Tredje musikcaféet blev också lite bantat, för jazzbandet BBC kunde inte komma. Synd, men även utan dem blev det väl tilltaget, väldigt mycket bra musik av två bra band.
Jag öppnade själv med "Små sparvarna på stan" och "Folke åker Lyxexpressen", båda valda för att de är lite aktuella. Jag nöjde mig med två, och tar lite mer nästa gång. Det enda jag beklagar lite var att jag inte tog chansen att låta min pizzeriavisa möta Blå Hästs, men vi hade ändå spelat såpass långt från varann i tid.
Homebrew
Homebrew är en slags "avknoppningsband" av Rubliners, och består av Ingvar Andersson, Anders Carlsson, Lars Hollén och Anders Svensson.
Sättningen är åt det irländska hållet, huvudsakligen med egna tonsättningar av svenska diktare (speciellt Ferlin och Lagerkvist). De spelar oftast covers, så den här spelningen var väl något av ett experiment, ett tillfälle att ta fram den mer egna repertoaren. Det är väl ett utmärkt sätt att använda Elsas? Just eget material är just det som jag helst vill föra fram.
"Homebrew" betyder förstås "hemlagat" (eller snarare hembryggt), och syftar, som jag förstår, på att det är eget material. Vad "Rubliners" betyder begriper jag därmot inte, men det kanske nån kan upplysa mig om.
Ingvar, Anders, Lars
Resultatet var mycket bra, tycker jag. Det som våra gamla diktare behöver är nya, fräscha musikaliska inramningar som inte känns så gamla som de gamla tonsättningarna. Detta borde vara nåt för arrangemang som t.ex. visfestivalen. Tradition, nyskapande och experimentlusta möts. Sällan har Ferlin svängt så!
Anders Svensson med de övriga i bakgrunden
Jag fick kontakt med Homebrew för en tid sedan, när Anders Carlsson gick förbi min dörr på universitetet (där jag jobbar sen i somras), och såg affischen för ett tidigare musikcafé. Föredömligt nog knackade han på och frågade om Homebrew kunde vara nåt att köra här. Om fler bara vågade fråga skulle vi kunna köra oftare!
Speciellt vill jag ha fler Linköpingsungdomar. Spelar ni bara Death Metal-covers allihop?
Blå Häst
Sen var det dags för Blå Häst, ett äkta kultband från Norrköping. För mig som anser att bra texter är vitalt så är de helt enkelt toppen: riktigt bra texter, skämt och allvar i bra balans, och till skönt svängiga arrangemang. Att de dessutom, som arrangörer till Nidvise-SM, varit en av de influenser som fått mig att vilja satsa på de här musikarrangemangen, det gör inte saken sämre.
Blå Häst består av Holger Thell, Pentti Salmenranta, Johan Carlsson, Hasse Eriksson och Pelle Norberg (från vänster till höger under spelningen).
Det blev många nya låtar, men så är det också en ny skiva på gång. De inledde med sången om hur det skulle vara om Elvis varit deras, ja var var det, vaktmästare eller vad det nu var. "ATP" var sången om hur åren flyr, och man slits mellan att önska sig sin ATP, och att vilja hinna med lite till. Deras "nästa svenstoppshit" var med, "Gammal kärlek rostar". Rostar som en bakdörr till en Datsun, var det inte så? En del gamla hits kom också med, som "Jag vill bada naken i en vik med Gudrun Shyman", och min personliga favorit "Klädköparrag". Jo, för att jag hatar verkligen också att gå in i en klädesaffär...
Bandets två stora diktare och sångare, Pentti och Johan.
Hasse håller i takt-tyglarna.
Texterna är verkligen toppen. I "Pizzerian" sjunger Pentti att "Livets mening är att livets mening grubbla på". Skämt möter allvar. Genomgående är det samma sköna känsla som även Al Zheimers ger, ofta "hoppan, kan man sjunga om det också?" Det finns inga problem med att hitta saker att sjunga om.
Jag hade affischerat dem som "Sveriges fetaste, fulaste och roligaste bluesband och underhållningsorkester". Holger Thell ville inte riktigt hålla med om hela beskrivningen, åtminstone inte för egen del. Ni kan ju kika på stilstudien nedan och fundera på vad som inte stämde.
Holger, snyggast i Blå Häst?
Pelle öser på i gitarrsolona
Pelle poserar tjusigt
Holger spelar ännu en höjdare
Blå Häst tillhör de band som är så rutinerade och proffsiga att de ger järnet även på en liten caféspelning som denna. Piggt, glatt, levande och med glimten i ögat hela tiden. Jag undrar hur de skulle kännas på ett fullsatt Skylten?
Tack Homebrew och Blå Häst! Det var ett sant privilegium att ha er här!
PS:
Jag såg till att ta lite extra mycket bilder av Blå Häst, så de kanske kan knycka några till bildsidan på deras egen sida. Nu är inte min kamera den bästa, men nåt kanske blev bra nog?
Bilder i full upplöning finns här (obeskurna): Stora