Av Fredrik Ekman, från Windowstidningen 7/97
Till det bästa jag vet hör att gå in i ett välsorterat antikvariat och leta bland hyllorna. Att hitta gamla favoritböcker från barndomen eller tidigare olästa böcker av någon favoritförfattare eller de där böckerna som man aldrig ens anade att de fanns är för mig som julaftnarna på den tiden då jag fortfarande trodde på tomten. Att bläddra i gulnade sidor, att leta efter priser skrivna med blyerts på omslagets insida, att få våldsamma nysattacker av gammalt damm. Allt det där hör till det bästa jag vet och jag skulle aldrig vilja vara utan det.
Men kanske kommer den tid då detta inte längre är en del av vardagen. Många vill göra gällande (och med viss rätt) att Internet håller på att revolutionera det skrivna ordet och tränga undan böcker och tidningar på samma sätt som en gång tryckpressen trängde undan de mödosamt kopierade handskrifterna. Projekt som det amerikanska Gutenberg och det svenska Runeberg samlar stora mängder klassiker som har "fallit över strecket" och inte längre skyddas av upphovsrätt. Visserligen utgör dessa endast en minimal del av den enorma mängd litteratur som producerats genom århundradena, men de är ändå redan nu en enorm resurs. Andra projekt har ännu högre målsättningar. En amerikansk vetenskapsman har börjat bygga upp ett fullständigt digitalt bibliotek av all mänsklig litteratur, film, musik med mera. Inte bara böcker och tidningar, utan alla sorters dokument ska för evigt arkiveras i digital form och, på sikt, göras omedelbart tillgängliga för alla och envar.
Vissa välkomnar den här utvecklingen och ser de stora fördelarna i tillgänglighet och möjlighet att snabbt finna eftersökt information i stora textmassor. Andra ser den nya teknologin som ett hot mot den gamla hederliga morgontidningen eller känslan av att stiga in i ett bibliotek med hyllmeter på hyllmeter fyllda med gamla böcker. Andra åter förnekar alltihop och hävdar att datorer och Internet aldrig kommer att kunna ersätta våra kära böcker i vilket fall som helst.
På sätt och vis har den sista kategorin rätt. Så länge mänskligheten består kommer det alltid att finnas en given plats för trycksaker. Informationsteknologin kommer inte att utplåna behovet av dessa på samma sätt som tryckpressen inte utplånade behovet av handskriven text och kalligrafi. Traditionen består.
Samtidigt har de fel. Idag kan inte en dator ersätta en bok eller en tidning. Till det är maskinerna för klumpiga och skärmarna för dåliga. Men det är bara en tidsfråga innan vi får skärmar med väl så god upplösning som papper och datorer som gör att vi småleende kommer att undra hur vi någonsin orkade släpa runt på tunga böcker.
Detta är inget hot utan ett löfte. Redan har datorprogram tagit en ordentlig marknadsandel av uppslagsverksbranschen. Ny teknik med agentteknologi och webbutsändningar kommer på sikt förmodligen att delvis ersätta såväl dagstidningarna som TV:s och radios nyhetssändningar. Mycket tyder ju för övrigt på att TV och Internet i framtiden kommer att kunna betraktas som ett och samma medium, vilket i sig är en fråga som väcker känslor för och emot.
Revolution och tradition är två termer som ofta anses som oförenliga. Revolutionärerna i samhället vill ha förändring och framåtskridande. Traditionalisterna vill att allt ska vara som förr och ju förr desto bättre.
Men är de verkligen varandras motsatser? Själv skulle jag vilja påstå att de kanske snarare är två sidor av samma mynt och att båda är nödvändiga. Man måste alltid i alla situationer försöka uppnå en balans mellan vardagens ytterligheter. Yin och yang gäller även för modern teknologi och Internet.
Visst kommer jag och många med mig att med visst vemod sakna de gamla hederliga böckerna. Men kommer vi att vilja återvända till tiden före Internet? Vem vill idag vända åter till tiden före tryckpressen? Knappast någon, trots att de flesta nog är överens om att dagens böcker inte kan mäta sig med medeltidens illuminerade handskrifter. Det går inte att stoppa utvecklingen mer än man kan radera historien. Vår historia, nutid och framtid bildar en outplånlig helhet som tillsammans skapar det kitt som vi kallar för kultur. Låt oss försöka vårda den utan att för den skull gå till överdrift.