Lysator 50

1973 - 2023

Meny

Kungssången

Ur svenska hjärtans djup en gång en samfälld och en enkel sång, som går till Kungen fram! Var honom trofast och hans ätt, gör kronan på hans hjässa lätt, och all din tro till honom sätt, du folk av frejdad stam.

O, gamla klang- och jubeltid

O, gamla klang- och jubeltid, ditt minne skall förbliva och än åt livets bistra strid ett rosigt skimmer giva! Snart tystnar allt vårt yra skämt, vår sång blir stum, vårt glam förstämt: O, jerum, jerum, jerum O, quae mutatio rerum!

var äro de som kunde allt, blott ej sin ära svika som voro män av äkta halt och världens herrar lika? De drogo bort från vin och sång till vardagslivets tråk och tvång: O, jerum, jerum, jerum O, quae mutatio rerum!

En tämjer börsens vilda fall I-are & ekonomer och köper våra papper. En idkar maskinistens kall, M-are En mästrar volt så tapper Y-are En lagrar data på en fil C-are & D-are En håller oss vid liv på RIL. medicinare O, jerum, jerum, jerum slag O, quae mutatio rerum!

Men hjärtat i en sann student kan ingen tid förfrysa. Den glädjeeld, som där han tänt, hans hela liv skall lysa. Det gamla skalet brustit har men kärnan finnes frisk dock kvar, och vad han än må mista, den skall dock aldrig brista!

Så sluten bröder fast vår krets till glädjens värn och ära! Trots allt vi tryggt och väl tillfreds vår vänskap trohet svära. Lyft bägaren högt, och klinga vän! De gamla gudar leva än bland skålar och pokaler, bland skålar och pokaler.