillsammans. Vem vet, det kanske slutar med att Erik bor i Hamilton och att jag bor i Auckland! Vi kommer i alla fall vara närmre varande då än om Erik skulle vara tvungen att åka tillbaka till Sverige (vilket blir följden om han inte får något jobb och därmed heller inte visa). Inför intervjun har Erik fått låna "stiliga" kläder av Phille (ja, Phille å Lisa är tillbaks i stan). Phille och Lisa kunde för övrigt berätta att de hade bott hos en gubbe som visade sig ha en båt och vara dykintresserad. Vi fick gärna komma och bo där och han kunde ta med oss ut så vi får simma med delfiner. Vi blev nog bra sugna, både Erik och jag...
Torsdag 29 juli
Nu är det min (Eriks) tur att sitta och skriva. Passar på när jag ändå håller på med att lägga ut sidan på nätet. Medans Anna pluggar flitigt sitter jag och söker jobb. Som framgick tidigare så blev jag inte anställd av Navman, de ville ha någon med mer erfarenhet av hårdvarukonstruktion (sa dom). Jag har under tiden som gått därefter sökt nästan alla utannonserade relevanta jobb, men man får ganska dåligt med respons. Ofta har företagen tjänster utannonserade på sina hemsidor. Som vanligt så blir de flesta anställda genom att höra av sig till direkt till företag, oavsett om de annonserat ut tjänster eller inte. Där har jag ett problem: Jag känner inte till vilka företag som finns här, som håller på med relevant verksamhet! Därför känns det ganska bra att en s.k. "recruitment agent" fattat tycke för mig och hjälper mig att leta via hans kontaktnät och kunskap. Vi träffades i måndags och ska talas vid imorrn igen. Hoppas hoppas...
--> Erik
Söndag 25 juli
Nu skriver jag (Anna) igen, men det blir inte så långt eftersom jag har riktigt mycket att läsa....
Måndag 19 juli - Auckland
Vi kan börja med att berätta med att resan från Sverige startade måndagen den 5 juli...