Efter det lite förlängda vinteruppehållet var det äntligen dags igen.
Charlotte och Frida
Först ut var Charlotte Nilsson och Frida Racksäter, två tjejer från Finspång, som inledde med två låtar. Sen stack jag själv in med min nyskrivna signaturmelodi. Inte så välrepad, men än se'n? (Som vanligt kom jag själv inte med på bild.)
Fredrik Sandh
Därefter var det plats på scen för första affischnamnet för kvällen, Fredrik Sandh från Malmö. Han hade varit och spelat i Stockholm, och kunde ta det här på vägen hem. Fredrik tillhör Musikkollektivet Barrabbas i Malmö, en grupp moderna vissångare som det börjar ljusna för på allvar. Det är skivutgivningar på gång, och det material som Fredrik spelade var också klart värdigt att hamna på en kommersiell skiva. Låtar som "Parallelluniversum" och "Den röda tråden" fastnade direkt.
Emandarrs
Emandarrs är en trio från Linköping (Sturefors för att vara exakt) som spelar ballader. Det är märkligt svårt att hitta hörvärda Linköpingsgrupper, men när jag letade genom Linköpingssidan på mp3.com så var Emandarrs en av de som stod ut, med bättre sångröster än de flesta och inte samma gamla leka-med-synthen-stuk som de flesta kör med. Namnet är, på samma sätt som "Mama Viol", en lek med medlemmarnas initialer. Temat, mest kärlek är kanske inte så orginellt, men hanteras bra. De blandar svenska och engelska texter, och liksom de andra affischnamnen skriver de allt själva. Sättningen är tre röster och en gitarr. En betydande del av publiken hade kommit för att höra dem.
Peter Trygg kompad av Fredrik Johansson
Jag presenterade Peter Trygg som den artist för dagen som var "minst svår att se". Det var troligen färgen på tröjan jag menade. Eller nåt. Peter fick komphjälp av Fredrik Johansson, och körde ett antal av sina "hits", bl.a. Himlen på hyllan, Monica och Epitaph. Fredrik lyckades därmed "ockupera scenen" under två av de fyra programmen, vilket jag tyckte var något av en poäng.
Fredrik Johansson och Humanisterna
Sedan skarvade jag och Charlotte och Frida in ett par låtar innan det var dags för kvällens fläskigaste ljud, Fredrik Johansson och Humanisterna. Fredrik har stuvat om en del, körde nytt material, till större delen rockigare, utan att för den sakens skull tappa på textsidan. Man kan väl säga att han gått en bit mot Dick Lundberg och Järnjungfrun i stil, med ett resultat som man nog kan kalla proggig visrock.
Totalt blev det en bra start för vårens musikaktiviteter! Bra program, hyfsat med publik, tidvis helt fullt, och en tydligt ung profil. Nu sätter vi siktet på 2:a maj!