Av Fredrik Ekman, från Windowstidningen 1/98.
Ända sedan
Internet på allvar började bli en del av daglig verksamhet i svenska företag har det
funnits en rädsla hos beslutsfattare att den stora tillgängligheten, en av Internets
största styrkor, ska leda till minskad effektivitet när anställda lockas till
chat-möten, sportsidor och online-spel. Numera finns programvara för att stoppa den här
typen av användning på arbetstid. Men bör man göra det? Windowstidningen tar en titt
på fenomenet.
I flera undersökningar nyligen har konstaterats att anställdas Internetanvändande under arbetstid kostar företag enorma summor. I en amerikansk undersökning av ett större företag kom Webster Network Strategies fram till att varje anställd slösar bort 1,5 timmar varje dag i onödan genom att surfa. Nu ska man naturligtvis vara försiktigt med att dra alltför långtgående slutsatser av en enda undersökning, i synnerhet vad beträffar svenska förhållanden, men även i den nyligen publicerade svenska IT-Bussen konstateras att surfandet är dyrt. Ungefär sex miljarder kronor beräknas anställdas Internetanvändande kosta svenska företag i år, inklusive kostnader för förlorad arbetstid. Då har man i och för sig inte tagit någon hänsyn till hur mycket av denna kostnad som kan rättfärdigas genom den information man får fram eller genom det man lär sig om själva mediet. Kostnaden blir dessutom naturligtvis avsevärt lägre om man slår ut den per Internetanslutet företag: cirka 100000 kronor, men det står ändå klart att med så stora kostnader står man inför ett potentiellt problem.
När man pratar med systemansvariga eller med chefer på olika nivåer ute i företag får man dock en helt annan bild. Visserligen kan man berätta en eller annan humoristisk anekdot om den höga chef som ringde sin egen helpdesk när han inte kunde titta på "vissa videosekvenser" och sedan var ytterst ovillig att lämna ut adresserna det rörde sig om, men på det hela taget upplevs detta som isolerade företeelser.
Av detta kan man dra en av två olika slutsatser. Antingen är den bild som de ovan nämnda undersökningarna ger för snäv och tar inte hänsyn till vad man vinner på Internet eller också saknar företagen uppfattning om vad surfandet på arbetstid faktiskt kostar. Vilket alternativt synsätt man väljer att tro på resulterar naturligtvis i dramatiskt olika strategier för att hantera problemet, under förutsättning att det alls är ett problem.
I det förra fallet, om man tror att Internets fördelar uppväger nackdelarna, följer man vad jag skulle vilja kalla "den svenska modellen." Den innebär att man sätter tillit till den anställdes förmåga till egen kreativitet och eget ansvar. Man ser till resultatet snarare än till hur det uppnås. Praktiskt betyder det att man tillåter stor frihet även i Internetanvändningen. I den mån datorn används för privata aktiviteter kan det ses som ett led i att lära sig sitt arbetsredskap och komma över eventuell osäkerhet inför datorn och nätet.
Om man å andra sidan tror att företagen saknar en realistisk bild av sina anställdas surfande då väljer man att lita till "den amerikanska modellen." Den har rötter tillbaka till industrialisten Frederick Taylor som vid sekelskiftet utvecklade en teori om arbetsfördelning och effektivitet. I den teorin är kontroll och styrning centrala faktorer; arbetaren förväntas inte ta några egna initiativ och måste hela tiden kontrolleras av en överordnad.
"Taylorismen" är inte populär i sin grundläggande utformning längre, men har ändå efterlämnat djupa spår i amerikansk företagskultur. Detta har kunnat skönjas rakt igenom datorernas intåg i amerikanska kontor där ofta varje möjlighet att styra och kontrollera användarna har utnyttjats.
Lite av samma tänkande ligger bakom de blockerings- och filtreringsprogram som nu håller på att ta en stark och växande andel av företagsmarknaden. Dessa ger ett till synes säkert sätt att hålla anställda borta från adresser som inte har något värde för arbetet i sig. Men de program som finns idag är tyvärr trubbiga verktyg. Inte nog med att de går att lura, de kan inte heller täcka in allt och de kommer ofelbart att skärma av en del som skulle kunna vara användbart i arbetet. Saker och ting är inte svart och vitt på Internet, precis som i livet som helhet. Det finns också en risk att denna uppenbara misstro i själva verket motverkar sitt eget syfte och ger en negativ inverkan på arbetsmoralen.
Självklart innebär inte detta att problemet får negligeras, men det är kanske viktigare att först titta på om de anställda som orsakar problem genom sitt Internetanvändande borde ha Internet över huvud taget. På vissa företag, bland annat Ericsson i Linköping, måste alla anställda ansöka om att få Internet och sedan behovsprövas varje enskilt fall. Detta är ett ganska naturligt sätt att angripa problemet. De medarbetare som i sin yrkesroll har nytta av Internet ges en anslutning och sedan litar man på att dessa tar sitt eget ansvar. Ungefär som en tjänstebil.
I slutändan tror jag att det handlar väldigt mycket om att se till det individuella företagets förutsättningar. I de allra flesta fall räcker det troligen med att göra de anställda medvetna om att felaktigt användande resulterar i stora kostnader och sedan låta var och en ta sitt eget ansvar. I ett fåtal fall torde problemet vara av sådan art att man behöver införa begränsningar i form av mjukvara eller hårdvara som begränsar möjligheterna att surfa.
I princip finns det tre olika sätt att avgöra vilka sidor som inte ska vara tillgängliga för en användare. Ofta används två eller till och med alla tre i kombination med varandra. Alla tre metoderna kan tillämpas antingen på den dator där användaren sitter eller, om datorn är kopplad till ett lokalt nät, på en server eller en brandvägg.
Det finns många olika program inom dessa kategorier som är anpassade för företagsanvändning. Här är några:
Program för att kontrollera anställdas surfandet på arbetstid är faktiskt bara en spin-off av vad som från början var avsett som ett sätt att skydda barn från alla hemskheter de riskerade att utsättas för på nätet. Från att ha varit koncentrerade på pornografi, våld och kriminell verksamhet gick de som skapade databaserna med adresser vidare till andra områden. Det mest kritiserade programmet, CyberSitter, spärrar bland annat sidor som tar upp homosexualitet, ateism, extrempolitiska åsikter, feminism, skräpkultur och kritik mot det egna företaget eller programmet.
Man kan hävda att detta inte är något större problem eftersom det bara drabbar den minoritet som väljer att köpa och installera databasen, men det finns också en risk att Internets innehåll blir utslätat och okontroversiellt, eftersom många kommer att sträva efter att undvika ord, ämnen och etiketter som gör dem till tänkbara mål för CyberSitter och dess likar.
Om din arbetsgivare
eller annan på något sätt har belagt din läsare med restriktioner finns det flera
sätt att komma runt dessa. Men tänk på att användandet av dessa och andra sätt för
att knäcka eller komma förbi blockerare kan strida mot din arbetsgivares regler. Använd
dem bara när det verkligen behövs!